Du måste nog få henne att äta annan mat frivilligt innan du drar ner på amningen, hon är lite för liten för ultimatum än…

Vilka typer av mat har du erbjudit henne?

Mina har varit lättast att få över på annan mat genom att börja med kokta morötter.

Julia ha fått smaka gröt, välling, morötter, potatis, några burkar, bröd, majskrokar, avocado, frukt..hon har accepterat allt till en början, sen börjat vägra. Då vill hon inte ens smaka.

Vad gör man då? Känns inte som hon någonsin kommer välja mat.

backa och börja fråjn början, ge morötter igen t.ex

Jag lovar, även hon kommer börja äta - jag har aldrig hört talas om något barn som dragit med sig mamma för att kunna amma i skolan…

#3 Du har rätt i det. Det vore bara så praktiskt att få henne att äta ordentligt nu i stället för att börja ge henne bröstmjölksersättning. Jag kommer inte kunna fortsätta amma henne så länge till.

Jag ska backa bandet. Är glad att godnattvällingen funkar på kvällen i alla fall. Den har hon inte sakt något om.

Man kan tyvärr inte alltid välja när det gäller bäbisar…

En av mina vänner var ganska nöjd med att bara deltidsamma sitt första barn och ge mest ersättning, hon kände sig helt enkelt inte bekväm med amningen. När så barn nummer två kom så tvärvägrade den lilla fröken att äta något som kom från annat håll än mammas bröst, så helamning var enda alternativet - trots att mamman alltså inte alls hade lust med det…

Kan ju vara så att hon är i en tillväxtperiod o vägrar av den anledningen. Eller tänder på g.

Låt henne kladda med maten själv samtidigt som du lurar i någea snabba skedar. Vissa dagar kanske man får nöja dig med gröt med frukt i om hon nu äter det. Andra dagar blandat. Vissa perioder är jobbiga.

Låt henne prova plockmat, ärtor, frysta morötter fast tinade. Du kan mosa dem lätt men så att de fortfarande håller formen. Tjockpannkaka med frysta blåbär inbakade, riskaka, omelett/lättstekt ägg/ äggröra. Såser som hon själv kan sleva i sig med handen, turkyoghurt eller vit/brun/beasås att doppa mat i eller kladda i.

Köp ikeas pysselhakklappar med ärm o ha som hakklapp, skitbra för barn som "kan själv".

#5 Ja, hon vet hur hon vill ha det, min lilla tös. Ena bröstet ratade hon när hon var 2 månader så det har jag pumpat ur och gett i flaska.

#6 Tack för tipsen! Julia är typiskt "kan själv-barn". haha

Man glömmer fort - jag har med alla 4 barnen lyckats ganska bra med matning genom att låta barnet själv hålla en sked (att kladda och sleva in mat med själv) medan jag matar med en annan sked.

Min son var likadan. Han är fullammad tills han var 9 månader, han vägrade att äta vanlig mat. Han hulkade och maten kom ut när vi stoppade in den. Hans kräkreflexer var väldigt starka, han stoppade aldrig saker i munnen som liten.

Vi började med glass och innehållet i mumsmums. Inte det man borde börja med, men när inget annat fungerade har man inget val. Sedan mixade vi all mat ett bra tag, som tex pajer och pizza. Tills han var sex år fick ofta  gräva ut maten ur hans mun för att han fick kräkreflexer.

Han gick upp i vikt som han skulle, men det är väldigt stressande som förälder. Men håll ut. När han väl började äta riktig mat gick det fort att sluta med amningen.

Men det känns så dumt att fortsätta envisas med att ge henne när hon hatar det. Det blir ingen positiv sak för henne att äta. Om jag kulee ge henne en sked att leka med och mata henne medans så skulle det nog bara bli lek och ingen mat. Hon börjar ju nästan gråta om hon får mat i munnen. Idag började hon gråta när jag ville ge henne välling i istället för att amma henne. Tillslut fick jag amma henne för hon var trött och upprörd.

Peppar peppar går det bra med välling på kvällen när hon är kvällstrött.

Kanske bättre att göra mat till något roligt även om hon leker med den. Ät ihop, smaka på varandras mat o mata varann. Gör inte matandet till en kamp utan håll det som lek tills det släpper. Sålänge får du väl amma o ge välling, men inte förrän efter. O sen är det ju så, att när nöden kräver så äter hon. Fortsätter du att ge dig ang Amning så vinner hon kampen. Om du orkar med lite mer gnäll så ta kampen. På några dagar, kortare tid än du tror, har du slutat amma o hon tar vällingen. Känns som om avvänjningen nästan är smärtsammare för mamman än för barnet.

#10 det är just det man vill åt i ett sådant läge, att göra det till en lek. Låt henne leka med maten bara hon fåri sig ngt.

Bordsskick kan man lära domnär de är betydligt äldre…

Ja, konsten är ju bara att få i henne något alls utan att hon nästan spyr.

Nu har vi "lekt med maten" och då håller hon sig ju på glatt humör men det blir ju mycket lek och lite mat.

En sak hon älskar är avocado. Känns som att man kanske inte ska ge det för ofta bara? Bröd med lite smör på tycker hon om…och ärtor fungerade sådär. Jaja, det är väl bara att testa med allt möjligt.

Varför inte mycket avokado? Min son åt nog minst 1 om dagen, ibland 2. Banan är lika populärt.

Om hon börjat med mjölkprodukter så är avokado/banan perfekt att mosa ner i turkyoghurt. Smask.

