Jag är precis likadan. Frågade min sambo om han någonsin vaknar på natten bara för att lyssna om vår son andas, det har han aldrig gjort. Det ÄR skitjobbigt för kroppen går på högvarv dygnet runt. Jag tror inte du börjar i rätt ende när du tar på dig hörlurar för att inte höra, utan du måste slappna av i dig själv. Så lätt att ge andra råd

Alltså.

För att slappna av måste jag ha hörlurar eller så.

Kan knappt sova annars..

Man är helt slut när kvällen kommer eftersom man hör allt som händer även i sömnen.

Hjälper ej att slappna av.

När hon är med sin pappa brukar hon ropa på mig hela tiden.. sås vårt då ju…

Kanske skulle prova att sova med öronproppar. Om du är så lättväckt så lär du ju vakna ändå när det verkligen behövs, men kanske inte av minsta knyst. Eller ha henne i eget sovrum om ni har den möjligheten?

För att orka med vardagen måste kroppen få ordentlig sömn så det kan vara värt att prova.  Hoppas det ordnar sig

Hon har eget rum med stäng dörr.

Sovit i eget rum sedan hon var 2,5 månader.

Vi sover ca 10 meter ifrån hennes dörr, om ej mer.

Så hör henne genom stängd dörr med hörlurar.

Måste ha superhörsel..

Samma här men jag störs inte direkt av det. En bomb skulle kunna trilla ner i sängen brevid mig det skulle jag inte vakna av men om dottern andas till lite annorlunda eller vänder sig så hör jag tom lakanen… Hon sover med ca: 10 meter bort i eget rum. Men jag vaknar till lite lätt lyssnar sen somnar jag om. Det kanske händer ca 5 gånger per natt eller nått. Funderar på hur det blir med två sen…

Känner igen mig….har nog inte sovit riktigt bra en enda natt sedan Elina föddes för 6,5 månad sedan. Störs av allt, inte bara va att hon rör sig och låter lite, utan av sambon, mina illrar när de rör sig och mössen. Måste ha dörren till sovrummet helt stängd nu för tiden, förrut kunde den vara helt öppen utan problem.

Vad man ska göra åt det har jag inte en aning om…bara att gilla läget antar jag =)

Du kanske kan prova svaga sömntabletter, tex Lergigan. Den är så svag att du fortfarande KAN vakna av den om du vill, men du sover mycket djupare. Som jag förstått det är det en alergitablett med biverkningen att du blir tröttare. Man blir inte heller seg dagen efter. Men du behöver recept på den så prata med läkaren vetja.

Den tabletten funkade superbra på mig under graviditeten då jag hade insomnia och inte kunde sova mer än nån enstaka timme per natt, vilket gjorde mig galen. Och den är som sagt så svag att du tom fick äta den under graviditeten. jag åt tom bara en halv…

Den tillsammans med öronproppar kanske kan bryta ditt felaktiga mönster, för uppenbarligen ligger du vakt på nätterna utan att det behövs. :-) Lycka till…

Hörlurar med musik? Varför använder du inte öronproppar? Om din man är hemma och inte jobbar nätter, så hör ju han om hon vaknar och gråter.

Jag sover med en öronpropp, örat som jag har ned i kudden får vara utan propp- jag sover "alltid"på på min högra sida, Så jag hör inte småljuden, men om något barn vaknar och ropar/gråter så vaknar jag trots öronproppen. Har jag inte proppen så ligger jag på spänn och lyssnar, trots att jag försöker "stänga ner" och slappna av.

Jag har varit lika dan. Vaknat av minsta lilla ljud. Nu är den äldsta 2½år och först nu vaknar jag bara om hon är ledsen eller låter för att hon sover oroligt.
Men jag hör även så fort min pojke på 4 år kommer tassande om han vaknar på natten. Inte om min man klampar, men grabbens små tassande fötter!!!

Tror helt enkelt att man ställt in sig på att vara mamma och undermedvetet lyssnar efter sina barn på natten.
Men det är vad jag tror.

#9 Precis naturen ordnar så vi är vaksamma och håller koll.

Jag sover jätte gott på natten men mina barn sover inne hos mig, vaknar till ibland bara för att hålla koll men inte för att barnen för liv. Framförallt kan jag slappna av och barnen sover som små stockar.

Jag måste bara fråga varför man lägger bebisar i eget rum?

alla gör ju givetvis efter sin egen övertygelse men jag har aldrig fått veta varför man gör det? Blir det inte väldigt mycket spring på natten då när de ska ammas eller om de drömmer och är ledsna etc?

En del bebisar vaknar och smågnyr och somnar sedan om, ibland många gånger varje natt. Om man som förälder vaknar till av minsta lilla gny eller pip, och sedan inte kan somna om på en timme eller två, så är det en mycket bra anledning till att bebisar bör sova i eget rum. Man lär ju vakna om de gråter eller ropar på assistans ändå. Och förresten, TS:s barn är 1,5 år, då kan man väl knappast säga "bebis" längre?

Man är ju olika! En del slappnar av då barnen sover nära, andra ligger vakna och lyssnar bara för att de KAN höra minsta pip och gny då barnen ligger i samma rum. Och kan således inte slappna av av den anledningen;)

Självklart är alla olika och alla gör på sitt sätt. Min fråga var bara varför man lägger dem ensamma.

Jag är också oerhört lättväckt och visst vaknar man av minsta lilla. Har tre barn och visst smågnyr de men som sagt vi är alla olika även bebisarna. Jag har alltid varit väldigt rädd för plötslig spädbarnsdöd så jag kan inte sova om jag inte har koll på mina småkottar. Visst sömnen blir lidande men för min del handlar det om en väldigt kort period i livet när man har småbarn. Sen passade jag på att vila med dem på dagen också så jag var rätt pigg ändå

 Min erfarenhet är dock att har de hunnit vakna till och börja gråta så tar det oftast betydligt längre tid att natta om dem/ få dem lugna igen än om man stoppar in en hand och stryker på dem när de är på väg att vakna.

