Det här är något hon måste sköta själv. Som mamma vill man väldigt ofta lägga sig i och det är jobbigt när ens barn är ledsen men det enda du kan säga är att vill hon leka med dom "annorlunda" tjejerna så blir det tyvärr bara med dom eftersom dom andra inte vill vara med dom. Man kan inte tvinga barn att leka med varandra. Hon behöver ju inte ha dåligt samvete då de "annorlunda" tjejerna har ju trots allt varandra.

Jag håller INTE med #1 om att hon måste sköta det själv, hon är alldeles för liten för det!

Jag tycker att en kontakt med lärarna och fritids är ett utmärkt sätt att tackla saken. Kanske behöver du inte ens berätta för dottern att du tar den kontakten för om det sköts snyggt från personalens håll så kommer dottern inte märka av det. De kan ta upp generella saker om kompisskap i klassen och liknande.

Jag har själv en son som har lite svårt att hitta någon att leka med i skolan. Problemet hos oss är att vår skola är så plutteliten, det är sonen och en kille till i hans klass (och tre tjejer), i klassen över är det likadant, 2 killar och 3 tjejer. Och klassen över detta är enbart tjejer. När det blir så få kompisar att välja mellan är ju alltid risken större att man inte hittar någon man funkar ihop med. Men vi har en fantastiskt bra dialog med våra lärare, så de gör så gott de kan för att det inte ska bli problem.

Hon är inte för liten att välja vem och ska leka med, det var det jag menade. Problematiken med 2 tjejer som lämnas utanför kan hon naturligtvis inte lösa själv. Eftersom hon egentligen inte har problem att hitta någon att leka med utan det handlar om dom "annorlunda" tjejerna så tycker jag nog ändå att det är deras föräldrar som bör ta tag i saken om dom upplever det som ett problem. Om man ska ta kontakt med lärare eller fritidsledare så gäller det verkligen att man litar på att dom sköter det snyggt, det kan annars skapa ett värre problem när man tvingar barn som inte passar ihop att leka tillsammans.

#2 & 3 - Vi har tidigare haft kontakt med pedagogerna både på förskolan och sedan fritids om att föra samman min dotter med andra flickor som kunde vara tänkbara kompisar. Det var när hon bara lekte med pojkar och vi anade att det kunde bli ett problem när flickor och pojkar inte längre ville leka ihop och hon då skulle stå helt utan kompis. I vilket fall gjordes det på ett mycket snyggt och diskret sätt. De såg helt enkelt till att hon, titt som tätt, hamnade i samma grupp eller i samma aktivitet med andra barn än de vanliga killkompisarna. Hon styrdes inte bort från pojkarna eller hindrades att leka med dem utan hon erbjöds även andra alternativ. Tack vare dem så är hon kompis med de flesta i klassen. Det finns två flickor som hon inte leker med för att de helt enkelt inte passar ihop.

Men hela förskoletiden och i skolan så lär sig barnen, vilket är helt riktigt, att alla ska få vara med, ingen ska behöva känna sig utanför och man ska ta hand om varandra. Min dotter är en empatisk person och hon har lärt sig att känna sig duktig och bli bekräftad genom att ta hand om andra.
Den ena annorlunda flickan är lite barnsligare än de andra och leker helst med barnen i klassen under, men under skoldagen har förskoleklassen en annan skolgård så då blir hon hänvisad till den egna klassen och då är det min dotter som leker med henne. Den andra flickan är mer psykosocialt annorlunda, lite tvär och introvert. Mot henne har det funnits mobbingtendenser redan sedan förskolan (som personal och föräldrar i klassen är medveten om och aktivt arbetar med att motverka). Hon riskerar att bli ensam om min dotter inte leker med henne och det är hon som min dotter upplever som det största problemet. Hon jagar bort andra kompisar om de vill leka med min dotter, samtidigt som hon ofta blir arg och tvär när de båda leker med varandra för att hon har svårt att uttrycka sig.

Men ibland undrar jag om det är vi föräldrar som gör problemet större än vad det är? Kanske skulle vi bara lyssna och inte alltid komma med förslag på lösningar och försöka lägga oss i? Vi vill ju så gärna att hon ska vara lyckligast i världen hela tiden och ha jättebra kompisar som hon blir glad av att leka med.
När vi hade en av flickorna i klassen hemma så frågade vi henne om hon och vår dotter leker i skolan. Hon sa att de inte gör det för att min dotter bara leker med den annorlunda flickan (den socialt annorlunda). Flickan sa att hon och de andra flickorna gärna ville leka med min dotter, men att det inte gick när den annorlunda flickan var med. Då blev vi ju extra oroliga att vår dotter ska hamna i ett utanförskap. Samtidigt känner man ju med den annorlunda flickan. Ska hon ställas helt ensam? Nu har hon en kompis, men om vi uppmuntrar vår dotter att sluta leka med henne så blir hon helt ensam och hon är redan nu utsatt.

Jag tycker det är bra att din dotter gärna leker även med ett annorlunda barn, men hon måste förstå att hon inte är kan vara ensam ansvarig för att den flickan ågon att leka med. Kanske kan no även be lärarna att hjälpa den flickan med kompisskapet, så att hon blir mindre beroende av er dotter. Lärarna har ju tystnadsplikt så de kan inte säga vilka åtgärder de redan satt in i det fallet, men det skadar aldrig att påpeka det.

Kanske kan en väg att gå vara att uppmuntra dottern att leka med den flickan EN rasta barnen de andra rasterna? Då behöver hon ju inte känna att hon överger flickan.

