BRA att du reagerar! Och att du dessutom säger till!

OM det nu är sant, vilket vi förutsätter (barn brukar sällan ljuga), så är det ju bra att de vet att de nu har ögonen på sig!

Sorgligt att det äventyrar er vänskap, men du har gjort helt rätt!

tack för ditt stöd, ja min dotter har aldrig ljugit för mig innan så varför skulle hon göra det nu, det som ororar mig lite nu när jag tänker efter är, att om nu inte mamman vet om att tar dessa bilder måste han ju  gömma dem och varför gömmer han dem? och vad gör han med dem? han kanske har fler på andra av vänner til hans dotter som har varit där eller om han har hittat några på nätet, önskar jag hade kunna svar mig själv på dessa frågor men kommer nog aldrig få svar på dem, men är lite orolig ändå. Vill inte anklaga honom för något men tycker det hela verka konstigt och det oroar mig lite.

Önskar att jag kunde ge bra svar på hur du ska/bör gå vidare med detta. Kanske borde du rådgöra med en polis??

Det är ju inte säkert att det är något annat än "foton att minnas", men man kan ju aldrig veta.

Jo men just att hon har varit naken vid dem gånger det är det som ororar mig

Jag förstår varför du är orolig och jag hoppas att din oro är obefogad, för det kan den vara. Det var det jag försökte belysa.

Det är ju inte heller någonting en så liten flicka bara hittar på sådär.. De vet ju inte heller att det skulle vara något fel med det.. Så varför skulle hon ljuga? Jag hade kännt väldigt obehag om det var min dotter ska jag säga. Jag hade inte heller hållt tyst. Stå på dig!

Jag är rätt liten för att hjälpa till men nu skriver jag ändå!

Te.x om någon kompis till min mamma gör något elakt mot mig eller mot min syster och vi är tillsammans så brukar vi inte reagera så värst vi brukar låta det vara och berätta för mamma och mamma eller pappa brukar tro på oss mer än vad dem tror på något annat! En flicka som är så liten går inte och ljuger om sånt, hon tycker säkert för det mesta att det var kul att bada!

Jag tycker att det är bra att du reagerar, du kanske ska säga till polisen.. Anmäla så man kan undersöka det eller om det går?

Jag förstår absolut din oro. 

Var det inte skriverier i tidningen någon gång förra året eller året innan, om semesterbilder på ens egna, nakna, barn - att det är eller kan bli olagligt?? Där går det verkligen till överdrift, kan jag tycka.

Jag hoppas också verkligen att detta enbart rör sig om roliga ögonblicks-bilder att ha, för dottern när hon växer upp. När man badar i badkar så brukar man ju vara naken så just den detaljen känns ändå ganska naturlig. Det märkliga är att han förnekar! Och att kvinnan inte verkar ha en aning om bilderna, eller försvarar mannen
Vet inte om dessa misstankar är tillräcklig grund för att polisanmäla, jag tycker att det verkar lite löst?

Men absolut så hoppas jag att du känner att du gjort rätt som pratat med din väninna. Och jag hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och försöker se saken ur ert perspektiv.

tycker du gjorde helt rätt att konfrontera mannen o frun! Även om han tar kort på sitt barn nakna i badkaret så har han ingen rätt att ta kort på ert barn…

Jag hade blivit skogstokig om ngn gjort det på våra barn..

känns ju skumt med om han nekar till det???

Hade helt klart pratat m honom igen o sagt att slutar du ej går jag t polisen med detta så han förstår hur allvarligt det är!

Nu tänker ju jag bara på hur vi har här hemma osv. Men jag kan verkligen inte förstå varför man badar barnen när dom har kompisar hemma. När min dotter har kompisar här och dom mot all förmodan skulle vilja bada så hade jag, för att undvika sånna här konflikter, själv suttit med dom och INTE min man "bara för att". Jag hade dessutom aldrig tagit bilder på dom om det inte var en massa skum i badet osv.

Om det är sant som din dotter säger så är det ju som att be om problem när man som pappa gör så!

Bra att du reagerade!

Alltså min son som är 5 nu, hade en period förra året(alltså när han var 4) då han tolkade in saker i upplevelser han haft och både överdrev och hittade på detaljer. Han och hans pappa hade bott en vecka hos en vän eftersom de skulle vara hundvakt. Min son hade då uppfattat det som att dom helt hade flyttat. Sen är ju frågan också hur ditt samtal med din dotter varit eftersom ledande frågor helt kan påverka utgången av samtalet. Barn kan visst hitta på saker för att de märker att de får uppmärksamhet. Och det här att din dotter säger att hon blivit fotad "vid flera tillfällen", kan helt enkelt vara att han tog flera kort just den där gången i badet.

Det här med kort på barnen när de är nakna är uppenbarligen väldigt individuellt vad man har för åsikt om det.
Alla mina syskon finns nakna på kort i våra album från våra första år och vi ser inget fel i det. Min fästmans brors ena dotter spenderade typ hela förra sommaren naken eftersom hon tyckte om att springa naken. Jag bad för någon vecka sen om att få se nå bilder på min fästman som liten och väldigt många av bilderna var han naken på.
Min son och hans jämnåriga kusin har många gånger badat tillsammans och lekt med fingerfärg och badleksaker och det har blivit riktigt härliga bilder på dom, eftersom det varit ett fint ögonblick. Jag har bilder på min son och hans kusin när de springer totalt nakna genom en vattensprinkler på gräsmattan.
Jag anser personligen att så länge inte barnet själv skäms över att visa sig naken eller liksom börjat komma in i puberteten och det kan finnas sexuell anspelning så gör det ingenting. Att vara naken är en naturlig del av livet när man är barn. Jag tycker att upp till barnet är ca 5-6 år i alla fall så gör det ingenting.
Sen vem som får se korten, det är en helt annan sak. Jag menar, t.ex. klasskompisarna och flickvänner och så, de vill nog inte min son ska få se nakenbilder på honom som barn. Man måste ju respektera barnets vilja sen. Men oftast hamnar ju bilderna i något album bara.

Självklart ska man reagera om man inte tycker att det är okej, men kunde det inte ha räckt med att säga till dina vänner här att du personligen inte vill att de har bilder på ditt barn när hon är naken, om det nu var så att han fotograferat dom?! Det kanske inte var illa menat.

Jag tycker att det är skillnad på att fota sina egna barn eller släktingars barn nakna så. Men tar min dotter hem kompisar skulle jag aldrig få för mig att ta bilder på hennes kompis helt naken. Varför skulle man göra det undrar man ju.

