Jag har lite svårt att utläsa vad du egentligen frågar om… Att din son var besvärlig att hämta och är ledsen och otröstlig? Han höll på att få nya tänder, var det så? Har du provat att ge honom Alvedon? När mina barn hade uppenbart ont av tandsprickning och svårt med både sömn, att äta och humöret så fick de Alvedon- för att de skulle kunna sova, äta och orka med sig själva. Det handlar inte om en så lång period som tänderna gör som mest ont, men det kan göra riktigt ont och vara besvärligt, och då finns det ingen anledning att låta bli att ge smärtstillande…

Annars så kan det tillfälligt hjälpa att ge honom kalla saker att tugga/suga på, som fruktbitar du haft i frysen en kort stund (inte så länge att de blivit frusna, bara kalla!) Det finns även bitringar med vätska i som man kan kyla ned i kylskåpet. Hur gammal är han??

Han är 1.8 år. Det är hörn tänderna på båda sidorna som kommer upp och det blir 11 och 12. Dagis tanten sa att jag troligen kommer ha sömnlöst i nåra veckor.

Vad egentligen frågan är så är väl det hur man skall behålla orken och lusten att kunna sköta, jobbet, hemmet alla vardagliga saker och pojken.

Längtar så eftert att få uppleva det som var förut innan pojkvän eller pojke. Är nämligen särbon och bor 67km från varann så vi ses högst 4 helger per månad. Många ggr på senare tid har det endast blitt två helger. NU är helgerna lör - sön och så far vi på mån morgon.Jobbigt och inveklat allting. Får inte presis någon ro hemma hos pojkvännen heller eftersom pojken skriker ju lika mycket här.

Nu har pojken igen fått någon knyck man inte vet vad han skall tolka,han skriker efter pappa men sen när han kommer till pappa skriker han efter mig, sen skriker han efter tutten men kastar den bara iväg, vilket han gör med allting man försöker ge till honom, Han sa att han hade bajsat men vi skulle inte ha fått byta blöjan. Ger honom lite mjölk han kastar iväg den. Skall man klä på honom slänger han sig som en mask.

Detta kanske händer 5 - 6 ggr om dagen.

HeHe tror jag förstår vad du menar och tyvärr är det väl så att det är 99% hårt slit med barn och man undrar hur man ska orka men sen kommer den där 1% då barnen gör som man vill o allt funkar och det gör att man orkar lite till

får du någon avlastning någon som tar honom så du får lite egentid?

annars så är det bara o försöka o stå ut förhoppningsvis så blir det lite bättre om några år

#2:Nu har pojken igen fått någon knyck man inte vet vad han skall tolka,han skriker efter pappa men sen när han kommer till pappa skriker han efter mig, sen skriker han efter tutten men kastar den bara iväg, vilket han gör med allting man försöker ge till honom, Han sa att han hade bajsat men vi skulle inte ha fått byta blöjan. Ger honom lite mjölk han kastar iväg den. Skall man klä på honom slänger han sig som en mask."

Du/ni kommer aldrig kunna få vägledning från er son om vad han vill att ni ska göra- han behöver nämligen att du som förälder bestämmer och tar över ansvaret från honom. Om du tror att han ska ha en ny blöja- byt blöja vare sig han vill eller ej. Om han skriker efter nappen men sedan kastar bort den- lägg lugnt undan den. Det låter som om han är inne i en jobbig period, och även om det frestar på föräldrarna så är det värst för den lille, som inte vet hur han ska bete sig för att slippa ha det jobbigt. Det enda han kan göra är att pressa, testa och fresta på sina föräldrars tålamod, de som han behöver att de kan "stå emot rycken" när det blåser snålt.

Det enda man kan göra i det läget är att hålla på likadana, fasta rutiner, ge en massa kärlek, ömhet och närhet och först och sist- bita ihop, visa tålamod och åtminstone utåt visa ett stooort lugn..! För att orka med så vore det bra om du kunde få avlastning, göra något bara för dig själv åtminstone en liten stund varje dag. Och ge den lille smärtstillande någon kväll ibland, han har riktigt ont och både du och han behöver sömn! Det är inte farligt eller beroendeframkallande, det är till för just sådana här tillfällen- när smärta och värk gör det svårt att fungera i vardagen.

Kom ihåg att du är en bra mamma -och försök känn självförtroende i att du känner ditt barn bäst och att du inuti dig vet hur du ska agera, din son behöver inte visa dig det. Och ta emot den avlastning du kan få av släkt, vänner och förstås från barnets pappa!

TS: Inte för att det har med saken att göra, men är du från Finland? Orden du använder känns finlandssvenska och, för mig, lite annorlunda.

Får inte så mycket avlastning av släkt och vänner, det har jobb och kalas och annat dom skall göra.

Har dock en familj som tar honom en helg/mån enligt kontrakt. Det är en stödfamilj som jag fått när jag är ensamstående.

Men den ända lilla egna tiden jag får under veckorna är nu mellan 2 - 3 och då brukar jag göra i ordning här hemma så att pojken bara har och stöka till när han kommer hem:)

Men som LadyDragon sa den där 1%, När han är på bra humör och jag får byta blöja utan problem och han äter utan problem osv så då för han själv den smutsiga blöjan i soppkorgen, han hjälper mig plocka undan, han går efter nappflaskan när hans sovtider kommer och han kommer och riva mig i kläderna när det är bad dags osv, så han är en härlig liten kille, men som nu har varit ganska jobbig.

Skall testa med smärtstillande nästa gång han får en knyck.

Men hans reserv dagvårdare påpelade också att han verkar ha kommit in i en trotsperiod, för han hade inte varit den Sebbe som han brukar. Så det är inte endast med mig och hans far som han håller på på det här viset.

Det är en jätte jätte jobbig tid just nu och Sebbe är bara en liten faktor i det hela men det är han som får lida mest på grund av att mamma inte orkar. Jag har tappat lusten med mitt arbete på grund av att det har blivit jätte dåligt ställt mellan personalen och chefen där.

Eftersom jag inte får sömn ordentligt så blir det ofta så att jag och sebbe kommer lite försenat till daghemmet och dagmamman tror att det är mera en påhittad orsak att jag inte fått sova. Hon reagera inte desstumer heller när hon måstade skicka hem pojken en dag för att han var så trött, nej utan då var det också mitt fel för jag hade inte lagt han i säng i tid. Klockan 19.00 äter vi kvällsmål och far och bada. Lite före klockan åtta så börjar vi med att fara och sova oftas somnar han som ljuset själv men sen finns de de dagar som han först somnar klockan nio.

#5 Jo är från Finland. Förösker skriva "rätt svenska" men då man lärt den sig här och sen när dialekterna från olika orter kommer till. Brukar ofta lässa igenom mina inlägg innan jag lägger upp dem men har slarvat med det nu.