Det tillhör den normala utvecklingen att inte alltid ha en välordnad och perfekt hierarki i en barngrupp. Till viss del tycker jag att det är upp till barnen att lösa situationen så länge ingen är retad, mobbad eller utfryst. Visst kan man väl prata och diskutera, det tycker jag är viktigt, men i det långa loppet finns det nog inte så jättemycket man kan göra åt saken.

Genom bättre och mindre bra samspel mellan varandra kommer barnen att lära sig att hantera olika situationer i gruppen. Lite pedagogiska lekar inom gruppen, ordnat av lärarna kanske inte skulle sitta fel, men det ingår väl i läroplanen för årskurs 1?

fast om ett 7-årigt barn tar på sig ansvar får andra barns välbefinnande på bekostnad av sina egna kompisrelationer, då tycker jag att det är hög tid för vuxenvärlden att lägga sig i och hjälpa till I den åldern är man för liten för att förstå konsekvenserna..

När jag läser #0 är min första tanke - varför måste flickor och pojkar sluta att leka med varandra? Så tråkigt att massor av potentiella kompisar faller bort pga kön. Kanske lever barnen upp till de vuxnas förväntningar?

Gällande förväntningar så undrar jag om någon vuxen i skolan har pratat om att vara en god kamrat etc och på något sätt indikerat att just den här flickan är så snäll och duktig som tar hand om sina kompisar? Då läggs en hel del förväntningar på barnet. Precis så var det för mig - jag blev utvald av mina lärare att ta hand om barn som var utanför vilket resulterade i att man stod där och i princip bara tittade på varann för kombinationen var så orimlig.

#8 - Ända sedan förskolan har hon fått massor av beröm att hon är en så bra kompis och att hon klarar av att leka med alla, även de som andra ratar. Utvecklingssamtalen både i förskoleklassen och i ettan hade just förmågan att vara en bra kompis skriftligt med på raden vad hon var speciellt bra på. Möjligen kan det vara för att skyla över att hon inte är bra på matte och medelmåttig i de andra skolämnena, men det är iallafall det som lärarna berömt henne för mest. Och hon ser sig själv som en snäll, bra och omhändertagande kompis. Det är en del av hennes självbild.

Att flickor och pojkar inte leker är jättetråkigt, men jag vet inte om det är de vuxnas förväntningar. Iallafall inte klassens föräldrars. Inom klassen kan de fortfarande leka blandat (vi har en pojke som sover öven här i natt), men inte på fritids eller på rasterna och ingen annan på skolan får veta att de leker flickor OCH pojkar i klassen. Det började när de började i skolan.

#9 Om jag får ge ett råd så är det att vara vaksam över om hon verkligen är intresserad av att leka med de här barnen hon "tar hand om" eller om något annat kan ligga bakom. Jag får duktig-flicka-syndrom-känsla av detta, just för att jag själv var så när jag var liten och till slut höll det inte.

Först måste jag säga att det är konstigt att hon fortfarande inte kan leka med killarna. Min son leker med tjejerna ibland. Det finns en pojkflicka i klassen och hon leker gärna med min son. Konstigt! :-O

Sedan med att din dotter känner att hon måste leka med detta Annorlunda barn (usch att ens säga så) så tycker jag att du som förälder säger till din dotter att hon inte MÅSTE vara med henne utan att hon ska vara med henne för at hon själv vill. Eller försöka få din dotter att få med detta barn i leken med dom andra. Sedan om detta barn är så Annorlunda så ska skolan ta tag i det inte din dotter. Det är jätte bra att hon ser detta barn, men hon ska inte gå och må dåligt för det heller.

Men om din dotter sedan väljer bort den annorlunda så är det ju viktigt att din dotter inte utsätts för kompistryck och behandlar den Annorlunda illa.

Jag tror att skolan borde ta tag idetta gällande den annorlunda barnet. Och att din dotter mår bra av sitt val av kompisar. Man kan inte vara kompis med alla det går inte. Men man ska inte behandla dom man inte leker med illa. Visa respekt för att man är annorlunda. Men aldrig tvinga någon att leka med dom man inte vill leka med.

Men samtidigt så tycker jag att din dotter gör rätt, för så har jag lärt mina barn att man ska se dom som är annorlunda. Mina två yngsta är bra exempel.

13 åringen, när hon var 10 år och jag fick veta att hon var med och mobbade en kille så blev jag riktigt arg. Dagen efter gick hon och bad om förlåtelse och blev hans kompis. tyvärr så gick mobbarna emot henne, så hon fick det tufft. Men hon fixade det med hjälp av skolan och killen är inte mobbad längre och dom är kompisar.

Sonen som är 8 har själv varit utsatt för mobbing av både elevare och sin lärare. Nu går han i en ny klass fast samma skola, han är poppis bland tjejerna, han älskar att hjälpa en kille i klassen som har en ryggskada. När sonen hade kalas så bjöd vi denna killen och hans föröldrar var så glada för många barn ser konstigt på honom.

Så att din dotter leker med en som är annorlunda, är det fel? Själv tycker jag det är bra men vill inte din dotter det så ska hon inte. Men jag tror nog mer på att hon känner trycket från dom andra att det är fel att vara med henne.

Oj vad detta blev långt :-)

Vad är det för "annorlunda" de de andra barnen som hon känner att hon "måste" leka med, undrar jag?

#12 det står i #4.

#13 ah, missade helt det stycket när jag läste igenom tråden.