Nej, det är nog ingen bra idé att försvinna, det lär inte få den effekt du strävar efter för han har nog inte utvecklat den förmågan ännu. Jag tror ärligt talat att det bästa är att hålla honom i vagn eller liknande när ni är på platser där han bara måste följa med.

Selektiv hörsel är ett av era problem och den gåtan har jag inte löst ännu…  Det andra är att förmågan att förstå konsekvensen av sitt handlande är, som sagt, inte klar än.

frågan är när den förmågan har utvecklats? man vill ju inte gärna bli av med sitt barn i ett stort varuhus.

#2 - det tar ett tag till, det är därför jag rekommenderade vagn - eller varför inte sele och flexikoppel…

ja helt ärligt så har jag funderat på sele…. men man kan ju fråga sig vad omgivningen tyckero m det.

#4 - strunta i omgivningen, du gör det som behövs för att ditt barn inte ska försvinna.

jag använde själv sele o flexikoppel några gånger när min äldsta var strax över 2 år, när jag var tvungen att gå på stan, det var halt ute och jag hade lillasyster i vagnen…

jag funderar dock på att göra som jag skrivit ovan, enbart för att se hur han reagerar. jag tror inte att han blir ledsen och rädd nämligen.

var hittar man sele? kan man ta en vanlig hundsele måntro? haha :D

#6 - det finns barnselar både på ica och i t.ex barnvagnsbutiker

Om han inte blir rädd, vad tror du då att du får för effekt? Mer än att han knatar iväg? Hur ska han lära sig något av det, menar du?

gör man det i studiesyfte så behöver han ju inte lära sig av det. utan mer för vår skull och se om han  blir rädd. som sagt så är han väldigt självständig och blir väldigt sällan rädd.

#8 - ok, jag var bara nyfiken på vad du ville ha ut av det, då vet jag.

Lisette: Det finns fina barnryggsäckar som har en inbyggd sele som man kan haka på och av som man vill och förvara i toppfacket på ryggan när man inte använder den.

Jag har sett att de flesta friluftsbutiker säljer dom. LittleLife heter märket och just den jag tänker på heter Animal och finns som nyckelpiga, kossa, sköldpadda och bi. Har för mig att de kostar runt 240 kr inkl selen.

Vi har en nyckelpigarygga till Meja. Den har även en inbyggd huva med ögon på så det blir ännu mer likt en nyckelpiga. Helt galet onödigt, men väldigt sött.

Tycker man det är töntigt med djur så finns även vanliga ryggor med samma sele. Dom heter Runabout. Kostar lika mycket har jag för mig.

SMART!

har ni använt selen och hur har reaktionerna varit isf?

I början älskade hon den, men sedan kom hon på varför hon hade ryggsäck på sig och då var det inte lika kul längre. :)

Men jag tror att om hon t ex får ha lite mellis och en leksak i och känna att hon bär på något viktigt går det nog bättre. Det är mycket "kan själv" just nu.

Vilken bra ryggsäck.

Jag hade inte vågat "tappa bort" i studiesyfte, då barnen inte förstår att rädslan har ett samband med att de stuckit iväg från mamma. I barnens ögon så är det mamma som inte klarar att hålla koll, och det skapar nog mera rädsla, osäkerhet och en känsla över att ha blivit sviken.

Min åttaåring har just börjat klara av att hålla koll på var jag är, henne kan jag släppa in i en vanlig stormarknad själv. Sjuåringen går lätt vilse bland hyllorna om inte storasyster är med och femåringen måste jag placera i kundvagnen om vi går på ett större varuhus, hon har noll koll och försvinner väldigt lätt. Hon fattar det inte själv utan rätt som det är så har hon gått en hylla för långt.

Hade satt han i kundvagn alt barnvagn tills han är så stor att han klarar gå själv där och lyssnar på dig..knappt 6-åringen gör det här än.. blir sur, går iväg, hittar mig inte, blir lessen..aja du vet ju hur hon är;-) vet faktiskt itne heller om dem kanske hade gått med ngn om dem sagt att dem ska hjälpa dem hitta mamma:-O

Förklara varje gång för honom att det är farligt att gå iväg själv. Även om han inte har upplevt det kan ni nöta in det. Många små barn har ingen känsla för fara eftersom de inte har fått uppleva det, vilket ju egentligen är bra.

