Vilket elakt barn, stackars hund!

Hon kanske är arg för att hon inte vill ha ett syskon, eller vet hon om att hon ska få ett syskon?

Jag betvivlar att en fyraåring är elak bara i sig själv, men det är något som inte är bra. När började hon bete sig så här? Jag skulle nog ta hjälp utifrån om jag var du, för det här kan bli riktigt jobbigt och potentiellt farligt när syskonet kommer.

BVC kanske kan hjälpa dig, eller testa att ringa Föräldratelefonen och be om råd.

Jag vet att hon inte kastar saker på hunden för att göra honom illa. Utan för att jag reagerar så kraftigt när hon gör det. Det känns som om hon varje gång börjar bråka, gör det för att få uppmärksamhet för så länge vi bråkar så är hon "lugn" men så fort jag lyfter in henne på sitt rum och stänger dörren blir hon hysterisk. Hon är definitivt inget elakt barn! Jag får ofta höra att hon är så snäll mot dom andra barnen på dagis när jag hämtar henne och det märks att hon är väldigt populär bland dom andra barnen. Hon delar med sig av allt och hon frågar hur dom mår. Hon kan gå och hämta ett barn som sitter ensam för att bjuda in i den gruppen hon leker i osv. Så elak är hon inte, men hon är impulsi när hon blir arg och tänker sig inte riktigt för då.

Detta har eskalerat de sista veckorna och jag vet inte om det har att göra med att jag är gravid eller om det är för att hon inte har varit på dagis så mycket pga förkylning och att det nu går magsjuka på dagis så jag har valt att hålla henne hemma.

Hon säger ofta att pappa får ta hand om den nya bebisen sen för att jag ska ta hand om henne. Hon är ganska mammig och säger dagligen hur mycket hon älskar mig och hon är väldigt mysig och go när hon är glad. Men när hon har bestämt sig för att bråka tex om jag sitter vid datorn och hon börjar klättra på mig, slå på datorn osv så förvandlas hon till ett litet monster som gör mig så ruskigt förbannad!

ett tips är att rådfråga BVC dom brukar kunna såna här saker

jag tycker din dotter reagerar helt normalt hon känner av att du inte mår bra

sen brukar väl barn mer eller mindre reagera på att få ett nytt syskon 

Det låter som att du har identifierat problemet redan - hon vill ha din uppmärksamhet. Kanske delvis för att hon vet att det är ett syskon på väg som hon kommer att få dela din tid med, för att du mår dåligt och inte orkar med som du brukar, och kanske för att hon är understimulerad när hon inte är på dagis.

Försök angripa problemet på ett strukturerat sätt. Se först och främst till att ge henne fokuserad uppmärksamhet under vissa tider på dagen, så att hon får det hon behöver. Hon skulle också behöva komma ut och leka lite "vildare" så att hon får rasa av sig, det kan ju vara svårt för dig som är gravid och inte orkar så mycket, men försök hitta ett sätt så att hon kan få leka ordentligt fysiskt, så blir hon mindre rastlös och frustrerad.

Sen förklarar du att vissa stunder måste du få sitta i fred vid datorn, och då förväntar du dig att hon sysselsätter sig själv med något, att rita, leka med Lego, eller vad hon nu gillar. Att under de stunderna kommer du inte att kunna ägna dig åt henne, och du vill att hon ska vara en stor flicka och klara av uppgiften att leka stillsamt och vara snäll mot hunden under tiden. Se till att berömma henne när hon gör det som förväntas! Säg också att om hon kastar saker på er eller hunden måste hon gå till sitt rum tills hon lugnar ner sig, eftersom det inte är ok att göra andra illa. Berätta i förväg vad som kommer att hända om hon gör si eller så, och genomför det sedan precis som du har berättat.

Men som sagt, glöm inte bort att hon också har behov av aktivitet och uppmärksamhet, får hon de behoven tillgodosedda blir det lättare för henne att vara lugn och sköta sig själv en del av tiden.

#5 Tack för att du tog dig tid att svara så utförligt! Jag är väl medveten om att hon inte får den fysiska aktivering hon behöver just nu. Men det har varit en tuff tid med mycket krämpor som gjort mig helt handikappad. Detta är på väg att försvinna så jag är mycket piggare nu och orkar mer!

Jag ska verkligen göra vad jag kan för att umgås mycket och aktivera henne. Men hon exploderar direkt om något är "fel" enligt henne. Nu på morgonen när vi skulle äta frukost så fick hon för lite smör på sin macka och blev totalt vansinnig DIREKT! MAMMA!!!!! MER SMÖR!!!! Skrek hon. Och det hjälpte inte att jag höll mig lugn och sa till henne att hon skulle få mer smör men att jag ville att hon skulle lugna ner sig lite. Hon bara skrek…

Hoppas dom här utbrotten lugnar sig lite när hon blir lite mer fysiskt trött och får mer tid med mig!

