Hej!

Jag är timvikarie sedan tre år tillbaka på förskolor i min kommun och jag kan säga dig att du inte är ensam alls om att ha ditt barn till den tiden på förskolan. Vanligt är det att ena föräldern hämtar och andra lämnar. Sen så är det ju olika hur mycket procent folk jobbar.

Du är ju ensamstående (gissar jag på) och då är det ju självklart att du måste jobba för ekonomin. Jag tycker inte att ditt ex ska lägga sig i det.

Jo, jag bor ensam och det är ju inte helt gratis.

Jag får så dåligt samvete när hon är på mig men då kan jag lugna ner mig lite. Tack

Nej det är ju inte det. Jag har en 4,5 åring själv och bodde själv i  6 månader efter att jag hade separerat från hennes pappa och innan jag flyttade ihop med min "nya". Var långa dagar men det var ju klart förstårligt varför..

lämnar hon 7.20 och hämtar 16.00? förlåt… men de är ju bara 1 timme och 20 min mindre..så vad klagar hon på ??   jag kan förstå om de vatt att hon lämna 8.00 hämta 15.00.. men inte detta.. (ok, jag tycker inte hon borde klaga ändå… du kan ju inte sluta jobba liksom..)

Jag går nog emot och säger att en 10 timmars arbetsdag är för långt för en 2.5 åring. Det blir inte mycket tid över för er två tillsammans.

Var är lagom tid tycker du? Jag håller med om att det inte blir mycket tid tillsammans på vardagarna. Är det något som skadar min och grabbens relation?

Jag är inte ensamstående och när jag jobbade (är gravid och går hemma nu) så lämnade jag dottern som då var 3½år 06:00 på morgonen så hämtade min man henne allt mellan 16:10-17:00 Det blev väldigt långa dagar för henne, men ingen av oss hade just då möjlighet att gå ner i tid så vad skulle vi göra? Vi kunde ju inte säga upp oss direkt. Jag jobbade iofs inte riktigt alla dagar i veckan utan var helt ledig minst en oftast två dagar. Men har man ingen möjlighet att gå ner lite i tid, sluta ett par timmar tidigare en dag varannan vecka eller så, vad ska man göra?

Jag tror inte att det skadar er relation MagArne, men lite mer kvalitéts tid med pojken skulle ju höja er relation tror jag. Som det är nu så tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete. Lägg 100% fokus på honom när ni ses i stället! Gör kvällarna mysiga och hitta på roliga saker på helgerna när du är helt ledig.

I framtiden kanske du kan se dig om efter ett annat jobb där du kan sluta tidigare en dag den veckan du har pojken, eller försöka få ett jobb med högre grundlön så du kan gå ner lite i tid. Men det är svårt, jag vet. Inom vissa yrken är det väldigt svårt. Jag som kör lasbil ska ju helst jobba dygnet runt om man pratar med arbetsgivare.

Ja, på mina helger blir det mycket kvalitétstid med badhus, djurparker, utflykter, pulkaåkning m.m.
Kvällarna blir det väl inga större utsvägningar men vi leker med hans bilar, modellera, målar, ser en film tillsammans m.m.

Jag har kört lite lastbil i min ungdom och de arbetstiderna var ju rent hopplösa. Man fick ju köra tills det var tomt på flaket vilket ofta innebar 2 timmar övertid.

Jag är på väg att byta jobb men det blir samma arbetstider där med. Fast de kanske är mer positiva till flextider så jag kanske kan sluta 30min tidigare iaf varannan vecka.

Jag tycker det är alldeles för långa dagar för en så liten. Alla som har barn har rätt att jobba 75% så jag skulle helt klart gå ner i tid om jag var du.

Om du tjänar så dåligt att du inte klarar av att köpa mat om du bara jobbar 75% så okej, men om du kan gå runt på att jobba 75% så skulle jag självklart gör det om jag var du, utan att tveka. Barnet är bara liten kort stund.

Nej jag tror inte att det nödvändigtvis skadar er relation utan jag tänkte mer på pojken. 10 timmar är långt. Som ovanstående skrev så om man inte kan gå ner i tid så kan man inte men som pappa till en tonåring så är tiden som man har sina barn hemma och kan njuta av dom väldigt kort. Min pojk är nästan 18 år och tiden har bara flugit iväg. Vi drog ner på vår arbetstid rejält och kunde vara med honom mycket när han växte upp. Vi hade inte mycket mer pengar än till mat och att betala räkningar men det var det värt. Så om du kan gå ner i tid gör det. Helt plötslig så är grabben 20 år och har flyttat hemifrån.

Tyvärr bygger ju dagens sammhälle på att en familj ska ha två inkomster för att gå runt. 75% blir i tightaste laget om man ska ha någon form av liv efter hyra och räkningar.

Men det är klart jag skulle vilja ha mer tid med grabben på vardagarna. Jag hoppas nya jobbet kan bidra med lite till det.

Jag vet ju inte vilken typ av jobb du har, men du kan möjligtvis inte jobba igen lite tid de veckor du inte har honom och hämta honom tidigare någon/några dagar i veckan??

Det är inte lätt att vara ensam om ekonomin och måste man jobba heltid så måste man,man kan ju bara göra så gott man kan vilket  du ju verkar göra då du försöker tillbringa så mycket ""kvalitets tid" du kan med din son

85%-90% kanske skulle passa dig bättre då.

Jag var på förskola från ca 7:30 och åt frukost där sen blev jag hämtad vid 17:30. Inte led jag för det.=)

mina barn kan till och med be mig komma tillbaka senare för jag hämtar dem för tidigt i bland, jag hämtar vid 16 och lämnar mellan 7 & 8

Sprida åsikter men det är klart intressant att höra båda sidor.

Kanske inte är så farligt med långa dagistider och personalen säger ju att allt fungerar bra. Sen är det ju skönt att ha pengar över till diverse tokigheter vi hittar på.

Du kan ju även trösta dig med att han inte är där så långa dagar varje vecka. Ditt ex jobbar ju mindre och hämtar tidigare.