och när vi skulle till min pappa i söndags på farsdag så valde sambon att stanna hemma. Då sprang han in två ggr till pappan å ville va hemma, och sen valde han att följa med mig å brorsan ändå men han sa att han ville vara med oss bägge två, och det är inte likt han eftersom han är van å vara med mig mest eftersom jag är arblös för tillfället å sambon jobbar heltid…. Så jag är uppriktigt oroad, kan det vara en fas han är i eller vad kan detta vara? Han älskar ju förskolan när han väl är där men det är just lämnadet som är jobbigt i stort.

Ingen som har nått tips/råd?

Allt är väl faser och perioder som avlöser varandra egentligen.

En del skulle säkert hålla fast vid rutinerna, andra skulle ha honom hemma lite mer för att han visar behov för det.

Ni uppmärksammar ju honom, så jag känner mig helt säker på att ni kan ta ett kärleksfullt beslut för hur ni ska fortsätta. Ta ni föräldrar och prata igenom vad ni tycker är bäst. Samarbete vid "svackorna" är skönt att ha.

..Och sen kommer det komma en ny fas. ;)

Jag jobbar på förskola och barn har perioder där de har sina svackor, saker som de är oroliga över..eller inte vill göra saker som de brukar göra annars. Så han har nog en sådan period, han tror att ni ska lämna honom och inte komma tillbaka, men försök förbereda honom för saker som ska hända, t.ex när ni ska åka iväg på något..att nu är det så här att nu ska vi åka iväg om en stund och vad ni nu ska göra.

Är det inte i 5-6 årsåldern som barn brukar bli varse om vad döden är för någonting? Jo, det stämmer fick jag reda på när jag Googlade nu. Det kan skapa en otrolig rädsla hos barnen ty döden är en sådan total händelse.

Det brukar vara en kris som barn går igenom med start i 5-årsåldern. Kanske dags att sätta er ner med eran fina kille och prata om vad döden är för någonting.

Vissa barn pratar öppet om saker och ting, andra barn pratar inte om sina funderingar utan går och är rädd utan att sätta ord på varför. Jag var sådan. Då får man som föräldrar ta första steget.

Ett var från en sjuksköterska på 1177: http://www.1177.se/Sormland/Fraga-1177se/Fragor/Hur-hjalper-vi-var-sexaring-som-arradd-for-doden/?ar=True

Hittade en e-bok. http://www.bokus.com/bok/9789144052809/barn-och-radsla/

En barnbok om ämnet: http://www.bokus.com/bok/9789173171212/vad-hander-nar-nagon-dor-en-bok-for-barn-om-doden-och-begravningar/

Kanske ska ni besöka biblioteket och låna några böcker om ämnet.

Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Jim och piraterna Blom, Lejonkungen, Tarzan (disney) är ju alla filmer som har tema om döden för barn.

Hej och tack för alla vänliga svar! Jo tankar om döden har kommit mycket från honom sen i sommras då hans farmor dog.. Vi visste inte om han å lillebror skulle va med på begravningen eller inte, så vi valde ändå att inte låta dem vara med. Han ville inte, men lillebror blev jätte arg å ledsen. Nu har 5,5 åringen börjat bli arg för att han inte fick vara med på begravningen….. =(

Har läst många böcker för dem om döden, men den som de fastnat mest för är en iphone bok som heter Farfar spöke som handlar om en pojke vars farfar gått bort och han återkommer som ett spöke för att han har något ogjort.

Han är väldigt orolig och osäker det märks väldigt tydligt på hans sätt att vara, å vi försöker uppmuntra o visa att vi finns där men han är såå rädd för att bli lämnad

Barnens största rädsla när de blir varse om döden är att mamma och pappa ska dö. Farmor har ju hastigt ryckts ifrån honom så hur ska han nu göra för att inte det ska hända samma sak med er… Han vill inte lämna er, för tänk om ni dör då… Viktigt att sätta ord på hans känsla åt honom, visa att ni förstår och accepterar samt respekterar hans rädsla.

Men det kan också vara hans sorgearbete som gör att han är extra klängig just nu.

Hej! Har haft 3 möten med dagis på kort tid, och de å jag har kommit fram till att han har otroligt låg självkänsla å¨vi ska lägga allt krut på å få upp den tills att de e dax för skolstart, så inte världen "rasar! för honom sas…… Är väldigt tufft att höra att ens barn inte har nån självkänsla, el ialf väldigt väldigt låg =( Tar allt personligt och suger åt sig som en svamp.. =( Älskade älskade unge, om du bara visste vad din mamma älskade dig! <3

Så är det när man har dålig självkänsla. 

Vad är killen duktig på? Vad som helst? 

Belöning i form av pengar och saker kan ersättas med ord och egentid och mys och så istället. Nu säger jag inte att så är fallet utan det är bara ett allmänt tips. 

