Jag tror det är bra om han känner sig ok med dagisset först innan du slutar med amningen. Då kan det komma mer naturligt. Sedan ska du nog inte sluta helt utan ta det hela stegvis. Hur skulle det vara om han får välling istället för bröstet? Men han kan ju då fortvarande ligga bredvid dig eller pappan när han får tex. sin välling så att han ändå känner av er/dig. Då kanske det inte blir så stor förändring på en gång.

Som sagt jag tror man får ta lite i taget så att han känner att det är ok.

#1 han tar varken flaska eller napp och har nästan aldrig velat ha välling, då slänger han bara flaskan..

att trappa ner stegvis med amningen är nog bra då jag får sprängfyllt  med mjölk om han hoppar över t.ex Amning mitt på dagen, och den "sova middag amningen" kommer ju att försvinna av sig själv nu när han ska på dagis 3dgr i veckan..

Har ni testat mjölk i en mugg med lock?? Det kan ju hända att det hela kommer bli lättare då han ska börja på dagis och får andra fasta rutiner där. Du kan säkert rådfråga bvc och även kanske personalen på dagis. Sedan är det viktigt att detta käns bra för han och inte blir bråk om det hela för annars så kan det bli ännu jobbigare att få han att sluta med det hela.

Trappa ned är som sagt antagligen en god idé! Kanske ni kan ha "kvällstuttningen" kvar ett tag, och så kanske ett tillfälle till under dagen när ni tycker det är lämpligt? Om du kan få in ett par någorlunda fasta tider för Amning, så kanske han vänjer sig vid just de tiderna och att det utanför de tillfällene är vanlig mat som gäller.

Min två och ett halvt åring växte dåligt och vi fick rådet att amma så länge som möjligt. Vi slutade dagtid ungefär vid 1,5 års ålder. Och sedan bara tvärslutade hon att äta på nätterna någon månad senare. Fast hon låg bredvid mig i sängen. Det hände verkligen över en natt.

Så mitt råd är att inte göra någon affär av det utan låta detta den tid det tar, detär ju en process. Och är det inget problem i övrigt med att amma på nätterna, så är det ju inte farligt på något vis!

Mvh Anna

Samtidigt så behöver ju TS börja medicinera, så det kan kanske vara svårt att låta amningen "sluta av sig självt". En del barn vill ju gladeligen amma tills de är tre år eller mer.

mugg med välling/Mjölk funkar inte alls, det slutar bara med panik skrik och inte sova alls…

just nu har han maginfluensa, så nu blir det Amning för hela slanten, han äter inget alls..

jag avvaktar några veckor så att han kommer in på dagis ordentligt, nu drömmer han jättemkt och vaknar ännu fler ggr på nätterna och vill ha mjölk..

har ni några tips för att få honom att sova tryggare på nätterna?

det känns som att han inte får sova ut ordentligt när han vaknar och vill snutta flera ggr per natt..

jag ammar än och min dotter är nu 18 månader. har långsamt trappat ner så hon ammar inte alls på dagen nu. Äter "vanlig" mat hela dagen dvs macka fil lunch frukt osv, servera drickan till maten i flaska så vänjer han sig vid den (eller drick mugg om du vill) Nu har jag kommit så långt att jag bara behöver amma 1gpng per dygn uttan att tutten exploderar :) vi har gjort så att vi ger lillan gröt innan läggdax så är hon mätt och sen vaknar hon vid 3 och vill ha mat då ammar jag.

När lillan skulle börja somna utan tutte så hoppade vi över sovstunden på dagen, resultatet blev att hon var rejält trött på kvällen och somnade relativt enkelt uttan tutten. Detta fick vi göra ett par dagar sen kunde vi lägga in sovstunden igen. I dag somnar hon utan något alls men hos mig eller pappa i trygghet.

Suttandet på natten gjorde jag så att jag hade en nappflaska som hon fick när hon ville sutta, oftast vill de gjöra det i halvsömne och hon gick på det, nu vaknar hon inte lika ofta och vill sutta.

prova börja med ersättning om han nu inte vill ha välling, ersättning liknar ju bröstmjölken mer än välling dock är den lite dyrare…

Lycka till

#8 tack för tipsen, men det svåra är att han äter ju inte alltid vanlig mat, en liten matvägrare, så  det slutar det bara med att han är så hungrig att han bara skriker och är otröstlig..

nu har han ju börjat äta de flesta dagar iallfall..

ska prova och se om han vill ha ersättning istället för välling.. har provat att pumpa ut men det vill han itne ha i flaska..

vanlig komjölk gillar han, men itne när han ska sova..

en liten matvägrare…. men tillslut blir han ammad och mätt…. vet att det låter tufft men de små rackarna vet hur de ska spela med våra känslor…är han inte underviktig klarar han sig utan ett mål när han vägrar annars kommer han att veta att han får tutte till slut. Det tråkiga är att de blir så ledsna och upprörda och man själv blir stressad och frustrerad…

Lycka till och hoppas det går bra!

