Om man är av den veliga typen så blir det aldrig rätt tidpunkt, det finns alltid något att skylla på. Man ska göra klart utbildningen, sen ska man etablera sig i arbetslivet och göra karriär. Och mitt i karriären ska man ju inte heller vara föräldraledig. och Karriären väntar ju liksom inte, utan man är fast i ekorrhjulet…

Eller om man, som jag, har hästar (eller något annat fritidsintresse) så är det alltid nästa steg i tävlingskarriären som hägrar osv.

Dvs, vill man hitta orsaker till att vänta så kan man alltid göra det…

Jag skulle nog säja att om båda är överens om att man vill ha barn och förhållandet är bra i övrigt - varför vänta? Vad ska man vänta på?

Vad gäller hur snabbt man blir gravid så varierar det ju oerört - en av mina vänner har blivit gravid trots hormonspiral, medan en annan vän inte blev gravid på 13 år utan p-medel… (där funkade det dock efter byte av partner!!)

Många blir gravida direkt efter att ha avslutat hormonbehandling (p-piller, minipiller, p-stav eller hormonspiral) medan det kan dröja längre för andra. Upp till ett år anses väl ganska normalt och innan dess ska man nog undvika paniken även om man helst vill bli gravid direkt!

Själv hade jag varit ihop med min gubbe i ca 2 år när jag blev gravid med vårt första barn (som nu är 8 år och har tre syskon…).

Ja mycket av dina funderingar kan ju bara du själv svara på, o din sambo…Skulle det kännas rätt för dig ( o din sambo) OM du tar ut spiralen nu ?? Känns den tanken bra tycker jag att  du ska köra på ..

Jag tror att man är ganska duktig på att anpassa sig, ex jag är oxå en "hästtjej" men när jag skaffade barn så krympte även storleken på pållarna  så att idag hänger barnen med på det mesta och vi har en massa skoj tillsammans. Sen har jag några kompisar som börjat plugga när dom skaffat barn och dom tycker det går utmärkt.

För mig tog det ca 8 månader och ett spontant missfall innan det höll hela vägen och jag fick vårat första barn, sen jag slutat med P-pillren.

Hej Anna&Trine!

Tack för era fina svar, det känns bra att man inte är helt ute och svävar med tankarna! Det är jättesvårt, för visst känns det rätt, älskar min partner oerhört och vi har hållt ihop typ 4,5 år. Är svårt att veta, som någon av er skrev, man ger sig själv alltid tankar om att det inte är rätt sak just nu….

Vet ni vad det finns för alternativ (ja förrutom kondom såklart) till p-piller som inte innehåller hormoner? Sen tänker jag att när man väl fått barn vet jag itne om jag vill ha det i kroppen mera… har alltid haft problem med underlivet mm och de säger att det beror på hormonerna… finns det typ sprutor eller kanske någon annan form av spiral?

Alternativ till hormoner är väl främst kopparspiral. P-sprutor innehåller också hormoner, liksom hormonspiral och P-stav. Det finns väl nån typ av p-kudde och pessar och sånt också, men jag vet inte hur lätt det är att få tag på.

Jag blev gravid av misstag trotts mini piller sen många år. Jag ville iofs ha barn men min sambo ville INTE. Vi velade jätte mycket och han ville vänta tills vi hade hus, gift oss och han hade pluggat färdigt. Med alla hans planer hade vi nog aldrig fått barn och nu är vi båda glada att det blev som det blev. I dag har vi både hus, är gifta och har en underbar dotter som i augusti blir två år. Jag tror inte att man ska vänta på det "perfekta" tillfället. Har en kompis vars syster gjorde det och vid 37års ålder har dom försökt få barn med en massa missfall osv i minst 5år. NU äntligen är hon gravid, men efter alla missfall vågar man nästan inte vara glad. Hon ångrar ju så att hon inte försökt tidigare. Men hon sattsade på karriären och tyckte att barn kunde vänta. Nu tycker hon att hon fått betala ett för högt pris för det.