Fast egentligen ska ingenting behöva göras för att man ska få beröm och känna sig älskad och känna sig fin och värdefull.

Är själv personligen störd på så sätt och tror bara att min vänskap kan köpas och att jag måste göra saker i gentjänst för att folk ska vilja umgås med mig.

I 1:an stal jag kulor på en rast ifrån en 3:deklassare och delade ut till klasskompisarna på rasten för att få vänner. Jag kände mig inte värd någonting. Lika värdefull som ett par glaskulor…  Att det råkade vara min frökens son jag hade stulit ifrån gjorde knappast saken bättre… 

Önskar dig all lycka på vägen med din goa pojk! 

Jo och vi har använt positiv betigning, hela hela tiden! Lägger fokuset på att berömma ist för att få negativt när han gölr nått man inte gillar, och lägger ner mkt tid på att säga att vi är så glad att vi har just honom som son, att han är underbar, att han är så underbar för att han är han m,m m,m.. Men man kan inte låta bli å anklaga sig själv! Jag hoppas vi får fixa upp detta å får upp han i skyarna!

Nä, det tycker jag inte ni ska göra heller. 

Kanske det är något annat som ligger i botten på hans dåliga självkänsla. Han har inga svårigheter eller så?

han håller på å ska utredas för adhd, är överaktiv o får utbrott, har svårt å koppla av, sitta still o fokusera är omöjligt, blir störd bara man rör lilltån ungefär…. Om de va såna svårigheter du menade?

Vet inte om hans dåliga självkänsla beror på det el om han helt enkelt är osäker på sig själv o hans sociala bit, han är ungefär såsom du är, ska "betala" kompisarna genom godis, tvspel osv fast vi sätter gränser där med såklart, vill man komma hit å leka med vår pontus ja då behöver man inte bli mutad med godis eller tvspel el vad de nu kan vara. Å fler å fler har faktiskt insett det o är här ändå

Själv är jag utredd och har Aspergers Syndrom, inom autismspektrumet, så jag har också svårt med det sociala. ;-)

Okej, så de var såna svårigheter du menade med andra ord? Han får väldiga utbrott, både hemma o på dagis o det är så jobbigt för honom, han skäms ju inför kompisarna efteråt.. Men vi försöker lära honom att de e helt ok att vara å bli arg bara man inte använder våld! Varken emot kompisar eller ting, å de gör han inte så ofta nu heller, utan är mer slänga sig ner på backen som en trotsig 3 åring ;) Men vi jobbar på å jag älskar verkligen honom å vill få hjälp å stöd för att kunna ge honom ett bra stöd o sånt!

Han vet att han inte är som alla andra och det räcker för att sänka hans självkänsla och självförtroende.

Kanske någon fritidsaktivitet kan stärka honom? Börja gå och simma med honom (---> Dyka eller simma fort) eller åka skridskor (---> Hockey eller Bandy) eller kanske köra cross eller klättring. En aktivitet där han får ge utlopp för sin energi och samtidigt känna att han är duktig. 

Idag vet han att hans överaktivitet och impulsivitet gör honom olik alla andra och han förknippar det med dåliga sidor hos sig då de ständigt sätter honom i trubbel.

Det här är min favorit med Waylon Jennings - I've always been crazy

Verse 1:
I've always been crazy and the trouble that it's put me through
I've been busted for things that I did, and I didn't do
I can't say I'm proud of all of the things that I've done
But I can say I've never intentionally hurt anyone

Verse 2: 
I've always been different with one foot over the line
Winding up somewhere one step ahead or behind
It ain't been so easy but I guess I shouldn't complain
I've always been crazy but it's kept me from going insane

Verse 3:
Beautiful lady are you sure that you understand
The chances your taking loving a free living man
Are you really sure you really want what you see
Be careful of something that's just what you want it to be

Verse 4:
I've always been crazy but it's kept me from going insane
Nobody knows if it's something to bless or to blame 
So far I ain't found a rhyme or a reason to change
I've always been crazy but it's kept me from going insane

Ja, det är kanske inte svårt att förstå varför det är en favoritlåt.

För hans del så kan det nog vara bra att han får träffa andra barn med samma svårigheter som han själv. Det var då mitt självförtroende och självkänsla växte. Men först när jag var 29 år och hade fått min diagnos. Attention brukar ha föreningar i städerna. Kolla med dem.

Hej!

Tror säkert att ni redan försöker göra det, men vill ändå säga att det är viktigt att anpassa kraven utifrån barnets förmåga. Ett barn med adhd (eller liknande svårigheter, det gäller ju även om utredningen inte visar att han uppfyller alla kriterier för diagnos) är det väldigt lätt att ställa överkrav på. Vi använde supernannymetoder (försökte vara konsekventa och ställa krav) så vår son fick tvångstankar och även sa själv att han vill vara dum när han var lite yngre än din son. Sen insåg vi att han kunde faktiskt inte det vi krävde (trots att han är begåvad över genomsnittet). När vi började minska kraven på honom så började det fungera mycket bättre. Nu har vi en 11-årig son (med diagnoserna asperger och adhd) som har återfått sin självkänsla och har en väldigt bra självinsikt. Och som verkligen samarbetar med oss vuxna både hemma och i skolan, men vi respekterar också honom och kräver inte det han inte har förutsättningar att klara av.