Men är det säkert att han fotograferat ner i badkaret så att underkoppen syntes på bilden? Har hon stått upp i badkaret på bilderna? Alltså om man fotograferar från sidan så man bara ser överkroppen är det väl inget fel med fotografiet?!

Det är det väl ingen som vet. Tycker ändå att det är att utmana ödet om man väljer att fotografera badande barn och dessutom förnekar det. Hade det varit oskylldiga bilder hade dom ju kunnat visa dom så hade det hela avdramatiserats.

Men hur kan alla bara ta för givet att det är sant?
Tänk om det bara är ett påhitt från barnet och så pratas det här om att gå till polisen med det?
Jag tycker inte att det är tillräckligt med en incident för att man ska gå till polisen.

Vänd på det, hade det varit lika illa om en kvinna fotograferat pojkar i ett badkar?
Jag tror inte att man hade reagerat lika mycket om det hade varit tvärtom.

Den här karln, har han betett sig konstigt förrut på något sätt? Har dottern påstått något liknande förrut eller är det här första gången? Alltså, skulle det komma flera liknande påståenden skulle jag absolut reagera men vissa saker ska man akta sig för att reagera för starkt på med en gång för det kan göra så stor skada.

Jag själv anser att man inte kan ta för givet att det är sant, och om det nu är sant tycker jag ändå att det är att överreagera. Han kanske fick panik över den starka reaktionen från TS här och bara rent instintivt nekade för att han var rädd att det skulle bli stora problem. Han kanske insåg hur illa det kunde uppfattas. De allra flesta har nog någon gång nekat till något dumt man gjort för att man fick hjärnsläpp, panik och inte ville råka illa ut. Och vem vet, han kanske insåg hur illa det kunde se ut och tog bort bilderna. Hade det gjort någon skillnad om han hade sagt det isf? Att han inte kunde visa dom för att han tog bort dom.

Skrik inte varg i onödan bara. Det är rätt allvarliga anklagelser att komma med, baserat på ett enda påstående från en 4-åring.
För det ni misstänker honom för är ju att han har något sexuellt intresse för TS dotter, alltså att han skulle vara pedofil. Det är rätt allvarliga anklagelser som sagt och inget man vill ha rykte om sig att vara om det inte är sant. Förstår ni hur mycket ni kan sabba för honom om det nu inte är sant det här och det kommer ut rykten om det. Fatta liksom i grannskapet och hans umgängeskrets.

Jag menar inte att ta någons parti alls här. Det jag menar är att det kanske blev lite för häftigt agerande kring det eftersom det bara tycks vara ett enda påstående och att det är bättre att kanske lungt framföra sina åsikter att man inte vill att det upprepas om det nu har hänt alls, och kommer det ändå fler liknande påståenden så kan man ju börja agera. Det ska ju absolut inte nonchaleras men man ska inte ta för givet att det är det värsta tänkbara scenariot heller.

Efter att ha följt den här tråden ett tag så tycker jag nu att pernillaa har en mycket bra poäng. 

Det finns heller ingenting som säger att barn är säkra i en kvinnas närvaro. Finns lika många kvinnliga pedofiler som manliga, tyvärr. Så där är det definitivt en fördom att arbeta med.

Tänk om det är så som beskrivs i #15 att han fick panik och därför nekar till att han har fotograferat tjejerna. Sedan kan det ju som sagt också ha varit bara bilder på ansiktena, halsen… dvs. ingenting iögonfallande. Man har ju ingen aning om man inte har sett bilderna. Det är lätt att bygga upp ett scenario och förstora upp.

Ursäkta att jag inte har kunna höra av mig på ett tag men har haft fullt upp här hemma.

Jag tror på min dotter hon har aldrig ljugit för mig varför skulle hon börja nu? Så ni som säger att hon skulle hitta på det gör mig lite arg jag känner min dotter bäst och vet att hon ej ljuger för mig,

sen så är det ju inte bara i badkaret han tog bilder på henne när hon var naken hände vid anda tillfällen också som jag skrev innan och visst man får ta bilder på sitt barn när dom är nakna, det har jag själv gjort tex när det har varit varma sommar och min dotter vägrade ha kläder på sig.

Tänkte även berätta att när min dotter och jag var hos en annan vän till oss så kom vi in på det han hade gjort och hon berättade att hennes dotter hade sagt samma sak och han hade regerat lika dant vilket gör mig mer misstänksam.

Jag hade regerat lika dant om det var en kvinna, man lämnar inte två små barn i ett bad för att hämta en kamera och man ta inte massa naken bilder på andra barn, jag funderar på vad jag ska göra, det är trotts allt inte bara min dotter varit med om detta

#17
Oj har samma sak hänt med en annan flicka… ja det är en mycket märklig reaktion från hans sida om han förnekar det. Det ska man verkligen inte behöva göra om man inte har något att dölja.

Så.. ja, hur ska du göra nu då? Vad kan du göra?

Frågan var ju inte bara om hon har ljugit. Barn kan missuppfatta saker och ting och uttrycka sig klumpigt. Han kan ha hämtat sin mobil och hon har upplevt det som om han tagit kort på dom med telefonen. Förstår du hur jag tänker? De har både ett annat sätt att se på och uppleva saker än oss vuxna och har dessutom fantasi som kan påverka slutresultatet ibland. Barn uppfattar dessutom förändringar i stämningen mer än vi tror och det är väl egentligen inte omöjligt att din dotter märkte att du reagerade på det där att han gick iväg och hämtade kameran och spädde på. och som sagt, en ledande fråga som "tog han kort på dig när du var naken?" och "Har han tagit kort på dig förut när du varit naken?" kan enkelt besvaras med ett ja. Jag vet ju inte riktigt hur ert samtal såg ut. Och jag lovar dig, din dotter kommer ljuga för dig någon gång. Sen behöver det inte vara av onda avsikter alls. Men det ska ju testas om man säger så. Min son hade heller aldrig ljugit för mig men plötsligt kom det grejer som höll på att ställa till det för hans far, om jag nu inte hade avvaktat och insett att han bara missförstått och/eller överdrivit en situation.

