Ja, jag är definitivt det. Jag minns ganska tydligt när Charlie berättade att du och Charlie skulle ha barn. Å ena sidan blev jag jätteglad för er skull, men också lite ledsen för jag hade nog alltid föreställt mig att jag var den av vårt gilla gäng som skulle få barn först.

Fast jag jobbar på att komma ikapp er nu. :)

#1 Du var nog inte ensam att tro det:)

Jo det verkar ju som om ni kommer komma ikapp oss, ni har ju en otroligt söt Meja jag fortfarande inte kan fatta att jag aldrig fått pussa på , så spännande med nästa lilla bebis.

Kan säga att vi är iaf totalt klara med bebis tillverkning, jag är så lycklig över att ha tre kanon ungar kan inte drömma om att ha det bättre.

Du är nog en av de barnkäraste mäniskor jag vet, dina barn och fru Pernilla kan vara lyckliga som har dig som pappa.

:)/Linda

När jag var yngre, upp till ca 25 års ålder så skulle jag absolut aldrig skaffa barn, sen bröts det motståndet ner gradvis via "om jag skulle råka bli gravid i ett förhållande som känns bra" och "jag behåller nog om jag skulle bli gravid, oavsett omständigheterna" till "jag vill absolut ha barn".

Sen hade jag ju förvisso ingen lämplig pappa till dem förrän jag var i sista fasen och när väl den första hade kommit ville jag bara ha fler. (det blev 4 stycken på 7 år…)

Däremot har jag nog aldrig varit särskilt barnkär gentemot andras barn.

jag har alltid velat ha barn. sa i tonåren att jag skulle ha barn innan 25. slutade med p-piller strax innan jag blev 19, varför vet jag inte, och skyddade oss inte, så jag blev givetvis gravid innom 1 år. och det var varmt välkommnat.

vet dock inte om jag vill ha fler barn. känner mig ganska nöjd med ett barn.

jobbar inom barnomsorgen såjag är lite barnkär, men inte så överdrivet

Jag har alltid vetat att jag skulle ha barn. Från början trodde jag att jag skulle ha varit yngre, men nu är jag glad att jag inte var det. Det hade ag inte varit redo för tidigare. Jag trodde att jag visste precis hur man skulle göra. :-)

jag är glad i mitt eget barn och barnen omkring oss, men andra barn - nej tack! fixar itne riktigt barnskrik osv…

men visst, jag har alltid velat ha barn. har sagt jag ska ha två st innan jag är 30 (vilket är 2011), så det börjar ju bli lite bråttom. men nu är jag inte så säker. ganska skönt med bara ett barn! =)

Jag har alltid varit barnkär och tyckt mycket om barn men sa alltid fram tills jag var 18 år att jag själv aldrig skulle ha några, sen slog barnlängtan mig med en väldig kraft och jag ville ha barn på studs! Blev gravid när jag var 22 år och nu vid 23 år är jag gravid igen. Inte trodde jag för 10 år sen att jag skulle vara tvåbarnsmamma innan jag blev 25!

Nä, fram tills jag var 20 ville jag absolut inte ha barn. Tyckte de var hemska.

Idag, 4 år senare jobbar jag som barnskötare och tycker mycket om alla "mina" barn på förskolan. Om några veckor blir jag dessutom själv mamma.

Så man kan tydligen ändra sig radikalt! Men jag vet inte om jag är så där väldigt barnkär i barn jag inte känner.

Alltid varit barnkär, skulle garanterat arbeta med barn. Visste till hundra att jag ville ha barn och det gärna innan 30 år..NU har jag 3st o alla innan 30;-)

Har aldrig gillat barn riktigt och tridde väl aldrig att jag skulle skaffa några heller.
När jag var 27 år gifte jag mig och kände att den biologiska klockan tickade. Skaffade två barn med 1 år och 8månaders mellanrum.
Älskar dessa två barn mer än något annat, men andras barn…Nää.
Kan ju tillägga att jag fortfarande tycker det är jobbigt med barnskrik, tjat och kladd ;-)

Jag älskar ungar, ville så gärna haft ett par, redan i tonåren hade jag planerat vad dom skulle heta, flicka: Anna Lindamarie. Pojke: Per Anders Ingemar. Men det bidde tyvärr ingenting, men jag har goda vänner med barn som jag kan "låna"om/när jag vill. Oxå har jag ju min bonusson Pim som är 34 år.

Jag har vetat att jag vill ha barn sedan jag var kanske 16. Nu känns det bara mer och mer självklart. Har alltid gillat barn.