Barn iFokus

Barn

Etikett05-barn-6-12-år
Läst 2918 ggr
Anonym
0

Allt jag gör blir fel

Min son är tio år och har under de senaste två åren haft det jobbigt i skolan. Från att ha haft många vänner blev han i princip helt ensam i skolan. Däremot hörde vissa fortfarande av sig och ville leka på fritiden. Det fula är att dessa kunde leka ena dagen med sonen utanför skolan och vara jätte snälla. För att nästa dag i skolan haka på mobbing och utfrysning. Sonen har känt sig så ensam och utsatt att han inte velat säga ifrån riktigt eller neka lek på fritiden och säga rent ut att han inte vill för att de ändå är elaka i skolan och fråga dom varför de gör så. Ni vet sätta ner foten och ifrågasätta. Han har blivit jätte jätte upprörd när jag velat göra något åt det och han säger då att i så fall blir han helt ensam precis som i skolan. Mobbingen har tagits upp med skola, sonen går hos kurator osv. Han har magkatarr och verkligen hatar skolan. Självkänslan är lika med noll. Vilket jag förstår. Det händer att han kortare perioder faktiskt har kompis i skolan. Men det där med att håna honom öppet inför de som är mest elaka pågår ändå. Jag känner mig helt maktlös! De senaste veckorna har han haft en kompis i skolan. Åtminstone till o från. Hans magknip har varit bättre och han gladare. De har även lekt ofta på fritiden. Nu skulle de sälja majblommor och sonen såg fram emot det. Barnen delades upp två o två o min son blev ihopparad med kompisen. Alla ungar gav sig ut direkt efter skolan och så har de gjort varje dag hela veckan. Förutom dessa två. Hans kompis har haft undanflykter hela tiden. Valt att leka med en annan men sagt till sonen att han ringer när han är hemma igen så hinner dom sälja lite. Sonen har suttit och väntat hela eftermiddagen och blivit ledsen när det inte blivit något. Majblommorna har den andra killen så han kunde inte gå ut själv ens. På hela veckan har de varit ute i en timme en dag sen har det varit samma sak. Ena dagen fick sonen en tid då kompisen skulle kommit hem o han lovade ringa men det gjorde han inte. Självklart blir sonen ledsen. Vi bor på ett litet ställe och för var dag som går säljer ju de andra till grannskapet här. Idag skulle kompisen bara hem o äta o fixa något lite snabbt o sen skulle de äntligen gå. Sonen kom hem vid ett. Vid sju har kompisen fortfarande inte ringt. Jag övertalar sonen att jag ska ringa pojkens mamma. Efter mycket om o men går han med på det. Jag ringer och säger vänligt att xxx och min pojk skulle sälja majblommor men xxx verkar inte vara så sugen eller ha mycket att göra så vi undrar om vi kan komma bort och hämta majblommorna. Så slipper han sitta och vänta när han ju vill sälja och då kan xxx istället höra av sig om och när han vill hänga med istället. Mamman blir ARG över detta, ger mig blommorna och säger att xxx ville sälja men pga detta ska han inte vara med mer. Sonen blir förkrossad och säger att jag nu förstört allt och att hans enda vän inte kommer vilja veta av honom i skolan. Han har gråtit ikväll och vill återigen inte till skolan. Direkt magont. Jag ligger nu vaken o är ledsen för hans skull och undrar varför det blir så fel och undrar hur jag skulle gjort istället. Hatar snart ungar och framförallt föräldrar! Blä.

VildaVittra
0
#1

Vad gör skolan för att utfrysningen ska upphöra?

