lägger till att hon också har så pass dålig syn at thon kisar och ska få glasögon nästa vecka. om det nu skulle spela någon roll in i sammanhanget.

jag kan tänka mig att det kan spela en roll faktikst. Det kan va så att när du sätter ner henne så ser hon inte dig, men när du väl sätter dig vid henne, ser hon ju dig. Det är kanske även så, att hon tycker det är lite obehagligt att inte kunna se ordentligt och blir kanske då lite otryggt. Sen är ju mammas famn den tryggaste platsen som finns

Sätt ner henne på golvet, skriker hon, så sätt dig ner hos henne, eller ge henne en leksak som hon tycker om. Jag tror att det blir bättre succesivt, sen kanske hon kan sitta själv till slut, o leka utan att bli ledsen. Jag hade nog försökt låta bli att lyfta upp henne när hon blir ledsen, så hon lär sig att leka där. Annars kan det va så att hon alltid vill bli buren. Men sen menar jag ju inte att du ska låta henne sitta där hela dan själv

Se hur det blir när hon får sina glasögon. Jag tror det kommer bli bättre.

usch vad luddigt jag skriver, ser jag :) Men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Ja det är kanske så att hon blir rädd av att hon inte ser så bra, i närheten av dig känner hon sig trygg…

Hoppas det blir bättre med glasögonen

För väldigt länge sedan, innan jag fick mitt första barn fick jag lära mig att små barn har perioder när de tror att man lämnar dem och inte kommer tillbaka. Kanske att det är så hon känner och det i kombination med att hon inte ser så bra kan göra saken värre.
Om du pular i köket kanske du kan ha henne brevid dig i sin stol, så har jag skruttan. När jag kör med snabeldraken eller pysslar i annan del av lägenheten sitter hon ibland i sin gåstol.
Nu slog det mig att hon kanske inte känner sig riktigt hemma än i er nya lägenhet med tanke på synen menar jag.
Jag är ingen hönsmamma men gillar inte alls när skruttan skriker jätteledset, då tar jag upp henne. Grintjurar hon bara får hon göra det ett par tre gånger innan jag tar upp henne. För mig är det viktigt att hon känner sig säker och trygg i att jag alltid kommer att finnas där för henne. Att hon kan känna förtroende och tillit till mig.
Jag tror som övriga att det blir bättre med glasögonen på.

Susanne

tror som #2 men om du pratar med henne samtidigt fast att hon kanske inte ser dig e det samma sak då? berätta hur det blir sen när hon fått glasögonen!

Hon har fått glasögonen och det är ingen förändring. Gallskrik oftast. Jag pratar alltid med henne när hon sätts ner på golvet.

Oftast så skriker hon bara en liten stund och sen så är det bra. Men börjar hon gråta och ha sig så sätter jag mig vid henne, ställer henne vid soffan eller tar upp henne så blir det bra.

hmm va konstigt hoppas du hittar en lösning

Enligt utvecklingspsykologin är 8-10 månader en väldigt känslig ålder att bli "lämnad" i. Det är bl.a. därför som barn är några månader äldre när de börjar förskolan, då de lämnat detta känsliga stadie. Om allt är som det ska så går det över snart.

#8 som jag misstänkte. Jag hade dock glömt vilka månader som är dessa känsliga. hade för mig att det var lite längre fram.

#9 Hoppas att lilla tjejens oro försvinner snart! ^^