Näpp, det är hon inte.
Hon har viktigare saker för sig än att lära sig krypa.
Hon har inte bråttom så varför ska du ha det?

Susanne

Jämför aldrig ditt barn med andras ungar!
Låt henne lära sig allt i sin egen takt

Vissa barn kryper inte alls, vissa lär sig prata sent, vissa gör si och andra gör så..

Min dotter på 9 månnader kryper inte heller, hon går visserligen nästan..
Men hon är mer intresserad av att prata, stoppa klossar i hål osv.

Din lilla tjej är säkert bättre på andra saker än den andra bebisen, allt det andra kommer så småningom..

Uppmuntra det hon är bra på istället för att pressa fram det andra

Jag kröp aldrig! Däremot utvecklade jag en mycket bra teknik att ta mig fram på, jag satt på golvet med ena benet lite snett bakom också sköt jag på med handen och kasade mig fram på golvet.
Att gåträna mig var inte heller speciellt lätt, jag fullkomligt vägrade att ta några steg ens om någon höll mig i handen. På julafton när jag var 14 månader så var jag i ena änden av köket och ropade på mamma för att få hennes uppmärksamhet. Hon var i den andra änden av köket och förberedde julmaten och lät mig pipa lite. Då reste jag mig upp mot lådhurtsen och GICK bort till mamma. Efter den dagen fortsatte jag att gå…

Ingen av mina flickor har heller kunnat krypa. Stora flickan hade samma stil som jag, att sittande kasa på rumpan, lillan låg på mage och kasade bakåt.
Stora flickan gick tidigt hemma, dvs inne genom att hålla i bord och sen ta sikte på en stol/ vägg etc. Hon kunde tidigt gå med en fjärrkontroll/telefon i händerna, bara hon hade något att hålla i.
Lillan var nog nästan 15 månader innan hon gick själv, å andra sidan lärde hon sig springa på kort tid för att hinna med stora syster.

Så barn är väldigt olika Ninjisen så oroa dig inte för att lilla fröken inte vill krypa.

Hej!

När min bror var 10 månader hade han inte ens vänt sig. Nu är han över 20 år och pluggar i 150% takt på högskolan till byggnadsingenjör. Hon kanske inte har tid att krypa, i stället ligger hon och klurar ut matematiska gåtor

min dotter var 12 månader när hon hoppade fram på rumpan…. 1½år när hon gick….det är är så otroligt olika…tror att 8-9 månader är jättetidigt.

nae.. det är inte jättetidigt…men att inte gå förrens man är 1,5 är rellativt sent..min syster var 16 mån när hon gick..min sambo var därimot 10 mån när han började gå..men som ni alla säger: det är väldigt individuellt o som #2 säger olika barn är olika bra på olika saker..det kommer

Jämför aldrig med andras barn! Alla barn utvecklas olika och en del struntar helt enkelt i att krypa helt. Hon ägnar sig till att koncentrera sig på andra saker istället, allt kommer inom sinom tid.
Stressa henne inte utan låt det gå i hennes takt.

Min dotter har också varit seg med krypandet, mycket pga att hon hatar att ligga på mage och att vi inte har tvingat henne. Hon blir 9 månader den 4 juni och det är först nu i dagarna som hon har börjat åla lite. Hon kan svänga runt men kommer sällan framåt utan snarare lite bakåt isället. Ibland gör hon en liten ansats att lyfta lite på rumpan men oftast ger hon upp efter två minuter och rullar över till rygg igen.

Jag förstår att du blir stressad och orolig. Jag var på en mammafika för en vecka sedan (och då ålade hon inte sig än) och där var en flicka som precis hade blivit 10 månader och hon gick med stöd. Då kände man sig lite modlysten, det kändes som att Ronja kommer att bli sist med att krypa. Men jag försöker att låta bli att jämföra även om det inte är så lätt, hon lär sig tidsnog när hon tycker att det är intressant. Som andra säger så ägnar de sig åt annat istället.
Ronja är iofs ganska bra på att stå och gå med hjälp. Hon har bra balans och kan stå själv om hon håller sig i något men trillar när hon försöker gå (eftersom hon inte verkar förstå att hon måse flytta händerna också :P). Ett tag tänkte jag att hon kanske kommer att hoppa över krypandet helt och börja gå lite tidigare men det har stått ganska still i utvecklingen där nu. Men men. Som sagt så lär hon väl sig att ta sig fram på ett eller annat sätt förr eller senare. Jag tror inte att man kan göra så mycket åt det ändå mer än att uppmuntra barnet när det visar intresse för att krypa/gå.