hur gammal är han?

det är inte så att han haft tråkigt under jullovet?

så blir det här också…lyder dem(10 o 8år) inte eller är otrevlig blir det straff så som lekförbud och spelförbud! Det hjälper här!

Minstan  bara skriker om hon inte får sin vilja igenom och då bär man in henne på rummet o så  får hon komma ut när hon lugnat ner sig… hjälper inte o prata m henne(4år)

Snart 11 år, borde gå att prata med odågan..Men icke…

Nej han har haft kompisar å lekt nästan varje dag..Nä, brist på uppfostran från hans biologiska föräldrar..Van att bestämma själv…

Har en 6 årig grabb som får spel ibland och bara skriker och vrålar och bär sig åt. Visste inte vad jag skulle göra som bestraffning när det hände till en början…det blev först att man sa att, nähä du…det blir inget lördagsgodis på lördag…men så kanske det var flera dar dit och på lördan kanske han var världens goaste kille..?? …alltså tänkte jag om och nu när det händer är det TVn som svider mest. Att inte få titta på tv. Tyvärr blir ju lillasyrran lidande oxå, för jag drar ut sladden så att den inte går att sätta på. Sonen blev så förbannad att han slängde sig på sängen och grät och spelade martyr. Där fick han ligga ett tag till det lugnat sig….när jag kom in hade han somnat..

Lite snopet för jag gillar egentligen inte att han somnar innan man fått prata om saken…men jag väckte honom inte utan tog det dan därpå. Det blir ju mest konstruktivt om man sätter sig ner och pratar om incidenten när båda lugnat ner sig och man inte säger saker man ångrar.

När min son blir riktigt arg på nån  av oss brukar han skriva små "hatbrev" till oss. Såhär stod det härom dan på ett till pappa: ppapa du har balongjäna väsegod!(är 6 år och har precis lärt sig skriva)

lite svårt att inte skratta när man läser dom…han tycker ju att han gjort nåt riktigt elakt och så står man och sväljer skrattet som bara bubblar inombords…

dessutom så har han väldigt svårt att prata känslor och kan INTE säga förlåt…vare sig till oss eller syrran om han vart taskig mot henne. Däremot så kom han smygande häromdan med sitt lilla  frölunda indians-block och lade fram. Förlåt papa…stod det. Då smälter man ju bara…hur jävliga de än vart!

Jag brukar ge min 8 åriga son dataförbud när han inte sköter sig i skolan eller hemma. Har även börjat med att ge godisförbud. Inte alltid så lätt men måste. Jag tror att i längden så fungar det. De lär sig till slut. Jag har sett så många ungdommar och barn som skriker och slås ute utan att deras föräldrar bryr sig om vad det gör. Jag har bestämt att mina barn skall inte få bete sig så här.

Jag kör med data och tv förbud om han inte sköter sig. I värsta fall får han inte åka till slalombacken heller. Det som är viktigt är att man inte bara hotar med det utan att man verkligen verkställer det hela. Fungerar jättebra om han börjar få "tok-spel".

Ja nu har han haft lekförbud en vecka, Tv tittandet fick han tillbaka efter två dagar..Allt har varit överdrivet lugnt, så nu måste jag börja lite smått att ge tillbaka lite av förbudet.men vet att när allt är som vanligt, startar kriget igen…

Jag gav efter väldigt lätt för, men har lärt mig att det man säger måste man hålla hårt på ochså annars är det ingen ide att sätta gränser.

Usch ja det ä r jobbigt och tärande.

Men jag tror att man MÅSTE vara konsekvent, ALDRIG ge efter och framförallt, stå för vad man säger, säger man till dom att de inte får ditt eller datt om de gör si eller så eller om de inte gör som man säger och att om de gör det ändå så får de inte spela, leka eller vad det nu är.

Sen nåt som jag tror är en av de viktigaste sakerna är att berätta för dom VARFÖR man blev arg, varför de får sitt straff.

Denna diskussion tar man när BÅDA parterna lugnat ner sig. Det kan ta tid att få allt detta att funka, men är man bara envis, har tåla mod och ALDRIG ger efter så kan man nog få rätt på även de bråkigaste barn.

Regler å åter regler..Men till vilken nytta, när det blir bråk om regler han själv varit med å satt upp..

Vi hade ett familjemöte för nån vecka sen, pga. att inget fungerar här hemma…Vi bestämde att vissa regler måste finnas..Så där satt vi, grabben fick vara med å säga sin mening..Vi skrev ner allt på papper som vi satt upp på en dörr..Klart å tydligt, alla var ense..Det höll i tre dagar, sen brakade helvetet löst igen, pga  reglerna..Ja, hur gör man då?  jag står fast vid våra regler vi bestämde, å tänker inte släppa dom…men hur ska jag göra för att få grabben att förstå allvaret i detta…detta är ohållbart i längden..

