Jag har två pojkar, på 2 respektive snart 4 år. Vi åker bara och storhandlar med barnen om vi är två föräldrar med. Den största börjar nu bli så stor att han har blivit mycket lugnare jämfört med hur det var för ett år sedan, så det går ganska bra med honom. Det är värre med 2-åringen. Båda brukar få springa fritt om dom vill det, men att då vara själv med barnen och handla är väldigt svårt.

Så mitt förslag är att hon antingen får vara hemma, eller att ni är mer än en vuxen. Om inte det går så kan man försöka ha med något att äta eller någon annan sysselsättning till barnet då det sitter i vagnen. Man kan också låta barnet springa av sig i affären en bra stund innan storhandlingen sätter igång.

Trots kan bli något bättre om man kompromissar lite och låter barnet långsamt vänja sig vid en förändring eller begränsning. Tex att man säger till i god tid att om en stund måste hon sitta i vagnen och då får hon ett äpple.

Att ha små barn tar mycket extra tid!

Jag låter inte min dotter välja i affären mycket för att undvika trots det ska inte finnas någon möjlighet att gnälla sig till saker.

Du får räkna med trots i den åldern det är bara att vara envisare än henne. En sak som funkade på min dotter var att avbryta handlandet och gå till bilen då insåg hon att det inte skulle hjälpa att ligga på golvet och tjura. Jag tycker inte det är acceptabelt att barn får springa fritt i affärer. Handla leksaker och godis separat så de gångerna blir roliga och stressfria.

En sak som funkade på min dotter var att avbryta handlandet och gå till bilen då insåg hon att det inte skulle hjälpa att ligga på golvet och tjura.

Bra tips!

Jag tycker inte det är acceptabelt att barn får springa fritt i affärer.

Efter ett tag så lär de sig var gränserna går och det blir lugnare. Man kan ju inte ha dem i barnvagnen tills de blir vuxna.

Jo det är just vid treårsåldern det är som jobbigast. Nu efter fyra år kan hon gå lugnt jämte med och plocka varor i vagnen. Ger man dem en uppgift så blir det mycket lugnare.

Jag tror att många föräldrar hamnar i en sån här sits för att man inte vill/vågar ta en konflikt med sitt barn inne i affären och barnen känner det och utnyttjar situationen. Man måste nog våga säja ifrån ordentligt till barnen även i offentlighetens ljus. Och hjälper inte det får man helt enkelt ta med sig kundvagnen till kassan, be dem om ursäkt med en kort förklaring, ställa kundvagnen där och lämna affären. Barnen måste liksom lära sig att det finns gränser för hur man kan bete sig och passerar man den gränsen får det konsekvenser.

Mina barn har alltid varit med och handlat, eftersom jag har varit hemma med dem. Jag har varit stenhård på att de ska vara vid mig och kundvagnen och det har också funkat ganska bra, med få konflikter. De har av någon anledning lärt sig uppskatta att stå på kundvagnen och åka med runt i butiken.

Men jag håller med, treåringar kan vara riktigt riktigt jobbiga ibland.

muta barnet på något sett.. funkar jämt och gör livet enklare..

Och med muta medar jag INTE godis och glass..

TIPS:

1. Låt barnet få sin favorit middag om hon/han går ordentligt och handlar..

2. Låt barnet få köra vagnen (en del barn vill det).

3. Låt barnet få en sak i affären, ett väldigt litet barn blir lycklig och lyssnar om den får en bil för en tia.

4. om man är ute och handlar mitt på dagen när det är sommar och barnet har velat åka och bada hela dagen, säg: sköter du dig och går här med mig och håller i vagnen (? om du vill ha koll) så åker vi och badar när vi kommit hem..

- eller blåser upp poolen på tomten, om man har en sån..?

Allt ett barn gillar, vill ha eller omedvetet vill.. ge dom det mot att ni får som ni vill.

Jag har samma problem med min 2½ åring.
Så skriver här för att följa tråden och med få lite råd!

#1 Vi har försökt att ha med oss nått till barnen men hon har den inställningen när vi kommer in att hon bara ska ner och springa iväg,Sedan tycker jag att barn inte ska springa rut i affärerna när man handlar, jag vill ha koll på mitt barn och veta va den är.Vi är alltid två som handlar men jag vill inte att en av oss ska jaga dom när vi handlar!.

#2#3 Jag menade att hon får välja sånt vi ska ha till middag sedan när vi har handlat klart så får hon välja va hon ska ha till lördags godis.jag vi funderar på att en får gå ut med henne till bilen så får hon sitta där tills vi är klara med handlingen,efter några gånger förstår hon nog..håller med dej till fullo tycker inte att barn ska få springa runt i affären..

#4 Jag är inte rädd för konflikter med min dotter i affärerna, men hon lyssnar aldrig när men säger till henne när vi är och handlar :(.Men det går nog över snart :)

#6 Tyvärr är hon förliten för att förstå det har försökt med det att "muta" henne på nått sätt men när man har sakt det så går det ut i andra örat och så r det full fart igen:( hon brukar få ha en såndär liten kundvagn med den kutar hon bara iväg med,och om man håller i den där flaggan så blir hon förbannad och börjar skrika :(..Kanske går och muta henne när hon är lite äldre och förstår..

