Jag har själv tre barn o mer pengar har jag inte för de. Ju fler barn desto mer utlägg är det. Ett barnbidrag är på 1050/barn, från tre barn och fler så får man även tilläggsbidrag på ngn enstaka hundralapp.

Som du beskriver det så har dom enbart skaffat barn för att kunna köpa mer saker till sig själva. Dom verkar inte alls bry sig om barnen.

Jag personligen tycker du helt klart ska prata med dom om varför det är som det är. Säg att du är orolig för barnen. Kan inte tro barnen mår bra heller om dom aldrig får leka med andra barn.

Jo, jag önskar att de ville lyssna på mig. Men varje gång jag säger nåt så slutar det med att de mer eller mindre kastar ut mig.

Jag är väl inte värd att lyssna på då jag inte har egna barn, tycker de. Hur ska jag kunna nåt om vad barn har för behov… Enligt dem själva har barnen allt de behöver och mer därtill.

En gång, när vi träffades på stan på en snabb fika (utan barn) försökte jag på ett vuxet sätt påpeka att jag inte tycker de gör på rätt sätt mot barnen. Det slutade med att de båda stormade ut från fiket skrikandes och gapandes att om jag "ville leka mamma" så kunde jag allt skaffa egna barn att uppfostra. De gör på sitt sätt och kommer inte tolerera att jag lägger mig i, fick jag veta.

En annan gång så ringde de mig mitt i natten och gormade om att jag skulle sluta skicka socialen på dem. Då hade visst socialen varit på hembesök av nån anledning, vet inte om det görs hembesök när det väntas tillökning i familjen?

Saken är ju att barnen i princip har det bra, om man ska se det ur ren praktisk synvinkel. De har det rent och snyggt hemma, har inga missbruksproblem eller nåt sånt. Det problem de har är att de egentligen inte verkar bry sig värst mycket om barnen på ett emotionellt plan. De har inget intresse av attt göra nåt tillsammans med barnen, förutom när det gäller tv-spelen.

Detta betyder att socialen inte har nåt att påpeka när det gäller barnen, och då händer inget heller…

Jag har funderat på att säga upp vänskapen helt med dem, eftersom jag tydligen inte är välkommen hos dem, men jag vill finnas där för barnen. Jag är iofs ingen direkt barnkär person, men kan jag åtminstone göra barnen glada med lite kläder och leksaker så är det väl bättre än inget…

Som du skriver så har barnen det bra… så länge de har det bra finns det inte mycket du kan göra utan var istället glad flr att de har det bra. Det finns barn som far mycket illa och det tar flera år innan det händer något. Denna familj kan skaffa tio barn utan att något komer göras så länge barnen inte far illa.

Tyvärr är det så att många som lever på socialbidrag inte tvingas jobba då de lever väldigt väl. Jag vet dom familjer som har mer än mig själv som ändå jobbar heltid. Det är bara något man får acceptera.

Man kan tycka synd om barnen för att de inte har leksaker men frågan är om barnen tycker så själva? Jag tror att man snabbt snappar upp detta på förskolan där deras 6 åring går, om något är tokigt. tycker du inte detta paret sköter sig får du anmäla dem, tror du att som du skriver, barnen mår bra, så lämna dem ifred om du inte tycker att umgänget passar dig. Det finns massopr av familjer som lever på bidrag och som producerar barn för att kunna gå hemma. Tragiskt nog, men vad ska man göra åt det? Sterilisera folk?

Tråkigt nog verkar dessa barn inte få se mycket solljus. Leksaker är det lite sisådär med, bara dom känner sig älskade, respekterade och omhändertagna.

Om barnen har det dåligt mentalt sett så kommer de förmodligen revoltera mot sina föräldrar när de växer upp.

Om barnen däremot mår bra och känner sig älskade kommer de växa upp till mogna glada vuxna.

Bara tiden kan utvisa vad de blir för vuxna, men som optimist så tror jag att barnen kommer göra det bästa av situationen när de kan.

Men herregud! Dem gör nog barnen en tjänst om dem skulle sälja dem för att kunna köpa fler spel. Barn behöver vara ute, i frisk luft för att bli starka och vara friska! Inte sitta inne och glo på tv 24/7. Man skaffar inte barn om man inte har pengar heller, först jobb sen barn. Det är inte samhällets uppgift att försörja andras barn för att föräldrarna är lata.

