Så länge min dotter inte är rädd/ledsen kan hon få gny,gnälla och till och med hinna skrika. Dock vill jag helst inte att hon skriker för de tycker jag känns hemskt men ibland händer de ju ändå. Men att gny och gnälla är inte mycket jag bryr mig om, OM jag vet att hon är mätt och mår bra. Om hon tex bara gnäller för att hon inte får som hon vill. Jag springer inte och tar upp henne så fort hon gnyr. Inte heller om hon gnäller utan jag gör klart de jag håller på med och sedan tar jag upp henne.

Jag har en 6 månaders hemma. Har jag haft möjlighet, och inte suttit på toaletten eller liknande, så tröstar jag henne direkt eller tar upp henne och visar att allt är lugnt. Jag mår inte bra av att ha ett missnöjt barn och ju mer kärlek, närhet och ömhet man visar desto bättre tycker jag! :)

alltså…. ETT bebisar kan gny i sömnen… utan att vakna till och med gnälla/skrika ett litet kort skrik… går du dit kanske du STÖR och får en vaken bebis fast hon kanske behövt sova 30 min till eller mer….!
Tar du upp henne med en gång eller rör vid henne bara för hon gnyr kommer hon ju bli van vid det… alla vill ha de olika men man vill ju ha lite "ensam tid med" vänta nån minut och se om de "gny" blir vidare till gnäll/skrik… de är som sagt inte säkert att de blir de och att bebisen vaknar.. TVÅ låta den gnälla av sig lite innan den somnar är inte fel… (ok kanske inte att man gör de första tiden). TRE ibland kanske bebisen vaknar när du är på toa, är i duschen med mera.. då kan man ju inte va där på 5 sekunder.. kanske på 2 min…men den dör ju inte om den råkar ligga där 2 min och skrika.. innan någon tar upp den liksom.

man ska inte dalta me dom för minsta lilla liksom.. alla är olika.. men de är vad jag tycker.. min åsikt..

man ger ju ändå den kärlek.. de är ju som när ens barn blir äldre tex en ledsen 3 åring som inte får som den vill jag sitter ju inte och tröstar den då.. då får den ju ligga och sura o va ledsen… man ger ju kärlek ändå och har mysstunder… bara för bebisen får ligga 2 - 3 min o gnälla/skrika känner den inte mindre kärlek… "min mamma älskar  inte mig buuhuuu !!"  haha… nej så är de verkligen inte.. man myser ju o ger kärlek var gång den är vaken och pigg ju, och de mysiga stunderna den somnar hos en osv..

Jag tycker det är en helt annan sak om bebisen låter i sömnen men låter min dotter så kollar jag alltid varför hon låter- är hon inte vaken och hon bara drömmer får hon förstås fortsätta sova om hon bara gnyr lite eller skriker till i sömnen. Har aldrig låtit mitt barn gnälla av sig och det har gått så bra ändå. Många upplever dessutom att barnet blir mindre gnälligt om man tar upp och tröstar barnet direkt det blir ledset. Vissa ser det som att dalta medan jag anser att man inte kan dalta med en liten bebis då allt de egentligen kräver är mat eller närhet och för mig är det det minsta jag kan ge. Det är en viss mental skillnad mellan en 3åring och en liten bebis och det går därför inte att jämföra. En treåring förstår varför saker händer och kan se konsekvenser av sitt handlade vilket är en förmåga som ett spädbarn inte besitter- därför kan man inte skämma bort eller dalta med ett spädbarn.

min 5 åring är inte mer gnällig än en annan trots att jag inte tog henne 3 sek efter jag hörde henne skrika som bebis.. … de e som när de är runt 1 år och går så trillar de en del föräldrar  är där på 2 sek o bär upp ungen så börjar den gråta ännu mer…. bättre o liksom "vänta och se" oftast är de inte så farligt som de värkar/ser ut..

