Evig väntan
Förra senhösten så var vi i kontakt med äldsta sonens lärare och skolsyster pga att vi känner att vi behöver någon form av hjälp.
Sonen är i långa perioder otroligt obstinat, lyssnar inte, okoncentrerad, stissig etc etc. Vi når inte fram till honom och hela tiden hamnar han i trubbel och vi blir arga på honom. När vi försöker få honom att reagera på det han gjort blir han låst och det går inte att få ur honom något.
Skolsyster skrev en remiss till skol läkaren som är den som tar hand om tex utredningar kring bokstavsbarn etc.
Är det någon som vet hur länge man kan få vänta innan man kan få en kallelse?
Vi är just nu inne i en jobbig och fruktansvärt tjatig period igen…det är mer eller mindre alltid så här men i perioder eskalerar det och det har pågått sen han var 5 år, han är 8,5 nu.
Det är hemskt att känna att man ibland skulle behöva skaka ungen för att nå fram, jag är så frustrerad ibland att jag är nära att totalt krevera och bara ge upp helt.
Det suger att känna att man inte räcker till!
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
AD/HD?
Helena
Det är sånt vi vill veta när vi väl får träffa läkaren.
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Hoppa över skolläkaren , han kan ändå inte göra någon utredning, kontakta en barnneuropsykiatriskt mottagning (elr hur det stavas), barnläkaren på ert sjukhus kan skriva en remiss. Har ni inte fått respons på så här lång tid så lär det inte vara någon speciellt engagerad skolläkare,, en liten skrivelse till skolverket vore kansle med på sin plats,, Det skall inte ta så här lång tid att få hjälp. Lycka till, hoppas att ni får hjälp snart,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Jag tänkte ge det tills skolan börjar igen sen kommer jag ligga på och ringa och ifrågasätta väntetiden. Visst de sa att det var lång kö men detta är ju löjligt!
Det är rätt skrämmande egentligen…vi körde sonen till hans mormor igår och han ska vara där i två veckor. Mormor brukar vilja ha honom någon vecka på sommaren.
Det som är skrämmande är hur tyst och lugnt det kan vara i ett hem egentligen 
Inget tjat, bråk och gnäll från ottan till kvällen.
Man är inte van vid att det kan vara så här tyst och lugnt men det känns samtidigt lite jobbigt att kunna njuta av tystnaden.
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
#4 haha :) passa på att ta igen er då! gå på bio ihop du och maken och sånt, så ni är utvilade och redo när sonen kommer tillbaka!
Pilon - du har än en gång lyckats knuffa upp en många år gammal tråd med en kommentare. Ett tips, kolla i övre högra hörnet i inlägget du svarar på så ser du hur gammalt det är.
Till trådskaparen - det är ju fem år sedan denna tråd skapades, hur har det gått för er?
ja jo jag missade kolla det denna gången ;D haha
Men det kan ju vara fler som sitter i samma sits idag :D
Kollade TS sida, och hon har inte varit aktiv på över ett år
där ser man.
hehe
nån kanske skulle ta och låsa tråden då
Starta ny diskussion