Har sonen kompisar som inte går i den skolan?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anonym
0
#2

Inte mycket. Läraren blir lika förvånad varje gång (hon är aldrig ute på rasterna med barnen). Hon ber rastvakter hålla extra öga (vilket uppenbarligen inte funkar). Hon ursäktar de som fryser ut. En gång när en pojke hotat att slå ihjäl honom gick jag så klart med till skolan o pratade med läraren direkt. Hon sa då: Det är ju inte bra, men pojken bara pratar. Han skulle ju inte GÖRA nåt. Min unge va jätte rädd o jag blev så arg att jag tog honom därifrån o gick. Då ringde rektorn illa kvickt o förklarade att jag minsann inte fick göra på det viset osv. Hon lovar prata med de som mobbar enskilt, men ändrar sig o kör en vecka tema i klassen om hur man är en bra kompis istället. När fyra pojkar gick mot min pojke med stenar och stora pinnar o frågade om han ville ha skallen krossad (medan hans "vänner" tyst tittade på o skrattade) hände ingenting. Inga enskilda samtal. Ingenting. I höstas när jag följde sonen till skolan (han ville inte dit annars) hälsade han på sina klasskompisar när vi kom fram. INGEN svarade. Bakom min rygg säger en pojke som läraren inte tror säger så elaka saker något hemskt till min son när han tror att jag inte hör. Eftersom det annars stått ord mot ord och läraren visat att hon misstror min son gick jag direkt o sa att nu har jag hört det med egna öron. Hon vände mig ryggen o gick bara. Jag har haft möten med rektor o kurator. Jag har när de inte gjort något vettigt åt saken vänt mig till kommunen istället men de hänvisar bara tillbaka till rektorn.

VildaVittra
7
#3

Jag skulle plocka bort pojken från den skolan. Tar de inte saken på allvar kommer det inte ske någon förändring.

Finns det någon annan skola i området?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anonym
0
#4

Ja jag har försökt få honom att gå med på att gå o titta på den andra skolan som ligger någorlunda nära men det är svårt. Han har så dåligt självförtroende att han är övertygad om att det blir samma sak där. Ännu värre eftersom hans nuvarande "vänner" kommer sluta höra av sig även på fritiden så han blir helt ensam. Det är svårt att prata vett med honom för han blir bara jätte arg o ledsen. Det känns inte som om jag kan tvinga honom när han är så här gammal, men jag ska göra allt jag bara kan för att få honom att iaf besöka andra skolan. När han varit där kanske han vill byta.

VildaVittra
0
#5

Skulle det inte gå att han får lära känna någon från den nya skolan innan?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Paltn
1
#6

Fy fan säger jag bara.

Skulle detta hända min son och lärarna skulle vara sådär inkompetenta, ja då hade jag nog haft svårt att hålla mig från att brinna av totalt. Särskilt vid ett sådant scenario där läraren vänder dig ryggen och går. Oj oj….

Sorgliga i det nuvarande skolsystemet är att de lärare som faktiskt har kulor nog att konfrontera de "dumma" barnens föräldrar på riktigt, de får inte tillräckligt stöd uppifrån för att göra detta. Utan det går alltid vrida till att föräldrarna får rätt, deras fanskap till ungar är minsann änglar 24/7…nått annat vore ju befängt minsann…

Jag lider med din son och dig, tyvärr kan jag inte komma med något råd hur ni ska göra annat än stå på er. Rätten är på er sida även om lärarna är inkompetenta.
Byte av skola kan hjälpa, och kan mycket väl vara en nödvändighet. Tycker dock det är fel att ni ska behöva ens tänka på det, ska inte behöva vara så i en fungerande värld.

All lycka till er båda!

// Paltfan

vinteralvan
0
#7

Jag hade utan tvekan bytt skola direkt. Så där får det inte gå till. Ring till kommunen och prata med dom. När inte rektorn lyssnar går man till rektorns chef, d v s någon på kommunen, men jag har inte koll på vad den personen kan ha för titel. Lycka till.