Ja har även ett annat barn sagt samma sak så förstår jag lite mer att du reagerar. Men polisen kommer ändå inte göra någonting så det är ingen mening och det är ändå inte underlag nog att stå på. Det jag tycker att du ska göra är helt enkelt att inte utsätta din dotter för honom eftersom du har dina misstankar. Har ni ingenting sett själva finns ingenting att stå på och jag tycker fortfarande att det är lite för lite att gå på för att man ska blanda in några myndigheter.
Det handlar trots allt bara om några kort. Det är en annan sak om det är påståenden att han tog på dom eller ville att de skulle ta på honom eller om han sagt sexuellt laddade saker till dom.
Om du absolut känner att du vill ta itu med det på något sätt annat än att skydda din egen dotter så råder jag dig att t.ex. ringa till soc och be att få ställa en fråga anonymt, förklara situationen för dom och fråga vad de skulle råda dig till att göra.
Men häng inte ut den här stackars karln än. Tänk dig för vad du gör för det kan få stora konsekvenser. Och jag menar, det är inte bara den här karln som kan råka illa ut om dina misstankar är fel. Hans fru och barn blir ju också påverkade.

#19 det är lite motsägelsefullt att säga att man inte är partisk och sen kalla karl för "stackars" :) Jag tror att man som kvinna ska lita på sina instingter. Jag tror att TS hade en dålig strategi dock. om jag hade ett barn och den berättade en sånhär sak skulle jag inte konfrontera mannen direkt med anklagande frågor, för oavsett om han är pedo eller inte så reagerar man defensivt på en sån fråga och taggarna åker utåt och han blir rädd. Så det bästa är att spela som att allt är som vanligt och fråga lite som en detektiv kanske skulle ha gjort… eller titta lite på hur han handskas med sitt barn… Eller prata om detdär med badet och säga nått i stil med "åå jag önskar jag var där så jag fick se" och då kanske han skulle säga automatiskt att "jo men vänta jag tog lite kort som du kan få se!" Då finns det för visso en chans att han har flyttat på pedobilderna och bara visar dig dom "normala". Ja men man får se hur lärget är och improvicera för att genom manipulation försöka mjölka personen på vad man vill få fram…. För är man pedofil så är det inte direkt så man svarar "joo din dotter har helt rätt jag tog lite bilder på henne, speciellt zoomade jag in på hennes lilla underliv! Riktigt najs! Vänta!! jag har sparat dom på en hemlig mapp på min dator, kom ska jag visa dig!" knappast, han kommer vilja dölja det så gott han bara kan. och ljuga så tungan blir blå. Det är vad jag tror. Så gör man ju inte bara om man är hemligt pedo, det gör man nog också om man tillverkar bomber hemma, fixar med knark osv :) tänker ej själva. Man kan ju undra hur hans fru nu mår efter detta, hon lär ju även om hon också förnekar det gå och vara lite osäker och orolig över sin man efter det som du har ifrågasatt :D

Nej jag menar att jag förstår båda sidor. Jag har ju även gett TS råd. Varför jag säger stackars karl är för att så många reagerat så starkt med mothugg här och genast dömt ut honom på rätt lösa grunder.
Och om han nu blir uthängd och det inte är sant är det minsann stackars karl.
Jag kan inte ta hans parti och säga att han inte har gjort det, för det har jag ju inte påstått heller. Men jag kan heller inte ta TS parti och säga att det var rätt agerat och att hon bör ta itu med det ordentligt, för det finns ingenting att stå på. Men nu är det ju TS jag pratar med här, och inte karln, och de råd jag vill ge henne på de här lösa grunderna är att inte jaga upp sig och göra något överilat. Hade jag pratat med karln ifråga istället för TS, om nu han hade behagat göra sin röst hörd här, hade jag ifrågasatt honom också. Det är ju inte okej att neka om det nu faktiskt är sant men en förklaring på var hon kan ha fått för sig att han fotograferat dom, hade jag bett om. Men nu finns inte han här. Det jag har här är ett gäng som fort dömt ut honom som potentiell pedofil. Ingenting är bara svart eller vitt. Många gånger är det bara missförstånd och det är så synd. Ibland kanske man måste sakta ner och se över läget lite. Förstår ni att jag inte tar någons parti alls? det går inte att ta någons parti för det finns inte så mycket att stå på.
Ett mynt har alltid 2 sidor och jag har bara fått del av en sida här.

men är det inte så oavsett hans avsikter med ett foto att OM man som förälder ej vill att ens barn blir fotade nakna så har man rätt att säga nej!?!

Jag hade inte uppskattat det kan jag säga oavsett vilka avsikterna var…

Givetvis ska man säga nej! Men det handlar ju om HUR man säger det också och här tycks det ha gått ganska vilt till. I första inlägget hävdar TS att det är HAN som har förstört hennes vänskap med sin barndomsvän, men det hade kanske inte behövt bli så illa.
Jag har aldrig sagt att det var fel att säga nej. Jag sa att man kunde ha sagt det på ett annat sätt.
Man är alltid själv ansvarig för sitt eget beteende och man är alltid 2 om att bråka.

jag frågade helt generellt ingen direkt fråga t dig # 23 :-)

jajag kan hålla med om PErnilla att, jag inte heller tycker att det är mannens fel att dom inte längre är vänner. Jag hade nog blivit rätt stött om nån av mina vänner kallade mig eller min partner för pedofil. Som jag sa förut, man måste tänka lite trategiskt i ett sånt läge.

Okey, då vet jag #24. Jag missförstod.

Jag har inte sagt att någon är peddofil, vart har jag äns sagt att jag har sagt det? Jag frågade om han hade tagit bilder och varför han lämnade två barn själv i badet.

#27 haha men det är ju ungefär samma sak :)

pappan o hans fru lär ju förstå vad du tänkte på om du frågar dom så:)

tycker inte det är samma sak iaf, jag frågade bara om han hade tagit bilder en helt enkel fråga ser inget fel i det, det är bara att säga tex "ja jag tog bilder för att dem såg ut att har rolig ovs" svårare än så behöver det inte vara sen lämnar man INTE barn själva i badet och för den delen hade han ingen anledning till att bada min dotter iheller, det gör hon hemma med mig, sen har han tagit bilder på andra barn också och vill inte erkänna dem bilder iheller och efte som ni inte vet hur jag stälde fråga tycker jag inte att ni ska säga att JAG anklagar honom för något iheller

aa men det är ju lite underligt att han ljög där..

Jag refererar till stycket "men jag litar på min dotter och vägrade ge mig". Du verkar ju ha varit helt säker på din sak och vägrat ge dig när ni pratat och då är det oundvikligt att det blir en argumentation. Du hade ju redan bestämt dig för vad som hade hänt så då spelade det ju ingen roll vad de sa. Så uppfattar jag det i alla fall. Då blir det ett anklagande, inte en fråga. Om du bara accepterar ett enda svar, alltså att han tagit de där bilderna, så är det ett anklagande.