Jag tänker så här: Om man VILL ha barn så ska man nog köra om man anser att man har ekonomi för det och ett stabilt förhållande. Jag blir 30år tre dagar innan dottern fyller 2år och jag kännde att jag verkligen inte vill hämta mina barn med färdtjänst när dom varit på disco i 7án. Jag vill uppleva mina barnbarn och vara så pass pigg att jag kan njuta av dom. Därför hade jag aldrig vågat/velat vänta tills den där kännslan dyker upp när man känner att NU skulle ett barn bli perfekt att skaffa. Man vet ju inte heller om man KAN få barn och kommer man på det när man är lite äldre kanske man är 45-50 när man får hem sitt adoptivbarn. Inget drömcenario för mig i alla fall.

När man börjat längta efter barn, brukar den kännslan hänga i och vara svår att släppa. Så… har man ett bra förhållande och en relativt god ekonomi så hade jag valt att börja försöka!

Trots att min sambo fick fullständig panik när jag blev gravid så tog det 3veckor för honom sen kom kännslan av att det skulle bli perfekt och att det verkligen var RÄTT!

Anna: Det verkar inte som om det finns så mycket alternativ… men det får man väl ta då,vem vet kanske har det utveckats mer när man är där ;)

Tangotime: Oj då som det kan gå! har iof läst (internet såklart) om man har mini piller och inte tar dem exakt på minuten typ så finns det chans/risk för att bli gravid. nej såklart att han,din kille fick panik när han själv inte var beredd på det, med all rätt! Man vill ju att det ska vara perfekt den dagen man skaffar, att man har stabil ekonomi så man känner att man har råd med ett barn,för allt verkar ju så himla dyrt idag!

Så härligt ni verkar ha det, det ordnade ju sig ändå! Vad jobbar du med? Stackars din väns syster som fått missfall, så hemskt det måste känts för henne, men skönt att hon idag lyckats bli gravid. Jag vill själv INTE vara så gammal som 37 år när första barnet kommer. Har sträkt mig till MAX 30 år.  Vill som du skrev, vara pigg och glad med mitt/mina barn orka leka med dem och senare i livet även förhoppningsvis leka med barnbarnen :D Vem vill inte det liksom?

Sitter här och tänker att jag inte ska "stressa" med detta,barn är ju något man alltid har med sig,älskar mer än något i livet, men samtidigt kan jag inte hoppas på att det blir snart jag också får bli mamma. För ca 1,5-2 år sedan var det ALDRIG barn som gällde. Tänk som det kan ändras det är helt enkelt inte klokt.

Det jag tror min pojkvän/sambo är rädd för (om man säger så)  är att förlora friheten, att kunna vakna när man vill, åka med hojen och vara borta flera dagar, just de här spontana. Givetvis tänker jag också på det, men sen tänker man att ja,den första tiden är tuff,man får "offra" mycket men samtidigt får man så oerhört mycket tillbaka. han säger i nästa andetag att det vore jättekul att bli pappa. Och att han vill att vi ska skaffa barn,handlar mycket om att när man har barn är man ju "tvuingen" att växa upp,ta mer ansvar osv.  Jag vet att han kommer bli en helt fantastisk pappa,han älskar barn! Det är mer jag som varit lite reserverad mot barn och är det ibland ännu. Har inte några småsyskon och har inte umgåtts så mkt med andra barn, till skillnad från pojkvännen, som nästan alltid haft smått omkring sig.

Oj så långt detta blev, hoppas ni orkar läsa ni som vill… :D

#6 Jag jobbade som lastbilschaufför när jag blev gravid. Vi hade god ekonomi och fast anställning båda två. Han var snickar lärling med "vanlig" lön (ingen lärlingslön) och garanterad jobb efter lärlingstiden. Bra bil (v70) och stabilt förhållande sen 5år bakåt. Men det är ju så. Om man är osäker så vill man gärna skjuta det på framtiden och då skyller man på alla möjliga saker :-)

Tangotime; oj, det var inte ett vanligt kvinnoyrke! Men roligt att höra att alla inte är affärsbiträden ;) Jobbar du med det idag med tro?

