
Barn med skilda/separerade föräldrar
Såg att det fanns en gammal tråd med samma innehåll men bestämde mig för att starta en ny istället för att damma av den gamla.
Min styvson bor hos oss ungefär varannan vecka, han bestämmer själv lite hur han vill ha det, men som regel är det varannan vecka som gäller.
Det funkar bra förutom att föräldrarna inte pratar med varandra. Pappan vägrar prata med mamman, inte ha nån kontakt över huvud taget!! Allt måste gå via sonen som har fått magkatarr (förmodligen pga stressen i skolan o hemmet). Vi har tagit kontakt med socialen men de säger att de inte kan göra något.
När sonen gick till läkaren med pappan var min fru tvungen att själv ringa o boka en tid med husläkaren för att få reda på vad som sades!!
Är det några fler som har liknande problem eller inga problem alls? Skulle va skönt med solskenshistorier också 
// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus
"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken
låter som min pappa och mamma. pappa vägrarr prata med mamma trotts att det gått 18 år sedan skilsmässan och de nu är morföräldra :( tyvärr…vad kan man göra?
inget är omöjligt. Det tar bara lite längre tid! gottoblandat
medarbetare på scrapbooking.ifokus
jag har dessväre liknande problem. Min sambos ex kan inte låta oss vara i fred när hon har barnen på sin vecka ringer hon om skjuts hela tiden, och min sambo som är så snäll kan inte säga nej vilket gör mig galen. Sen när vi har barnen ringer hon om en massa annat som inte ens har men barnen att göra. Det enda positiva i allt är att barna inte är så gammla än så dom slipper hammna i mitten så mycket.
Tyvärr ingen solskenshistoria men det blir kankse bättre med tiden.

har tyvärringa råd, men jag måste bara säga att det är ju sandlådenivå.. Man måste ju kunna bete sig som vuxna människor och kunna prata ang barnet, framförallt om barnet blivit sjukt av det hela..
*muttrar*
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
Kanske kan man lösa det hela genom att ta kontakt med fam.rätten och ha dem som stöd i det hela.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
Känner igen mig totalt i det där.. mina föräldrar vägrade att prata med varandra, det mesta gick via mig.. fast det komiska i det hela är att pappa inte har några som helst problem med att prata med min styvfar och min mamma har inga problem med att prata med min styvmor, men att mamma och pappa skulle sitta ner och prata med varandra utan att börja bråka existerar inte..
Finns två gånger som de har kunnat sammarbeta, mestadels för att jag tvingade dem.. och det var på min student och när jag flyttade till egen lägenhet.

Stakars barn! Måtte han få den hjälp som han förtjänar. Att föräldrar som är vuxna förebilder, kan ha ett sådant beteende att det t o m gör barnet sjukt. De borde skämmas. Det är aldrig barns fel att man som vuxen människa väljer att skiljas från den andre föräldern. Men man har ett ansvar att se till att barnen mår bra. Kan de inte prata med varann, så får de väl skriva lappar till varann!!! De verkar ändå vilja bete sig på ett barnsligt sätt, och det kan de få fortsätta med bara det inte drabbar barnen. BAMSEKRAM TILL BARNET :).
Jag är själv skild, och skulle min fd man och jag hålla på att göra barnen sjuka med en massa bråk, så skulle jag verkligen skämmas. Om man tål varann så lite, så måste man hitta andra sätt att kommunicera på. KRAM
Jag har själv liknande problem med min dotters pappa, men var först efter han träffade sin nuvarande som jag inte kan prata med han ordentligt pga att hon är sjukligt svartsjuk. Han skickar också meddelanden eller lägger väldigt mkt på henne att hon ska komma ihåg att ta med sig till dom då hon ska dit igen. Jag blir så förbannad rent ut sagt!! Bar ska ALDRIG behöva vara budbärare åt föräldrarna, förstår inte varför dom inte kan växa upp och vara vuxna för en gång skull…
Det enda som har hjälpt mig är att jag gått på fam. rätten på sammarbets samtal och det är dom enda gångerna han har lyssnat på mig och verkligen förstått att jag har rätt i mkt som jag säger.
Hoppas verkligen att ni kan hitta en lösning, din styvson ska verkligen inte behöva må så där!!
Kramar
Tror tyvärr inte det är allt för ovanligt av någon underlig anledning.
Jag var hos min pappa varannan helg som liten. Mamma fick sätta mig i trapphuset och gå innan pappa öppnade dörren, då 3år gammal.
När jag något år senare stolt visade upp en t-shirt jag fått av mammas nya man, slet han sönder den…
Och på något sätt har han alltid försökt såra min mamma genom att vara "elak" mot mig.
När jag var 16 sa jag upp kontakten helt med min pappa.
När jag gifte mig kom han inte trots inbjudan.
Först när jag fick mitt första barn tog jag kontakten med honom då jag ändå vill att han är med på ett hörn. Och det har blivit lite bättre.
Men när det är jag eller barnen som fyller år kommer han alltid en stund innan gästerna kommit och åker innan också.
Mamma kan mycket väl prata med honom, men inte han med henne. Och det trots att även han gift om sig!