Tester hade inte varit fel! Dels mentala för att se om man är lämplig att ha barn och fysiska pga ärfliga fel. Skulle jag och min sambo få barn hade det säkert fötts med glasögon.;) Jag har ingen bra syn och hans är minst sagt urusel, utan göasögon då. Alla andra arter går ju igenom test innan dem ska paras så vrf inte människor?

Jo, jag tycker att någon form av "godkännande" borde vara bra. 
Det föds så många barn till vårt samhälle som far illa på olika vis. Detta skulle med största sannolikhet minska radikalt om man som föräldrar/förälder fick "godkännas" först.

Sen vet jag inte om det här med dålig syn är ett sådant problem ;)

Jag tänkte närmare på alkoholmissbruk, droger, ansvarstagande och liknande. =)

#2 Jodå! Finns vilka yrken jag inte får bli pga min syn tyvärr är det yrken som jag väldigt gärna skulle jobba med.=(

#3 Jag har också dålig syn och använder glasögon/linser för att se öht, så jag borde alltså inte fått skaffa barn menar du???

Jag hoppas jag missförstod dig…

#4 Klart man kan, men får barnet större synfel kommer det att begränsa valet av yrke, tyvärr!

Vad är det för yrke du velat ha, som du inte kan få pga dålig syn? Jag är diabetiker också, mina barn löper alltså ngt större risk än andra, att få sjukdomen och den sjukdomen begränsar dig när det kommer till yrkesval, men det går att leva ett drägligt liv ändå.

Man kan ju inte gå omkring och se sig själv som ett offer bara för att man inte kan arbeta med "just DET"… Man får helt enkelt vara "open minded" och hoppa på nästa tåg =)

Ja barn borde inte vara var mans rättighet. Det håller jag med om, absolut! MEN det är lätt att döma folk utan att VETA fakta också. Att "ha hört" något om någon betyder ju inte ATT det är så till 100% missförstånd är vanliga och saker som går från mun till mun är sällan helt riktiga när det slutligen talas om för "den sista".

Att lämna sina barn till en 12åring för att festa är absurt! Alkohol och barn går inte ihop, att festa någon gång då och då kan jag tycka är ok, om man då tar sitt ansvar och fixar en VUXEN barnvakt som är ansvarskännande och känner barnen.

Det jag reagerade lite på var mamman som "inte orkade" att amma sin 9månaders. När jag skulle sluta amma min dotter på nätterna (vet inte riktigt hur gammal hon var då men runt 8-9månader) så tog min man henne på nätterna. Men jag mådde så fruktansvärt dåligt av att hon skrek efter mig att jag i en veckas tid sov i husvagnen utanför på vår garageuppfart. Det tog ju inte direkt lång tid innan ryktet att jag och min man skulle skiljas var igång vilket gjorde mig oerhört irriterad. Någon hade sett att det lös i husvagnen på kvällen och drog slutsatser ifrån det och sen la nästa människa till lite egna tankar och vips så skulle vi skiljas Min tanke är att det faktiskt inte är någon större katastrof om man mentalt inte riktigt orkar amma längre när barnet är så pass stort. Ibland får man kanske försöka se det ifrån en annan sida och inte dömma folk rakt av. Hon behöver definitivt inte vara en dålig/olämplig mamma för att hon inte "orkade" amma en 9månaders bebis det finns ju faktiskt mammor som helt väljer bort att amma även om dom kan, från dag ett. Är man en ansvarstagande förälder gör man det bästa av situationen och för henne kanske det var bäst att lämna ifrån sig barnet till någon som tog hand om det i två dagar så hon kunde vila upp sig och sen fortsätta att ta hand om barnet efter det. Hellre det än att envist "klara allt själv" fast man inte orkar och låta det gå ut över barnet.

Vad jag menar är att det är så klassiskt att man snabbt och lätt dömmer andra föräldrar efter vad man hört eller tror sig sett utan att faktiskt veta hur det verkligen ligger till.

MEN jag försvarar verkligen inte folk som faktiskt inte borde få ha barn! Ex missbrukare som lämnar sina barn ensamma att klara sig själva som små, misshandlar sina barn både psykiskt och fysiskt osv.

Visst är det korkat att lämna bort barnen till en 12åring som dessutom verkade ha mycket att ha hand om denna kväll men ser faktiskt hellre att man lämnar bort barnet till barnvakt över natten än att ha barnet hemma när föräldern kommer hem onykter och kanske är bakis dagen efter. Själv börjar jag bli riktigt festsugen och har planer på att ta en utekväll med kompisar och då sova borta. Trots att min dotter bara är halvåret vill jag inte att hon ska se mig full eller bakfull! Det är ju inte aktuellt ännu då jag fortfarande ammar men inom ett par månader hoppas jag att jag klarat av att sluta amma. Det är lätt att döma andra utan att veta hela sanningen. Jag hoppas verkligen inte att någon dömer mig för att jag vill gå ut med mina vänner en kväll och då lämna dottern hemma och sover borta! Jag försöker göra allt som är bäst för mitt barn men man måste ju fortfarande få göra saker för sig själv ibland… Även om det livet inte alls är lika lockande längre ;)

Svar till #7

JAg förstår vad du menar.

Jag tycker absolut inte att det är fel att man som förälder "unnar sig" att göra saker, som att gå ut och festa och liknande, men min åsikt är bara att man i första hand bör tänka på barnet, och att det är tryggt och säkert och har det bra hos sin barnvakt. 
I det här fallet så var det tyvärr inte bara rykten, som spridits och vuxit.
Jag vet tyvärr om hur personen i fråga är…

Angående amningen, så tycker jag att det är ganska stor skillnad på ditt sätt att sluta amma, och hennes sätt.
Du och din man delade på ansvaret och du sov på en annan plats dem nätterna du tyckte det var jobbigt. Men sedan fanns du ju där för ditt barn övrig tid.  
Klart att om mår dåligt av situationen och kan ta hjälp så ska man ju göra det, men fortfarande ha tanke på barnet.
I den åldern (ca 8-10 månader) har många barn "separationsångest" _(eller vad det heter) ?
_och då bör man ju kanske undvika det, kan jag tycka.
Men att man som föräldrar till barnet hjälps åt är ju det alldeles bästa. =)

Svar till #8

Jag menade inte att det var illa att lämna bort barnet till en barnvakt över natten. Min åsikt var riktad emot att det var ett barn som skulle vara barnvakt till en liten bebis, samtidigt som det här barnet hade så mycket annant samtidigt.
Jag tycker handlingen var oansvarig från den här mamman.

Jag tror absolut ingen dömer dig för att du vill gå ut med dina vänner och festa. Och ingen kommer döma dig för att du inte kommer hem samma natt. Det hela handlade ju om hur barnet har det.
Är ditt barn hos sin pappa, eller en barnvakt som det är tryggt och trivs hos så är det ju inga problem. =)

Jag själv har varit pigg på att lämna mitt barn hos en familjemedlem till oss som älskar vår son lika mycket som vi gör, och han trivs hos henne och hon har från att ha haft honom korta stunder, nu kunnat ha honom en hel kväll.
Nästa gång kan han säkert vara med henne över en natt, utan problem. Nu är våran son 14 månader.

Man ska vara en god förälder. Men man ska inte sluta leva för det. Man ska tänka på sitt eget välmående, för att vara ett gott föredöme. :)
Det kan vara en konst. :)