Svårt. De skulle behöva uppmuntra henne i stället för att klaga om de vill ha något resultat. Klagomål får bara den effekt du skriver, att hon blir osäker och ledsen. Fast vad du som utomstående kan göra vet jag inte.

Jga skulle försöka prata med föräldrarna. Lägga fram det som att ni upplever att de bahndlar dem olik och ge exempel utan att för den skulle lägga några värderingar i det. Det kan vara så att de själva inte tänker på att de är olika mot barnen.

Vet ni om de äldre barnet har diabetes?

Med atnke på idealen i dagen samhälle kan de vara rädda för att de äldre barnets kall gå upp i vikt och rädda att de yngre inte ökar i vikt och behandlar dem olika för den skull.

Som sagt utgå från hur ni upplever det och nämn även att ni tycker att det äldre barnet har börjat sluta sig, utgå från det du har varit med om. Får de ett konkret exempel kan de också göra att de får upp ögonen hur de behandlar barnen. Dessutom kan det ju vara så att skolsköterskan har kläckt ur sig någon dumm kommentar om att den äldre tösen inte behöver så mycket men att den yngre skulle behöva det.

Har de väl börjat bhendla dme olika i en sak är det säkert lätt att fortsätta gör det i andra saker.

Jag hoppa att det löser sig för tösen.

#2 Hon har inte diabetes..
Har ännu inte tagit upp detta med dem, vet inte hur jag ska lägga upp min lilla pratstund, då mamman i familjen kan hugga tillbaka ganska bitskt..

#3: Tror du att hon inte tar åt sig om hon hugger tillbaka? Det kan vara så att hon känner sig attackerad och hugger tillbaka, men att hon ändå tar åt sig så småningom. Då kanske du får ta hennes tillfälliga ilska om du vill rädda dottern.

#4 Det var ett bra förslag :)

Lycka till!

Kan man inte tala med föräldrarna, kan man åtminstone finnas till för flickan i fråga, och försöka inguta lite självförtroende i henne, ge henne dom komplimanger föräldrarna inte ger tex.. Uppmuntra henne på det sätt du själv tror hon skulle behöva.

Föräldrar är ett knepigt släkte *skratt* och vi tar sällan till oss kritik från utomstående, i synnerhet inte den sortens kritik.. Vi som föräldrar tror ju alltid att vi vet bäst vad och hur våra barn fungerar. Dock så är det tyvärr ofta det blir fel, för att man på något sätt låst fast sig i sin personliga åsikt om hur barnuppfostran ska te sig, och man blir inte sällan blind för sitt eget beteende.

Mitt råd till dig är att helt enkelt ge flickan det som så uppenbart saknas..

Måste uppdatera lite.. 
Att jag pratade med dem och förklarade hjälpte knappt..
Nu har dom gett henne godisförbud, MEN dom får det att låta som att det är flickans egen idé. Frågar man flickan själv säger hon också att det är hennes idé, men det låter absolut som att dom har sagt åt henne att säga det om någon frågar.

Mamman frågade henne häromdagen när vi var på kosläpparfest, om inte även hon ville ha en kexchoklad, flickan såg då osäker ut och sa med tvekan nej, trots att det syntes att hon ville ha men inte vågade säga det.
Mamman kom på sig själv med att dottern hade godisförbud, och sa sedan lite småsurt, "Ja, men du bestämmer själv".

Sa då att om mamman nu försa sig sådär (vilket hon gjorde), så borde ett undantag få göras. Och lillasystern fick såklart 2 kexchoklad. 
Likaså när vi hade morsdagsfirande hela släkten, så sa min mormor att ett undantag borde väl få göras vid denna högtid, och att hon fick ta en liiiten godis iallafall, eftersom alla andra åt, även flickans lillasyster, som åt hur mycket som helst.
Men icke, man såg riktigt hur flickan verkligen ville ha godis och tårta osv, och inte bara äta en smörgås med minimalt med smör (det var te-kakor för övrigt, blir väldigt torrt med knappt nå smör på..) 
Även jag avstod från godis och alla godsaker, enbart för att jag tyckte synd om flickan och ville vara lite rättvis iallafall, så gott det gick. 

Tycker så synd om henne, jag själv mår jättedåligt över att det ska behöva vara såhär..
Hon är ju inte tjock heller, hon är fullt normal!

Det låter ju inte bra att dom behandlar sina barn olika. Bara det är ju väldigt konstigt….varför vill man vara sur och otrevlig mot den ena och sen låta den andra göra som hon vill!

Hur har det gått? Har du pratat med dom igen eller har det blivit någon förändring?