Var stenhård direkt, han får inte slåss och kasta saker och det måste han lära sig. Vart har han lärt sig att svära? Att aktivera barnen är viktigt men det är ingen ursäkt till att han beter sig illa. Var beredd på att det blir värre ett tag när du sätter hårt mot hårt men tillslut så fattar han att det inte funkar längre. Lycka till.

Jaaa du, vad gör man… 

Det finns nog ingen snabb lösning. Tror att lösningen är först och främst att föregå med gott exempel- dvs inte svära, åtminstone inte när barnen hör det:) Inte tappa humöret och få egna utbrott då man gormar och står i.

Jag tror inte det handlar om vare sig hormoner eller dålig uppfostran, snarare att han är i en period då han behöver testa gränser och försöker tänja på dem- då är det extra viktigt att ni visar var gränserna finns och hur ni befäster dem.

Och även att ni inför er själva vet varför gränsen går där den går och kan motivera det inför er själva, för annars kan ni inte göra det kristallklart och logisk för en fyraåring heller.

Om han svär och kallar er dumma saker, vad gör ni då?

Ett sätt kan vara att ni sänker rösten och tonläget och ser till att titta in i sonens ögon, och förklarar att han måste tala snälla ord annars blir mamma/pappa ledsna. Säg också att ni bara lyssnar på honom om han slutar använda fula ord, och att ni vill att ha säger förlåt.

Sedan gör ni det också, dvs ni behöver inte lämna honom eller utesluta honom ur gemenskapen, för den ska alltid vara bergfast oavsett vad. Men lyssna inte på vad han säger eller låtsas om vad han vill förrän han bett om ursäkt och slutat svära. Om ni märker att budskapet om att han måste be om ursäkt inte gått fram så kan ni upprepa det en gång till, men inget prat utöver det.

Vad gäller humöret och ilskan så tycker jag nog att en fyraåring kan få ilska sig ibland och slänga saker omkring sig:) Han/hon har inte den självkontrollen ännu, och bör inte ha det heller! Huvudsaken är att man bemöter ilskan lugnt och sansat och inte blir en spegel av barnets ilska. Mycket kramar är också bra:) Lycka till!

min son brukar bli lite rastlös och då hitta på tokigheter och säga knasiga saker så lite brist på aktivitet kan det vara…

Krama pojken! Låt honom förstå att du älskar honom som person men inte alltid hans beteende. Skilj på beteende och person genom att aldrig kritisera personligt (Du är dum nu). Kritisera istället beteendet eller ännu hellre avled. (Jag tycker inte om när du kastar saker, det är dumt för någon kan göra sig illa) eller (Kom hjärtat så ritar vi istället!)

Hälsar Ulrika 30 år och Alvin 5 år.

Jaaa…. Har samma problem med mina killar 3,5år och 5,5 år….. Men när mina killar slår på mig så har jag förut sagt till på skarpen: "Sådär gör man inte mot sin mamma" "Jag gör ju inte så mot dig" eller "Sluta med det där annars lägger vi undan leksakerna tex. och du får tillbaka dem när du slutar slåss" Till sist blev det en ond cirkel och det blev ingen bättring, men samtidigt måste man ju visa att det inte är OK…. Just nu testar jag en annan taktik, blir min stora kille arg och ska slå mig, så tar jag tag i hans arm och "hjälper honom att klappa mig" istället och säger: "Åh… vad du är snäll mot din mamma, kan du klappa så fint och mjukt" det resulterar oftast att han byter sin sura min mot ett skratt, och så när det är lugnt så pratar vi om hur det känns när man blir arg, att vi vuxna oxå kan bli väldigt arga, men att det inte är ok att slåss, att man tex, kan gå upp på sitt rum och boxa mot kudden om man vill slåss, men att en människa eller ett djur slår man inte på….