Det jag spontant tänker är att ni i lugn och ro förklarar för henne i god tid innan läggags att nu är det pappa som ska lägga henne hädanefter. Låt hennes pappa ta över läggningarna en tid framöver för jag tror också att det har blivit en ganska laddad stund för både dig och henne som måste brytas.

Ja det tror jag med. Fast hon slår honom också. Och han är relativt nyopererad så jag har tagit 100% av nattningarna nu när han inte kunnat. Det är först nu som han kan och hon blir förtvivlad efter en stund och skriker som en tok efter mig och slår honom.

I natt vaknade hon vid tre tiden och jag gick in till henne. Då skulle hon leka med dockan, grejje med en massa annat osv allt för att slippa sova! Jag pratade med henne men det hjälpte inte. Då sa jag till henne att om hon inte slutade skulle jag ta dockan. Hon fortsatte och jag tog dockan, då slogs hon i stället.

Hon är världens gulligaste när hon är glad. Hon är omtänksam och blir orolig om man ex slår sig osv…

Var stark och nonchalera henne. Märker hon att du tar åt dig så blir det roligare på något sätt. Bit ihop, var lugn och gör det ni ska. Ge henne liksom inte den uppmärksamheten, hon kommer tröttna tillslut.  Och hota inte om att ta dockan, det biter inte.

Och prata med henne på lugna stunder under dagen om det som händer, men tjata inte om det.

Några saker du ska lägga på minnet:

1. Du är INTE!! en dålig förälder för att ditt barn gör såhär! Det är en del i det som brukar kallas trotsåldern, som jag själv föredrar att kalla gränstestaråldern… Vissa barn tar sig igenom perioden förhållandevis obemärkt medan andra blir riktiga små monster - och allt däremellan…
2. Det är ofta så att barn bråkar mest med den förälder det känner sig tryggast med. DÅ vågar de bråka för de vet att föräldern finns kvar sen ändå…
3. Det är inte lönt att försöka resonera med en treåring i värsta gränstestaråldern. Tala om för barnet vad som gäller och stå fast vid det. Sätt bara gränser och regler som du är beredd att genomdriva om de bryts!
   OM hon vaknar och vill leka med dockan talar du om att "Nej, på natten sover man och leker inte med dockor". Om hon då fortsätter så kan du ta dockan ifrån henne, fortfarande lugn själv. DÅ kommer barnet bli helt hysteriskt - se det då som att hon testar alla sätt för att få dig att mjukna och ge dockan tillbaka… Visa att INGET av dessa sätt funkar.
4. OM hon river dig och slåss, håll fast henne så att hon inte lyckas. Tillåt det inte att hända en enda gång, varken på dag- eller kvällstid!

(fyller på mer i morgon, höll visst på att somna…)

#4 TACK! Det var oerhört skönt att läsa ditt svar! Även om jag funderat så här innan, så är det en bekräftelse på att jag gör något rätt. Men det är SVÅRT att hålla sig lugn. Otroligt svårt. Tar jag dockan ifrån henne får hon inte tillbaka den, så är det bara! Men hon kan hålla på hela nätter och bråka. Nu är jag som tur är arbetslös så jag kan ju vara uppe hela nätterna och vi kan båda sova lite längre på morgonen innan jag lämnar henne på dagis. Men det är ändå sjukt jobbigt när det pågår och man är jätte trött mitt i natten.

En annan fråga, ibland när hon kommer hem från dagis har vi jätte roligt. Vi skojjar och leker och skrattar tillsammans. Sen vill hon ha pepparkakor eller nåt annat och jag säger att vi ska äta först. Då blir hon jätte sur och börjar slåss direkt. Vad gör jag då?

#5 - Det bästa är att försöka förebygga, så att ni inte hamnar i konfliktsituationerna. Kan ni börja med att laga mat och äta direkt när hon kommer hem, så att hon inte blir hungrig och sugen på pepparkakor?

