det låter lite som nattskräck tycker jag du kan läsa mer om det här

några råd hmm lite svårt med min son så brukar det oftast funka bäst att låta bli att gå in till honom utan bara ropa att han ska somna om 
går man in så blir han ännu mera uppjagad och orolig

testa dig fram och se och är du orolig så kan du ju alltid ta upp det med BVC

Jag skulle aldrig klara av att inte gå in till henne när hon är så fruktansvärt rädd. Nu har jag inte kollat länken, men har hört att barnen inte är rädda när dom vaknar utan mer att det låter som det. Ella är fullt vaken och jätte rädd därför tycker jag det skulle vara tortyr att låta henne ligga ensam och vara rädd.

som jag skrev ovan så får du hitta din lösning på problemet enda jag försökte göra va att ge råd!

nu är min son rätt mycket äldre och i alla fall jag har lärt mig att skilja på mardrömmar och nattskräck och vad man ska gör och när

men alla barn är olika och alla föräldrar är olika och man får hitta sin lösning

om du läste länken så är nattskräck väldigt knepigt barnet bter sig precis som om det är vaket men är det inte och går man då in så kan man göra det värre

och som jag oxå skrev är det outhärdligt eller du är orolig så prata med BVC dom borde kunna ge dig råd

#3 Jag är tacksam för alla råd jag kan få ;-) Menade inte att låta sur på något sätt. Har bara svårt för barn som gråter i sin ensamhet.

Vet du om det kan vara så att nattskräck har med otrygghet att göra. För hon vaknar väldigt sällan och aldrig så ledsen när hon sover i min säng.

I går låg vi i hennes säng 5minuter när hon skulle somna och sen tog det tvärstopp. Hon vägrade sova i sin säng och pratade om maskarna igen. När hon legat i min säng 2minuter sov hon.

Jag är av uppfattningen att trygghet och närhet aldrig är fel. Jag skulle inte heller kunna låta bli att ta upp ett ledset barn ur sängen, oavsett anledningen. Nattskräck kallas ju nattskräck av någon anledning, klart som sjutton att barnet känner sig rädd av någon anledning.

Nattskräck, brukar inte det uppträda hos äldre barn än bara ett par år gamla? Eller jag kanske minns fel. Min dotter (fem år) har i långa perioder drömt en hel del mardrömmar. Det jag har gjort är att väcka henne helt, tända upp lampor, inte "viska" som man gärna gör på natten utan prata normalhögt. På henne verkar det som att det hjälper att jaga bort den där otäcka olustkänslan man gärna har efter en mardröm- allra bäst brukar det gå om jag klarar att få henne att skratta åt "tokigheterna". Vill hon så får hon sova i min säng sedan.

#6 Tack för att du delade med dig! Jag tycker ditt knep verkar jätte bra! jag tror iofs fortfarande inte att det är nattskräck. Men jag ska definitivt prova att göra som du nästa gång hon är så ledsen. Men nu är det snart en vecka sen hon vaknade och var så ledsen!