#6 fortfarande kan man inte jämföra små barn och spädbarn. Tillrättavisar du en bebis på 2 månader om den gör något som du inte tycker är okej också, precis som med en ettåring? Det är stor skillnad på att uppmuntra "fel"eller förstora upp saker som inte är speciellt farliga när det kommer till små barn jämfört med spädbarn. Spädbarn tänker inte att de ska börja gnälla eller gråta för att få mer uppmärksamhet av föräldern för skojs skull, de gör det för att de vill något eller behöver extra närhet. Och när jag skrev "många upplever" menade jag då förstås inte att det gäller 100%.. Trodde det framgick ;) dessutom talar jag om spädbarnsåldern, att de blir mindre gnälliga och ledsna om man ger barnet närhet när det gråter istället för att ignorera. Skulle säga att min morbror är ett levande bevis på att vissa barn blir mindre gnälliga om de får mer närhet. Han grät och var väldigt besvärlig under nattetider då han var liten. På den tiden skulle man ju inte "skämma bort barnen", men i samma sekund som min mormor och morfar beslutade sig för att låta honom sova i deras säng istället så tystnade han och sov som en prins på nätterna. Jag säger inte alla måste göra som jag gör, det är ju högst individuellt hur man vill ha sitt förhållande till sina barn/barnuppfostran etc men jag tycker att det är olämpliga jämförelser mellan små barn och spädbarn då dessa inte har samma mentala förmåga.

jag skrev bara att en del gör så med tex en 1 åring… jämförde inte….

#8 du skrev "de e som" vilket är en jämförelse.

Om du kan ska du såklart gå dit direkt. Att låta barnet ligga och gnälla, gråta eller skrika "bara för att" är bara direkt elakt.. Bebisar kan inte säga vad det är och om de behöver något säger de till, det borde vara självklart att man försöker tillfredställa deras behov så fort man kan. Att neka barnet för att man kan är en hemsk sak att  göra, usch och fy!

Och att de inte tar skada är inte sant, det gör dom. Det är ju visserligen en rätt stor skillnad på att göra ett ljud och att tydligt gnälla eller påvisa missnöje, gråta eller liknande.

Jag duschade inte ens när jag var ensam hemma när dottern var spädbarn med risk för att jag inte skulle höra dottern när hon vaknade och eventuellt grät.

Eftersom sambon jobbar borta några dagar på raken varje vecka har jag varit tvungen att duscha när vi varit ensamma men jag löste det så att hon satt i babysittern utanför duschen så jag hela tiden hade koll.

Inte springer man för minsta lilla läte. Jo, kanske då man nyss kommit hem från BB - och tror att bäbisen nog avlider av minsta lilla. 

Men lär sig ganska snabbt vad som är hunger, blöt blöja, rädsla osv. Att gny lite grann är normalt läte. Kommer man för ofta då de blir lite äldre, så kan de lära sig att låtsas gny eller gnälla - så kommer mamma. Istället för att somna om själv t ex.

Självklart måste man lyssna på barnets signaler och självklart går man till ett barn som man vet vill ha ens uppmärksamhet!

Att barn "utnyttjar en" kommer låååååååååååååååångt senare och är absolut inget något spädbarn skulle syssla med över huvud taget under några omständigheter. Alla deras gnyenden är alltid äkta! Vill de att mamma kommer så gnyr de och istället för att kapa kommunikationen och neka barnet ens närhet så ska man självklart gå till sitt barn om man vet att det är det barnet vill.

Ett barn som får ligga ensam och gråta får extremt höga stresshormoner i kroppen och det är direkt skadligt. Ett spädbarns hjärna är under utveckling och det utsöndras tidigt höga halter av kortisol när ett barn lämnas ensamt och ledset vilket påverkar barnet negativt. INTE att rekommendera med andra ord.

#12: Och du menar alltså att det är en dålig sak att de lär sig hur man får sin mamma att komma? Om de känner sig ensamma och vill ha lite närhet och de lärt sig att "om jag gnyr så kommer mamma", skulle det vara en dålig sak?

# 13 

Du kanske ska läsa en gång till. "Kommer man för ofta då de blir lite äldre, så kan de lära sig att låtsas gny eller gnälla "

Det är stor skillnad på att låta ett barn vara trygg i att mamma finns i närheten - och aldrig lära sig det för mamma är bredvid hela tiden. Man ska trots allt lära sitt barn att stå på egna ben en dag. Och det är ju knappast meningen att man ska slänga ut sitt barn när det fyller 18 år och stänga dörren - utan att ha förberett barnet hela sitt liv. 

Nu tycker jag Du var lite löjlig och överdrev. Jag har ett tonårsbarn, så jag vet mycket väl hur barn fungerar. Skrev ingenstans att man ska strunta i sina bäbisar. Utan att man ska lyssna på dem. 

Det är endast Du som TS som känner igen sitt barns gnyende.