Hamnar ni i konfliktsituation så att hon börjar slåss, då måste du (enlig tmin uppfattning) helt enkelt hålla fast henne tills hon lugnat ner sig, så att hon inte får möjlighet att slåss. Man känner sig som en skurk när man håller fast dem på det där sättet, men jag kan inte se något annat vettigt sätt. För, som jag skrev i mitt förra inlägg - det är totalt lönlöst att försöka resonera med en genom-arg trotsålders-treåring. Det man säger går inte fram när de är mitt i ett utbrott.

Det viktiga är att det är DU som är vuxen i er relation, det är DU som bestämmer och det ska aldrig finnas några tvivel om det. Det ÄR frustrerande, oerhört frustrerande när de är i de där monsterperioderna, Kom ihåg att det går över! Ditt viktigaste jobb i detta är att vara dödskonsekvent så att hon till sist inser att det inte hjälper varken att skrika, gråta eller slåss.

Och vräk ur dig din egen frustration någon annanstans, forum brukar kunna vara rätt bra….

Tack! Jag hämtar henne kl 15 varje dag och då har dom precis ätit mellan mål. Så hungrig är hon sällan då. Sen lagar vi mat och äter runt fem.

Läggnings proceduren ser likadan ut nu som den har gjort dom sista två åren. Så hon vet precis vad som kommer hända. Ibland fungerar det jätte bra att lägga henne, vi läser sagan, hon släcker lampan och sen börjar hon krångla! Jag orkar inte sitta i hennes rum två timmar innan hon lugnar sig och försöker sova. Jag sitter på en stol  jämte hennes säng i ett försök till att få henne att somna själv så småningom. Tidigare har jag legat jämte henne men jag blir så oerhört trött själv då. Nu har jag suttit jämte sängen i knappt 3månader och det fungerar. Hon har accepterat det bra, men nu har hon ju börjat slåss och då har det ju blivit bökigare igen.

Två frågor till - kan ni tidigarelägga maten lite? det är ganska lång tid för en liten barnmage med 2-2½ timmar till mat från ett mellanmål… Jag vet av egen erfarenhet att lågt blodsocker kan göra små konflikter väldigt mycket större, om barnet är kändligt…

Och nästa fråga - kan det vara så att hon är hungrig igen vid läggdags? Där har jag också haft såna erfarenheter, att läggningen krånglar.

Jag har i perioder suttit i barnens rum när de ska somna, då har jag haft med mig min bärbara dator och slösurfat tills de somnat.

Det händer ibland att vi lagar mat så att den är klar vid fyra, men det är sällan hon äter något då. Mellanmålen på dagis är ganska matiga. Dom får ofta paj eller pannkakor osv. Hon får alltid en smörgås eller liknande innan hon ska sova. Men det är inte alltid hon vill ha. Det är ju ett problem. Kan man ha något vid sängen att stoppa i henne om hon börjar slåss? Känns inte bra med tanke på tänderna men kan det vara räddningen så kanske det är värt det ett tag i alla fall?

Nu har hon en säng som är lite högre. Så jag sitter på en barstol och har då henne i brösthöjd. Hon vill alltid att jag ska killa eller bara lägga en hand på henne. Jag har provat att ha datorn eller mobilen med mig, men hon kan inte låta bli att titta. Det blir stökigare och hon har svårare att sova pga ljuset.

#AnnaLundin  känner igen det där du säger om att hålla fast när det eskalerar.

jag har fått lära mig "kram-tekniken" (kommer inte ihåg vad den hette i riktig benämning)  men den gick ut på att man kramade om , alltså höll i barnet tills den lugnat sig. Man säger inget, man visar ingenting utan bara håller om barnet.

Min son hade en rövarperiod då han kunde ha vansinniga utbrott (det var lite rörigt just då i hans liv) och jag gjorde det. Funkade verkligen klockrent! Första gången hade jag fått varning om, då vet dom ju inte vad dom ska ta sig till , och detta som sker är så ovant så dom kan göra ALLT för att komma loss.  Men ett par gånger efter så slutade utbrottet efter bara nån minut.