Ibland kanske ni kan följa med på hans utflykter och göra det till en trevlig utflykt i affären så att han får lite roligt också.

Jag har samma probelm! (men jag har honom i vagn när vi är ute så)
Han lyssnar väldigt sällan, och om man måste säga åt honom för att han ex har slagit en dagiskamrat, ignorerar han en.
Får han inte som han vill skriker han hysteriskt och gråter och för ett hemskt liv. Och hemma kan jag ju sätta honom i hans rum eller så men vad gör jag om vi är på Ica?

Om han inte är hysterisk så är han supersnäll och omtänksam och jätteklok… Men jag vill inte behöva bli frustrerad och helst ställd flera ggr varje dag.

(han fyller två om två v)

Jag vill bara säga, era 2 åringars beteende är helt normalt för åldern.

Alla säger att ju äldre barnet bluir desto jobbigare blir det, min är 5 nu och vi har gått igenom olika stadier av "trots". Men hitills har ingen ålder varit så jobbig, i mina ögon, som just 2års-trotset.

Jag gjorde inget annat än att jaga honom, kändes det som iaf. Så fort man vände ryggen till så var han borta.

När vi handlade var det vagnen som gällde och hade man inte då kommit på varför det sitter bälten i sulkysar, då insåg man det ganska snabbt vid 2års åldern ;)

Nej usch och fy vilken tid det var.

Det är ju som Anna säger, dom är inte klar i sin mognad att förstå konsekvenserna av sitt handlande. Och i den åldern är dom "oövervinnerliga" dom klarar allt och lite till. Inget hemskt kan hända.

Men lugn bara lugn, det går över =) Tillsdess är det ett bra drag att hålla barnet i vagn eller i sele.

Haha ryggsäcken var söt, typ som att gå och rasta en hund. ;D

Men att låta din son vara "ensam" i varuhuset med din kompis som kollar efter honom tycker jag låter bra.

Eller så ger du honom som typ plus och minus, lyssnar han inte, får han inte göra nåt han tycker om, eller t.ex, inget godis. Lyssnar han, så får han.

Fast iofs är det inte bra att muta med godis, så leksaker funkar nog lika bra.

#19: Jag tror att en två och ett halvtåring är alldeles för liten för att förstå det där med plus och minus. De kan inte planera framåt på det viset.

#20 Håller med, i den åldern förstår dom inte alls varför en leksak försvinner, dom kanske inte ens märker av det =)

Jag satte fast min treårige son ett tag i vagnen, sedan lärde han sig väldigt fort att gör han inte som jag säger är det vagnen som gäller. Han försökte några gånger men insåg rätt så snart att det inte fungerade.

Min stor son som är snart elva år hade jag det väldigt jobbigt med. Han skrek m.m och det var också det att han sällan gav sig. Ja jag fattade inte hur han orkade skrika m.m så länge och så intensivt m.m

Skriker lille sonen så låter jag han göra det, för han inser det rätt så fort att det tjänar han inget på.

Självklart är beteendet normalt men jag känner mig så trött, jag vill ha en lösning, inte bli arg. =(
har rätt kort stubin i alla lägen, så när min son kom lärde jag mig vad tålamod var… men jag känner inte att det räcker, att jag ändå blir irriterad "för snabbt". 
och om jag blir arg blir ju självklart han ännu mer arg. eller ledsen.
hur mycket förstår han av det jag säger?
för han är ju så smart annars…

jag blir helt slut.
men han är ändå den som lyckats göra en bättre människa av mig. <3

#23 När du känner att du börjar bli så där irriterad så bit ihop allt vad du kan och vänd istället och skoja överdrivet, alltså avled med något annat och hitta på något kul.

Jag lever ett ganska tufft liv just nu och kan därför också ha ganska kort stubin. Men då brukar jag spela över lite och släppa loss och fokusera på något roligt. Då mår jag bättre själv.

Du kan ju testa och se om även det kan hjälpa dig.