Du har ju sagt att det är konstigt att han tagit bilder på din dotter naken. På vilket sätt är det för dig konstigt om det inte är så att du menar att han vore intresserad av henne? På vilket sätt menar du isf? Vad är det isf som är så konstigt? Vad är det du reagerar på i sammanhanget om det inte är så att du är rädd att han skulle ha andra avsikter med fotona än att helt enkelt fotografera ett fint ögonblick, barnen emellan?
Men med uttrycket pedofil menar jag inte att han faktiskt GJORT något med något barn. Man är pedofil för att man har ett sexuellt intresse för barn. Det är det jag menar när jag säger att du påstår att han skulle vara pedofil.

Tycker att du gör lite en höna av en fjäder. Menar då på det här speciellt.
_"det som ororar mig lite nu när jag tänker efter är, att om nu inte mamman vet om att tar dessa bilder måste han ju  gömma dem och varför gömmer han dem? och vad gör han med dem? han kanske har fler på andra av vänner til hans dotter som har varit där eller om han har hittat några på nätet"
_För mig låter det ju som om du tänker att han skulle vara pedofil.

När hände det här med den andra tjejen som skulle blivit fotograferad och på vilket sätt skulle det ha hänt?
När de badade, vet du hur långt han gått för att hämta kameran? Alltså hur länge han varit borta.
Jag tycker att man ska kunna gå runt hörnet och vara borta i 20 sekunder utan att det gör något. Man lyssnar ju istället när man går. Jag har då gjort det flera gånger själv. Man sätter sig ju knappast och kollar mailen, men ringer telefonen kan jag absolut gå och hämta den.  Hur mycket vatten hade han i badet? För det låter ju som om det skulle ha varit rätt mycket.
Visste inte hans fru om att han hade badat dom ens? Var var hon då?
Om hon visste om att dom badat så kanske du inte bör lägga på honom som en konstig handling från han att de badat tillsammans eftersom de båda isf tyckt att det var okej. Jag menar, har du kännt den här kvinnan i hela ditt liv så ser inte jag någon större skillnad på att bada era barn tillsammans och att bada t.ex. min och min systers son tillsammans. Avsikten med badet var väl knappast att få dom rena, det var en rolig aktivitet för barnen.

Det jag vill mena, allt som allt här är att du gör dig själv och andra en otjänst genom att brusa upp dig såhär. Klart att man blir rädd, det är ju ens barn det handlar om och man skulle gå genom eld och vatten för deras säkerhet. Det är inte konstigt att du får misstankar och så. Det hade jag också fått. Men det som är det väsentliga är hur man agerar utifrån dom.

Jag har själv haft mina misstankar mot min sons far. Han har varit misstänkt för barnpornografi(vet inte om han blev fälld för vi seppade innan) och är både sex- och porrberoende. Min 5åriga son bor hos honom varannan vecka. Och det var under en period där, efter vår tvist, som sonen gjorde konstiga saker och sa konstiga saker. Och det var upprepade saker som antydde att han antingen upplevt något själv eller sett något sexuellt. Jag fick total panik och fick tankar om både det ena och det andra. Som sagt, man är ju förälder, det finns inget starkare än en förälders vilja att värna om sina barn. Men jag insåg att det kunde skada mer än det löste något om jag själv tog upp det med hans far, för hur som helst skulle jag aldrig få ett ärligt svar om nu mina misstankar var rätt. Klart att han inte skulle erkänna det rakt upp och ner sådär. Det jag gjorde var att ringa just soc och berätta om vad som hade hänt och rådfrågade dom. Dom sa att det var för lite att gå på och att jag gjorde allra bäst i att avvakta och se tiden ann.
Sen skrev jag ett mail till pappan där jag bara snällt inlindat bad honom att inte k****a med tjejer inför sonen och att hålla honom borta från hans dator så han inte skulle behöva se någon av porren han hade. Jag antydde inte att han skulle ha gjort något mot sonen. Men tankarna fanns ju där givetvis.
Hur som helst så sa eller gjorde inte sonen något mer konstigt efter det. Jag vet inte om det faktiskt hade hänt något och isf vad och kommer heller aldrig få veta. men jag vet att han idag har ett fint förhållande med sin pappa och jag hoppas att pappan kan hålla sina sexuella aktiviteter ifrån vår son. Jag är alltid på min vakt och uppmärksammar allt min son säger och gör, hur han mår och beter sig när han kommer från pappan och tar in sånt man hör på byn om pappan. Jag tror och hoppas att jag skulle se om det faktiskt pågick någonting hemma hos hans far. Jag har alltså inte nonchalerat det men jag har heller inte agerat för häftigt. Det är känsliga grejer som sagt. Nu är det ju skillnad på din och min berättelse eftersom min son faktiskt måste bo hos sin pappa varannan vecka. Men jag vill bara visa att man kan hantera det på bättre sätt, för allas skull.
Kan tillägga också att min sons far jobbar som fotograf och den här barnpornografin som han var misstänkt för, var bilder han själv hade tagit.
Men man måste kunna skilja på folks avsikter. Även fast han gillar att fota unga nakna tjejer och ha kvar dom bilderna och r***a till dom så måste jag kunna anta att det är av andra avsikter han fotograferar sin son naken, om han nu ens gör det, det vet jag ju inte. Det är en helt annan sak.
Som sagt, ingenting är bara svart eller vitt, det finns så sjukt många olika nyanser i allt som man måste ta hänsyn till.

#32 hahaha du är bra på att diskutera du ;) Du får ställa upp i domdär diskussionsTVprogrammen ;)

#32 läste inte din berättelse förut, Men nu har jag; tänk om din son när blir äldre kommer fram till dig berättar att hans pappa antastat honom när han var liten då, hur skulle du hantera tanken på att inte ha reagerat på din moderliga instingt och faktiskt frågat pappan om han gjort nått med honom eller int, när det var så att säga aktuellt? bara nyfiken. för jag menar, din sons liv och välmående går väl före din föredetta mans liv?

#32 Mycket klokt skrivet!

Ja nu hade jag skrivit ett långt bra svar här som jag råkade radera så jag får väl börja om då.