#5

Håller absolut med dig, barn ska vara ute o leka. Kan inte sitta inne hela tiden. Immunförsvaret kommer inte heller kunna utvecklas. Tycker synd om barnen att ha såna föräldrar som bara tänker på sig själva.

#6 Precis! Inga vänner heller att utveckla det sociala med, ha låtsasvärldar ihop m.m. Nej vilket råkigt liv för barn!

Har undvikit att besöka familjen ett tag nu, men stötte på mamman på stan igår och hon ville att jag skulle komma och se hur fint de har fått det hemma. Så jag följde med henne hem.

Visst hade de gjort fint med julpynt överallt och så, men jag blev bestört när jag såg att de hade gjort om 6-åringens rum till nån typ av film/mediarum. Han hade tidigare ett eget rum men bor nu tillsammans med sina yngre syskon i lägenhetens minsta rum.

Min första reaktion var att fråga varför de hade gjort så, och svaret blev:

"Vi har köpt ny TV med 7.1 hemmabiosystem. Till det köpte vi en ny PS3 med en massa spel. Då fick vi inte plats med allt i vardagsrummet, och han är ju så liten att han egentligen inte behöver ett eget rum. Det kan han få sen när vi flyttar, om några år."

SUCK!!! Vad ska man säga?

Uppmärksammade oxå att dörren till det rummet var låst. "För att ungarna inte ska kunna gå in och förstöra nåt, eller störa när jag spelar" förklarade hon. Det visar sig att hon låser in sig i rummet när hon spelar, för att få spela ifred från både sambo och barn. Hennes sambo är inte intresserad av PS3 utan spelar visst bara XBOX360, och då sitter han ju i vardagsrummet om det är nåt med barnen…

Hon såg på mig att jag ville säga nåt, så hon kontrade fort med repliken: "Har du märkt att barnen inte är hemma? De är ute och handlar med sambon. Det är andra gången på en månad de fick följa med!"

För att undvika ett praktgräl sa jag ingenting om nånting, men jag gick därifrån med ett mycket tungt sinne. Hälsade oxå att jag inte kan komma i jul, men att jag skickar julklappar till barnen med en annan gemensam bekant.

Känns som om jag sviker barnen totalt, men vad kan jag göra? Jag orkar inte se och höra vad de gör mot sina barn längre.

Jag vet att det inte finns nåt jag eller ni kan göra, men jag behövde få skriva av mig lite.

Du kanske kan prata med någon som känner dem som har någon form av inflytande eller makt över antingen dem eller någon myndighet.

Socialfall kanske? Låter ju inte hälsosamt för barnen någonstans och dem kan knappast ha alla besticken i lådan.

Har inte läst hela tråden men detta med "vi behöver pengarna", jag tänker direkt på föräldrapenningen som blir rätt hög om de tar ut full penning. Man kan också ha föräldrapenning samtidigt som man får socialbidrag så i och med att de skaffar ett till barn får de en till inkomst.

Tror det är så de menar men enligt mig om det är det de menar så är det ett onekerligen skrämande resonemang.

Om man får socialbidrag och har föräldrarpenning samtidigt så blir socbidraget mindre. Man lever alltid på existensminimum och det är inte mycket pengar. Ju fler barn ju mer utlägg. Man tjänar inte något av att skaffa fler barn i tron om att det blir mer pengar. Jag tycker iallafall synd om barnen.

#12 Inte vad jag läst men det kanske är så. Sen sa jag aldrig heller att deras resonemang var vettigt bara att det kan vara så de tänker.

#13 Gick på soc för några år sen så jag vet hur det fungerar med bidrag från soc o fk.

#14 Ok, jag vet bara att full aktivitetsersättning från fk får man ha samtidigt som föräldrapenning men just soc är jag inte sådär insatt i.

#9: Jag vet ju att socialen har varit hemma hos dem ett antal gånger, men de tycker väl att barnen har det bra som det är nu.

Hörde att de båda nu måste börja söka jobb mer aktivt för att få behålla socbidraget, tydligen. Kanske därför det är så viktigt att skaffa fler barn. Då får de ju fler föräldradagar och slipper pressen att söka jobb???

Nej, jag vet inte, faktiskt.

Men jag har gett upp. Tycker synd om barnen, men det finns ju faktiskt inget jag kan göra.