Det är jobbigt att vara förälder ibland och man får känna så. Men vi måste verkligen försöka göra allt vi kan för att göra det så lättsamt som möjligt. Barn lär sig tids nog ändå. Bara man pratar med barnet och fokuserar på det som är bra.

ni må tycka vad ni vill om detta. men en sak som verkligen fungerar för oss när min son inte lyssnar och skriker utan anledning är att han har en chans på sig, annars får han gå upp på sitt rum och vara där en stund. detta har faktiskt gjort att han inte är så skrikig mer och lyssnar bättre på vad man säger åt honom.

han blir tre i mars.

Här kommer lite tips och tankar från mig, en alldeles vanlig trebarnsmamma vars barn nyss har varit väldigt små.

Självklart är beteendet normalt men jag känner mig så trött, jag vill ha en lösning, inte bli arg. =(   Alla föräldrar vill ha en lösning, det finns inga enkla svar. Det var ett bra tips från #24, och lyssna på ditt hjärta och följ din magkänsla.

har rätt kort stubin i alla lägen, så när min son kom lärde jag mig vad tålamod var… men jag känner inte att det räcker, att jag ändå blir irriterad "för snabbt".   Det finns nog inga föräldrar till tvååringar med tillräckligt stort tålamod i alla lägen. Kort stubin kan vara bra på ett sätt, och det är att barnen lär sig att "när mamma är sådär så är det bäst att lyda"  Sen kan man skratta åt det också, när man märker att man skriker mer än barnen, hoppar upp och ner av ilska och är alldeles röd i ansiktet, det enda som fattas är röken som ska komma ut från öronen… då kan man stanna upp och titta på sig själv och skratta åt eländet.  Be om ursäkt efteråt, om du märker att du tagit i för mycket. Det har hjälpt mig att lättare kunna dämpa irritationen.

och om jag blir arg blir ju självklart han ännu mer arg. eller ledsen.
hur mycket förstår han av det jag säger?
för han är ju så smart annars…  Han är smart, det är bara så med tvååringar att om de önskar sig något tillräckligt mycket så tror de att det blir så. Han förstår ju att han av någon anledning inte kommer att få som han vill, och då blir han arg. Vem hade inte blivit det…

jag blir helt slut  Vi kan bilda en klubb för föräldrar som blir helt slut! Vi kallar den "Föräldraklubben" och alla får vara med!

men han är ändå den som lyckats göra en bättre människa av mig. <3 Kärlek + livserfarenhet = Bättre människa.  Det kommer bara bli lättare med tiden, och det går ganska fort. Alldeles nyss hade jag det otroligt intensivt med tre vilda småtjejer, alla stack åt varsina håll, alla slogs, pillade sönder prylar och bekantade sig med främlingar för hjärtans lust, och vips försvann den perioden och nu sitter jag "sysslolös" vid datorn med en självgående supergullig och lugn 5-åring, samt en 7åring och en 8åring i skolan.

haha det är helt underbar respons ni ger! <3
faktiskt har det lugnat sig, inte med min två-åring, men med mig… han skriker fotfarande, om inte värre.
Men jag låter honom skrika, för åt alla håll jag vridit mig så fungerar ingenting och jag vägrar lägga mig och låta honom få sin vilja genom bara för att han skriker.

frågar han snällt, så får han nästan alltid.
skrik och gnäll = ignorerad.

#27: Det tror jag kommer att göra susen på sikt.

Min son lyssnar aldrig, han är 4. Det är mycket tjat om blöjan, han har bestämt sig för att ha den, och det går inte att göra nånting åt det, gömmer man dem så hittar han dem ändå så småning om.

Funderade på att köpa de små blöjorna som är till för potträning, barnet ska känna att det blir blött snabbt i blöjan och vilja byta.. till sist finns inga blöjor kvar och då får det vara så. Är dem också för små kanske han tänker att han vuxit för mycket..

Har ingen idé till din sons problem, kanske koppel?

