nej, jag har inte provat den metoden, skulle inte falla mig in heller. Varför låta barnet gråta sig till sömns?

Våra barn har fått somna i vår famn till drygt ett års ålder, sen har vi successivt fått dem att somna själva i sin säng. Jag har då haft dem i spjälsängen, som stått placerad så de har sett mig därifrån. De har stått upp och joddlat en stund, sen lagt sig ner och somnat. Ibland med lite gnäll och gnöl, men inte några 5 minuters gråtande - aldrig.

vi har vant båda våra barn redan i från början att man sover i sin säng..vi har heller aldrig haft några problem med den biten

#2 - våra barn har sovit i egen säng, men fått somna i vår famn - mycket pga mysfaktorn….

#3) myst har vi gjort innan läggdax!

vi vaggar vår 10 månaders  till sömns i famnen.

har försökt att lägga ner henne och låt ahenne gråta sig till sömns (min man har gjort det) men hon somnar inte alls. känns så elakt mot barnen att göra så..

finns grejer man kan sätta på spjälsängen så man kan gunga den lite. kanske värt att prova? det ska vi köpa snart.

Lovan har sovit i egen säng och eget rum näsatn hela tiden . .så hon är inte snuttig så, men hon har inte förstått "somna själv".

har itne provat 5 minuters grejjen innan (t rots påtryck från överallt ifrån) för det känns så elakt. .

#5, vad menar du för grejjer?

#6 - prova att sitta bredvid sängen, eller bara en bit ifrån och vänta ut henne till hon själv lägger sig ner och somnar. det kan ta lång tid de första gångerna, men man har igen det i ett barn som är tryggt med att inte bli lämnad ensam i sängen när det är läggdags.

#6, asso om hon blir lagd i sängen och inte uppplockad så blir hon vnasinnig, det blir ju som en variant av 5 minutersmetoden . .asso om man skulle låta henne gråta fast man är där

fast, jag provar hellre det först. .

tror nia tt det är lite sent att påbörja en sån härnattningsmetod?

Dottern har läst bruksanvisningen själv tror jag…det var bara lägga henne i sängen sen sov hon…

#9 kul för er ;)

Jag tror Telefonkontakt menar sov puckar kankse..som finns att sätta på spjälsängens fötter..det blir lite som en vagga..ska tydligen vara bra för barn med kolik också..läste jag någonstans

Oj. Jag är dålig på "metod". Vår 1-årskille somnar hos oss när han blir trött och då lägger vi honom i sängen. Tills dess är han med oss. Jag resonerar som så - vaknar han tar jag upp honom och får vara lite mer med honom…

Tror inte hon menar sovpuckar, de är väl mest till för att höja sängen?

Har sett att det finns nån annan variant som man sätter under benen som man sen kan ställa in så att den vaggar eller står still, vet inte om den går på el eller batteri.

#8 - den stora skillnaden är att du är bredvid henne i stället för att lämna henne ensam.

Mina egna barn har jag börjat med att låta vara kvar i sängen en stund efter att de vaknat, gärna med någon leksak som de gillar att leka med, så att de har accepterat sängen som ett ställe som är mysigt att vara även i vaket tillstånd. Då har det varit okej att vara i sängen även vid sovdags.

Fast det viktigaste tror jag är att du hittar en metod som du känner dig bekväm med, då kommer dottern ha lättare att acceptera det också, Tycker du att femminutersmetoden känns jobbig så är det nog tveksamt om den kommer funka för dig. Hitta på något annat i stället. Och släpp prestigen - det kanske inte gör något om du väntar några månader till med att få henne att somna själv…

nej förlåt jag menade lulla by..det blev fel i tänkandet..skrattar

Jag provade 5-minuters metoden på min första fyra ggr. Och jag mådde så dåligt av att han fick somna ledsen efter 1-2timmars skrikande.

Gjorde sedan som Anna har skrivit tidigare. Jag satt bredvid spjälsängen. Kunde stryka lite lugnande över ryggen när han la sig ner, vilket gick ganska fort ( då han kom ner i min höjd) och sov även bättre på natten och inte lika oroligt som när vi provade 5-minuters metoden.

Våran tjej somnar och sover själv i eget rum nu, hon är lite över 1 år gammal och det funkar jättebra. Tidigare var det Amning tills hon somnade, men slutade amma när hon var lite över 8 månader gammal och då fick hon också eget rum.