Sen är det ju perioder då de drömmer väldigt aktivt och kan bli oroliga pga det..

Jo, men frågan TS ställde handlade om en flicka på 1,5 år. Vid det laget så sov inte min dotter på dagtid längre, och hade dessutom en storebror så att sova dagtid ens då hon sov dagtid var uteslutet från första början! Jag kan inte sova i 30-45-minuterssnuttar och däremellan ligga vaken en eller två timmar/natt. Inte om jag vill vara en någorlunda balanserad och närvarande förälder dagtid. Så svårt var det nämligen för mig att somna om, efter att storebror föddes och strulade till det med min sömn (för all framtid verkar det som)

Jag kan bara tala för mig, att det INTE fungerade att sova max tre, fyra timmar/natt uppstyckat i 3-5 tillfällen/natt. Inte i månader och år i sträck! Inget av mina barn har somnat om av att bli strukna över ryggen ens om man försökte med det då de precis vaknat, om du har sådana barn så är du att skatta lycklig:) Däremot så somnade de om ifall ingen väckte upp dem helt genom att stryka/klappa eller tala med dem, så tillvida de inte var hungriga eller ledsna.

De perioder det handlar om att drömma otäckt så spelar det ju ingen roll att de ligger i eget rum, eftersom man som sagt vaknar om de är ledsna. Och även förstås kan lägga dem i sin egen säng om det behövs för tryggheten, de tillfällen det behövs.

Nej sova 3-4 timmar per natt fungerar inte för någon att göra under längre tid. Jag får nog skatta mig lycklig att jag själv har väldigt lätt att somna om

Suck, jag blir avundsjuk… 

Jag fick problem med att somna om då sonen föddes och började vakna och skrika vid kl 1-2.

Jag låg till slut vaken och väntade in honom från att jag själv la mig tills han vaknade, medan jag lyssnade på mina egna hjärtslag som rusade i bröstet av stress- eftersom jag visste att snart får jag vara vaken och försöka hjälpa honom somna om medan han skriker hyseriskt i ett par timmar.

Och när han sedan somnade så vaknade han lik förbenat kl 05-06! Och eftersom jag efter hans skrksession var så uppvarvad och samtidigt visste att "han vaknar om 3-4 timmar" så tog det mig en till två timmar att kunna somna om! Helt galet.

# 15 men oj så jobbigt! Fortsatte han skrika även efter han ätit? Förstår att du blev jätte stressad och trött.

 Mina har som bebisar första tiden ätit tre gånger per natt för att sen äta ca 23-24 samt 04 och vakna 07..

 Därefter endast ett mål och det var vid just den tiden som du magma skriver att din lille hade sin skikperiod .

 Men de har ingen varit vaken eller ledsen på natten utan i med mat, byta blöja om det nu e blött annars så lite stök som möjligt de har typ knappt vaknat utan ätit, rapat och sovit vidare.

. Alla har varit likadana och ingen kolik samt ingen som skrikit på nätterna heller.. Jo var jag inte snabb nog så började pipas lite bara.. Men ingen gråt när de vaknade utan bara hungerknorr.. MEN jag har inte ammat utan pumpat samt sen ersättning så de ätit rejält alla mål rapats och sen en pyts till samt alla har fått äta precis så mkt de vill och jag har struntat i om det är mer än vanligt.

Fick ngn korkad kommentar av en barnmorska när Tindra var ngn månad, då tyckte de att oj äter hon så mkt!! Kanske ska dra ner på det.. inte en chans sa jag, hon äter så mkt hon vill ha! Hon är idag en välväxt mkt atletisk och stark fyraåring utan ngn tendens till fetma eller andra problem.

Så mkt mat och nogrann rapning har varit receptet på mina små iallfall, då har de sovit  som små stockar.

TS ber om ursäkt för att vi spånar vidare lite

(Oj, vad stavfel jag fick ihop!)

Ja, jag vet inte vad som fattades honom. Han fick mat, det byttes blöjor, och han fick ligga i vår säng medan vi låtsades sova för att visa att man faktisk sover på natten. Vi gick och bar honom och vi  Han både ammades och fick tillägg, men amningen sinade helt efter fyra månader så när han var ett halvår var det bara tillägg/välling för hela slanten.

Han hade ju kolik från tre veckors ålder och skrek från ca kl 19 till i värsta fall 05 på mornarna sina första två månader, innan han fick receptbelagd kolikmedicin som äntligen hjälpte honom. Den kunde vi sätta ut först då han var fyra, nästan fem månader.

Fortfarande har jag ingen aning om vad som var fel, om han fick magont eller vad det nu kunde vara. Han rapades efter konstens alla regler och jag tycker att magontet inte borde komma så regelbundet samma tid varje natt, och först efter ca 5 timmars sömn. Knepigt!

Men ikväll däckade han på rekordtid ivarjefall, han har varit på avslutningsdisco till kl 20 och sedan ätit tacos med oss och somnade vid 22 efter fem minuter:)

Vilken jätte söt kille!

Måste varit fruktansvärt att inte veta varför det blev så och inget kunna göra

Ja, det var jobbigt. Hade det inte varit så tufft de första åren med sonen så hade vi nog skaffat syskon till honom tidigare! Nu väntade vi några år så det är nästan 3,5 år mellan honom och hans lillasyster, orkade bara inte tänka på syskon förrän han var över två år. Dottern var helt annorlunda med sömnen, även om hon också fick kolik och medicin mot det.