Det går inte att väcka sambon  om han somnar då, när barnen somnat?

'
Vi ligger oftast kvar med minsta barnet 4 år tills han somnar, då han inte ligger kvar i sängen om vi går, samt att han håller låda så att storebror i sängen ovanför inte kan sova. ligger vi kvar så ligger han i alla fall så pass still att storebror kan sova och även han tillslut,
tyvärr händer det att vi också somnar då. Men då har vi som vana att säga till varandra om man är trött eller om man vill att den andra ska väcka en innan nattningen.

lycka till!

Ne tyvärr… min sambo är väldigt svårväckt och eftersom han sover mellan barnen kan jag inte stå och ruska om honom så hela sängen gungar =P

För mig känns det bara så konstigt eftersom jag själv aldrig fått sådan uppväxt, och mina småsyskon som nu är 6, 9 & 11 har aldrig heller somnat så…

Samma problem har vi med ätandet (lunch/middag)… barnen bara leker och gnäller om det ena och det andra, när de inte äter går de och kolla tv och efter en stund för sambon efterrätt till dom… Samma sak där igen, jag själv har aldrig fått någon efterrätt om jag inte äter upp, har jag lekt eller gnällt vid matbordet har jag blivit utan mat och fått gå i mitt rum, och har jag inte bråkat men endå inte ätit har jag fått lov att sitta vid bordet tills jag ätit upp….

Inte har jag nånsin fått välja, styra och bestämma i hushållet… Här är det ett evigt gnällande om precis allt! Barnen har ingen aning om vad nej och vänta betyder….!!!!

Men förstå inte fel nu, älskar dem nog =) <3 Ibland blir jag bara så irriterad på sättet han uppfostrar dem på…..

Är det samma sak hos mamman?

Tror det blir svårt att göra på olika sätt hos er och hos mamman.

Samt att det är viktigt att prata m din sambo om vad du tycker och vad han faktiskt tycker, kan ju vara så att han vill vara "snäll" när han har barnen hos sig vilket kanske resulterar i att de får göra lite som de vill.

Fast måste nog erkänna att vi gör samma sak i bland -"bara ungen äter"
tur som så äter våra barn bra och dehöver inte fundera så mycket på maten.

De sovef ensamma hos mamman… Måste nog prata med sambon… Tack för svaren :-)

Min sambo var sån ett tag också med hans dotter som vi hade varannan helg. Han stannade där inne tills hon hade somnat. Det var grymt irriterande, för jag vill ju ha lite egentid med sambon innan vi lägger oss. Och jag (personligen) tycker inte det är hållbart att man ska behöva stanna inne i rummet tills barnet har somnat.

Men vi diskuterade det och efter det så la han bara dottern och sa godnatt och sen gick ut. Hon somnade utan problem.

Så gör vi även med vår gemensamma 5 månaders dotter. Vi lägger henne och ger nappen sen går vi ut och låter henne somna själv. Börjar hon skrika så går vi tillbaka till henne och ger nappen igen och säger god natt. Och hon är en väldigt trygg bebis :)

Och så tänkte jag på det att man har olika rutiner hos båda föräldrarna tror jag heller inte är någon fara. Man lever ju trotts allt heeelt olika liv. Och barn är väldigt anpassningsbara. Dom har inte svårt att skilja på att såhär gör vi hos mamma och såhär gör vi hos pappa  :)

Vet att bland dom första gångerna vi skulle ha sambons dotter så hade hans mamma skrivit två A4 om deras rutiner hemma…hur dom åt, när dom åt, vad dom åt. Vad dom gjorde klockan då och då. Kan säga att vi tog emot papperna men kastade dom så fort vi kom utan synhåll. Och inte blev barnet stressat av att inte vi gjorde som dom gjorde hemma.

Nu vet jag inte vad som är rätt och fel, man får väl göra lite som passar än själv. Men såhär passar för oss, och vi och barnen är nöjda.

min tanke var nog snarare så att sover de ensamma hos mamman borde det funka hos pappan också utan större problem :-)

Skönt att höra att någon annam också varit lite i samma sits :-) sonen som är yngre ställer till med ett himla liv bara om sambon vill gå upp efter ett glas vatten eller så… Men jag tror det blir bättrr när de får system på hur de ska h barnem… Nu är de oftast här bara nån timme i veckan och sover hemma… Nångång ibland får de sova över…. Mamman lider av värsta separationsångesten och skulle hon få bestämma skulle inte han ens se barnen utan att hon är med….

luktar avundsjuka….!

Nej verkligen inte… Jag förstår bara inte varför man ska lära barnen att någon är där och håller i handen när de ska sova… Lika gärna kan man ju lära barnen att det är okej att sova alla nätter i mammas och pappas säng… Samma sak….

Jag hoppas att den dagen min son ska sova över hos sin pappa, att hans pappa då sitter kvar tills Elias somnat ifall Elias vill och behöver det.

Man måste sätta barnen först, speciellt när dem är små.  När det handlar om varannan helg så borde tiden med barnet vara viktigast, prioriteras.

Jo det är klart, barnen kommer alltid först!

Men det är också så att om barnen då bara busar och inte sover, visar man för dem att det inte är okej beteende genom att gå ut ur rummet!

Och barnen kan inte bestämma och styra hela hushållet… tyvärr…

Men, jag har inte bett att ni ska tycka som jag angående uppfostran mm. utan jag undrade om någon annan var i samma situation =)

#8 Blev lite irriterad på en dum kommentar!

