Kläderna är väl en sak, det är en en sorts revolt och en period i livet som kommer gå över. Det är ändå materiella saker- och varifrån får hon pengar att köpa kläderna? Sådana är väl ganska dyra? Då är det allvarligare med spriten. Fast jag kan förstå att du inte vill hon ska gå ut klädd i sådana kläder, och jag kan tycka att om ens barn bara är 14 år så är det er rätt som förldrar att helt enkelt konfiskera kläderna efter att ha förklarat varför.

Ett sätt att motarbeta detta är att veta var hon är och med vilka, och att tala med kompisars föräldrar och ha ett nätverk av samarbete er vuxna emellan- inte bara tro barnen på deras ord.

Men det som gör mig mörkrädd är detta du skrev:"Jag vill ju inte heller att hon ska hålla på så här, men smisk kan man väl inte ge till en tonåring?"

Smisk ger man inte någon, oavsett ålder! Förutom att det är olagligt så är det djupt omoraliskt, kränkande och förtryckande! Hur stämmer det överens med er kristna tro? Gör det mot andra som ni vill att de ska göra mot er?

Jag undrar om ni (din man) har gett era barn smisk då de var yngre, eftersom du undrar om man kan ge det till en tonåring? Jag hoppas också att OM han gör allvar av sitt hot, att hon finner styrka att polisanmäla honom. Han låter som en mycket obehaglig person.

Det låter väl framförallt som att ni vuxna måste prata igenom detta så att ni inte tvingas argumentera om hur ni ska göra inför dottern, när hon väl står där och har felat nästa gång.

Vi har en lag mot barnaga i Sverige så oavsett om ni vill eller inte så får man inte ge barnen smisk. Och det har nog ingen vidare bra effekt mot olydiga barn heller.

Det är lätt att ge råd till andra, innan man själv står i samma situation - mina barn är ju inte så stora än.
Men spontant tror jag att en bättre väg är att tala om för dottern att ni VET att hon har druckit, för sånt känns på doften. Och påminn henne om att ni själva har varit unga och vet hur man resonerar, som ung även om ni är "gamla och mossiga föräldrar" numera… 

Förklara sen sakligt och lugnt för henne att det inte är acceptabelt. Känner ni att det behövs bestraffningar så är det nog mer effektivt att dra in på förmåner (tillgång till mobiltelefon eller dator, möjlighet att vara ute på helgerna, begränsa tillgång till fritidsaktiviteter etc), för det blir tydligare för henne då - dåligt beteende -> indragen förmån.

Sen tror jag också på positiv förstärkning som metod, att uppmuntra gott beteende i stället för att bestraffa det dåliga.

Ge henne ett mål att sträva efter. Låt bli att börja röka och dricka (mer) alkohol så betalar vi ditt körkort, för att ta ett exempel. Och försök ha en öppen kommunikation, så att hon inte känner att hon måste gömma sig om hon har gjort fel.

Lycka till!

Jag vill inte att hon ska få smisk för det första, det trodde jag var glasklart.

Han är inte så obehaglig som det kanske lät som, men han är sträng. Värdekonservativ… 

Nog har de fått en och annan dask när de var små, men ingen misshandel eller så. Och ja, jag vet att det är förbjudet. Och jag har inte gjort det. Men det känns ännu mer fel med en tonåring, det var så jag menade.

Du Magma vet nog inte hur vanligt det är med aga i vissa församlingar, hos oss anses det knappast bryta mot vare sig kärleksbudskapet eller gyllene regeln, det är ett sätt att visa barn var gränsen går helt enkelt. Däremot inte sagt att jag tycker det är är rätt.

Pengar till kläder? Hon syr en del själv, handlar på Tradera för sitt barnbidrag. Det kan jag ju stoppa men jag vet inte om det är rätt heller. Hennes mormor tycker hon är jättefin, jag får för mig att det bara är jag som tycker det ser idiotiskt ut.