Varit med om och sett ett barn vid ett tillfälle som bara vägrade sova i sin säng. Barnet skulle bara ligga brevid föräldrarna/föräldern. Sedan så vid ett tillfälle var det ett annat barn som skulle sova över hemma hos dem som gillade ligga i spjälsäng ensam och gjorde detta. På morgonen ser barnet som alltid vill ligga hos sina föräldrar det hela, och jag kan bara säga att efter att ha sett att det var någon annan som låg i hennes säng så har hon efter den dagen legat där själv.

Min tjej har alltid sovit i sin egna säng och när hon va 4 månader eller 5 så flyttade vi in hennes säng i hennes rum och det går hur bra som helst, Sover hela natten och har gjort det sen hon va 2 månader.

Men ibland är hon grinig och inget man gör hjälper så då lägger vi henne i sängen och går… 5 min ungefär… sen in igen, då har hhon vridit sig och täcket ligger kors och kvärs.. men bäffar henne, pussar på henne,,, ut igen…. Då hjälper det, ibland en vända till… Men det funkar… Inga problem alls… Dom måste lära sig att natten är nu…

5 minuters metoden, är det den där som man lämnar dem skrikandes ensamma i 5 min sen går in och klappar om dem och sen ut igen, ellr hur går det till??

Eric sover mest i vår säng, vi jobbar lite på att han ska kunna sova själv, men nästan alltid blir han vansinnig och skriker som tokig.. hade jag lämnat honom då så hade han fått panik, jag har provat en gång då jag verkligen var tvungen att gå på toa och var ensam med honom hemma.. då gick jag därifrån i kanske 30 sekunder och han fick verkligen panik när han insåg att han var ensam så 5 minuters metod hade nog  inte funkat för oss..

jag hade inte klarat det heller..

han är snart 1 år

Våran tjej hade sömnproblem, jag pratade med BVC och fick en broschyr om tips och råd. Fråga på din BVC, de har säkert en sån också! Det gick i stort sett ut på som jag sett andra skrivit. Man kör på sin nattrutin säger godnatt och går därifrån, låter det gå ett par minuter och går in och visar sig, man ska inte prata med dom eller röra dom utan bara visa att man är där. Sätter sig på en stol en stund eller likanande. Sen göra om proceduren igen, nåt sånt i allafall, minns inte så bra. Vi gjorde nåt likanande i två nätter och jo, visst hjärtat brast men efter dessa två nätter så har hon sovit bra. De gånger efter som hon har haft svårt att somna på har det räckt att gå in och sätta sig på en stol, så somnar hon efter ett tag. För mig var det bra val!

#20 - något i den stilen, ja

Våra barn har aldrig haft några sovproblem - vi låg brevid dem (turades om) i sängen tills de somnade.

Båda två har varit nattvandrare och det är faktiskt lite tomt nu när de är för stora för att sova med föräldrarna.

Jag tror inte vi människor, varken vuxna eller spädbarn, mår bra av att lämnas ensamma. Däremed inte sagt att metoden funkar på vissa barn men rent allmänt skriker inte lyckliga barn…

#23 Ett barn och förälder som aldrig får sova är heller inte lyckliga! Därmed inte sagt att jag tycker metoden är ett förstahands val.

Gillar inte annas metoder alls, tycker de är totalt idiotiska och förstår inte alls hur hon tänker. Kalla och inte alls omtänksamma eller kärleksfulla. usch och fy blir arg bara jag tänker på henne.

Dock min åsikt!

#25 jag tycker detsamma som dig.

#25 Vilka metoder? Har jag missat något inlägg?

jag kan uppdatera lite. har inte haft hjärta att prova den där 5.-minutersgrejjen. Jag och min sambo vill inte natta ett förtvivlat barn. nu när det har blivit så fint väder är vi ute nästan hela dagarna så när man häller i henne kvällsvällingen däkar hon som oftast inom ett par minuter. Så, vi känner inte att det finns något att tjaffsa om.

sedan sover hon inte efter kl. 14 och det har gett resultat. .

tack för alla bra svar

#25 anna har en massa olika metoder om nattning ammning och en massa annat.

#24 Varför skulle de aldrig få sova?