#10 Det gör han alldeles säkert :) I början så behövde ju min bonusdotter den tryggheten att pappan stannde tills hon var lugn eller somnat. Men när det senare bara blev för att hon tyckte det var "roligare" att han var där inne och skojade så kändes det inte nödvändigt längre.

Jag ser faktiskt inte problemet. Du vill att han ska uppfostra sina barn enligt dina principer? Han vill ligga hos barnen tills dom somnat och jag ser inget konstigt i det. Min tös behöver någon trygghet jämte sig när hon ska sova och det är min skylldighet som förälder att ge henne den tryggheten. Sen undrar jag om det kan vara så att barnen inte delar rum hos mamman? För i så fall är ju inte förutsättningarna samma hos er som hos mamman. Din sambo kanske känner att han vill ligga mellan för att dom inte ska bråka/leka hela kvällen, medans mamman kanske har dom i olika rum där det problemet aldrig uppstår. Sen kanske han tycker att det är mysigt att ligga hos dom tills dom somnat dom få nätterna dom sover hos er och sånt måste du i så fall respektera. Barnen ska ju naturligt gå före dig.

Ang maten så har jag ingen förståelse för dom som tvingar barn att äta upp sin mat. Jag blev tvingad när jag var barn och det är något jag aldrig i livet kommer utsätta mina barn för oavsett hur mycket/lite dom äter. Då får dom hellre gå hungriga än att sitta vid bordet tills det är tomt på tallriken.

Ang det här med vad som för dig är obekant efter som du inte själv vuxit upp med det så kanske du måste försöka tänka på att dina föräldrars fostran av dig inte är det enda rätta sättet. Sen förstår jag att du reagerar på att barnen får efterrätt när dom sprungit ifrån bordet och inte lyssnar på er. Men det är sånna saker som du och din sambo måste sätta er ner och prata om och tillsammans komma på hur ni ska göra för att lösa problemet. Om han nu ser det som ett problem, vilket inte är helst självklart.

Ang detta med att han somnar hos barnen. Om du anser det vara ett så stort problem kanske du kan be honom att sitta hos dom istället. Då är risken mindre att han somnar.

Nej han ska inte uppfostra sina barn enligt mina principer.. Alla har det olika och det är helt okej… Det största problemet är att det inte finns nåra gränser… Han ligger kvqr hos dom fast dom bara busar och springer omkring i rummet… Det är helt okej att han ligger där men då ska barnen vara snälla och verkligen sova… Om det aldrig finns nåra konsekvenser så lär sig ju inte barnen att det inte lönar sig att bråka… Det är klart att barnen går före mig.. Alltid! Ang. Maten så har jag inte sagt att han borde tvinga sina barn att äta… Jag sa hur jag vuxit upp… Men det är inte okej beteende att vägra äta och sedan få efterrätt… Man kan ju inte lära barnen att alltid få precis vad dom vill och alltid göra hur dom vill… Vilket sker i detta hus! Barnen måste lära sig att respektera föräldrarna och deras regler… Det blir ju aldrig någon ordning om man först säger nej till nåt och när barney inte är av samma åsikt ger man efter genast…

Och mycket undrar jag hur det blir om vi skaffar gemensamma barn…kommer det att bli så att jag säger nej och så går dom till pappa och han säger ja?? Jag anser att barn ska lära sig att det inte lönar sig att gnälla och bråka… Har man en gång sagt nej så är det nej pberoende hurmycket de gnäller… Kan även säga att min sambo är helt slut varje gång han fört hem barnen för att de inte lyssnar på honom och gör årecis vad de vill… Det han inte färstår är att det ibland behövs konsekvenser också… Barn känner sig inte fullt trygga utan regler!

#14 Jag håller absolut med dig. Sätter han inga gränser alls? Om han säger nej, ger han med sig sen i alla fall då? I så fall måste ni ju sätta er ner och diskutera detta. Om ni någon gång ska skaffa gemensamma barn är det ju jätte viktigt att ni fostrar det barnet på samma sätt annars lär sig barnet jätte fort att när mamma säger nej går man till pappa för han säger alltid ja….efter lite tjat i alla fall.

Jepp han försöker ju nog sätta gränser men han har inte envisheten att gå igenom med det… Men förstår honom till en del.. Inte vill han ju bråka med dem den tiden han har dem… Men problemen blir bara störra med tiden… Hans exfru är väldigt jobbig med att han inte klarar av att ta hand om barnen pch on lider av separationsångest så hon förklarar ofta för honom hur han ska göra allt med barnen… Så jag vill inte riktigt säga till honom att han typ gör fel… Fast jag brukar kunna kommentera vissa saker så att han nog förstår att jag inte är riktigt okej med vissa handlingar han gör…

#17 Det fungerar inte att försöka stötta honom precis just när han behöver det som mest. Alltså att du går in i diskussionen när han sagt nej och hjälper honom i "striden" utan att för den saken bråka med barnen. Det kanske kan hjälpa honom att hålla sig till NEJ om du går in och säger tex "Nu har pappa sagt nej och då är det NEJ som gäller" men vi kanske kan göra det här/så här i stället tex.

Och beröm honom när han lyckas hålla det konsekvent så han känner att du stöttar honom och finns där som stöd.

AnnaLundin: Skulle du kunna radera denna tråd är du snäll =)