Barn iFokus

Barn

Etikett: 25-off-topic
Läst 1686 ggr
dominic
0

Familjesorg,orolig för min lilla dotter

Ja som överskriften säger så är jag så orolig för min dotter som fyller 9år i sommar. Bakgrunden är denna:

Strax innan jul tog vi beslutet att avliva vår hund som alltid funnits i hennes liv, hon tog det hårt givetvis. Vi har honom begravd hemma här på gården och har hela tiden ett ljus tänt. nyår kom och gick så även halva januari, vi kämpade på med saknaden av lilla hunden, då händer nästa hemska sak.

Min far hennes morfar drabbas hjärnblödning, kämpar på i ca två veckor men klarar inte av det. Min älskade pappa dör i början av februari. Livet för mig rasar totalt! Försöker ändå hela tiden hålla min flicka delaktig, låta henne bara fråga fråga och prata. Vi minns och skrattar mycket om morfar, hon pratar om hur morfar alltid fanns där och alla saker de gjorde och sa. Allt från hans kläder, till hans egenheter. Hon är med på begravningen och allt går bra, är väldigt ledsen men pratar om det. Frågor om grav, var morfar gör nu kommer, var hunden är som hon saknar så. Försöker svara så gott och ärligt som jag kan.

Vi tar oss tillsammans igenom februarimånad och går in i mars

Då kommer nästa stora sorg. Hennes farfar som under hela hennes liv kämpat varit sjuk och kämpat emot flera hemska sjukdomar nu blir jättesjuk. Han kommer in på las, vidare ner på iva-avdelning. Slutligen blir han så dålig att han hamnar i respirator.igår kom dagen när inte heller farfar klarade sig längre. Han somnade  för gott in igår kväll. Min dotter rent förtvivlad givetvis.

Hur mycket ska en snart 9-årig flicka bvehöva klara av? Givetvis är hon ju med hela tiden vi pratar, ältar och minns. Vill samtidigt ej vara tjatig! Men hur mycket räcker jag till? Bör jag söka proffisionell hjälp? Hur ska jag hjälpa henne igenom detta???????

Usch detta blev långt, hoppas att nån orkade ta sig igenom och ge mig råd…..

Rocktjejen
0
#1

Ååå..stackars er så mycket sorg på en gång..och stackars din lilla tjej..

Har tyvärr inget bra råd där.=(

Men jag känner med er..

Varma kramar

Eva

dominic
0
#2

Ja det är tungt. tack för din omtanke….

Elisabeth-J
0
#3

Jag tycker att ni gör så bra ni kan göra, att prata och låta henne vara delaktig, svara på frågorna hon ställer och komplicera ingenting. Prata om döden på ett naturligt sätt. Jag tror att hon kommer att klara det här bra med så bra föräldrar! Du får gärna skriva härinne om det blir något och du kan också kontakta mig privat om du vill få mer hjälp.

Kramar till dig och din dotter.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Gullan402
0
#4

Prata, prata , prata med er dotter. Du känner din dotter bäst och märker på henne hur hon mår innerst inne. Känner du då att ni behöver hjälp utifrån för att gå vidare så kontakta sjukvården.

Djur är väldigt bra terapi för barn. Ni har inte funderat att skaffa en ny hund? Om ni inte har tiden/ork/lust för en ny valp att lära känna kanske en katt kan vara bra. Eller ett marsvin?
Jag vet bara att mina barn bearbetat sina känslor av sorg och saknad mycket med hjälp av våra djur. Inom loppet av ett år avled gammelfarmor, farfar, gammelfarfar och pappa till mina barn. Findus vår hund har många gånger fått trösta oss. Stora flickan hade i den vevan mycket jobbigt i skolan där hon blev mobbad. Hon är ganska tyst och försynt och tar åt sig mycket och då fanns Findus alltid tillgänglig för henne. Hon pratade om allt med honom och i en hund får man gensvar när man pratar så hunden har hjälpt båda barn och mig mycket.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

FerretCrow
0
#5

Oj vad ni har råkat ut för saker. beklagar sorgen tyvärr kan jag inte hjälpa er=(

Lilj-an
0
#6

Jag beklagar er sorg.

Alla stora som små går igenom ett sorgearbete när någon nära lämnar oss, det tar olika länge för oss den processen att bearbeta, men glömmer sina nära gör man aldrig.

Det viktigaste tror jag är att tala om döden som något naturligt som vi alla kommer till en dag utan att skrämma henne. Och hur bra hennes morfar och farfar har det nu som slipper lida, för det är trots att lida man gör när man är sjuk länge och har ont. 

Mina barn var små när min mamma gick bort, jag förklarade det som det var det bästa för henne att få lämna smärtan och gå vidare , min mor slutade med cancer och led väldigt i slutet det  måste ha varit  en befrielse för henne att få lämna jordelivet.   

Det finns säkert bra barnböcker som beskriver döden på ett bra sätt. Läs dem gärna tillsammans.

Lycka till med sorgearbetet // Kramar Ann

dominic
0
#7

Tack alla för era råd. Ni är verkligen snälla. Vi pratar om allt men inte hela tiden vi får se tiden an hur detta går. Det känns nu som vi kan väva in pratet om att dö på ett naturligt sätt. Jag är lättad än så länge att hon verkligen pratar om det, frågorna kommer spontant och på ett naturligt sätt, jag försöker svara så gott och rakt det går.

#4. Vi hade redan en hund till innan vi tog bort gamla vovven. Har även hästar, flickan har kanin som hon gullar väldigt mycket mer med nu än vad hon gjorde innan allt detta.Andra hunden älskar hon och han lidder för det mesta vid hennes sida, när hon leker är han med likaså om hon tittar på tv eller spelar data ligger han jämte. Det är väldigt bra hjälp med djur,speciellt i detta läge.

AusaBausa
0
#8

Beklagar er stora sorg.

Ja jag säger samma som dem andra, prata om det o svara så gott du kan på frågorna hon har.

Skulle det inte hjälpa finns mga bra psykologer o kuratorer kopplade till Bvc/skola. Be dem om råd! Du kanske inte behöver gå med henne dit utan bara få tips av dem själv.

Lycka till!

kAJSA74
0
#9

Beklagar sorgen.

Tycker ni gör bra som pratar med henne och låter henne sörja det är viktigt. Det är ju även viktigt för er att få bearbeta sorgen. Ofta glömmer man sig själv.