Jag skulle aldrig ångra mitt agerande om det kom fram något sånt. Pappan är en väldigt instabil och speciell person som hela tiden måste strykas medhårs. De gånger jag har ifrågasatt saker hos honom har sonen blivit lidande för det eftersom pappan försöker sabotera för mig, men det är sonen som blir lidande. Han hade dessutom precis blivit synad i sömmarna själv eftersom utredningen soc gjorde gällde både hans och min lämplighet som föräldrar då tvisten gällde även vårdnaden. Hur som helst skulle en sån fråga aldrig få ett ärligt svar om nu mina misstankar stämde. Det skulle heller aldrig påverka honom att låta bli om nu mina misstankar stämde för att han fungerar inte så. Han måste strykas medhårs, annars blir han bara tusen gånger värre. Tro mig, jag har provat i andra frågor och han kan inte ens svara ärligt på vad han jobbar med för att han inte tycker att jag har något med det att göra. Varje sån här fråga kostar sonen väldigt mycket då pappan bara saboterar och försöker sätta käppar i hjulet. Det viktigaste i dåläget, och även nu, det jag faktiskt kunde påverka, var den viktiga kommunikationen mellan mig och pappan och att sonen hade en stabil pappa att vara med. Oavsett vad jag tycker om pappan så är han ju ändå alltid pappa, sonens största idol. Det är något speciellt som jag inte har rätt att ta ifrån honom. Hur som helst har ingenting än vägt över det.
Jag har agerat för min sons bästa ändå.
Jag har vuxit upp utan en pappa i bilden och mina föräldrar har bara uttryckt sitt hat för varandra inför mig och min lillasyster. Det på grund av hans sexuella utnyttjande av min storasyster under hennes unga år. En totalt oförlåtlig handling kan jag förstå att ni tänker. Javisst, han förtjänade det straff han fick och all vånda han fått leva med sen dess. Utan tvekan. Men han blev sjuk p.g.a. att han själv blivit sexuellt utnyttjad som barn och att han inte fick gråta under hela sin uppväxt för sin mamma för att hans astma då höll på att ta död på honom. Han blev så psykiskt sjuk så han inte visste vad han gjorde. En många år lång psykos kan man säga.
Idag är han över 70 år och frisk sen många år tillbaka tack vare terapi och vi kämpar för att försöka få igång vår kontakt. Vi har träffats max vart femte år. Min mamma visste hela tiden vad som pågick men gjorde inget för att hon själv var så kuvad av honom. Det hon gjorde istället var att sabotera min kontakt med min far resten av min barndom och ungdomsår.
Det har tagit ifrån mig mycket trygghet och hennes bitterhet över allt det här har även saboterat vår relation och min tillgång till en kärleksfull och vägledande mor.
Det hon skulle ha gjort vore att sätta mina behov framför sin egen bitterhet och slutat tala så illa om min far inför mig, uppmuntrat en telefonkontakt och kunnat skilja på den han var innan och efter terapin och försökt ordna ett säkert umgänge för oss då och då. Men hon kunde inte se förbi sin egen bitterhet och rädsla för att det skulle upprepas, så istället lät hon helt bli att ens försöka. Det har blivit en kamp mellan mig och min mor istället eftersom jag ändå ville ha någon sorts kontakt med min far.
Hade hon agerat annorlunda hade jag kanske mått bättre idag för det här har tagit ifrån mig mycket trygghet i livet. Det finns större och viktigare saker än en själv när man är förälder, och det mesta går att lösa.
Man måste alltid agera utifrån sitt barns bästa och försöka sätta sina egna känslor åt sidan om det behövs. Jag förstår att hon blev bitter och rädd, men jag tänker inte göra samma sak, för jag vet värdet av att ha en pappa närvarande, på något sätt. Jag vet att jag aldrig hade kunnat ha en sån relation till min pappa som min son har med sin pappa, men jag hade åtminstone kunnat slippa stå mitt i deras strid.
Min son måste få älska sin far precis som vilket barn som helst.
Skulle sonen idag komma med fler sånna konstiga grejer, skulle jag reagera mer. Men pappan hade som sagt precis blivit synad i sömmarna av soc under flera månader och sonen var dessutom mycket mindre då. Jag tror att om han har upplevt något sexuellt alls hos sin pappa så är det det att han har sett pappa ha sex med alla sina modeller som springer där jämt eller att han sett något på datorn. Men den process det skulle innebära för mig att bevisa att pappan kanske inte är lämplig att ta hand om sonen för att han har porr på datorn och k*****r runt hela tiden, skulle kosta sonen mer än den smakar. innan jag drar igång något sånt måste jag VETA att mina misstankar är rätt, för det kostar sonen så otroligt mycket. Tänk om jag skulle ha fel och utsätter sonen för det i onödan?! Gråzonen är för stor tyvärr.
Nä det är en evig balansgång här i livet och i just det här fallet som TS beskriver var det synd att den här väldigt fina och viktiga vänskapen kanske gick förlorad och vem vet hur det kommer påverka deras familj i fortsättningen. Man ska akta sig för att kasta runt sånna här anklagelser.
Och det här att jag skulle ha låtit bli att fråga min sons far för pappans skull, det stämmer absolut inte. Det var till 100 % för sonens skull. Dels hade det inte lett till något erkännande eller förändring hos honom, och dels hade det bara slagit tillbaka på sonen.
Jag har agerat till 100 % efter mina modersinstinkter. Jag har skyddat mitt barn efter de tillgångar jag har, och det är det bästa jag kan göra.

TS, borde du inte försöka prata med din väninna och hennes man och förklara att du inte menade att anklaga honom och att du hoppas att ni kan vara vänner ändå? Att du kanske överreagerade? Eller känner du dig alldeles för otrygg med att ha din dotter kring honom? Går det inte att lösa på något sätt så din dotter och deras barn ändå kan umgås utan att de behöver vara ensamma med pappan? Är det helt omöjligt att lösa det här på något sätt så ni kan fortsätta vara vänner som förr?
Du måste nog fråga dig, vad som är viktigast. Men ge inte upp på en gång och kasta bort någonting värdefullt som er vänskap och er dotters vänskap med deras barn utan att vara säker på att det inte finns några vägar förbi det så att du inte utsätter din dotter för någon sorts risk. Det finns säkert någon mellanväg där någonstans om du bara gräver lite. Det mesta går att lösa faktiskt om man bara tänker sig för. Det vore ju väldigt synd om alla era år av vänskap bara kastas bort sådär.
Det låter ju verkligen som om ni älskar varandra och har mycket glädje av varandra, du och din väninna. Det är sällsynt med en sån nära vänskap så långt bak. Önskar att jag själv hade en sån vän. =)

Hur menar du att din exman har förstört för dig o din son när du har konfronterat honom om annat? jag tror svaret på frågan "Du måste nog fråga dig, vad som är viktigast." blir naturligt - hennes dotter :) Jag tycker också att TS ska bjuda över sin vän på middag som försoning. Och sen inte prata om detdär mer. Men kanske hålla ögonen öppna och ordna barnvakt istället för att ha sin dotter hos dom och vara närvarande när dottern är där :)

Jadu, jag vet inte riktigt vad jag ska ta som exempel. Vägrar lämna ytterkläder vid byte. Jag får inte tillbaka långkalsonger t.ex. och nya fina kläder blir kvar hos honom. Han slutar kommunicera med mig och är alltid sen när vi träffas och blir elak mot mig inför sonen. Bråkar om hans mediciner och pratar illa om mig inför honom. M.m. m.m. Allt han kan komma på.

