Det du kan göra är att ta ett par pauser/dag på jobbet och sätta dig och pumpa ur brösten, om du vill bibehålla mjölkproduktionen och fortsätta delamma länge.

I övrigt har jag inga bra tips till dig.

Börja sök nytt jobb bums är mitt råd. Pendling o småbarn är inte smidigt i längden. När han sen går på dagis o de ringer o säger åt dig att hämta sjukt barn (vilket det känns som om de ringer om varje vecka, hehe) så är det inte smidigt med så lång restid. Plus som du säger, att du inte hinner träffa barnet. Eller flytta, men det kanske rentav är svårare… ;-)

jag förutsätter att barnet kommer vara hemma med sin pappa ett #2 - tag till (eftersom han är 6 månader då TS ska börja jobba lite), sen är det ju inte nödvändigtvis så att det ska vara mamma som ska kasta sig hals över huvud från jobbet för att hämta sjukt barn på dagis. Pappan kanske jobbar närmare, när detta blir aktuellt?

Absolut inte. Vi delar på det men det är ofta jag inte kan kasta mig hals över huvudet, o då får gott pappan åka sina 1,5 timmar för att hämta vårt barn. O det är ju sällan smidigt, varför den som är närmast helt enkelt får släppa allt o åka ändå. Bäst är om båda är nära, för jämlighetens skull o för barnets skull… :-)

Nytt jobb vill jag ha. Vet bara inte vart jag ska börja… Jag har alltid fått jobb förut tack vare kontakter och här där jag bor nu har jag inga kontakter. Men jag ska höra med en blomsterbutik där jag skulle fått börja jobba innan jag flyttade därifrån. Och så kanske jag har möjlighet att få kontakt med ägaren på en ica butik en bit härifrån, en kompis svärmor eller något sådant äger den butiken om jag inte snurrat till det ordentligt.

Det känns bara kontsigt att börja söka jobb på ställen där jag inte vill börja jobba förrens om ca 9 månader…. Men jag måste ju börja någonstans. Känns bara ofattbart att jag inte kommer spendera all tid med min lilla varelse. Att han ska vara hos någon annan medan jag är iväg och gör något så oviktigt som att jobba :P

Jag var hemma tills mina ungar var två och ett halvt. Det kändes perfekt lagom. Våra liv är inte direkt anpassade till det som barnens och vår egen instinkt säger oss. Och om vi är i kontakt med instinkten så är det mycket högljudd och tydlig. Inte så att pappa inte duger eller sånt.. utan mer att anknytning, Amning, närhet, allt det, är vad barn i hela sin oanpassade sundhet förväntar sig. Och vår egen naturliga-andliga del svarar. Jag drömde alltid om att jobba nära, med något där barnen kunde finnas och delta, så att kidsen kunde komma och gå och det skulle kännas mer rätt, men istället väntade jag. Jobbar visserligen hemma, men barnen kan inte vara med i det jag gör (terapi mm). Vilka existentiella val man ställs inför… vad är viktigt EGENTLIGEN?… Gott nytt år allt gott till dig!

#6 Tack för ett tankvärt svar!