En tonårsrevolt är en tonårsrevolt och det går över. Att säga att hon inte får ha såna kläder kommer bara att göra saken värre. Att dricka alkohol däremot måste ni ta tag i. Smisk är ingen lösning, leder bara till mer aggression och trots.

Men vad tusan, låt flickan se ut hur hon vill (förutom tatueringar och piercingar och sånt) men låt flickstackaren ha vad hon vill på sig. Det är faktiskt inget fel på att klä sig utanför normen. hon blir inte någon dåligt människa för det. ni är inkränkra i era seder och man måste se ut som alla andra.

Har jag fel?

angående drickandet så är ju inte det bra, och andra personer här har säkert gett bra råd.

Och till alla de som säger att det är en tonårsrevolt.

Varfr måse det vara en revolt och det går över sen? en del har faktiskt samma klädstil (eller mer mogna, men inte att se ut som alla andra) när de blir äldre och vuxna. är det inte mer rätt att säga !det går förmodligen" eller "förhoppningsvis" över?

Angående kläderna…

Tycker inte du ska hindra henne att klä sig som hon vill bara för att du tycker det ser idiotiskt ut.

Jag tror att det är en tonårsrevolt p g a att det har kommit plötsligt och stark och samtidigt med nya kompisar och festande. Hade det kommit mer långsamt så hade det säkert bara varit hennes egen stil som utvecklades men plötsliga förändringar under tonåren brukar vara något typ av revolt. Jag kommer ihåg hur jag själv var.

Det är väl inte så konstigt om man drar paralleller till en tonårsrevolt? Hon är 14 år och har växt upp i en konservativ och- vad det verkar- strängt religiös familj. Hon börjar plötsligt dricka och klä sig i precis motsatta kläder till vad hennes föräldrar och församling tycker är OK. Personligen tror jag det är en "testa på" period som troligtvis inte kommer ha så stor inverkan på hennes liv då hon vuxit ur tonåren- även om man inte kan säga det säkert idag.

#3:" Du Magma vet nog inte hur vanligt det är med aga i vissa församlingar, hos oss anses det knappast bryta mot vare sig kärleksbudskapet eller gyllene regeln, det är ett sätt att visa barn var gränsen går helt enkelt."

Nej, eftersom jag inte vuxit upp i ett religiöst hem så vet jag nog inte det, inte mer än vad jag läst mig till i böcker eller via media.

Men jag förstår absolut att det är vanligare inom sådana samfund som ni tillhör än hos gemene man, men det innebär inte att det är mer OK- utan snarare att dessa samfund har skapat sig egna små öar i samhället, med egna värderingar och med godtyckliga tolkningar av den kristna tron. Det är att leva i det förgångna, med ålderdomliga värderingar. Man kan sätta värden som kärlek, trohet, vänskap, ansvarstagande osv högt även utan att behålla förlegade ideér om aga.

Bara för att det är "vanligt med aga" så innebär det inte att det är önskvärt att styra en annan individ genom att straffa och betvinga deras högst personliga ägodel- deras egna kroppar och deras själ och ande. För ingen ska inbilla sig att det bara är rumpan som svider när den får smisk.

Det jag önskar mig för mina barn är att de ska älska sin kropp och sin själva, att de ska känna att de har rätt att kräva respekt för sin person. Att de känner integritet och sin egen, personliga sfär och har styrka att be andra respektera den. Att då regelbundet tvingas underkasta sig fysisk bestraffning strider mot alla dessa ideal! Och dessutom tillhör handen som höjs den person ska älska, vårda och respektera barnet mest av alla, dvs barnets förälder?

Jag försöker visa mina barn att jag respekterar dem, för att de ska kunna visa detsamma i gengäld. De är lika mycket värda som vilken vuxen som helst, och i deras brist på en röst och makt så är det vårt ansvar som vuxna att föra deras talan och låta dem ta plats.