Ja självklart är dottern viktigast. men jag menade snarare, är det viktigare att bråka eller att lägga undan stoltheten och försonas….

Har inte läst allt på denna tråd men reagerar starkt när jag läser att andra tar sig friheten att fota barnen nakna vare sig de är ens eget eller andras. Finns inget naturligt med behovet att plocka fram kameran vid sådana tillfällen.Det är lika illa vare sig det är en kvinna/man bakom kameran som flicka/pojke framför kameran.

Jag anser det inte heller naturligt att visa andra människor bilder av sina barn i sin nakenhet.

I dag läggs det ut bilder på barn i alla situationer på facebook mm detta är inte friskt att vilja lämna ut sina barn på detta sätt. Foton hör hemma i hemmaalbumet och inte över dator med tillgång för andra.

Att sluta att umgås med din vännina är kanske inte nödvändigt men mannen i fråga skulle jag ta avstånd till ("han har inte ha rent mjöl i påsen")om han inte har en bra förklaring till sina handlingar.

Jag har inte heller läst hela tråden men jag måste säga att det är inget fel att ta foton på barn nakna.

Det finns bilder på mig från 70-talet när jag badar och springer i solen naken. Tror inte att föräldrar tänker porr eller snusk så fort ett sådant foto tas. Jag har bilder på min äldsta dotter som badar naken med sysslingar, när dom var yngre. Inte tänkte jag på snusk för det. Jag ville fota situationen med barn som leker och har kul ihop.

Jag tycker det har gått till överdrift med att så fort någon är naken så är det en pedofil som är fotografen. Måste man bli helt hysterisk för detta?

Pappan i denna familjen kanske just då tänkte att åh vad kul dom har det i badet, detta vill jag fota. Inte åh jag är pedofil jag måste fota nakna barn. Se mer hur personen är för övrigt mot ditt och andras barn innan ordet pedofil används.

Tycker man ska se upp med vem eller vilka man kallar för pedofil och verkligen försöka se dom som verkligen är det.

Detta blir ju då som att alla män i förskolan är pedofiler, för dom byter mitt barns blöja, eller hjälper dom på toaletten.

Tycker ni ska tänka er för lite.

#39 Så du menar att man inte ens ska fota sina egna barn när dom är nakna? Jag som är fotograf tycker att mina bilder på min egen dotter är jätte fina när hon ligger med rumpan i vädret på sitt fårskinn. Jag visar det inte för främlingar och skulle aldrig någonsin dela ut en sån bild på internet, just för att det kan hamna i fel händer. Men att fotografera sitt eget barn naket är ganska naturligt.

Känner man att det känns fel att foografera sina egna barn nakna kanske man ska börja fundera på VARFÖR det känns fel…. för ser man på barnet man fotograferar med naturliga ögon ser jag inget fel i det.

Men här handlar det om att fotografera någon annans barn naket och då kan jag fundera på vilken avsikt man har osv. Speciellt då om man förnekar det.

#38 vilken jobbig typ dendär människan. Att du orkar. Jag skulle inte hängt kvar sådär bara för min sons skull. Jag menar inte att du gör fel, men det låter ändå väldigt tokigt liksom, lär ju ta mycket på en att ha en sån människa i sitt liv.

Tycker väl att det är rätt stor skillnad på att fotografera ett barn naket och att faktiskt lägga ut det på internet. Steget där emellan är stort.
Men att fotografera till "mitt första album" t.ex. när barnen är små finner jag inget fel i.
Vi föds nakna och det är först högre upp i åldern som kroppen börjar utvecklas och man själv börjar känna att man vill skyla sig. Min son som är 5 kan springa runt här naken och har ingenting emot det. Vi byter blöjor på barnen och torkar dom i rumpan innan de har lärt sig det själv.
Jag kan säga däremot att nu börjar jag så smått känna att det börjar bli olämpligt att fotografera min son naken. Han är 5 år som sagt och fyller 6 i september. Men barn på 3-4 tycker jag inte är något fel.

Måste säga också att jag har för mig att pedofiler som intresserar sig för så extremt små barn, är rätt ovanligt.
Det vanligaste är nog snarare kring 10 årsåldern. Inte för att det på något sätt skulle garantera att det är lugnt sålänge barnen är så små, för det förekommer ju självklart.

#43 jag skulle säga att det är vanligare med pedon som gillar yngre barn än 10år än dom som gillar barn över 10år. eller att dom är ganska lika många till och med.

*41

Så länge som de ligger i ditt fotoalbum är grejen upp till var och en som förälder, men låt inte andra få del av fotona.Med respekt för sina barn visar man inte bilderna för andra.

Mina barn har många gånger utryckt sin tacksamhet för att de ej funnits nakna fotade för allmänheten.

Fotat barnen på fällen med rumpan i vädret har även jag av mina barn men de har bara funnits i barnens album inte tillgängliga för andra.

Helt oskyldiga bilder kan bli helt sjuka för den "SJUKE."

När barnet sedan de blivit stora bestämmer sig för att förstora just den bilden och klä väggarna med är ju upp till dem.

MED ALL RESPEKT FÖR BARNEN !!!

RESPEKT!!

Jag har läst runt lite på google om pedofili och vad jag kan läsa mig till så är det typ vanligast mellan typ 7-12 år. De allra yngsta offren är oftast inom familjen vad jag förstår.
Som sagt, "kring 10 år" sa jag. Sa ingenting om över 10 år.
Menar snarare på att de här under 5 år inte tycks vara de vanligaste. Lyckas inte hitta några siffror men den ålder som nämns mest är typ mellan 7-12 år. Sen är det visserligen givet att de som blir utsatta under 5 år har svårare att uttrycka vad de upplevt och det många gånger säkert går obemärkt förbi.

