Det där är gamla kvarlevor från våra föräldrar. Vi fick bara mat var fjärde timma och sen fick vi ligga och skrika. Jag har alltid tagit upp mina ungar när de skrikit, de får trygghet genom att vara nära. En bebis kan man inte skämma bort, anser jag.

Lisette, strunta i vad folk säger, de som inget begriper har så mycket åsikter. Lita på din egen känsla, det är du som känner ditt barn bäst. Och om du har Barnaboken, släng den i soporna ;)

faktum är att det inte är mina föräldrar som säger så.

men jag strunar i dem, men roligt att se vad andra tycker om detta.

Bäbisar SKA ha trygghet om de skriker, det är min bestämda uppfattning. Det finns liksom ingen anledning att låta dem ligga och skrika mer än nödvändigt. Okej om man sitter på toa när de börjar vråla, då överlever de att vänta tills man är klar, men att medvetet vänta med att ta upp dem känns totalfel för mig.

Ett såpass litet barn har inte riktigt så utveklade sinnen att det redan så börjar utnyttja situationen och skrika i onödan. De skriker för att det är något som inte är bra, kanske är de sällskapssjuka, ha ont i magen eller vad sjutton som helst. Men de okynnesskriker inte och de blir framförallt INTE bortskämda av att man plockar upp dem!!

Känner igen det där. Min sex dagar gamla bebis har jag svårt att motstå när han talar om att något är fel. Han är nog redan lite bortskämnd isf….

jag håller med dig anna l. varför ska de skrika mer än de behöver?

Jag håller med er alla…det låter barbariskt i mina öron att låta en bebis ligga och skrika bara för att inte skämma bort den.

Nä ta upp och trösta om bebisen är ledsen…fostra och inte skämma bort kan man göra när barnet är så pass stor att den förstår det.

Man ska följa sin instinkt, små bebisar behöver närhet, lukten av mammas och pappas hud- trygghet helt enkelt! Ibland så måste man av olika orsaker kanske låta dem skrika i några minuter- för att hinna klart på toa, svabba av sig i duschen eller vad det nu kan vara- men annars så är det klart man ska erbjuda närhet.

Om man skämmer bort sina barn genom att tillmötesgå deras behov så är mina tre de mest bortskämda barnen i världen!

Frågan är nog mer hur mycket man skall utsätta sig själv för, kanske.

Jag håller med #7 - det finns gånger man helt enkelt får låta dem vara lite lessna, för man måste kanske slutföra något man håller på med. Men jag har alltid burit runt på mina ungar när de varit små, och fått precis samma kommentarer "du skämmer bort honom". Nåväl, då får jag väl göra det då! För vilken skada kan det göra barnen?

Nä, trygghet och närhet är begrepp som inte har med bortskämdhet att göra, tycker jag. Barn har behov - det är min uppgift att se till att tillgodose deras behov.

Jag gick t o m ett steg längre … Det har hänt att  jag lyft över min sovande lilleman från vagga/spjälsäng till sängen hos mig… Jag menar - finns det något mer underbart än en knubbig, varm, mjuk, snusande, pyjamasklädd lillfis (eller lillfisa naturligtvis, min avsaknad av den sorten gör mig lite enkelriktad) bredvid sig i sängen på kvällen?  

När de blir finniga, håriga och låta konstigt - då är det försent. Även om de kan vara ganska gosiga även då!

Ett sånt litet barn kan man inte skämma bort!! Däremot så är det viktigt att han känner tryggheten och närheten han får när du plockar upp honom. Ett barn mår inte dåligt av att få vara hos mamma… När han blir lite större är det svårare att stå emot deras vilja och inte låta dom styra helt. Njut av den tiden som är nu för den kommer aldrig igen.

Exakt… Fortare än vad man tror, så kommer dagen då barnet kramar tillbaks lite snabbt och sedan ålar sig ur ens famn och torkar bort ens pussar från kinderna. Suck!

Man kan väl inte skämma bort ett barn med kärlek och närhet???

Nej, aldrig!

Nej, men handla saker åt den hela tiden om den gråter för att den inte får det den vill ha det är skämma bort. MIn kusin grät så fick han leksaker eller han ville inte på besök då köpte mamma alltid leksaker för att muta honom och hålla honom lugn..vansinigt! inte konstigt ungen idag är dryg o säger aldrig tack!

Nä, DET är bortskämdhet.

När barnen överöses med prylar så de glömmer bort känslan av att önska sig något väldigt mycket (de har redan allt)  och framföra allt - att de är så vana att få allt de vill att de inte längre kan uppleva glädje med det, eller känna tacksamhet.

Tyvärr är det ju ofta barnen man blir irriterad och grinig på, när de är bortskämda och odrägliga, fast det egentligen är föräldrarnas fel… De gör inte precis sina barn någon tjänst.

Nä min moster har sabbat alla sin barn,dem är så elaka och själviska nu…ush hon säger bara "dem får göra som dem vill" inga gränser satte hon för sina barn..

Stackars barn… De får det inte lätt när de ska ut skolvärlden och vidare in i vuxenlivet.