Vuxna har mycket att lära av barns ärlighet, omedelbara känsloyttringar och brist på förställning- mer ödmjukhet hos många föräldrar och mindre "jag styr, kontrollerar och utövar min makt över dig för du vet inte bättre" skulle inte sitta fel…

Jag anser att ni ska försöka tala med henne som vuxna människor och behandla henne som en vuxen. Hon är inget barn längre, även om hon fortfarande inte är myndig. Att tala om för henne att dricka är fel, det behöver ni inte, för det vet hon redan! Däremot kan det var lönt att prata med henne om att ni inte VILL att hon ska dricka och att ni vill att hon ska vara rädd om sig. Ni kan ALDRIG hindra henne från att dricka genom att försöka hindra henne - då gör hon bara ännu mer revolt! Människan kommer alltid på ett sätt ändå! Och hur hemska ni än tycker hennes kläder är, så anser jag att ni ska uppmuntra henne ändå. Det är hon som har kläderna, det är hennes person, inte er! Respektera henne och hennes beslut, så kommer hon att respektera era också. Och detta med att dra in på förmånerna, gör bara avståndet större! Du hindrar ju knappast din make från att använda tex. datorn, bara för att ni inte är överrens om saker och ting?!

#8 Håller helt med dig ang. aga. Bra skrivet, skulle inte kunna sagt det bättre själv =)

#9 Klart att man kan dra in vissa förmåner, regler finns det väl i alla hem (förhoppningsvis) och missköter man dom så är det väl inget fel med att straffas för det.

Att jämföra en tonåring med sin sambo, låter ju inte riktigt rimligt. Sambon är vuxen och kan ta sina egna beslut, tonåringen är fortfarande ett barn som fortfarande behöver veta vad som är rätt eller fel i livet, dom behöver vägledning.

Att dricka alkohol hör absolut till "regelbrott" tycker jag och att ta bort datorn, mobil eller utegångsförbud är helt klart OK i mina ögon om jag på det viset kan få min tonåring att fatta att h*n gjort fel och att det dennes handlingar får konsekvenser.

Jag vill bara säga tiller alla att jag inte förespråkar aga, men jag säger att det inte är ovanligt i exempelvis vår församling. Min man menar däremot att det kan vara ett sätt att "visa var gränsen går". (Han är själv uppvuxen med smisk. Det är inte jag.)

Det här med kläderna, jag har inte förbjudit det heller, men jag skäms för henne när hon är ute, jag kan nte rå för det. Och min man förstår ingenting, han sade till henne att hon kunde ha blöjor på sig också om hon skulle gå klädd i bebiskläder och bar sig åt som ett litet barn. Då grät hon och var jättearg på honom och så var den kvällen förstörd.

#11 det din ma gör, är förnedrande. Komentarer som att ho lika väl kan ha blöjor på sig, är otroligt förnedrande!!

Vill hon ha sina kläder, tycker hon att dom är snygg, så låt henne ha dom på sig!! Utan elaka komentarer från föräldrarna.

#0 Jag hoppas att det kommer att ordna sig för er och att ni får en bättre kommunikation. Tyvärr kan en förälder som bestämmer utan att lyssna få en väldigt dålig relation till sina barn. Min pappa var så under mina tonår och det krävdes både tid och att han ändrade sitt beteende för att jag skulle anse att relationen till honom är värdefull. Visst ska man "hedra sin fader och moder", men barn är också värda respekt för sin person, precis som vuxna. Vi som vuxna har längre livserfarenhet och kan i förväg räkna ut konsekvenser av vårt handlande, men att bestämma för bestämmandets skull eller med argumentet "för att jag säger så" accepterar få barn. Det är bra att dottern vågar testa saker utanför normen - det kan vara riktigt farligt att bara hänga med strömmen och inte ifrågasätta och tänka själv. Men jag tror att jag förstår hur du ser på Lolita-looken. Är man 14 år och klär sig relativt utmanande är det inte alltid man förstår vad det kan få för konsekvenser. Att människor (som man inte känner och kan vara mycket äldre än en själv) tittar, både med intresse och ibland avsky, kan vara hårt att ta. Du kanske ska fråga henne hur intresset för detta började?

ok, jag kanske är "ute" men har googlat på Lolita-kläder, eftersom jag inte hade en aning om vad det var och de plagg jag hittade, vill jag då verkligen inte kalla utmanande iaf inte utmanande som i sexuellt utmanande… Förstår ni hur jag menar.

