Beror nog väldigt mycket på omständigheterna runtomkring, hur moget barnet är, hur väl man känner familjen som barnen är hos och hur man bor.

Vi bor på landet utan andra barnfamiljer som grannar, så om våra barn ska leka hemma hos någon annan måste vi skjutsa dit (eller åka dit och stanna där och umgås med föräldrarna). Vi har inte heller haft något direkt naturligt umgänge med andra barnfamiljer eftersom våra barn inte gått på dagis. Så det har egentligen varit först när barnen varit 5-6 år som de varit hos kompisar och lekt.

som ensama tycker jag 5-6 år är lagom(så man går  och lämnar/hämtar), om de inte är nån man känner som bor väääldigt nära typ samma område. Och om dom ska ta sig dit på egen hand om så går så tycker jag i alla fall 8 -10 år. Och då menar jag inte att de ska vara en promenad på 30 min utan rätt nära ändå. Bor man grannar är de ju en sak kan ju kanske till och med en 5 åring gå dit själv. Svårt att säga har en 3½ åring.. så jag har ej tänkt så långt än hehe. Och vist hon hade väll kunnat vara hos en kompis om jag lämnar/hämtar o föräldrarna går med på de. Men kanske bara 2-3 timmar till att börja med.

Det handlar väl mycket om hur man bor. När jag var liten så gick jag själv till min kompis som bodde runt 15 minuters promenadväg bort redan när jag var 4 år. Sedan cyklade jag till min bästis som bodde 1,3 mil bort när jag var runt 8 :) Men så bodde vi på landet också, men för att komma till bästisen så fick man cykla hela vägen på 70 landsvägar. Sedan sprang vi ner dörrarna hos våra grannar redan vid 3 :P

Eftersom han är 13 månader i dag så är det lite svårt att säga hur han och våra granngemenskaper kommer utveckla sig, men som det ser ut nu så kommer han iaf få springa upp till granntjejen och leka själv redan i ganska tidig ålder. Men mycket av det handlar ju om att jag litar fullt ut på våra fantastiska grannar