Rekommenderar dig att läsa boken Explosiva barn av Ross Greene.

Lite kort om hans metoder kan du läsa om du söker på collaborative problem solving och går in på sidan från pedagogiskt perspektiv (jag lyckades inte få in länken här).

Rekommenderar även de föreläsningar med Lotta Abrahamsson som finns på ur play.

http://urplay.se/Produkter/163441-UR-Samtiden-ADHD-hjalp-hur-gor-man-Del-1

Tack så mkt för era svar! Jag hoppas på att utredningen drar igång snabbt, han har inte så stora problem med att få kompisar å leka då han är vääääldigt omtyckt på förskolan men de e just det att behålla dem som är svårt för honom då han kan bli mkt arg mkt fort. Han är oxå begåvad över snittet, då han redan kan läsa lätta texter, skriva, räkna osv. Började prata rent som 1åring, innan lillebror kom så pratade han rent, å han kom när pontus var 1,5år.

Jag känner att pedagogerna på fsk tar mig på allvar men inte bvc, går det å få en remiss till bup av nån annan än bvc? Hon tycker jag är hönsig å överdriver, men hon har träffat honom tre ggr sen han var 3 år, å de va på 3 årskontrollen å 4 årskontrollen å 5års kontrollen…..

#16, jo han har gått 4 terminer på knatteskutt, där man får prova på olika lag och kamp sporter, så nu har han valt att han vill syssla med basket och judo/brottning. Så vi har ansökt om det å väntar på svar. Han är otroligt duktig på sporter å andra saker som verkligen intresserar honom, då kan han lyssna väldigt bra å länge o forstätta med aktiviteten längre än annars. Visst kan han bli ofokuserad en stund men de vet dem om så då har han fått komma tillbaka efter en stund å då har han varit full av kraft igen!

Jo guuud vad låten var bra!! satt å läste den flera ggr.. åh älskade unge! Ska genast kolla upp om attention elelr nån annan förening finns här i närheten, får man gå dit innan han fått diagnosen? Han har ju gjort några test hos bvc för att se om vidare utredning på bup ör nödvändig, o enligt henne så var testerna inte bra men jag var ändå hönsig å en fjantig förstagågnsmamma ungeför? =( Ska be fsk ringa dem eftersom de är helt på min linje å det var dem som tog upp det ang adhd först på mötet…

#17 Jo det är väldigt svårt men vi försöker å anpassa allt efter vad han kan o klarar av, just nu har vi kommit fram till att en tavla med olika bilder o guldstjärnor funkar bäst. när han fått ex antal stjärnor så får han en liten present, en film, tidning el liknande. Där har vi tex satt upp bilder på att man ska sitta stilla vid matbordet å äta, man ska plocka upp sina leksaker på kvällarna, man ska städa sitt rum med hjälp en gång i veckan osv osv å det har funkat väldigt bra på både honom å lillebror då de blir väldigt peppade av att få stjärnor. Samtidigt kör vi jätte mkt med positiv förstärkning, beröm när han gör nått bra istället för negativt när han gör nått dåligt, samt att vi undviker orden "duktig, fint, bra" osv å försöker förklara på andra sätt om varför vi gillade hans teckning el vad de nu kan vara. Sen kör vi väldigt mkt med att bekräfta honom som person, att han är underbar, att vi är så glad för att vi har just honom, att han är unik osv osv. Men det är så svårt å inte visa sin ilska när han har haft ett utbrott på en affär säger vi, i över en timme å ger sig inte fast vi åkt därifrån el gått därifrån… El när man får bråka på andra offentliga ställen.. Man blir ilsken på hans beteende men inte p åhonom som person såklart… ÄR frustrerande å spec nu när vi inte får nån hjälp av varken bvc el bup än, tänkte prova ringa bup själv å se om de kan ta emot oss så.

Sassa, så vitt jag har förstått kan förskolan kräva en utredning av BUP. Och det åter väl som en positiv sak i ert fall. 👍 BVC är inte Bokstavsbarns vänner, de är fortfarande inne på gamla skolan att alla barn är olika och det krävs inga speciella åtgärder. De inser inte att det i dagens samhälle gör just DET, krävs åtgärder tidigt! 🤔

Det finns många bra låtar om just ADHD och Waylon kan jag inte tro har fått någon diagnos då han gick bort 2002, 65 år gammal. 

Vill du få kött på benen, kom in till oss på Bokstavsfolk iFokus och ställ frågor och kika runt! 🌺