Det ger sig med tiden!

Båda mina mellanbarn har haft varsin sån period när bara pappa har accepterats, så länge han funnits i närheten. Har pappa varit borta har jag varit accepterad som nödlösning.

Men det ger sig, försök att inte göra så stor affär av det, är mitt tips.

Okej men det är ju synd om den andre som inte känner sig älskad. Han får aldrig höra Jag älskar dig pappa eller får kramar.

Hej!

Som föregående säger, att inte göra så stor affär av det och att det kommer gå över. Min son var väldigt mammig i flera år. Nu är han 10 år och pappa är bästa han vet. Så tiden kommer då pappa får höra att han är omtyckt också. Det gäller att inte ge skuld till barnet att den är mammig. Alla barn är olika och just detta barn kanske behöver en stor dos av sin mor, för att sedan fortsätta utvecklas vidare.   Lycka till

#2 - rättvisa finns inte i barnens värld och det måste man kunna acceptera som vuxen. Det gäller bara att fortsätta visa att man älskar dem ändå och alltid finns tillgänglig.

Min äldsta son sa många gånger att "Jag tycker inte om dig, tycker bara om pappa". Det besvarade jag med "vilken tur för dig att jag tycker om dig ändå!"… Och där tror jag att han aldrig hade vågat utmana ödet och säja "tycker inte om dig" om han inte i grunden hade varit trygg med att han är älskad ändå.

Sen har vi busat lite med "knyckpussar" och "buskramar" i vår familj och det har funkat bra för oss.

#4 Det verkar vara en sund inställning det skall jag föra vidare till min man. Tack.