Det är väl helt normalt tycker jag? Är vuxen idag men jag var farmorbarn då jag var barn, var min farmor i närheten ville jag bara dit jag tyckte min farmor var starkare än bamse och var den enda som gick med på att bära mig hela tiden överallt. Nu när jag är vuxen inser jag att hon nog inte var starkare än bamse för hon är ganska liten men jag tyckte hon var stor och stark och sade inte nej då jag ville bli buren eller skjutsad runt i dockvagn eller något annat tokigt. Barn går till den som är rolig för stunden.

Var glad att du har en farmor som kan hjälpa till med avlastningen och att du vet att ditt barn har det bra med henne. Njut av de här första åren det kommer en tid då du kommer att få mycket värre problem (tonåren). Som förälder ska man inte vara något slags nöjespark som roar barnet hela dygnet det är en fostrande roll och barnet kommer att möta folk som de tycker är roliga och tyr sig till för stunden men det betyder ju inte att du slutar att betyda något för barnet.

En av orsakerna till problem hos många unga idag är nog att många föräldrar fösöker vara den där nöjesparken och glömmer bort den fostrande rollen vilket inte brukar ge bra resultat i slutändan. Att ha en fostrande roll är dock ingen lätt uppgift och många gånger kan man känna att "nu hatar han/hon mig nog".

Att ha en bra relation till farmor och uppskatta henne är väl en sak, men hon verkar inte bete sig schysst mot dig. Varför skulle du behöva acceptera att hon har en slags tävling om pojken?

Att du går med på att låta henne testa vem sonen "väljer" känns obegripligt för mig. Att pojken blir glad när hon kommer är bra, men en av orsakerna till att han blir ledsen när hon t.ex. går på toaletten kan ju vara att han vet att när farmor säger Hejdå så betyder det inte Hejdå, dvs att man inte kan lita på vad hon säger.

tycker INTE hon beter sig schysst varken mot dig eller ditt barn, visst trevligt han/ni har relation till farmor trots seperation från pappan men att hon håller på att testar hela tiden är INTE rätt!

Jag hade blivit skitsur om min svärmor gjort så mot mig och mina barn och sagt det till henne..

Ditt barn älskar verkligen sin farmor men hon behöver ju inte plåga honom på det viset genom att hela tiden gå och sen komma tillbaka bara för att se om han blivit lessen!!! sjukt ju!

Hon har säkert ett stort behov av bekräftelse och kanske om du berättar för henne hur mkt ni uppskattar henne så slutar hon kanske testa honom men hade nog också sagt t henne att det blir jobbigt för din son om hon håller på så. Jag hade ALDRIG accepterat det!!! Vill hon inte acceptera det sen hade jag sagt upp bekantskapen med henne för det hon gör är helt fel mot dig och barnbarnet..

Säger samma som #2 att din son förstår ju inte att ett hejdå från henne verkligen är ett hejdå utan tror att om han gråter så kommer hon igen o det gör hon ju uppenbarligen..

Jobbar på en förskola o där är det bland det första vi säger till föräldrar som skolar in sina barn att bryt hejdå:et så fort som möjligt, snabbt hejdå och sen gå oavsett hur barnet reagerar för hur länge du än stannar, kommer tillbaka blir dem lika arga/ledsna..bättre att gå direkt och sen tar vi som personal hand om barnet och det är inte mga ggr som ett barn skriker länge efter att man gått o verkligen visat att man går.

Lycka till!!

Jag tror du behöver sätta upp lite husregler för din f.d svärmor! Sådär behandlar man väl ingen- allra minst sitt barnbarns mamma. Stå upp för dig själv och var tydlig och klar, och berätta trevligt men bestämt hur umgänget ska ske hädanefter. Inte bara för din skull, utan också för pojkens skull!

1. Alltså.. att han gillar sin farmor gör mig bara glad! jagär inte svartsjuk. Och jag är tacksam att hon finns o ställer upp ibland, men av den anledningen ska jag inte "stå ut med" att känna mig krängt..hon sysslar med mer saker än jag nämt.. och det är dom små sakerna gör gör helheten, jag vill inte känna mig sämre än henne i hennes närhet.

2. tack precis så är det! tack för att du utryckte det så enkelt. Eftersom hon kommer så fort han grinar, eller tar ur honom ur vagnen när han inte vill sita där trotts att jag nyss satt honom där förvi ska kunna bära matkassar tex.. det bryter ju motmina uppfostringsregler och hon lär honom att mamma gör saker ja ginte vill och farmor räddar mig så jag får som jag vill hela tiden..Det jag säger o gör gäller så tänker jag. inte ge vika då kommer man ju få ett helsike med ungar i affär tex när dom inte får det dom vill.. Nä jag måste nog prata med henne. Det är jagsom är mamma och bestämmer.

3.precis den reaktionen jag ville ha, så jag inte känner att det är jag som är fjantig eller nått. Du har så rätti allt du säger.