#14: Ja, jag såg att du skrev äldre. Men vad de börjar göra när de är 2-3 år hör liksom inte ens in här. Många tror att äldre är när de är bara några månader så jag vill bara förtydliga att så definitivt inte är fallet.

Barn blir trygga av att veta att så fort det är något så kommer mamma. Det är så man får trygga och självständiga barn om du frågar mig. Att ignorera sitt barns behov gör inte ett barn tryggt utan otryggt och osäkert. När barnet gnäller ska man direkt se vad det är med barnet och göra lämplig sak för att få barnet nöjt. Det kan handla om att trösta, krama, vara i närheten, prata med barnet, mata, byta blöja osv. osv. Men barnet säger alltid till när det är något och det är grymt att anta att ett litet spädbarn ska försöka hantera sina känslor själv.. De är alldeles för små för sådant, det kommer långt senare.

De små bebisarna har en massa känslor men kan inte tillgodose sina egna behov alls. De är helt beroende av en som vårdnashavare och barnet är väldigt utlämnat och sårbart. När något är fel säger barnet till, och om mamma då inte ger respons blir allt väldigt förvirrat och barnets stressnivåer ökar snabbt. Tänk själv vilken otroligt stressande situation, fången i sin egen kropp nästan. För ett litet barn kan 30 sekunder kännas som en halv evighet så självklart ska man inte "vänta ut" och se vad som händer utan man kollar ju såklart direkt vad som är på tok.

Och jo, jag har också barn. Jag är dessutom påläst om just stress och jag blir så himla ledsen å små spädbarns vägnar vars föräldrar på något sätt tror att barn "mår bra" av att få gnälla lite, "lufta lugnorna" eller att gråta en stund när det i själva verket är direkt skadligt för barnet.

Jag förstår inte folk som låter sina barn ligga och skrika, spelar ingen roll hur länge eller lite. KAN man inte gå till dom direkt är det en sak, då går man så fort man kan. Men att tycka att "den dör inte av att skrika lite" ger mig kalla kårar. Jag vill ha trygga barn som VET att jag finns där så fort jag behövs. Ett barn skriker ju av en anledning och det är vi som föräldrar som har ansvar för att ge våra barn det dom behöver. 

Att låta barnet skrika innan det tillslut somnar är i min värld tortyr. Att det gnyr lite är inte riktigt samma sak. Jag tycker att man ändå kan kolla varför barnet gnyr för att det INTE ska behöva bli ledset och börja skrika. Men vissa barn ligger ju och gnyr lite när dom är helt nöjda.

Men att redan i bebis stadiet börja att lägga grunden för ett självständigt tänkande är HELT tokigt i mina ögon. Upp till ett/två år så är det 100% trygghet vi ska ge våra barn HELA tiden. Under den perioden och även efter givetvis men den första tiden så vill JAG personligen att mina barn ska veta att jag finns där för dom till 100% dygnet runt. Dom ska inte behöva somna ensamma i en säng, ledsna. Hellre somna gråtandes i en bärsjal nära mamma än ensamma i sängen!

#16: javisst, det stämmer det du säger! Hellre ett gråtande barn i mammas/pappans famn än ett gråtande barn ensam! Varför? När barnen är nära och ledsna utsöndras långt ifrån lika mycket farliga hormoner i kroppen med risk att påverka barnet mycket negativt. Ensamma är de mycket mer stressade och kroppen får många reaktioner på att barnet mår dåligt! Och jag håller med dig om att låta barn ligga och skrika/gråta helt utan anledning gränsar till barnmisshandel. Man förnekar sitt barn omvårdnad och struntar i att fylla barnets så uppenbara behov med vilje vilket är helt galet och fruktansvärt! Finns det en jävligt bra anledning, tex att man har händerna fulla av bajs eftersom man byter blöja på syskon, är det förstås omöjligt och man gör så gott man kan och skyndar sig allt man kan. Att utan anledning blåneka är riktigt jävla illa…

Psykologer har hittat att det är inte bra att lämna barn som gråter. 

http://www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out

Om hon bara låter går jag dit och kikar, men har inte lika bråttom dit som om hon är ledsen. Om hon är ledsen går jag alltid dit så fort jag kan.

#4 Nej barn tänker nog inte att mamma inte älskar dom om då får skrika lite. MEN dom kan bli otrygga av osäkerheten du ger barnet när det skriker efter dig gång på gång och du inte kommer. Får jag fråga varför du tycker att det är okej att ditt barn är ledset när du enkelt och snabbt kan ge den trygghet?