#10 tyvärr så är han ju underviktig, har fallit ur alla kurvorna och väger bara runt 9kg nu, vägde 4 vid födseln så de klassar honom som underviktig..

men iofs är väl hans far det med :P

med sina 60 kg till 180 cm ;)

Min dotter väger 10 kg 18 månader gamal och 84cm lång men klassas inte som underviktig, vägde 4270 vid födsel och har aldrig följt kurvorna :)

Vi är båda långa och smala :) pappan 187 och 74 kilo :)

#12 det är nog för att jag är en knubbis *s*

nää men det är så att han varken växt ordentligt på längd eller vikt, din tjej är bra mkt längre och min lille grabb blir 21 månader i början på mars..

sista mätningen var eric 9590 gram och 78,5 cm lång då var han 18 mån.. men då hade han också växt till sig rejält faktiskt.. så han går åt rätt håll iaf ;)

eric följde sin kurva första månaderna, sen droppade han kurva efter kurva när det blev dags att börja smaka mat och övergå mer på sådant än bröstmjölk.. fram till 4-5 mån följde han sin kurva så det kan ju vara därför som de räknar honom som underviktig?

jag har ingen aning, de vill att vi går till dietist till ingen nytta iaf. men vi fick bara näringsdryck som han itne vill ha och "matschema"..

nåja funkar inte iaf, han äter när han känner för det ;)

vissa dagar kan han äta rikitgt mkt, andra dagar inget alls…

men det är säkert så att han är lurig och väntar på bröstmjölken, det gör bara så ont i hjärtat när han skriker timme ut och timme in utan att gå att trösta..

nu har vi iallafall börjat med "avvänjning" har slutat helt på dagarna och även på kvällen när han ska somna, ammar fortfarande 2ggr på natten…

men jag känner mig hemsk och som en barnplågare!

han blir jättearg och slänger sig omkring och skriker så att han blir lilaröd och håller på att kräkas. bankar huvudet i väggen.. vet itne var jag ska göra när han blir sån.. helt okontaktbar

låter som en typisk 1,5 åring!

att börja på dagis kan ju vara en jätte omställning, när det blir vardag så kommer han säkert både äta bättre och sova bättre….

min yngsta tjej ville inte ta flaskan, vaknade flera gånger per natt, precis som du skriver, bara tutten dög. det funkade inte med att tappa ner, utan först när jag bestämde mig för att nu slutar vi med amningen, då var hon 2,5 år, och verkligen var konsekvent, så gick det. men det var några svåra nätter…

tycker dock inte du ska sluta amma under dagis inskolningen, utan vänta till han känner sig trygg igen. små skrikisar kan verkligen få en att känna sig värdelös, men när han skriker och får utbrott är det viktigt att finnas där och bara hålla i, så han inte kan skada sig, då känner han att du finns där…med eller utan tutte.

/Lisa

tyvärr har jag inget val utan måste sluta amma under denna närmaste månaden eftersom jag måste börja med en medicin som inte går ihop med amningen… han har hittills inga problem med dagis utan går glatt dit och är oftast glad när jag går :) sist var han ledsen, men han är ju himla trött nu när vi inte ammar på dagen.. natten får han ha kvar tills jag verkligen måste börja ta denna medicin..

nu är vi inne på dag 10 utan Amning på dagen och vid läggdags, det är väldigt jobbigt och jag har en mkt arg son..

igår tog det över två timmar att lägga honom två timmar med panik skrik och liten kille som kastar sig ner ur sängen och smäller huvudet i allt.

men det var den värsta natten hittills efter de första två

han ammar natt än, eller ja en gång natt och en gång ca kl 4 på morgonen..

men den 10:e ska jag tyvärr prata med doktorn, usch sen måste vi nog ta bort natt amningen med, men förhoppningsvis så kan jag vänta till 1 april och börja med medicin iaf..

känner mig som en värdelös och hemsk mamma

#17 - du är inte alls någon värdelös och hemsk mamma, du har ammat ditt barn mycket längre än de flesta andra gör - själv har jag inte lyckats amma alls, mer än hobbyamning med fjärde barnet…

Jag tror faktiskt att det bästa är om du tar hjälp av din man och helt enkelt åker bort några nätter så att nattamningen är en omöjlighet. Det är ju alldeles för lätt att "ge efter" om du finns tillgänglig och det blir jobbigt…

Lycka till! Och kom ihåg att det inte är amningens vara eller inte vara som gör dig till en bra mamma!!!

Instämmer till fullo med #18.

Du har ju dels ammat länge redan, dels gör du ju vad du måste för att må bra= vara en bra mamma. Mer kan man inte göra!

tack #18 & #19

men vad ska jag egentligen göra när han blir sådär panikig?

jag blir så ledsen, han skadar ju sig själv och han blir så himla arg och ledsen..

tänkte slå en signal till bvc och se om de eller barnpsykologerna har ngt bra råd på hur man ska göra

det känns ju som att jag gör fel när han blir såhär..

Jag tror faktiskt inte att just du är det bästa alternativet i de lägena, när du är där så tänker och känner han bara att han vill amma, känner lukten av bröstmjölk osv eftersom han i det läget förknippar dig med Amning. AnnaLundins råd att du sover någon annanstans några nätter är kanske det bästa alternativet? Så pappa får ta hand om honom istället?

Det är ju inte bra att han skadar sig, så kanske att pappan får ta upp honom och gå runt med honom i famnen eller sätta sig med honom i famnen i en fåtölj? För helt klart behöver han ju närheten, när han inte kan få amma som tröst.

Ring till BVC och tala med någon där som du har förtroende för, kanske denne har fler förslag. Lycka till!