#Ketang

just vid att äta vid sovtiden kan ha motsatt effekt också. Min grabb kan inte äta minst 1 timme innan han ska sova. Då funkar inte rutinerna som de ska. Han tar ett glasvatten innan han ska sova bara. Testade mig fram ett litet tag på vad som funkade bäst med honom.

kanske ska prova vad som funkar där, kvällsmål eller inte kvällsmål

den klippte min text datorn …:S

fortsättning ;

min son lyssnar på ljudbok när han ska sova regelbundet. Efter jag började med det så ville han inte riktigt lämna sängen för det vore ju HEMSKT om han skulle missa något av historien. min systerdotter somnar inom 3 min när hon sover över här då hon lyssnar.

kanske är något som skulle hjälpa mot att hon vill ha nån där inne.. ?

hoppas det löser sig iallafall och tycker då inte du verkar vara en dplig förälder :)

Vår dotter var också helt hemsk att natta under en period. Det kunde ta 1,5-2 timmar varje kväll. Och ligga still var ju bara att glömma. Men just det löste sig när hon slutade sova på dagen.

Hon kan också slåss en del. Hon har aldrig slagit mig, men kan till och från vara riktigt elak mot både mamma och lillasyster.

Det jag märkt är att det är helt meningslöst att bli arg på henne och höja rösten. Hon stänger av helt och provocerar bara ännu mer.

Det som jag tycker hjälper är att låta henne sitta i trappen och stänga grinden och lugnt förklara att hon får sitta där tills hon sagt förlåt. Inte bara "förlåt", utan mer detaljerat "förlåt för att jag drog dig i håret".

Eller va fan.. Hjälper och hjälper.. Klart att hon blir riktigt förbannad av det till en början. Jag fortsätter förklara lugnt att hon får gärna komma och leka, men hon måste säga förlåt först. Sedan lugnar hon ner sig, men vägrar fortfarande att säga förlåt. Men tids nog kommer det ändå ett förlåt och så kramas vi.

Problemet är ju bara att ibland är man både förbannad och för stressad för att kunna vänta ut henne och vinna.

(nu är hon för övrigt helt underbar att natta. vi läser, pratar lite och somnar oftast med armarna om varandra nära nära.)

Min dotter på tre kunde man inte prata lugnt med när hon fick sina utbrott utan det enda som fungerade var tystnad och konsekvens. Jag la henne i sängen och satte mig brevid reste hon sig la jag bara tillbaka henne och sa godnatt, i bland räckte det med en gång men i bland fick man göra det 150gg. I dag världens mysigaste :)

Lycka till!

Tack snälla för att ni delar med er! Ang ljudbok så har vi provat det, men kan givetvis prova det igen. Det är nog minst ett halv år sen vi provade sist!

#12 och #13 Era råd suger jag åt mig! Tack!

När började hon att slåss? Har ni skämt bort henne? Eller varför slåss hon?

Hon började slåss i samma veva som pojkarna på dagis började slåss. Hon kom nog helt enkelt på att det var ett sätt att få som man vill. Men här fungerar det inte! Så hon är definitivt inte bortskämd i den bemärkelsen! Vill hon ha något som hon inte får så slåss hon och då plockar jag helt undan det hon vill ha.

Vi är stenhårda på det där att INTE ge henne det hon vill ha eller göra som hon vill när hon slåss eller skriker. Hon kommer aldrig någon vart med det, men hon slåss ändå! Fast det har blivit MYCKET bättre det sista. Men hon vevar med armen i ren reflex ibland utan att hon tänker sig för. Då brukar jag säga "STOPP" innan hon hinner slå för att avbryta henne och då stannar hon upp varpå jag påminner henne "om du slår mig tar jag….." eller "om du slår mig så får du inte…" eller vad det nu kan handla om. Och då slår hon mig inte i 9fall av 10. Den tionde gången är hon redan så arg att hon bara inte kan låta bli!