Mmmm jo men det är ju lite så, man skyller på mycket saker, för man vill att allt ska klaffa på en gång.

Men hur gammal var du då fick din dotter?

#8 Vi blir fler och fler. Nu ser jag tjejer ofta bakom ratten på div lastbilar. Men många vill nog mest ha uppmärksamhet från killarna… och ser oss andra som konkurrenter

Jag fyllde 28 tre dagar innan hon föddes. Jag tycker själv att det var i senaste laget för första barnet för MIN del. Men men, det ska ju som sagt vara med rätt person också.

Att allt ska klaffa på en och samma gång är ju svårt. Det värsta är att om man inte ser upp så går ju åren fort och rätt som det är så börjar åldern spela sin rätt och man kanske till och med i värsta fall inte kan få barn. Allt för att man villa ha den där speciella kännslan att det är perfekt tid just då. Det kan ju faktiskt vara lite bekymmer att bli gravid för endel efter 30. Dom säger ju att chansen att bli gravid minskar lite varje år efter det att man fyllt 25år. Sen är det givetvis inte skrivet i sten. Men man kanske inte ska ta det för givet att det ska gå smidigt den dagen man bestämmer sig.

#9 - en parentes i barnalstringsämnet…

Jag är också gammal lastbilschaffis och när jag började köra hösten 1989 (det ÄR länge sedan… ) var jag tämligen ensam som tjej bakom ratten. Det var väldigt uppseendeväckande då och gick man på krogen eller nåt blev man alltid igenkänd av både godsmottagare och annan personal som råkat se en…

Det glädjer mig att se att antalet tjejer bakom ratten ökar stort, för det är faktiskt ett yrke som de flesta tjejer också klarar av om de bara tål att bli lite skitiga….

#10 Ja visst är det roligt att vi visar framfötterna i mans dominerade yrken! Lite skit har väl ingen dött av

Kör du fortfarande??

#11 - nja, jag är ju numera ledvärkskärring så det är inte det mest idealiska jobbet för mig. Det är många år sedan jag hade nån längre anställning, men jag har ryckt in lite extra på somrarna - när jag hittar något om är minimalt med lastning/lossning och i princip bara köra.

#12 Kör du med släp också? Jag har varit mammaledig och är nu sjukskriven. Har inte jobbat sen dec-07 och jag vet ärligt talat inte om jag vågat sätta mig och dra iväg med släp efter så här lång tid…

Förlåt oss TS om vi stjäl tråden lite

Appropå preventiv medel så är jag en sån där "krånglig" en oxå..

Efter mitt första barn ( jag var 26 då) så satte jag in kopparspiral men det var hemskt!! Varje ggn jag skulle ha mens så fick jag RIKTIGA värkar, den skulle ut enligt min livmoder.. Så jag har nu hunnit prova P-stav, P-spruta, minipiller, vanliga p-Piller igen o inga har funkat riktigt bra, efter några månader har jag i princip blött i tre veckor.

Förutom minipillren Men dom var jag tvungen o byta om jag inte ville bli med barn igen, glömskan var det värsta faran där.

Nu sista åren har jag haft Nuvaring, en gummiring som man har i slidan o tar ut vid mens, den har faktiskt funkat ganska bra, inga mellanblödningar eller så men mina hormoner spökar så vi får se vad det blir efter denna graviditet..

Tango&Anna: men det är lugnt, roligt att läsa andra saker oxå!

Trine: Oj nej men okay… har annars läst att de ska vara bra de där kopparsakerna, men det beror väl säkert på från person till person.

Det är verkligen trist när det inte funderar, och att glömma ett mini piller är ju förödande… eller nästan iallafall!

Låter lite småjobbigt med en sådan ring..sätter man då in den själv och tar ut den? Måste väl kännas när man har sex,eller?

Då var du i min ålder när du fick ditt första barn. Var det svårt för dig att bli gravid då? Man läser och hör att det ska vara så svårt efter 25 typ..Jag vet att chanserna minskar men med hur mkt egentligen?