Var mest ryschpysch och volanger och rosa och kragar knäppta enda upp till hakan…

Så tala gärna om för en ovetande vart man kan hitta bilder på dessa kläder, eller om ni äger själv och kan slänga ut en bild.

Om Lolita fashion.

Såna kläder jag tolkade det som att dottern har.

Och på vilket vis är dom utmanande? Är det bara för att dom är annorlunda då eller?

Då skulle jag vara mer förfärad om min 12-åring hade rafset, nitbeklädna skinnstövlar som går upp till grenen och uringade toppar som går ner till naveln…

(jag överdriver lite bara för att poängtera vad jag menar med utmanande)

#10 Nej, jag anser att all bestraffning är fel. Det lär inte barnen respekt, det lär dem rädsla att bli av med sina saker. Ett barn ska respektera en vuxens åsikt, utan att den vuxna ska behöva bestraffa. Lika mycket ska en vuxen respektera ett barns åsikter, även om det inte betyder att barnet ska få sin vilja igenom jämt.

"Vill du bli respekterad av din avbild, så får du visa din avbild respekt". Ikaros av Björn Afzelius - såååå sant!

Kläderna är inte utmanande på ett sätt, men de sticker ut väldigt mycket, det är rosa klänningar med vippiga underkjolar, spetsmössa till och med, vita knästrumpor, jag tycker det blir ett obehagligt mischmasch av sex och oskuld.

Isla; hon är fortfarande ett barn och jag tycker inte att man ska prata som en vuxen till henne, för hon är ingen vuxen. Sen håller jag med dig om att man ska respektera sina barn och jag tror att det kan vara nästan lika hemst att exempelvis "Bli hotad med smisk" som att få det. Det är det jag inte gillar med min man. Han säger såadana saker och då känner hon att det skulle kunna hända.

#19 Måste nog påstå att den psykiska kränkningen är värre än den fysiska.

Jag vet, det är svårt att vara förälder och jag har svårt att förklara hur jag menar och själv jättesvårt att ställa om mig, men man lär sig för varje dag man utsätts för prövningar. Men om du vill, läs Jesper Juuls bok "Här är jag, vem är du", så förstår du. :-)

Ytterligare en tråd, av samma "troll" där blöjor kommer på tal.

Men här verkar h*n vara starkt emot det

Ju mer man påpekar och är motståndare till kläderna som flickan väljer desto mer kommer flickan att använda det tror jag…

Just för att hon är inne i en fas i livet där man testar gränserna till max. Så mitt förslag är att inte säga ngt alls om kläderna så tror jag den fasen går snabbare och mindre jobbig förbi.

Att sen testa på alkohol är ju inte heller bra när man är så ung men att aga är ALDRIG ngn lösning, det är olagligt sedan 1979 oavsett religon ÄVEN en dask i ändan… MEN att samtala med henne om risken med att dricka måstes ju göras UTAN att kränka eller fördöma.

OM din man absolut inte kan göra detta så är det kanske bättre att ni kommer överrens om att DU tar den diskussionen med henne om du känner att det är lättare för dig att samtala utan att bli arg eller kränka henne..MEN samtidigt prata med henne som att du o din man har pratat om detta och är överräns, då kanske hon o din man kan hitta ett sätt att prata så småningom.

Hon har det säkert övertufft som det är ändå med att vara tonåring..det är ingen rolig period i livet man går igenom men den SKA igenom så är det, kortare eller längre spelar stor roll för hur NI som föräldrar beter er mot henne tror jag..

En vuxen kan respektera ett barn utan att prata vuxenspråk med henne. Respekten som vuxen du måste ge ditt barn är att möte henne på hennes utvecklingsnivå, alltså samtala med henne på ett sätt som hon förstår och kan ta till sig.

Lycka till!

nu bryter vi diskussioner om troll och blöjor, den verkar inte komma längre än så här…

sajtvärden