Det skulle heller aldrig falla mig in att testa några femminutersmetoder. Anser att barnen ändå utsätts för saker i sin vardag som är känslomässigt uttröttande. Varför låta dem utstå det trauma som det blir när de tror att de är övergivna?

Vi nattar våra barn både jag och sambon oftast. Läser saga i vår säng sen somnar båda (2 och 4 år) Sen tycker jag själv att det är en mysig stund när man läser saga, tittar och pratar om bilder och sen ligga o snusa i tvååringens hår, många gånger somnar man själv också

Sen är det bara att flytta över dem till deras egna sängar, ibland vaknar de och kommer och lägger sig i vår säng eller så sover de hela natten i sin egen. Vi gör inte så stor affär av det och tror/vet inte att de kommer vilja sova i våra sängar när de är stora heller.

Rent krasst förstår inte jag pedagogiken i att de ska sova ensamma i egna rum och gråta sig till sömns, känns väldigt onaturligt.

Dessutom har de sina sängar inne hos oss och flyttar till eget rum när de känner sig sugna på det själva. min äldste valde eget rum när han var fem-sex år.

Kärlekslivet lider inte alls av det då det finns flera rum i vårt hus, bara bra att man inte fastnar i slentrianen inne i sovrummet.

#25: Men 5-minutersmetoden som tråden handlar om tar Anna W helt avstånd ifrån? Hon eftersträvar att barnet somnar tryggt och inte blir övergivet, vad jag läst.

Jag fick ett barn av varje sort- ett som somnar utan större problem och sover större delen av natten utan ett pip, och en som gav mig sömnproblem som kvarstår t.o.m nu, sju år senare! Då talar jag om min son, nu sju år:)

Min son gick aldrig att amma till sömns, jo, om jag låg kvar med tutten i hans mun hela natten förstås. Det gick heller aldrig att låta honom äta sig till sömns eller ligga i vår säng och somna och sedan flytta över honom- då var han tvungen att ligga kvar hela natten i vår säng annars väcktes han. Eller också så skrek han som en galning då han vaknade nästa gång och förstod att vi "lurat" honom till sin egen säng då han sov. En annan (o)vana var att han vaknade varje natt runt ett, två och sedan skrek han i 1-2 timmar! Detta höll han på med i många månader, från ett halvår och framåt.

En annan aspekt var att om vi hjälpte honom att somna in genom att ta upp honom, gosa, mata, amma, ligga hos honom osv så vaknade han varannan, var tredje timme natten igenom- och kunde då inte somna om utan vår hjälp! Han hade stora problem med insomningen ända tills han var två år, så det handlar heller inte om en kort spädbarnsperiod.

Nu, som sjuåring, så är han fortfarande rastlös och har svårt att varva ned på kvällarna, det kan ta allt från en halvtimme (vilket är en superkort tid för att vara Sonen, de kvällarna är jättesköna och jättesällsynta!) till 1,5- 2 timmar.

Så jag har fullkomlig förståelse för att folk blir så desperata att de vill prova fem-minutersmetoden. Efter några månaders sömntortyr då man blir väckt varje eller varannan timme av ett barn- som sedan inte kan somna om utan långdragen hjälp- då är man färdig för ett allvarligt psykbryt!!

Och om man som vuxen lider på det sättet, så är det för mig självklart att också barnet lider av sömnbrist och mår dåligt på liknande sätt. Jag säger absolut inte att 5-minutersmetiden är bra, för det tror jag inte att den är! Men däremot så tror jag att om man som förälder tänjer ut sig till bristningsgränsen och trollar med knäna för att få barnet att somna, då handlar det om att man som vuxen gör barnet en otjänst. Mamma eller pappa kan ju inte somna "åt barnet", det måste ju få upptäcka att det är skönt att lägga sig och att det är skönt att tryggt blunda och somna in:)

#31 min dotter har precis upptäckt att de tär skönt att lägga sig coh somna in. 3 kvällar i rad har vi bara lagt ner henne i spjälsängen, skjutit till dörren och hon har somnat utan protester. det är så skönt! hon har innan bar asomnat i famnen, och då illvrålandes i en halvtimme ungefär för at thon inte har velat sova. och då har vi provat allt vi kommit på. men en dag bara så vände det..

Det är en härlig känsla!

#30 Som inlägg 31 skrev så är det ju inte direkt som om att barnet får sin nödvändiga sömn när den vaknar varannan timme. Ett trött barn är inte ett glatt barn, iallafall inte mitt.

