Måste få skriva av mig för jag är rosenrasande just nu. Det gäller min man och hans sätt att hantera en sak som han har lovat.

Mannen tog med sig barnen till Sverige i löfte om att åka till Thun's och handla kläder. Barnen hade egentligen ingen lust att åka för jag förstår dom, det ÄR tråkigt att åka dessa båtar hela tiden.

Iaf så skulle man ju då tycka att man ställer mobilen på larm eller säger till sin mamma att väcka mig så dom hinner dit i tid eftersom dom bara har öppet till 14. För mig låter det mycket till 14 så då borde man ju ha vaknat lååångt före det.

Äldsta tjejen berättade att dom inte varit på Thun's varpå jag frågade mannen, varför.

-Vi hann inte sa han.

-Vad inte hann? Stänger dom kl 12 eller? frågade jag honom

-Nä dom stänger kl 14.

-Ja men då borde ni ha hunnit gott och väl, eller?

-Nä ingen väckte mig får jag som svar då.

-Vad då ingen väckte dig? Har du inte sagt något om att ni skall åka så vet ingen heller att du måste upp. Sen har du ett eget ansvar att se till att man vaknar om man lovat och dessutom när affären inte är öppen så länge.

Han sov alltså till kl 12.   Åh jag blir så jävla arg när han skyller på andra när det är HANS ansvar att se till att man vaknar och åker till det man lovat. Han menade på att dom inte skulle hinna för det var mat och liknande. Jag tyckte då att man kunde slafsa i sig maten snabbt och sen åka iväg.

Näpp barnen hade tröttnat och ville ha godis istället så dom gick ner till centrum och handlade och sen spelade minigolf. Så nu måste den äldsta tjejen gå med förkorta byxor i en vecka till. Iaf om dom vill åka till Sverige ytterligare en gång till.

Nu fick dom göra något roligt iaf men jag blir så jävla förbannad när mannen lovat att åka och handla kläder och sen gör han inget åt det som att ställa mobilen eller om han inte ville det så kunde han ha sagt till sin mamma att inte låta honom sova för länge. Själva sättet som han hanterar detta på gör mig förbannad.