Hur gör man?
Skulle behöva några bra tips om hur man ska bete sig när ett barn som är lite utvecklingsstört har en förmåga att "ställa till det" i vår butik när han kommer in. Han är ca 8-9 år och har varit överallt där han inte får och river av lappar sliter av saker som följer med varor tar små saker och säger att han hittar det, vi har lite diskret sagt att han inte får göra vissa saker, men han och en yngre bror går bärsärka gång varje gång de kommer in ( ca 1 ggr/vecka)När hans familj kommer så är det ofta flera familjemedlemmar ibland 8 - 9 stycken, familjen handlar ofta och mycket så vi vill inte stöta oss med dem,och mamman är jättegullig.När pojken var mindre sa mamman ofta till honom, men nu verkar hon ha gett upp för han lyssnar inte. Det är nog jobbigt för mamman hon är ensamstående med 2 verkligt livliga barn. Som det är nu börjar vi i personalen att tänka "å nej, kommer dom igen". det känns som om vi måste passa barnen för de vuxna kan gå ibland i timvis och bara kolla och prova.
Han har bla förstört cykelsadeln åt en kund utanför butiken hackade sönder den totalt, ställt ut skor utanför butiken, igår ryckte han av en hel bunt med små dödskallar som följer med barnstrumpor och sa att han hade hittat dem på golvet och hade dem i fickan.
Jag skulle kunna rabbla upp massor av saker, jag vet inte hur jag ska kunna säga till mamman att hon måste kolla honom på ett fint sätt.Vi har ibland försökt att sysselsätta dem i vår lekhörna och prata om lite utav varje, men han ledsnar snabbt
Vore väldigt tacksam för förslag.
Om de är 8-9 stycken tycker man ju att det bör finnas någon som kan se till dem medan mamman handlar.
så små barn ska inte vara i afärer själva när de beter sig så, berätta för mamman vad han gör, det hon inte vet kan hon inte göra något åt,, visa pojken (helst i samråd med mamman) att det är FEL att bete sig så,, be någon agera vikarie och komma på honnom,, skräm honom med polisen,,, nä det e inte fel, att stjäla och ha sönder andras saker är olagligt. har egen erfarenhet och det funkade, Lycka till,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Jag tycker också du ska prata med mamman, dock inte med barnen eftersom det inte är erat ansvar. Jag tror mamman blir arg om barnen berättar för henne att ni hotat dem med polis. Barn kan också överreagera och säga saker om inte är sanning.
Dra in mamman i något rum där ni kan prata ostört. Berätta hur det ligger till och säg snällt att ni inte har valt att göra en anmälan eftersom de verkar vara en mycket trevlig familj. Det kommer göra att hon inte blir arg. Berätta för henne att hon borde prata med allvar med barnen och att hon kanske kunde hota dem med polis. Jag tror att hon bara blir glad om ni berättar hur allt ligger till. :-)
Lycka till,
Vänliga hälsningar
- Jim Johansson
![[Anna-N]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Föräldrarna har yttersta ansvaret för barnen o så även att de uppför sig offentligt. Ni bestämmer också hur det ska förhålla sig i butiken.
Är ni rädd att förlora dem som kund så tänk att om de fortsätter "röja" i butiken så kan ni tappa andra kunder också pga. dem.
#4, håller med, jag har själv börjat undvika en viss butik pågrund av att alltför många barn där beter sig som dessa pojkar , vad som är ännu värre här är att föräldrarna ofta är med men skiter komplett i vad barnen gör, jag vill då inte köpa köttfärs där barn stått med fingrarna och petat hål på paketen för nöjes skull.. min dotter gjorde dylikt när hon var i 4 årsåldern, då gjorde jag så att jag fick ju SJÄLVKLART köpa det hon hade sönder sedan talade jag om att pga att vi fick betala vad hon haft sönder så kunde vi inte köpa de där automatsaakerna hon så gjärna ville ha, sen påminde jag henne när vi besökte äffären ijen, då ville hon inte längre ha sönder något
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Det låter som om problemet är sådant så att pojken inte skall lämnas ensam, vare sig i eller utanför butiken. När de kommer på besök, så får hon se till att hon alltid är med honom och tar ansvar för honom, det kan han ju inte göra själv. Annars känns det inte bra för någon.
Alternativet är att ni låter henne betala för allt vad han förstör, även cykelsadlar, på utsidan, lösryckta dödskallar från strumpepaket osv. Detta gäller inte bara i er affär, utan i resten av samhället också, i hans framtida liv, så jag anser er inte vara hårda.
Hennes problem är att få en diagnos/stöd (om det inte redan finns en) samt behandlingsprogram/stödperson.
Tack för era råd, jag ska försöka att prata med mamman vid lämpligt tillfälle.
Starta ny diskussion