Nu har jag inga barn men jag tror det är nyttigt för barn att ha ett syskon, att få höra av andra att ni inte borde skaffa ett till låter ju jättekonstigt! Barn lär sig jättemycket av att ha syskon!

Klart att erat barn kanske reagerar på att få ett syskon, kan ju vara en jobbig period att inte få all uppmärksamhet längre osv. Men i det långa loppet kommer barnen få mycket kul ihop!

Att man inte ska skaffa barn för tätt är ett råd som jag har fått av min mamma iaf. Jag har tre syskon och de två sista kom med bara 14 månaders mellanrum, det tyckte hon var lite tätt för den första var fortfarande "bebis". Som du säger klarar ju eran treåring mycket själv och treåringar brukar gilla att hjälpa till med saker! Är nog en fördel om den första sover någorlunda bra på natten =)

Lycka till!

om det hade varit så himla jobbigt med fler än ett barn hade nog fler avstått från syskon…

Jag har fyra barn, varav de tre äldsta var små samtidigt - det är 2 år mellan ettan och tvåan, 15 månader till till trean och sen kom "sladdisen" fyra år senare… Visst är det mycket när man är mitt i småbarnsåren, men det är det absolut värt! De som avråder från syskon för att det är jobbigt är nog de som borde låtit bli själva av bekvämlighetsskäl…

Tack för era svar! Jag har ju syskon själv och vill ju att vårt barn ska växa upp med syskon. Så ett barn till blir det om det nu tar sig ;-)

Men jag funderar lite på det praktiska. Nu sover min dotter nästan alltid hela nätterna så det är inget proble. Men hur löser ni det som har flera barn? Är ni alltid två och lägger var sitt barn, lägger dom sig olika tider eller somnar dom i samma säng? Jag ska inte säga att jag är iväg mycket, men en kväll i veckan har jag klubbmöte och sitter i styrelsen. Så jag funderar på hur lidande det kommer att bli. Fungerar det att lägga två barn ensam? Nu blir ju inte det aktuellt för ens jag slutat amma i så fall och dotterna ammade jag tills hon var nästan ett år. Men rent praktiskt känner jag att jag vill vara lite förberedd och höra andras erfarenheter också.

Är det något jag kan göra med dottern nu för att det ska bli smidigare när nästa kommer? Ex så lär hon sig ju att klä på sig själv nu. Däremot kan hon inte somna själv utan man måste ligga jämte i sängen tills hon sover. Detta är en bit vi tränar på, men det går inget vidare.

Min första sov i vår säng rätt länge både av bekvämlighets själ med amningen och för att det var så mysigt.

Kommer inte riktigt ihåg vid vilken ålder han flyttade in i eget rum med egen säng, men det var innan jag fick barn nr 2,  1 år och 8 månader senare.
Grabben vaknade ofta på nätterna och jag satt eller låg i en tältsäng brevid honom till han somnat om, medan nr 2 sov 11 timmar i sträck i egen spjälsäng direkt från början.

Grabben som är äldst fick sitta och titta på något barnprogram/film medan jag nattade min lilla tjej om jag var själv hemma, och när hon somnat nattade jag honom. Och vissa gånger hjälptes vi åt att natta dem samtidigt.

Man undrade ju när man fick den första hur man skulle klara av att greja allt som blev nytt med ett barn i huset, men man löste det allt eftersom och det blir precis samma sak med barn nr 2.
Skillnaden är att man nu har mer vana med saker och ting.
Så det klart ni ska skaffa er ett syskon!

En ettåring och en fyraåring har ju olika sovtider, det blir säkert inga problem att lägga dom ensam! Sen kanske allt inte är perfekt i början men ni kommer ju hitta era rutiner. Storasyster kommer säkert vilja hjälpa er med bebisen, barn i den åldern brukar gilla att hjälpa till med saker. Det är också ett sätt att få henne delaktiv och känna sig sedd! Ni kommer ju behöva ge den nya bebisen mycket tid men så länge ni ser och bekräftar den stora tjejen så tror jag det blir super!

Tack för era svar! Ja det är ju så, man får rutin på det tids nog ;-) Ella vill så gärna ha en lillebror nu för en av hennes kompisar har nyligen fått en. Vi har ju funderat på det ett tag och nu blev jag arbetslös så nu känner vi att väntan blir väldigt lång om jag ska ha fast jobb innan barn nummer två kommer. Det kan ju dröja länge. Så nu kör vi och får se vad som händer! Jag vill inte ha för långt mellan barnen heller.

#6 Haha ja men det är ju inte säkert att det blir just en lillebror ;)

Lycka till nu, jag tycker ni gör helt rätt i att skaffa ett litet syskon!

#7 Nä ha ha, säg det till min man och dotter. Dom har "beställt" en lillebror  Min man önskar ånger rätt på nästa barn om han blir ensam kille med tre tjejer i familjen

#8 Äsch när barnet väl kommer vill han inte lämna tillbaka det!!

#9 Nej det vill han ju inte ;-) Ha sa likadant när jag var gravid första gången. Men han var SÅ stolt över sin lilla dotter när hon föddes ;-)

#10 Låter bra det

Jag tycker det både är lättare, svårare och precis samma med två barn som med ett.

Lättare:
Man har redan anpassat sitt liv efter att vara småbarnsförälder. Man är van vid att sällan göra saker på kvällarna, att sällan sova bra, att bäbisar inte går sönder av att dra en tröja över deras huvuden, att de inte dör av att skrika lite.

När lillsyskon blir lite större kan de lika tillsammans och ha glädje av varandra och det avlastar lite.

Svårare:
Med ett barn är det lätt som föräldrar att turas om så att en får avlastning. Man kan natta varannan natt, en kan sova själv om man haft jobbiga nätter, en kan leka med barn och den andra kan städa, etc.

Med två barn fungerar det inte lika lätt. Då blir det mer att man tar ett barn var.

Vi har precis två år mellan våra barn, så vi har haft två blöjbarn samtidigt, två som behöver nattas, två som vaknar på nätter, två som inte kan gå själv i trappen, två som behöver kläs på, etc.

#12 En av mina vänner har en pojk på 3år och har precis får nummer två samtidigt som hon blev lämnad. Pappan tar treåringen några timmar varje lördag, mer än så hjälper han inte till…alls. Hon sköter allt själv, har hus osv. Men har föräldrar som hjälper till mycket med trädgården. Men det fungerar! Hon kanske är en "super mamma" men hon fixar det galant! Och då funderar jag så här: om en ensamstående fixar det så bra varför skulle inte två kunna fixa det minst lika bra. Att man tar båda barnen medans den andra lagar mat, tar disken, får sovmorgon osv? Det blir väl lite till vad man gör det?

Sen är det ju givetvis skillnad på barn som är lugna och nöjda och barn som kanske ofta har kolik osv. Men om man får ett barn som är "medel lugn" borde man väl kunna ta båda på samma gång?