men vad kul med en bebis till! grattis! :D

#1 Tack!

Jag har 1år och 8 månader mellan mina barn.
Jag gjorde det första barnet, Kim, delaktig i saker som tex byta blöja, bada, mata.
Men sen sov ju nykomlingen så mycket i början, så man fick gott om egen tid med Kimpa.
Det klart att de blir svartsjuk på sitt syskon ibland, men de blir de ju hela tiden även i större ålder.
Men jag kommer ihåg att när syskonet blivit så stor att den kan börja vara med lite så började storebror leka med sitt lillasyskon.

Så det löser sig ska du se.
Det är nog ganska lika hos alla där.

Jag hade dubbelvagn till en början, men ganska snart fick Kim börja gå då han själv ville det.

Lycka till och grattis till din lilla bebis

Tack, det har du nog  rätt i. Många barn får ju gå igenom "krisen" att få ett syskon. Jag får försöka ordna det på ett smart vis. Kanske snacka ihop mig med min syster och lite bekanta om de har tid att hitta på något skoj med min dotter även när jag inte har möjlighet ibland. Blir ju säkert långsamt ibland att behöva anpassa sig efter en bebis. Hon behöver ju få känna sig speciell och sedd. Ja, det ordnar sig säkert.

#4 det roliga är att nr två fick anpassa sig lite efter nr 1 ( ta det med en nypa salt)

Man har lärt sig efter det första barnet att de faktiskt inte dör av att skrika lite ibland och de tar sig ju ingen stans i början heller.
Man har liksom lärt sig och fått in snitsen efter det första barnet.
Det kommer säkert gå bra ska du se.

#5 Ja, det är sant. I bbörjan så kändes ju varje skrik som en katastrof med dottern, men nu kommer jag verkligen inte stressa upp mig så. Förhoppningsvis kommer den inställningen leda till en mer avslappnad första tid. Jag hoppas också att jag slipper ett mag-barn till. Det har varit många svängar i långdansen med dottern och hennes bråkiga mage. Visst finns tankarna att nästa barn också får något problem som gör det väldigt krävande…och det vet jag inte hur jag ska hantera men jag får väl ta en sak i taget och försöka låta framtiden vara oskriven.

vi har en dotter på 3, 5 och 3e Mars beräknas nästa komma. För det första var det medvetet planerat med såpass "lång" tid emellan barnen…för jag kände att jag inte ville ha två blöjbarn och så skulle vissa saker vara satta hos första. hon har krånglat med sömn, mat och mage och jag är idag otroligt glad att jag inte hade en bebis i samma veva som hon hade sina bekymmer… vi pratar mycket bebis och om vad vi ska göra när den kommer. Hon visste långt innan vi sa till henne att det kommer en bebis - hon frågade från V 5 tror jag och då pratade vi inte med henne om det eller i hennes närhet…men hon visste ändå. N är ju hon såpass stor så det gr att prata - men hon har fått vara med och packa upp bebiskläder, skruva ihop lite saker, hon har flera gånger varit med påMVC och nu senast fick hon själv känna på bebisens huvud när det låg neråt :) sedan räknar vi stenhårt med en anti-period med myket skrik, gap och ledsna miner..samtidigt som jag tror det kommer gå jättebra. Vi kör ståbräda eftersom hon är så stor samtidigt som vi köpt en retro tvillingvagn  att ha i sommar….jag tror bara att det är viktigt att inkludera barn nr 1 utan att låta det bli en hjälpreda - de msåte fortsätta vara barn….blir frustrerad på folk som tycker att "åh va dkäckt med så många år emellan, då har du en egen liten hjälpreda hemma" - jag säger då nej, jag har en 3åring som får vara med om hon vill men tänker itne be om mer än "kan du ge mig mössan?" typ….