Jag tänker så här: om man har hjärta att låta en bebis gråta och vara ledsen utan att trösta så kan man låta ett lite äldre barn vara ledset och gråta också. Och ju större barnet är desto mer tänker och funderar det och ett barn som inte blir tröstat om det ex vaknar på natten och har drömt en mardröm eller tycker det är obehagligt att sova ensam börjar ju fundera på VARFÖR inte mamma och pappa tröstar och stöttar. Och DÅ kan tankarna komma, barnet känner sig ensamt och även om mamma och pappa säger att dom älskar det så betyder det kanske inte så mycket om barnet inte känner sig tryggt med sin mamma och pappa.

Barn som växer upp med föräldrar som klart och tydligt visar att dom finns där för sina barn i alla lägen tror jag blir mer självständiga och trygga i sig själva, än barn som i vissa lägen fått klara sig själva när dom haft det jobbigt. För tänk på att du/ni som låter era barn skrika tvingar era barn att klara sig själva/hantera sin rädsla, när barnet i sin värld har det svårt.

#20 jag har inte sagt att man ska göra så gång på gång… jag menar bara att är jag i duschen med schampo i håret sköljer jag ju ur de innan jag tar bebisen… jag har dock en 5 åring nu så. Jag går ju inte ut me schampot i håret och har de till bebisen somnar nästa gång… på er/dig låter de som jag "aja nu har de gått 10 min… nu kan jag väll ta den där jävla ungen"  jag snackar om 30  sek . 2-3 min… inte liksom gå o dalta bara för den råkar göra ljud ifrån sig i sömnen som visa gör.. "åh den gjorde ifrån sig ett litet gnäll ljud… jag tar upp bebisen"  visa gör så… jag mena mest på att ett gnäll kan vara ett gnäll och inte bli nått mer bebisen somnar om 2 sek efter gnället liksom..

Det beror på hur barnet låter tycker jag. Dels skulle jag för det första aldrig duscha när bebisen sov med risk att vakna, men om jag nu duschade och bebisen skrek/grät skulle jag absolut hoppa upp direkt. Om bebisen bara låg och nöjt pratade skulle jag bara skynda mig så fort jag kunde. Skulle inte vänta med att tvätta ur håret tills barnet sov nästa gång utan göra det när barnet var vaken tillsammans med mig i badrummet såklart :-) man behöver inte vänta till barnet somnar, bara tills barnet är glad.

Jag tycker att det är mycket lättare att göra sådana saker när mitt barn är vaket och kan vara med i badrummet :)

jag kan ju påpeka att min dotter hade svår kolik… så vill säga att de starta allt mellan 17 på kvällen till 19 på kvällen och höll på till 07 - 09 på morgonen… därav sov hon rätt mycket på dagarna.. så jag "var tvungen"  att göra saker som duscha osv när hon sov… var hon vaken ville jag ju njuta av den tiden och mysa med henne för de var ju inte ofta hon var vaken och inte hade ont. Man kanske tänker annorlunda med kolik bebisar/inte kolik bebisar… lite olika liksom. Dock blev de bättre när hon va 3½ månad.

#24: skadan barnet tar av att ligga ensam och gråta är förstås lika stor oavsett om barnet har kolik eller inte. Men har man inget val eller att det är ett dåligt alternativ att göra sånt när barnet är vaket måste man såklart passa på när barnet sover! Så länge man har möjlighet att avbryta direkt och gå till sitt barn spelar det ingen roll om man tittar på tv eller står i duschen så länge man direkt tar sig till sitt barn :-) Bajsa är en sån grej som är svår att avbryta och av den anledning hade jag alltid med mig henne in på toa när det var dags! Man behöver ju inte göra det svårare än vad det är :-)

ligger bebisen och sover i sin säng och man blir bajsig då är de ju svårt att ta med in *fniss* men kan ju inte vänta till bebisen vaknat de kan ju vara om 2 min men även om 2 timmar.. 😃… men de är ju klart att man går till sin bebis när man hör den börjar skrika.. och skyndar på om man skiter eller råkar stå i duschen eller likande 🙂

Det är nog få som alltid kan komma till sitt barn på sekunden när han eller hon blir ledsen. Men det är väl inte det som menas i #0 som jag tolkat det, utan att man låter barnet ligga och vara ledsen fast man utan vidare skulle kunna ta upp det.