#29 när dom är slut som är dom, det är väl bara så? xD
sluta köpa fler, säg att dom är slut och att han är en stor pojke! skulle han vilja gå så bland de andra stora pojkarna? :)
lägg blöjorna på nåt ställe som han inte kan hitta, när han sover, typ längst upp på en hylla han inte kommer åt, eller lås in dom nånstans :p
sen när han vill gå och bajsa, säg till honom att jultomten (eller någon annan) kom och rånade er på blöjorna!  xD
kom inte på nåt annat.. ;D
så kommer han vara tvungen att gå på toan, om han inte gör det i byxorna/kalsongerna.. låt det vara isf, han är stor nog att ta hand om det själv. så kommer han inte vilja använda blöjan längre :)

Annars låter du bara bli att byta på honom när han bajsat, så säger du "du är stor nog att byta på dig själv, för blöjor är till för bebisar", även om det är svårt..

shit, blev en aning långt nu, menmen ;P

Vagn funkar bäst när de är så små, sele är bra också.

Bli arg och sätta hon i bilen en stund när hon skriker och inte gör som man säger är det som funkar nu vid fyra år.Men det är mycket lättare att prata med henne nu.

#30 Blöjorna kommer inte ta slut eftersom jag har en dotter på 3 år som fortfarande använder blöja.
Lät sonen gå utan blöja, han blev grinig och det slutade med att han gjorde i byxorna. Jag sa att jag inte tänker ta reda på det, för han är en stor pojke, men det är inte så roligt med ett barn som har bajs i byxorna som springer runt hemma.

Jag skulle inte tjafsa med honom om blöjorna. Han kommer inte alltid att vilja ha dem.

Han kanske tycker att lillasyster blir mer ompysslad och tror att det har med att hon är mindre att göra. Om han förknippar det med blöja kanske det är hans sätt att "bli liten" och bli mer ompysslad.

#26 Lugn 5-åring? Oj det hade jag gärna haft.. Vår son fyller 5 i maj och han är lite som ni andra beskriver era 2-åringar. Det har ju gått i perioder såklart och han är tyvärr inne i en sån nu. Kan skrika enormt mycket om han inte får som han vill. har dock blivit hårdare på sistone, förut sa vi till honom alldeles för många gånger innan det blev en konsekvens av det han gjorde fel. Alltså tomma hot ofta. Orkade helt enkelt inte. Nu är det lite bättre men min sambo är nog lite blödigare än mig så han har inte riktigt kommit lika långt som mig i det där ännu.

Det är också väldigt mycket "men mamma sa att jag fick" eller "pappa sa det" fast vi inte alls sagt att han ex får ta godis. Tex så frågar han sin pappa som säger nej så går han till mig och frågar mig också och säger att pappa sa ja..

TS: Jag har samma problem med min dotter, hon drar som ett skott.
Idag stack hon iväg mitt på vägen (lågtrafikerad villaväg) och jag stod och väntade och tänkte att hon kanske skulle bli orolig och komma tillbaka, men icke… tillsist såg jag hur hon pep uppför en trappa till en villa och då var det bara för mig att springa dit och hämta upp henne.

I somras gick jag ut i skogen med henne och då "försvann" jag för henne så fort hon drog iväg åt andra hållet, det hjälpte ett tag efter det i alla fall.

#3 Jag har seriöst funderat över att sätta flexikoppel på selen, hade sele på henne när hon började gå för att kunna stötta lite när vi var ute, har plockat fram den igen, för jag tänkter inte gå in i en affär med henne igen utan att hon sitter fast.
Hon behöver ha den i vagnen igen också, idag hoppade hon ur vagnen i farten 4 ggr innan hon valde att sitta kvar.

i helgen var jag med om något ganska spännande faktiskt.

vi var på en djurpark och skulle precis beställa mat när min son pep iväg och skulle åka rutchkana. han trodde att jag skulle följa efter honom och sprang och småskrattade, men jag tog ett annat håll och hade honom under uppsikt hela tiden, men han såg inte mig. när han insåg att han var själv och inte såg mig såg man hans min förändras. han blev lite nervös och sa "mamma, mamma??" sedan gick han faktiskt tillbaka till serveringen, det verkade som han fattade var vi var någonstans.

det var ju lite folk som tittade och trodde han var vilse, men jag påkallade deras uppmärksamhet lite i smyg för att de skulle förstå vad vi höll på med.

han blev aldrig rädd, men han förstod att han var själv och då gick han tillbaks för att leta upp oss.