Sen är det visserligen givet att de som blir utsatta under 5 år har svårare att uttrycka vad de upplevt och det många gånger säkert går obemärkt förbi. <- Precis

Men vart har du hittat dendär informationen ifrån?

Ja läs på google. Som sagt det fanns inga exakta siffror men de åldrar som nämns mest är de jag nämnde.
Ja jag sa det bara som en liten tanke som slog mig. Sa också att det inte garanterar att det inte skulle kunna hända även de yngsta men jag uppfattar det inte som den huvudsakliga åldersgruppen för offer. Klart att det alltid finns ett mörkertal och det var det jag menar med att de under 5 har svårare att uttrycka sig. Det är ju lite både ock det där menar jag. Pedofiler kanske har mer fallenhet i allmänhet för lite äldre barn, men å andra sidan har de yngre svårare att uttrycka sig. Och de yngre som blir utsatta verkar ju vara mest förekommande inom familjen. Det jag menar är att det är komplierade grejer. Det var bara ett tanke-spår jag kom in på. Som sagt, det bevisar ju egentligen ingenting, bara en tanke som slog mig.
Var har du fått din info att det skulle vara vanligare under 10 år?

#49 Filmer!!!! :DD

I filmer, handlar det alltid om att pedofiler är ute efter barn runt 7 år eller yngre :D

Ojdå, såg nu att jag missat ditt inlägg #42 där.
Förstår inte riktigt hur du menar?!
Hade du bara struntat i det för att det vore jobbigt för dig? Det handlar ju liksom inte om MIG. Det är klart att det är förbannat jobbigt men jag är en vuxen människa och kan svära av mig lite och sen rycka upp mig. Men min lilla son behöver ändå sin pappa. Han förstår ju inte det här och har ändå ingenting alls med det att göra. Han har inte valt någonting av det här. Jag har ändå någonstans valt att skaffa barn med den här karln. Jag visste ju inte vad jag gav mig in på, men sonen har inte bett om NÅGOT av det här. Han ska inte behöva märka av det mer än nödvändigt.
Såvida inte pappan liksom "sticker" och överger sin son och inte vill ha med honom att göra så får jag dras med honom. Så är det, när man skaffar barn tillsammans har man ett livslångt band till varandra som föräldrar, mer eller mindre. Åtminstone till sonen blivit äldre och klarar sig själv.
Barnen har enligt lag rätt till båda sina föräldrar. Om det inte skulle finnas bevis för att barnet far rent illa av att vara med någon av föräldrarna.
Vet inte om jag missförstod dig där men det lät som att du sa att du skulle struntat i din sons umgänge med pappan bara för att det vore jobbigt för dig.
Jag har visserligen ändå inte enligt lag något val i det här, men hade jag haft ett val skulle jag ändå prioriterat min sons umgänge med sin far. Allt annat vore egoistiskt. Jag skulle dock vilja att jag hade större delen av tiden. Att han hade boende hos mig och umgänge hos pappan, men det finns inga bevis för att han är rent olämplig som far för honom.

Här kan ni se vad som kan hända om ett barn blir utsatt. Filmen är i 3 delar.

Men alltså, kom igen! Filmer?! I filmer är också de flesta våldtäktsmän främlingar och folk blir påhoppade utomhus i en park typ, medan det i verkligheten oftast sker i hemmet av någon man känner.
Känns inte som en tillförlitlig källa direkt du.

#53 Var det riktat mot mig så är det riktigt och inte påhittat.

Nej förlåt, det var klantigt av mig! Tänkte inte på att det kunde uppfattas så. Nej jag menade på #50.

#55 Ok. tänkte väl det. Men sådant händer :-D

Jo. =)

Du berättar själv att det inte är en sund pappa din son har, jag skulle inte låta min son träffa en förälder som drar hem tjejer och ligger med dom medan sonen är hos honom oavsett om sonen tycker om sin pappa eller inte. Som bekant vet barnen själva inte vad som är bäst för dom alla gånger. man kan förklara för barn varför det inte går att dom träffas, förstår han inte så är det inte så mycket att göra åt.
Men det här är min åsikt. Alla har olika åsikter om hur man skulle göra i en sån situation. Ett barn kan å lika mycket trygghet ochs äkerhet från sin mamma som från sin pappa. Jag har själv växt upp utan pappa, jag känner inte att jag har tagit nån skada av det.

#52 detdär var ett grymt bra klipp alltså. såg hela. så fruktansvärt. Vilket läskigt barn, vilka fruktansvärda saker hon hade blivit utsatt för..herregud… Detdär borde fler få se..

Men jag uppfattade inte vad tjejen hette förnått? Förständigt namn?

#53 hehe ja detdär var mer på skoj, jag har inget belägg för varför jag tror det är lika vanligt med små barn som blir utsatta för övergrepp som barn över 8år :)

#58 Hon heter Beth, mer vet jag inte, hade varit intressant hur hon har det idag.  Klippet fängslade en, gick inte sluta att kolla.

#58 - det är inte så enkelt som att "Inte låta barnet träffa" sin andra förälder för att han ligger med tjejer. Det ska vara betydligt mer farligt för barnet att träffa den andra föräldern för att det inte ska anses vara umgängessabotage. Det är möjligen omoraliskt att han drar hem tjejer, men inte direkt skadligt eller farligt för barnet.

#58 Här är hon idag, fick googla lite :-)

#58 Läskigt :S

Alla lever ju sitt liv på olika sätt och så länge han inte skadar min son på något sätt kan jag ingenting göra. Jag tycker inte om det, inte det minsta lilla, men det är så han lever. Jag menar folk uppfostrar sina
barn som militärer ungefär och de får ändå ha sina barn. Det är mycket i hans livsstil som påverkar min son som jag inte tycker om och inte själv skulle utsätta min son för, eftersom jag anser att det finns bättre sätt.
En annan grej är väl att de i princip lever i bilen och alltid är påväg någonstans. Men det är så han lever, det är en livsstil som alla andra. Finns ju folk som i princip lever på flygplatser och hotell hela tiden med sina barn.
Sonen har ju, precis som pappan, vant sig vid den livsstilen varannan vecka. Men jag hade själv föredragit en något lugnare och tryggare livsstil åt honom om jag kunnat. Men nu valde jag att skaffa barn med just den här karln och då måste det ju få vara så. Tror inte att min historia är något särskilt jätteovanlig.