#21 Du skriver att det inte är fel att låta barnet "gnälla av sig" innan det somnar. Vad menar du med det?

när bebisen är äldre kanske 8 - 12 månader tycker inte jag de är fel att de gnäller en stund innan de somnar nu menar jag inte 30 min.. mn min dotter kunde va ledsen 2 - 5 min sen somna hon. Var jag där inne tog de 1 timme eller mer så.

tror dock att de börja när min dotter var 14 månader..

Mm och du tycker det är okej att låta ett litet barn somna ledset? Det är precis det jag menar i #20

#20  jag tröstar mitt barn (5 åring) när hon e ledsen har alltid gjort och kommer alltid göra.. hör jag henne  ledsen om natten går jag in… de e skillnad på sånt  och "insomnings gnäll"  som jag mena med inlägg 29 och 30.. 🙂

nej jag tycker inte de e ok.. men insomningsgnäll som sagt…. man blir slut som ensam förälder liksom… och då tar man hellre att hon får gnälla nån minut och somna än att sitta dör 1 - 3 rimmar som de ha de fått bli då på den tiden när hon var kring 14 mån..

Det är förstås en definitionsfråga på vad som är gnäll. Att bebisen glatt jollrar tycker jag är helt okej att den får vara ensam och göra. Att grymta lite som i att göra allmäna ljud ifrån sig är okej. Att lämna bebisen ensam och ledsen i 2 minuter är inte okej, om du har möjlighet att ta dig dit. Har man råkat ut för något "akut" som att man byter blöja på syskon, man har ett kolikbarn och bara MÅSTE ha 2 minuters paus för att orka fortsätta leva eller att man ligger på toa och kräks då man är magsjuk så okej, då går man dit så fort man kan. Men att medvetet stå utanför och vänta i 2 minuter trots att bebisen är ledsen där inte är definitivt inte okej..

Men som sagt. Det finns ju olika definitioner på gnäll. Man kanske tydligt hör att bebisen inte är ledsen och att man kan vänta i 30 sekunder eftersom ja, bebisen inte är ledsen. Är barnet inte ledset så okej, då kan man vänta! Men gnäll som i att bebisen gråter och är ledsen så nej, inte okej.

håller med dig Tina-A.. 🙂Jag har vatt ensam sen min graviditet de gör ju saken lite svårare sim ensam…ingen av lastning som en del andra har som lever med pappan. Turas om liksom. Inte flr jag menar att "ahh jag e ensam förälder  då kan jag låta henne skrika 3 min"  mena mer att är man två och båda är hemma tar ju den ena upp bebisen om den andra sitter och skiter  och liknande. Och man hör stor skillnad på lite "sömn gnäll" och skrik/gråt.

#35: Ja, men visst! Som ensam gör man så gott man kan och så brukar det bli rätt bra ändå. Det går ju inte att turas om och t.ex. aldrig duscha när man är ensam hemma så man får göra det bästa av situationen helt enkelt :)

exakt, de är ju de man får, för mig har de funkat.. 🙂 sen är jag ju den bästa föräldern till mitt barn., precis som du är den bästa till ditt/fina barn, ingen annan känner ju sitt barn så bra som en själv och vet vad den vill/behöver osv.

#35 Jag uppfattar dina inlägg som allmänna. Att du tycker att det är ok att ett barn somnar ledset. Oavsett om både mamma och pappa finns under samma tak. Är man totalt slutkörd psykiskt förstår jag att man gör saker man i normala fall inte gör. Personligen lägger jag mig hellre ner hos barnet tills det sover än lyssna på ett skrikande barn när jag är psykiskt trött. Vår dotter har haft långa perioder när läggningen tagit 2-3 timmar. Just nu är hon inne i en period när hon vaknar runt tolv och inte somnar om förens runt tre, fyra på natten. Hon är fyra och jag skulle aldrig ha hjärta att låta henne vara ledsen ensam i sitt rum i fem minuter. Men vi är alla olika.

ne inte exakt så jag menade.. 🙂

min dotter som ca 14 månader var de bara max 5 min… o de tycker jag är okej för att få ensamtid och inte vara där inne nån timme sen lägga sig med en gång då tar jag hellre en nattning på max 5 min än  upp till 3 timmar… är din dotter 4 år är hon väll ändå stor nog att du/ni kan prata med henne… "lilla sofia nu måste du sova, mamma och pappa är trötta och vi kan inte vara hos dit i flera timmar"   eller va ungen nu heter… men som sagt ja alla är olika o tacka FAN för de.. 😃

sen kan jag inte kalla att min dotter var ledsen utan mer insomnings gnäll som blev lägre o lägre…. 🙂