Bumsibum
0
#8

uch uch uch uch uch uch!! hemskt hemskt hemskt!
har inga råd alls bara tycker att sånt här är fruktansvärt. Får inte hända illa att de ska behöva hända. Byta skola kan funka, men ak så tråkigt att de ens ska behövas!! 😕😭

byter ni skola så försök att prata me din grabb om att "våga nu ta kontakt med nya barn, lek med dom, våga prata  med dom, kommer dom fram till dig våga säga hej"   och sånt… annars kanske de lätt blir samma sak igen.. 😕

Anonym
1
#9

Han har som väl är inga större problem med att våga ta kontakt. Det är som tur är inte förstört, även om självförtroendet är väldigt lågt. 

Killen han skulle sålt majblommor har nu blivit förbjuden att leka med min son pga att jag lade mig i så klart och nu har sonen äntligen gått med på att titta på den andra skolan. Han har ju en kompis där och jag har pratat med hans mamma och jag tycker det låter jättebra! Stämningen i klassen är bra, alla leker med alla och när det väl händer något tar lärarna, rastvakter och rektor tag i det direkt. De är inte rädda för att kontakta föräldrar (vilket jag tror är väldigt viktigt att man gör på ett tidigt stadium. Ingen unge vill att rektorn ringer mamma eller pappa och berättar att man varit elak mot någon). 
Jag hoppas han känner att han vill ge andra skolan en chans faktiskt. Just nu känns det som enda alternativet efter att ha kämpat i två år. 

Tack för ert stöd! Skönt att höra från andra att man inte ska acceptera sånt.

Jag har kontaktat rektorns chef men helt utan resultat. De hänvisar enbart tillbaka till rektorn o säger att skolan följer det programm de har mot mobbing. FASTÄN jag säger att jag tycker de brister och att jag inte har förtroende för rektorn länge. Hotade till o med att ta det längre och skriva insändare i tidningen hur illa de hanterar mobbing, men det hjälpte inte ett dugg.

Bumsibum
0
#10

låter jätte bra! 😃… hoppas han börjar där och att han trivs och känner sig som alla andra och får vänner på skolan o i klassen. Och mag ont försvinner!

Paltn
1
#11

Hotet om att gå ut i lokalmedia tycker jag du ska hålla vid och göra. Kan bli en väckarklocka för lärarna, om inte annat en väckarklocka för övriga föräldrar på samma skola. Gör det! (går göra anonymt)

Åter igen all lycka till att det löser sig för er, låter faktiskt som skolbyte till den bättre skolan inte vore så dumt med tanke på hur de verkar sköta saker bättre.

// Paltfan

Bumsibum
0
#12

håller med #11 🙂

Knaprig
1
#13

du borde anmäla första skolan i vilket fall, om inte annat så kanske det leder till att någon annan slipper detta. jag växte själv upp sådär. 

hoppas verkligen det blir jättebra för er båda nu snart, ingen förtjänar sånt där och man ska inte acceptera att lärare bara skiter i det. stå på dig, kram och lycka till.

emmachk
1
#14

Anmäl skolan när dom inte tar mobbningen på allvar. Det är deras ansvar att ordna upp sånt här. Sen tycker jag absolut att du ska försöka övertyga sonen att byta skola. För det gjorde jag och det var det enda som hjälpte efter 5 år av mobbning. Det bästa var att det onda i magen släppte direkt jag kom därifrån. Försök få honom att förstå att hans "kompisar" inte är riktiga kompisar! För riktiga kompisar ställer alltid upp för en och vill vara med en oavsett vad. Och jag är säker på att barnen på den nya skolan kommer att bli nyfikna på honom och vilja vara med honom allihop. 

Man måste sätta stopp DIREKT barnen beter sig såhär mot varandra. Annars kommer dom bara att bli värre med tiden. Så att vissa tänker "dom är bara barn" är, ursäkta mig, B*LLSHIT! Jag vet många vuxna människor som var mobbare som små och är det än idag.

emmachk
0
#15

Läste nu ditt senaste inlägg. VAD BRA! Det kommer säkert gå jättebra för din grabb nu. Kram på er! 🌺