#14 Så det är ingen fara att ge mycket avocado? Hade för mig att det var en liten aning giftigt i större mängder och bebisar har ju inte så välutvecklade njurar…men det kanske inte är någon fara då. Ska prova med avocado i yoghurt. :D

Har faktiskt aldrig hört om att det skulle vara dåligt i stora mängder? Och hur stora mängder skulle det vara? Googla på det vetja, och berätta gärna! :-) det enda jag hört är att det är bra barnmat, eftersom det är fett och nyttigt… men visst, allt är giftigt i FÖR stora mägder, frågan är bara vad som är FÖR stora mängder?

#16 Det är väl något jag fått för mig. För många djur är det livsfarligt med även små mängder. Hör människor är skalet och kärnan giftigt men jag hittar ingen info om hur mycket som är giftigt för människor. Ett intag på 500g dagligen kan i längden medföra leverskador…men vem äter 500g?!

Jag hörde på radion någon gång om att man inte skulle äta mer än typ 2 avokados i veckan och gärna inte mer än en halv om dagen.. Jag åt ju gärna minst 2 per dag då, men drog inte ned på det för det ;)
Nu när jag letar på internet hittar jag dock inget annat än hur nyttigt det är…

För kostråd gällande gravida eller ammande, se här:

http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Gravida/

http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Ammande/

Jag brukade ha en och samma sort för mina barn under ex. en veckans tid och sedan byta sort. Den lille var mera "kräsen" än den store. Han gillade det inte alls i början men man får fort. lite och försöka.

Att försöka leka vid maten är nog bra. Jag tror att ni till slut kommer att lösa det hela gäller att inte ge upp. Hur går det om pappan försöker ge henne detta?? Kanske kan det vara en lösning på det hela eller att ni båda två gör det tillsammans. Då kan ju den ena kanske sysselsätta henne och den andra få henne att smaka på det hela och glömma av att hon har ens något i munnen. Det jag har för mig är att barnen tycker att det blir så konstigt i munnen ut av detta fast födan de ska äta och därför blir det som det blir för de är vana vid modermjölken. Kanske kan du blande ner lite ut av din mjölk i maten så att den blir lite "lösare".

Nu har du ju fått massor med svar, men om ingen har nämnt det tidigare så tycker jag du ska prova att blanda maten med bröstmjölk. Först blandar du i ganska mycket och sen trappar du ner tills du kan sluta helt. Så fick jag göra med min dotter när hon skulle börja äta. Sen började jag med sånt som jag märkte att hon gillade. Jag försökte aldrig tvinga i henne mat som hon inte ville ha. Men äter hon inget så är det ju svårare!

Har provat att blanda med mjölk och det var inte alls hennes melodi.  Har upptäckt att hon tycker om kall mat bättre än varm. Känns ju sådär, men det får väl vara så då.

#22 Ja så länge dom äter får man ju vara glad. Sen om dom äter maten kall eller varm, det får man försöka blunda för

Precis. Bättre att äta kallt än inget alls. De kan ju vänja om succesivt med ljummen sen varmare mat.

Sonen min föredrar kall välling, det är rätt praktiskt.

Ja, nu har hon blivit bättre och bättre på att äta…men kall mat. Är glad för det men det går ju upp och ner. Vissa dagar går bättre än andra.

Min ettåring föredrar rumstempererad burkmat som hon äter själv med sked. Jag matar med sked bredvid, men nu äter hon så duktigt själv så behövs knappt.

Så gröt till frukost (rätt hård så den går lätt att få in i munnen).

Sedan brukar hon få en frukt till mellanmål. Som hon tar ur skål och äter själv.

Burkmat eller hemlagat till lunch.

Mellis. Youghurt/osötad hemgjord soppa och 1 osaltad pinne (bit av grissini) Dricker själv. Tuggar med sina 4 tänder i sig pinnen medans jag plockar undan.

Middag burkmat eller hemlagat. Plus bär/frukt till efterrätt.

Sedan testar vi med välling innan hon somnar.

_______________

Slutade amma eftersom hon blev jättepigg av det och sedan krascha totalt övertrött någon minut efter.

Men fortfarande suger hon på min mage då hon behöver tröst. Det går jag med på ett tag tills hon är helt avvand. Fast skulle någon se blåmärkena som kan bli så blev de nog förskräckta! Men oftast så är det bara mysigt att få ha henne nära.

Och nu har hon haft otit stackarn och haft ett extremt tröstbehov, skönt att det inte är badtider kan sägas.

Våran dotter var inte så pigg på smakisarna heller, men vi trugade på med potatis och morötter mm enligt rekommendationerna. Det mesta kom ut illa kvickt igen.

En dag fick vi besök av jämngammal syssling som redan börjat med kött och innan vi hann säga något hade de delat med sig av sin burkmat med kött.

Då lossnade det rejält och hon åt med god aptit så vi fortsatte bara där och det gick jättebra.

Det rekommenderas att man tar en sak i taget för att kolla av ev födoämnesallergier, men det är långt ifrån alla bebisar som uppskattar just potatis, palsternacka, ärtor och sånt och då får man prova sig fram.

Ibland kan det till och med vara bättre att börja med lite banan, det är sött och gott så barnen tycker om det och vill svälja. När de lärt sig så slinker annat ner lika bra.

#27 - potatis och palsternacka har mina inte alls varit förtjusta i, däremot har de tyckt väldigt mycket om kokta morötter.

Två av mina fyra har ätit glatt från början, vid 4 månaders ålder, medan de andra två har varit ganska tröga att få igång ätandet med. De var nog bortåt 6 månader innan de åt frivilligt av smakisarna. Det är helt enkelt väldigt individuellt när de är redo för det.

Potatis är ju rätt trist o mjöligt så jag förstår dem. Mjukare o smakrikare grönsaker är ju godare kan man förstå.