#34 jamen barnen vaknar väl även om de ligger i eget rum?

Jag förstår ju givetvis att det inte är bra vare sig för barn eller förälder att inte få sova.

Mina barn lät i sömnen eller då de var halvvakna- de gnydde, pep till ibland, la av pruttare osv. Och varje gång vaknade jag om de låg bara ett par meter ifrån mig, vilket jag inte gör/gjorde då de fick sova i eget rum.

Dottern låg i vårt rum ganska länge (1,5 år, drygt) men det berodde på att hennes rum inte var färdigrustat förrän då, annars hade hon antagligen fått eget rum tidigare. För när hon började kunna stå upp, så ställde hon sig upp i spjälsängen kl 4-5 på "mornarna" och tyckte vi skulle leka med henne- vaddå, vi låg ju bara där och hade inget bättre för oss?!  

Men då hon flyttade in i eget rum så gick det att bara gå in och lägga henne ned, stoppa om henne och säga "nu är det natt, sov gott"- och många gånger la hon sig ned och somnade, heureka! Vilket inte fungerade så länge hon kunde se oss ligga där i vår säng:)

Grejen är att man enligt min åsikt, bör lita på att ens barn klarar av att somna utan att de måste bäras, vyssjas eller äta sig till sömns, åtminstone när de blivit några månader. Allt handlar om vilka vanor vi vill skapa hos våra barn- måste man äta mat mitt i natten för att känna sig trygg och lugn när man närmar sig året? Måste man lära sig att man bara kan få trygghet från mamma/pappa, vad är det som barnet ska fås att tro är så farligt på natten då man ska sova? Vad skyddar vi dem från?

Självklart tröstar man barn som är ledsna över otäcka drömmar, magknip, byter blöjor om det behövs osv! Men jag tror att barn har allt att vinna på att känna sig så trygga i sin egen säng och i sitt eget rum, att de kan somna där utan "hjälp" och då i förlängningen även somna om om de vaknar till på natten. Sömnen går ju i vågor, ibland sover alla lättare och ibland djupt, och ibland vaknar barn till då sömnen är ytlig- det behöver inte alltid handla om ett behov av hjälp av något slag.

#34 - frågan är väl ifall 5minutersmetoen gör att barnet sover bättre? För mig känns det bara som en brutal metod som riskerar att skapa utrygghet och sämre sömn.

men varje förälder gör givetvis sitt eget vsl.

#35 Nu hänger jag inte alls med på vad du menar.

#37 Min tjej sov hela nätterna efter vi prövade den metoden (eller liknande) i två dagar! Hon lärde sig att somna själv TRYGGT! För hade hon kännt sig otrygg så hade hon inte somnat.

#38 Jag tolkade det som att de ska läggas i eget rum eller nattas med 5 min för att de sover dåligt.

Men ser nu att 5 min fungerade för er.

Men tillbaka till ämnet så hade jag inte valt 5 minmetoden då vårt sätt fungerat med alla våra barn.

Vi provade 5-min metoden, men gav upp efter tre dagar eftersom sonen skrek så hjärtskärande och inte alls somnade snabbare och fortare dag för dag som de "skulle". Man får t.o.m i foldern (från BVC!) läsa att det kan hända att barnet skriker så det kräks, men då ska man bara städa upp i sängen och så börja om igen!

Vi satt hos honom i hans rum men utan att prata och gulla, läste en bok (för oss själva alltså, inte för honom) istället, och när han vande sig vid att läggas vaken och inte var ledsen så satt vi utanför hans dörr med dörren öppen. Till sist räckte detatt ha dörren på glänt och vara utanför, så han kunde höra oss.

jag vill abra säga att denna metod inte kommer komma på fråga eftersom det knns som en onödig fajt att ta. Nu ikväll lyckades jag läsa en hel saga och då somnade hon direkt. .så det är inget problem längre vad det gäller nattningen :)

men jag förstår dom föräldrar som ser det som en utväg, för det är något hemskt att behöva vara så trött som man kan vara som småbarnsförälder. .så oavsett hur ni gör för att natta tycker jag att ni ska göra det som känns bäst för er. .

men det är skönt att kunna ventilera här med er andra mammor :)

Skönt att det börjat släppa!