#7 jag hoppas att du kan få lite tips och råd här med..:)

#8 tack, ska du ha, hoppas du med får så de hjälper me trotsandet!

Jag fick göra ett tag som så med min lille son att han fick skrika av sig när han började bråka om att han skulle ha allt möjligt inne i affären. Ibland kunde jag köpa en sak till han, men inte alls varje gång. Sedan sa jag till han med att vi kan lämna affären och gå därifrån om han inte slutade men oftast insåg han väldigt fort att han inte kom långt med sin "trots" och lungnade ner sig efter en stund. Det är jobbigt att vara inne i en affär när ens barn börjar med trotsandet men det gäller att stå på sig för i mallan blir det inte bra hur man än skulle göra. Det kan vara som så att barnet är övertrött osv.

Nu undrar jag lite sådär förbjudet och fult. Att låta barnen skrika av sig/hållas tills dom lugnar sig är det riktigt schysst mot andra som är i en butik? Naturligtvis förstår jag att övertrötta och trotsiga barn kan ta till sin röst för att få sin vilja fram eller vad det kan vara dom vill. Jag vet också att det inte finns någon stoppknapp på barn och att föräldrar behöver handla mat till dessa trotsiga, hungriga små.

Men, om barnet blir fullständigt oregerligt och bara vrålar och vrålar och vrålar kan inte det bästa vara att ta ut barnet och försöka få honom eller henne lugn? Jag må vara en hemsk människa men jag har mycket svårt för barnskrik, eller ja, höga ljud i allmänhet och det kryper i hela kroppen på mig. Alternativt om man vet med sig att det för tillfället är svårt att handla med barnet med sig att man när man har möjlighet handlar när man kan göra det utan barnet?

Jag funderar, var är gränsen för vad andra människor ska stå ut med? Är det jag som har svårt för skrik och höga ljud som ska lämna butiken eller kan man tänka sig att det kan vara en bra lösning för föräldern att försöka ta med barnet utanför och få det lugnt igen?

Som sagt, jag förstår att det är ett problem, det finns tillfällen när man har bråttom och måste skynda sig och inte har tid att gå ut men att i möjligaste mån göra något sådant? Är det en rimlig tanke eller är jag elak och oförstående?

11) Allt man gör är inte perfekt så ibland blir det störigt i affären. Man försöker underlätta både för sig själv och barnet genom att handla när humöret är på topp. Jag undviker att ta med henne på större handelsturer då jag vet att hon inte orkar så länge.

#6 Jag tycker det är näst intill skandal med föräldrar som mutar sina barn i tid och otid för att dom inte orkar/vågar ta en konflikt. Min dotter är snart två år och blir skogstokig om hon inte får som hon vill i affären. Hon kastar sig på golvet och skriker och sparkar med benen och slår med händerna i golvet. Och jag skulle ALDRIG någonsin ge henne något för att hon inte ska göra det. Hon får helt enkelt lära sig att man inte kommer någon vart med det (det tjänar man mer på i längden). Hon har legat och skrikit på golvet på ica i 15minuter en gång! Jag stog bara och väntade ut henne. När hon fattat att det inte gav något resultat reste hon sig upp och gick snällt med och handlade det vi hade kvar.

Mutade barn lär sig att dom får saker så fort dom kommer in i en affär, får dom inte det ställer dom till med ett jäkla liv och så får dom oftast det vill i slutändan för dom har det hunnit sätta sig så hårt att dom bara ska få saker att dom kan hålla på och tjata och skrika hur länge som helst. Och då viker sig ofta föräldern för det blir outhärdligt tillslut.

Jag brukar avleda dottern genom att hon ex får köra en egen liten vagn. Plockar hon i något vi inte ska ha så ber jag henne lägga tillbaka det och hämta något vi ska ha istället. Det svåraste är godis avdelningen med allt jäkla godis ända nere vid golvet i alla färgglada påsar! Men hon vet oftast inte vad det är i dom så hon vet inte vad hon går miste om när man lägger tillbaka påsen. Men som sagt, lägger hon sig på golvet och skriker tar jag det med ro. Hon får aldrig följa med om jag inte har tid att vänta ut henne.

Jag bara älskar de mataffärer som numer har såna där bil-matvagnar, dvs med en bil under vagnen som barnet kan sitta i och styra i. Då kan man spänna fast dem där och sen är det bara att köra rally! Än så länge funkar det utmärkt på min odåga (16 månader men kan konsten att vägra gå och istället ligga på backen och protestera) och jag hoppas han gillar det något år framöver.

Däremot är det grymt irriterande de affärer då man måste ha en special-polett till just dessa vagnar. räcker det inte med en femma/tia? grrrr.

#14 Ja dom vagnarna verkar kanon för dom barn som gillar dom. Vi har ingen sån i vår affär,men grann kommunen har två sånna i sin ica affär, min dotter VÄGRAR sitta i en sån…. Men det fungerar hyffsat med dom små barn kundvagnarna än så länge.