#39 Min "unge" är mörkrädd och vaken på natten/har ibland svårare att somna på kvällen pga mardrömmar så nej, det går inte att prata henne till rätta. För mig kommer hon först. Sen om min kväll blir kort helt utan ensamtid so be it. Det är det värt om jag kan lägga mig med gott samvete för att jag vet att dottern somnat trygg. Och var inte din dotter ledsen så förstår jag inte diskussionen. Det var ju ledsna barn vi diskuterade och det är enbart att lämna ett barn som är ledset som jag pratat om.

okej… ha nattlampa då.. 🙂jag sover alltid me min dotter när sådant händer vilket är sällan.. plus att hon ofta blir glad igen efter en stund och somnar.. när hin drömt nått otäckt..

jag nämnde bara att min dotter ofta hade insömningsgnäll vid 14 månader.. 🙂 sen mena jag att jag tyckte inte de var fel så länge de inte övesteg typ 5 min.. jag menade på är de inte värre än så har ag hellre de 5 min än att vara dör inne 3 timmar de försökte jag me den tiden… men man blev ju knäpp.. o då tar man så klart till knep o tips jag kolla på super nanny… där var en i ca samma ålder som min dotter var då.. dom gjorde så o dottern somna på max 5 min.. precis som min dotter gjorde vid 14 måander.. 🙂

Nattlampa fungerar inte. Den lyser varje natt men hon drömmer mycket mardrömmar och vaknar kallsvettig. Då fungerar bara mamma. Inte ens pappa duger då. Så det har blivit många vakna nätter.

jobbigt.. 😐..hoppas de snart blir bättre.. min dotter hade med rätt mycket vid 3 års åldern hon drömde om spindlar och maskar att hennes säng var full av de… så hon vägra ligga i den ens inte i min skulle hon ligga… hela hon skulle vara uppe på min kropp och vi skulle vara i soffan…. men som du säger va gör man inte för sina barn.. de gick dock över fort tror vi bara hade 5 såna nätter.. samma mardrömmar..

Dottern har drömt massa olika drömmar. Det började med maskar i sängen, sen spöken i hennes rum. Nu det sista drömmer hon att vi ska slänga ut henne och sluta älska henne eftersom jag är gravid. DET tar hårt, när ens barn gråter så hon skakar samtidigt som hon klamrar sig fast på en och säger att jag kommer sluta älska henne och säga till henne att hon måste flytta när bebisen kommer. Fy…

jobbigt.. 😕hoppas att de går över när bebisen är ute och upptäcker att ni älskar henne med och vill ha henne kvar! 🙂

Jag fick som de flesta nya föräldrar rådet att ta upp och tröst sin bebis med en gång så fort den lät de minsta. Men efter att ha lärt mig mer om bebisars sömncykel och att de tydligen kan vara tämligen högljudda och rörliga trots att de egentligen sover har jag börjat låta honom ligga och bara titta till honom. För oss gav det en mycket nöjdare bebis och mycket nöjdare föräldrar som inte var vakna halva nätterna.

Som Bumsibum säger så kan det bli så att man stör mer än man hjälper sin bebis om man ska vara där och lyfta upp den så fort den låter. Då hinner den aldrig somna helt och snart har man en hysterisk övertrött liten unge. Så klart finns den olika bebisar som funkar olika, MEN det kan vara värt att prova att inte ta upp med en gång. Man lär sig ju snabbt att skilja på insömningsgnäll och ledset gnäll.

#47: man måste ju inte lyfta upp barnet, bara man finns där. När barnet är ledsen lyfter man barnet eller klappar och tröstar med rösten, men om barnet inte är ledsen utan bara låter räcker det med att man är beredd på att ingripa om barnet blir ledsen.

#48 Precis! Men jag hade fått råd om att man skulle ta upp och trösta och bära runt på barnet. Så det var en sådan lättnad när jag fick reda på att det var bättre att inte störa för mycket i insomningsfasen. Eftersom det är första barnet är jag osäker på det mesta:P

jag håller med #47.. 🙂.. visa tar upp bebisen för minsta lilla ljud… eller om den rör sig  mycket i sömnen… men så kan de sova vidare 30 - 60 min kanske om man hade låtit bli.