Ni ska inte släppa på några regler,han testar er just nu.Kan ju bara vänta och se när han förstår att reglerna gäller.

rakuLotta: Jag har också en son på 6 år (han fyller 6 i april) som också har svårt att stänga av spelet när vi säger till. Det kan bli stora uppträden! Det som hjälpt oss är lite olika saker: 

Tidsbegränsning! Vi ställer en äggklocka på 30 minuter och förbereder honom på att när den ringer, så ska spelet stängas av. (Får han spela längre tid så blir han så uppslukad av spelet att han får svårare att sluta.) Om han stänger av som det är sagt så kan han ev få spela en halvtimme senare på dagen, om det är läge- men inte mer än 30 minuter.

Orsak och verkan: Jag har svårt att bestraffa med annat än vad saken gäller, som inte har med själva problemet att göra. Jag tror att det blir för abstrakt för en sexåring, och tycker heller inte att det för mig känns logiskt eller rättvist att ta bort godis, lek eller vad det nu är. Istället så säger vi till honom innan han börjar spela något i stil med att "när vi säger till vill jag att du stänger av spelet. Du kan spela klart banan du håller på med, men sedan stänger du av. Sköter du detta bra så kan du få spela nästa dag du vill spela, men om vi måste tjata och bråka på dig så blir det inget spel imorgon."

Det tog några gånger och vi var som mest uppe i en veckas speluppehåll innan han fattade galoppen:)

Vi har nu i ett par veckor börjat med ett slags "belöningssystem" också. Vi har tillsammans kommit överens om tre regler. Om han följer dem varje dag så får han vid dagens slut ett klistermärke, och när han fått ihop 10 st så får han 100 kr som han antingen får spara, eller köpa något för om han vill.

Reglerna är att han ska klä på och av sig när vi ber honom, att han ska vara lugn och sansad vid alla måltider samt stänga av spelet när vi säger till. (De dagar han spelar, han har spelfria dagar också:)

Att vi tog just de reglerna är för att vi haft det urjobbigt med bråk, tjafs, högljuddhet, spring och gap just vid måltiderna och på/avklädning, och på det här viset hoppas vi att han själv ska få känna hur positiva de situationerna kan vara! Och på så vis få in vanan att det faktiskt är så det ska gå till. Han fick sitt första, tionde klistermärke ikväll så nu återstår att se vad han ska hitta på för hundringen:)

#12 har precis gått en kurs som heter "aktiv parenting" o där tog de upp just det du skriver om…att ge barnen logiska konsekvenser…o aldrig bestraffning. Slutar de ej spela när man ber dem efter en överränskommelse så blir det dator förbud. Kommer de hem försent efter avtalad tid blir det att de får komma hem tidigare nästa dag etc. Sånt som de förstår och har med deras "fel" att göra…

Så nu kör vi det benhårt här hemma o faktiskt funkar det bättre på alla tre barnen på 4,8,10 år. Skönt!

Aha, intressant! Jag har aldrig hört talas om kursen/uttrycket men det låter som det jag är inne på. För om en påföljd känns ologisk för mig som är 35 år, hur förvirrande ska det då inte vara för en sexåring… Ibland upplever jag dock att det kan uppstå lite problem med att hitta en påföljd/konsekvens som har koppling till den situation där problemet eller bråket uppstår. För hur gör man om ungen vägrar kliva upp ur badkaret? Låter bli att bada honom i en vecka? Nu var just det en påhittad situation och inget som behöver ett "straff", men jag hoppas du förstår vad jag menar. Jag försöker ta det som en chans att gnugga geniknölarna lite extra:)

#14 precis det problemet har dykt upp här..Grabben ville ha en CD skiva på en affär, å vi sa Nej..Han ställde till med en scen, å började sparka på inredningen i affären…

Vi tog av han TV titttande, men det kändes fel eftersom det var inte problemet..Vi skrev i Reglerna att man får inte göra det man bråkar om dagen efter, eller om bråket är jättestort en hel vecka..Svårt detta tycker jag, att vara rättvis hela vägen..

Ja, då förstår du hur jag menade:) Det är svårt att vara konsekvent i alla situationer!! Kanske att man i den du beskriver skulle kunna använda sig av någon slags positiv förstärkning istället, när det bara inte fungerar att göra det motsatta?

Att ta ett allvarligt snack och försöka nå fram med ett resonemang, få honom själv att förstå hur/varför och se en utväg där NI får det ni vill (inga uppträden i affärer och samarbete) och där HAN får det han vill (skivan). Ni skulle i CD-situationen efteråt kunna komma överens att: om han visar att han kan sköta sig lugnt och sansat och hjälpa till i affären- vilken det än är- låt säga 10 gånger i sträck så får han gå och köpa den där skivan? (Eftersom det var just den som bråket handlade om, eller också att han får x antal kronor så han själv kan få välja att få köpa skivan- eller något annat.) Han skulle t.ex kunna hämta varor och lägga i kundvagnen, lägga upp på bandet, hålla sig lugn och inte tjata på er om att få köpa saker, acceptera ett nej i affären osv.

Har man tur så upptäcker barnet att det kanske inte är så dumt att samarbeta, utan att det faktiskt är ganska skönt också att slippa bråk och på köpet få känna sig lite stor…

Oja, jag har provat…Men grabben har problem i vissa situationer, affärer är en problemplats för honom..Vet ej varför, men måste bero på hans tidigare hem, där dom köpte grabbens tystnad…Så han tror att det lönar sig att skrika å bråka, för då får man det man vill..