Tack igen för svar,ni som svarar,skönt att någon reagerar när man vill prata!

#12 - ja, jag kör med släp och när man väl lärt sig det så sitter det i ryggmärgen. Jag kunde backa på första försöket även efter 8 års uppehåll!

#15 - vad gäller chansen att bli gravid vid högre ålder så finns det nog alla varianter, jag själv var 34 när min första kom och 40 när den fjärde föddes. Samtliga gånger har jag blivit gravid "på första försöket"…

#15 Nuvaring är kanon bra om du frågar mig! Man sätter in den och har den i 3veckor sen tar man ut den och efter en vecka sätter man in en ny. Jag har inte kännt den någon gång när jag haft sex och vad jag fattat det som så gör man inte det så det är nog lika för NÄSTAN alla i alla fall :-) Om man har dåligt minne kan man gå in på en sida på nätet och fylla i klockslag och mobil nummer så får man ett sms när man ska ta ut den gamla och sen när man ska sätta in den nya. JÄTTE smidigt och man behöver inte tänka på en massa piller varje dag!

#16 Jösses. 8år… Ja jag kanske får försöka mig på det där då. Det kluriga är väl att jag själv inte tror att jag klarar det…

#15 Nuvaringen tycker jag är bra och okompliserad, en ggn har den gjort ont vid sex för mig men då hamnade den nog lite på sniskan o nöp till..Annars känns den inte, lite mysko kändes det dom första veckorna innan man vant sig vid den..

Ja det tog ju minst 7 månader (som jag skrivit tidigare) och jag började tro att det var nå fel på mig.. MEN då hade jag ätit olika P-piller från 14 års ålder. Sen fick jag en spontant missfall, fattade inte att det var det utan min granne kom (jag var ensam hemma) o hon har haft många missfall så hon fattade direkt vad det var som hände med mig.

 Visst blev det tufft med hormonerna osv, men jag lyckades vända det till nå bra, nu visste jag att jag kunde bli med barn iaf…Sen två månader efter missfallet så vart jag med barn igen! som höll hela vägen.

#17:,18: Den där ringer verkar ju kanske vara något att satsa på. :) alltid bra att veta vad det finns för alternativ….har dock läst att man typ kan få ont när man har en sådan ring då man har sex, och att man kan ta ut den medan man har sex…(?) Det verkar ju lite knasigt,man har väl den där för att motverka så man inte blir gravid?!

Schysst funktion med mobilen! hehe, en annan är ju så glömk så det önskar man att det hade funnits till fler saker än nuvaringen.

#18 Mmm just det, det hade du skrivit innan, tur att du/ni ändå lyckades till slut, man vill ju inte ge upp! Jag har ju oxå ätit en del olika under åren… undrar om det sätter spår i kroppen,märkbara?

#19 Jag tog då ut den  efter "nypningen" när jag hade sex o det står nånting om hur länge man kan ha den ur utan att säkerheten ska rubbas, så det är lugnt..Kommer inte ihåg på rak arm nu..

Ja jag tror absolut att P-piller sätter sina spår, sen beror det säkert på individen oxå och hur länge man knaprat..Vissa blir ju med barn av att ha glömt ta vid fel tillfälle…

#20: ah okay, jag trodde man skulle ha den i hela tiden för bra sskydd,typ som en pessar eller så…

Nu när man tänker efter känns det inte så bra att man ätit p-piller,haft p-stav och nu spiral. Tänk alla dessa hormoner… Tänk om man aldrig blir med barn när man väl försöker? Snacka om att man kommer bli lissen i ögat :´/

Där jag bor nu är det typ värsta babybomen, alla ska ha barn eller är gravida (som jag nämde i mitt första inlägg) Så idag när jag var å handlade så träffade jag en jättegammal bekant och döm av min förvåning när jag ser att hon e gravid, ännu en till skaran lixom! Skojade å sa att jag kände mig lite efter. Svaret jag fick tillbaka: "det är bara att sätta igång" ja det beror ju på hur man ser det… man kan ju inte skaffa " bara för att "

Men det var jättekul att se att hon var gravid :)