Får jag fråga varför du vuxit upp utan en pappa?

Tror att det spelar stor roll att man inte vet något annat än den situationen man lever i. Man anpassar sig, precis som min son. Men jag anser inte att de fel och brister pappan har, på något sätt väger tyngre än sonens behov av sin pappa.
Jag vill ge min son det bästa han kan få, och just nu är ändå det bästa att han får vara med sin pappa. Sen kan alltid saker förändras men det får man isf ta då. Jag släpper aldrig garden mot pappan. Han har hela tiden ögon på sig och jag drar mig inte att ställa honom mot väggen om det behövs.
Vi har haft umgänget och boendet såhär i ungefär 2,5 år nu och det enda jag ser på sonen är att han vissa veckor har svårt att varva ner och anpassa sig till lugnet hemma hos oss. Han är ju så van att vara ute och ränna med sin far. Men i övrigt är han en snäll, godhjärtad, omtänksam och skötsam liten kille som går igenom utvecklingsfaser precis som vilket annat barn som helst. =)
Att slita honom från fadern skulle göra mer skada än vad det gör idag för honom att leva med sin far.
Som sagt, ingenting är bara svart eller vitt. Det finns så mycket gråzoner som man måste ta hänsyn till också i allt.

jag kan förklara senare när jag sitter framför datorn, varför jag blev utan pappa, men den delen med att ditt ex tar med sonen på saker hwla tiden och har hit och dit ser inte jag nått fel i kan jag säga, specillt eftersom det inte är så hos dig, för då får han lite av varje och det där med att hitta på saker med sin pappa är ju jättebra för sonen och deras relation och sonen får vara med och han lär sig säkert en massa liksom…

Det är som sagt en livsstil som alla andra men någonting som jag personligen inte tycker om, precis som att han har tjejer hos sig jämt. Man kan inte tycka om allt som folk gör och alla tycker ju olika. Det är ju det jag säger, att det är inget egentligt fel med det. Och alltså ingen anledning för mig att ta ifrån sonen hans far. Det är inte direkt skadligt, utan helt enkelt något som jag personligen inte tycker om.
Jag kan tycka hur mycket jag vill om hans beteende mot mig och hans livsstil men det har ingenting att göra med hans föräldraskap och förmåga att ta hand om sonen.

#65 Jag tycker att ditt resonemang håller i många lägen och jag tvivlar inte en sekund på att du vet vad du gör. MEN, då måste jag fråga. När din sons pappa har tjejer hemma ofta och till och med har sex med dom relativt öppet osv kan inte det skada din son på så vis att han lär sig att det är "normalt" eller att det ger en form av otrygghet att det springer så mycket olika tjejer hos honom så ofta. För det jag tänker på är ju att det är sonens HEM även om han bara bor där varannan vecka. Hade han bara varit på besök ibland och detta hade hänt så hade jag nog kunnat acceptera beteendet i större utsträckning. Men efter som sonen bor i den miljön 50% av sin tid så känns det ju som skulle kunna påverka honom väldigt negativt utan att vara direkt skadligt. Men i längden kanske?

Givetvis kan det skada honom. Men jag kan inte bevisa att han skulle ha sex med dom öppet inför sonen. Jag tror att det har hänt förrut, men han har inte visat någonting konstigt sen något år tillbaka. Jag har tidigare vädjat till honom att han håller sina business för sig själv så inte sonen behöver uppleva någonting. Jag har förklarat för honom hur det skulle kunna påverka sonen och att han är för liten för sånt än. han får en förvriden syn på sex och relationer.
Jag har våndats mycket i det här och funderat fram och tillbaka och noga vägt mina alternativ. det jag har kommit fram till är att som sagt ha mina öron spetsade och hålla ögonen på honom och sonen. Som sagt, jag har alltid garden uppe. Jag skulle visst kunna dra igång någonting för att försöka bevisa att det inte är ett lämpligt boende för honom, men hur stora är oddsen att han inte skulle ta ett uppehåll med damerna och tona ned det just under utredningstiden?
Jag har visserligen vittnen i form av grannar till honom som sett tjejer springa där en ny varje dag ungefär men det bevisar ändå inte att han skulle ha sex med dom inför sonen.
Det är inte säkert att han gör det. Hur som helst försöker jag tänka att om det nu skulle vara så att sonen får uppleva olämpliga saker så tror jag att han tillslut skulle säga och/eller göra någonting konstigt som vittnar om vad han upplevt och sen är det otroligt mycket värt i sammanhanget att sonen hälften av tiden får se det sunda förhållandet min fästman och jag har. Han har folk runtomkring sig som är i sunda förhållande och ju äldre han blir, desto mer kommer han se att majoriteten inte gör som pappa gör. Samma sak med hans bilkörning. Han kör som en vettvilling och sonen pratar själv när vi åker bil om att pappa kör för fort och att han är arg i bilen och så. Jag försöker involvera honom i vilka trafikregler som finns och varför dom är så otroligt viktiga. Utan att tala illa om pappan förstår sonen att han gör fel, eftersom reglerna är så viktiga. Han har ett gott hjärta min son och är väldigt ansvarsvfull och förstår mer än man tror. På precis samma sätt är det med hans tjejer som springer där. Jag pratar mycket med sonen om känslor och relationer och respekt och så. Alltså ingenting om sex så givetvis men relationer som ett barn kan förstå. Jag tror att det räcker med det. Så länge han inte bokstavligt ser porr eller sex irl hos pappa så räcker det. Jag kan som sagt aldrig bevisa något annat, om det inte är så att sonen börjar prata om och göra konstiga saker. Men det har inte varit någonting konstigt alls på något år nu så…ja…
Jag kan inte påverka så mycket vad som händer hos pappan, men jag kan påverka vad sonen får för intryck här hemma hos mig. Jag kan mata honom med motsatsen till det han upplever hos pappan. Jag kan ge honom insikt i något annat här. Få honom att se hur det egentligen ska vara i ett förhållande, där man även är bästa vänner och att man håller ihop.

Men nu känner jag att den här tråden nästan slutat handla om det den egentligen handlade om. Jag ville bara poängtera att det finns många fler sätt att hantera sånna här situationer på, än att bara sätta upp en stoppskylt.
Är det någon som vill fortsätta diskutera min situation så finns jag på pm. Men annars lämnar jag här faktiskt. Känner att jag har sagt det jag ville säga i ämnet.

haha snacka om att tråden blidde kapad. :)

För att återgå till ämnet…. Hur har det gått TS?