Faster, gudmor och syster.
Idag fick jag höra en god nyhet! :D Fick nämligen reda på att jag ska bli faster.
Min storebror ska bli pappa i september. Han och hans tjej förlovade sig på nyårsaftonen. Känns jättekul då de vill att jag ska vara gudmor. =)
**Vad innebär det egentligen att vara gudmor?
**
Och sen en lite mindre rolig sak som jag också fck reda på idag; jag ska bli syster igen. Det är pappa och hans nya fru igen, de som nyss förlorade ett barn. Hur tråkigt och hemskt det än var att barnet inte klarade sig så var det egentligen för det bästa, om man nu får säga så… Men det funkar helt enkelt inte mellan hans nya fru och mig+mina 4 bröder, det har det aldrig gjort. Det är väldigt turbulent mellan dem, ena sekunden ska hon ut och nästa är allt rosenrött. Jag känner bara att jag verkligen inte vill bli bunden till henne för all framtid, vilket jag ju blir om de skaffar barn ihop. Det blir ju mitt syskon hur jag än ser på det..

Jag är Gudmor till en kompis dotter, jag var med på förlossningen och fick lilla Ida i min famn när hon bara var någon minut gammal. Hon fyller 14 år i sommar..
För mig betyder det mycket att vara hennes Gudmor. Hon är ofta här på lov och helger och så har det varit sen hon föddes. Jag flyttade ifrån staden där vi båda bodde när hon var 4 år, men har alltid varit väldigt noga med att hålla kontakten och träffa henne så ofta det bara går. Att finnas där som en trygghet, en vän och ett stöd om något är jobbigt.
Ida vänder sig ofta till mig om det är något hon känner att hon inte vill prata med sin mamma om. Jag är väl något av en extramamma för henne.. Hon kommer till mig på sprtlovet nu och det ska bli jätteroligt att få träffa henne igen! =)
Kan känna igen mig i det där att inte fungera ihop med pappas nya… Jag fungerade aldrig ihop med min pappas fd fru.. Vi mer eller mindre hatade varandra och jag är evigt tacksam över att dom inte fick några barn!
Du får försöka se det som att det inte är henne du blir bunden till utan ditt nya syskon..
Pälsbollarna i Höganäs
Rent praktiskt har väl gudmor och faddrar egentligen spelat ut sin roll. Förr var det väl gudmor som skulle ta hand om barnet ifall det händer föräldrarna något (om jag är rätt underrättad).
Numera tror jag att det är så att gudmor/gudfar eller faddrar är de som ska "ansvara för barnets kristna uppfostran" typ.
(våra barn är inte döpta, så jag har inte satt mig in i det särskilt djupt)
Tack för svaren.
Idag väcktes jag av mamma som grät och sa att mitt brorsbarn måste tas bort. De var på ultraljud igår och fick reda på att barnet är missbildat. Klumpfot, vattenskalle, fel på ryggraden, tarmarna utanför… Känns som om allt som kunde bli fel har blivit fel.
Är så ledsen, hade verkligen sett fram emot att bli faster och senast igår tänkte jag på hur mycket jag kommer älska det barnet. Brorsan är helt förstörd, förstås..
Även mitt blivande syskon trilskas, har bara hört att pappas fru blöder, men det kan väl aldrig vara bra och med tanke på hur det gick sist så..
Orkar inte med det här. :(
Det är så jobbigt att se människor i min omgivning som får barn hur lät som helst, verkar det som. De kommer som på rullande band. Men här funkar det inte alls. 
Tråkigt!