Jag minns för inte så länge sen, när han ställde till med en scen för han skulle ha en platt-TV för 10000:- rimliga krav eller?..Han ville inte förstå att man köper inte en sån sak utan vidare…

*ojoj* Då förstår jag att ni har lite problem:)

#14 det var det ledarna sa också att man måste gnugga knölarna lite för att hitta "nya" konsekvenser istället för dem man har lagrade i hjärnan som man vet !tar där de ska för stunden" så det är bara att gnugga på;-D

låt barnet sitta kvar i badkaret…hur skönt är det när det blir kallt???(glöm inte börja i tid så det inte går över sovtiden…)

här hemma får barnen ta en snabbdusch om de inte sköter badandet ordentligt..vilket de inte gillar…

Var på BUP igår..Frågade just om detta med straff, att sätta straffet i samband med det som barnet bråkar om tex…

Kuratorn å psykologen tyckte inte så, dom sa att det var bättre att ha vissa saker man drog in, då tex TV å kompisar…Så det kändes ju skönt att man inte gjort helt fel, fast det kändes så..

Vi använder inte bestraffningar.  Jag är själv uppfostrad så och det fungerade också. Jag tror inte på detta med bestraffningar genom indragna förmåner. Om de tex inte får åka till ridskolan blir det ju indirekt jag som blir straffad, eftersom jag ändå får betala kalaset.

Det är väl tur att det funkar för er utan bestraffningar..Men jag lovar, vi skulle inte fungera alls här utan någon slag straff..Grabben skulle ta över allt, vi skulle bli totalt överkörda..

#22. Funkar det med bestraffningar då?
Vad händer när ni blir överkörda?

Ja, vad händer när barnet tar över, när barnet får bestämma vad som är rätt eller fel, vad händer när "föräldrarna" blir överkörda…Så visst, det funkar till en viss del…Han lyssnar aldrig förrän han står inför sitt straff….Han måste ha nått att bita i, så att säga…Förstå att man gör inte vissa saker…Skulle han aldrig förstå om jag stod där med mitt Aja Baja inte röra…Hahaha vilket hånflin jag skulle få till svar då..

Har provat den snälla vägen, ja det handlar om att överleva här…Vi ska kunna fungera som en familj…Skönt att ha Soc. å Bup bakom ryggen i vissa situationer..Både råd å hur man behandlar barn med speciella behov…För speciell är han…

#24. Jag vet faktiskt inte. Har aldrig varit i den sitsen. Det är därför jag frågar.

Nä, å det är det jag vill undvika med just straff…Kanske låter hårt..men jag lovar, världen där utanför är betydligt hårdare än våra straff..Vad händer den dan han inte lyssnar till myndigheter???..Ja det är min rädsla..

#26. Har han något handikapp som bidrar till bekymren?

Han är uppfostrad av en psykisk sjuk mor å en gravt alkoholiserad far (min bror) är avliden nu…

Men vi utreder just nu på Bup andra handikapp…Kanske arv från sin mor, finns det misstankar om i dagens läge, kanske en liten  släng av Aspberger..eller bara fruktansvärt psykiskt misshandlad som liten…Vi vet inte…Men vore väldigt skönt att veta, så man vet hur man ska gå vidare i tillvaron..

Hej catfoot! Undrar hur det gått för er? Har inte varit inne på iFokus på länge men kommer ihåg dig o pojken, har tänkt på dig ibland. Har själv gått in i väggen av flera olika orsaker o som grädde på moset vår numera 6-åriga dotter som varit "i det blå" under de senaste 3 åren. Hon lyssnar inte ett vitten på vad vi säger o lyssnar hon hör hon bara enstaka ord o sätter ihop egna betydelser av det vi säger. Sålänge hon får vara i centrum är allt OK.

Summa sumarum: skolan har reagerat på saker som hon har sagt o vi ska nu till BUP. Gott o väl det men det var jobbigt att sitta o höra på hur de fått saker serverat. Särskilt när fröken är både släkt o granne o vet att vi två har haft det jobbigt. Rektorn kommer jag aldrig att kunna se allvarligt på efter det mötet då han var av den åsikten att barn ska ha 100% uppmärksamhet då det kräver det, man ska släppa allt för att kramas en hel dag o man får absolut inte ha några som helst krav på en 6-åring för det är de för små för!

Efter mötet har hon dock varit mkt duktigare. Hon förstod nog att det var ngt som var fel när vi satt o talade m fröken o rektorn utan att hon fick vara med. Har också talat om för henne att jag är sjuk. Har iofs inte fått ngn diagnos (än) men jag uppfyller alla kriterier för utmattningssyndrom. Tack o lov har jag mått bättre de senaste v, har fått namn o erkännande på att jag mår dåligt o vi går mot ljusare o varmare tiden. Hoppas bara att vi får träffa ngn vettig på BUP. Har hört neg om iaf 2 pers där så jag är lite nervös…

#29 Hoppas det går bra. Lycka till:-D

#29 håller tummarna och önskar dig lycka till.