Hej Ketang.

Förstår att det kan vara mycket krävande med ett barn som börjar förstå att det är en förändring på gång och kan har svårt att sätta ord på vad det är.
Hennes beteende visar att det är något som hon önskar och det har du redan listat ut.
De tips som du fick av Aniara4 är bra och jag håller med om allt utom att skicka ditt barn till hennes rum.

Det kan skapa en undermedveten känsla av bestraffning när hon skall gå och lägga sig, dvs hon kan börja vägra gå och lägga sig.

Mitt förslag där är att hon får gå till ett annat rum än det rum som du befinner dig i. Ex är du i vardagsrummet får hon gå till hallen, är du i köket får hon gå til vardagsrummet.

Människor är flockdjur och vill vara med "flocken", det här funkar mycket bra även på äldre barn ända upp till högstadiet. Har fått möjligheten att prova då jag arbetat som lärare ända upp till högstadiet.

Håll ut det kommer att bli bättre med tiden, speciellt när du ger henne mer av din uppmärksamhet.

En tanke att hålla i minnet när det nya barnet kommer, är att  den situation som är nu kommer att vara normal för det nya barnet. Det kan kännas tufft, men det nya barnet har ingen annan referens till hur mycket uppmärksamhet som är normalt.
Däremot ditt nuvarande vet att något kan förändras. Se till att hon inkluderas iom det nya barnet.

och det kan vara så enkelt som att du pratar till ditt nya barn, fast du berättar om ditt nuvarande barn. Tex "när du växer upp kommer du att kunna prata och springa som din stora syster, hon är jättebra på att prata och springa. Hon är också jätteduktig på att plocka upp sina leksaker när hon har lekt klart" osv.

Ha en härlig dag.

#7 Tack snälla för råden! Jag ska ha detta i bakhuvudet!

En annan bra grej som jag försökt göra både när jag var gravid och illamående och nu när jag sitter och ammar för jämnan är att se till och ha en mysstund med min 4-åring (som inte till fullo uppskattat att få en lillasyster). Vi brukar läsa böcker eller bara gosa. Det har funkat bra!

En annan sak jag upptäckte var att hjälpa honom att sätta ord på sina känslor när det gäller bebisen. Kanske svårt nu innan bebisen kommer, är ju fortfarande ganska abstrakt för din tös. Min pojke är mycket intresserad av bebisen, vill klappa och pilla och prata med henne. Men han var fruktansvärt sur och trulig, provocerade och var allmänt riktigt irriterande. Han satt bredvid mig när jag ammade och bara blängde. Tillslut frågade jag honom rent ut om han tyckte det var jobbigt och svårt att ha fått en liten syster. Då bara brast det och han grät helt hjärtskärande, han var så ledsen och jag grät också (hormonåpslag). Men efter det blev det mkt lättare, han var gladare och mer avslappnad.

Vad jag ville säga med denna utläggning är att kanske det äldre syskonet behöver få veta att det är ok att tycka att det är skit att få syskon och att man som mamma visar att det är helt ok att känna och uttrycka det.

Det hjälpte oss, hoppas att det hjälper er också :)

Kram!

#9 Tack för råden, jag ska sätta mig och prata med henne om detta när hon har en bra stund! Jag har frågat henne ett par gånger varför hon slåss och river oss och hon kan inte svara på det. "Jag vet inte varför jag gör så mamma" svarar hon och gråter Lilla hjärtat, det är inte lätt att förändra någon om man inte vet vad det är…

Nej precis och hon kan säkert inte sätta ord på det heller. Min fyraåring säger också att han inte vet när man frågar varför han gör si eller så. De behöver helt enkelt hjälp att sätta ord på saker och ting. Det svåra är ju att det är jag som förälder måste tolka barnets beteende och göra det rätt också.

Lycka till med ert samtal. Berätta gärna hur det går :)

Jag har inga erfarenheter av äldre barn då min son är 1år men det låter som att hon vill ha din uppmärksamhet. Jag har flera småsyskon och kan redan säga att många barn som reagerar som din dotter är oftast fustrerade & vill ha uppmärksamhet. Försök att vara tydlig mot henne & inte flippa ur. Det är du som är mamma. Kan ni få lite egentid bara ni två, gå prommenad med hunden där du förklarar att vovven blir ledsen när hon är hårdhänt mot den. Kanske ta en tur till någon simhall bara ni två lixom. Kanske baka ihop, få henne att hjälpa dig så att hon känner sig duktig o delaktig så kanske hon blir gladare det finns en risk att allt blir värre när din bebis kommer så du måste ta tag i denna ganska snart tror jag :) lycka till

Kram!