Visst är det jobbigt att vara baby-sjuk. Man ser bara dessa godingar överallt, och barnvagnarna svämmar över gatorna.

Låter som om dina systrar menar väl, vill att DU och ditt blivande barn ska ha en tryggare tillvaro med en befintlig ekonomi (för det har du ju knappt nu som jag förstår eftersom du pluggar). Men kanske är de lite klantiga i det sätt de säger det på. Om du tar bort alla blossande känslor från dem och från dig och bara ser på faktan så kanske de trots allt har lite rätt. Din sits nu är kanske inte den bästa, och som jag förstår det så har du ju just nu faktiskt ett mål, dvs att du har 2 år kvar att plugga. Varför inte göra en 3-årsplan (eller längre) där du (och din kille) planerar er framtid. haha, jag låter kanske lite tråkig, men så tänker iaf jag. Att skaffa barn är ju ett åtagande bra mycket längre än 3 år, så nog har du "tid" att planera lite.

Vad vill du hinna på dina 3 år? Du vill hinna plugga klart antar jag? Något annat du vill hinna med? Du vill kanske hinna jobba ett år? Lovar att om du hinner jobba minst ett år innan du skaffar barn kommer du ha en helt annan ekonomisk sits för dig och ditt barn. Du klarar dig säkert nu med, men förutsättningarna blir sååå mycket bättre med lite utbildning, ett jobb och med mål i livet. DU kommer ha råd att vara hemma längre med knodden och kunna skämma bort den bättre med det du vill. Men framförallt har du något att komma tillbaka till om du behöver mer pengar eller om det mot förmodan spricker mellan dig och din kille. Annars sitter man ju rätt illa till om man dessutom har ett spädbarn.

Låter präktigt, men jag är själv en sån där planerare och praktiker som vill känna mig trygg innan jag skaffat barn, så att jag kan ge mitt barn mer än bara min kärlek. Så att jag kan ge den trygghet och en uppväxt där jag har råd att ge den vad den vill ha och behöver, oavsett om jag är gift (vilket jag varit ett år nu) eller om jag i framtiden blir ensamstående. Kan tillägga att jag själv väntar barn inom EN VECKA (om inte odågan behagar stanna där inne några veckor till, hehehe). Kika in på gravid.ifokus.se  om du vill snacka mer bäbisar! ;-) Lycka till oavsett ditt val.

Lyssna på dina systrar. Dem kanske inte borde skrika men dem vill ditt bästa. Jag hoppade av universietet pga att jag hade barn och tack vare det så kan jag inte få jobb. Nu bor jag ju på så vis med min man att jag inte behöver arbeta pga hans ekonomi men det kunde ha varit värre. Nu har jag två barn.

Skaffa en bra framtid för dig själv så att du kan ge dit barn en bra framtid också. Jag ångrar inte mina barn men en utbildning hade inte suttit fel.

Visst kunde dina systrar ha mer respekt för dig och tala till dig mer som en syster, en jämlike. Där håller jag med dig. Men jag håller inte med om att "En kvinnas dröm är ju för det mesta att skaffa barn", och om det är din högsta dröm så kanske du verkligen inte är redo ännu?

Självklart är barn en stor gåva, något som berikar livet! Men mer än något annat så är ett barn i första hand ett livslångt åtagande och ett ansvar. Skaffar man ett planerat barn så är man enligt mig skyldig att ha ett ordnat liv. Man ska ha en OK bostad, man ska ha en inkomst och en vetskap om att man kan försörja barnet- helst även på egen hand om det skulle vara nödvändigt. Luddesmatte har en väldigt bra poäng när hon skrev "Skaffa en bra framtid för dig själv så att du kan ge dit barn en bra framtid också"

Det låter himla trist kanske, men det är den bistra verkligheten. Njut av dina vänners och systrars barn och skaffa dig under tiden utbildning och en inkomst. Vad gäller oplanerade barn så är risken mycket liten när du har P-stav, och vill du verkligen skydda sig så går det knappt att bli gravid… Det går ju att använda både P-stav och kondom om man vill vara bombsäker.

Det är "bara" dina systrar. Hon bestämmer verkligen inte över dig! Om du skulle bli gravid trotts p-stav så ska du inte göra abort för att dem vill det.

När jag blev gravid, 19 år, så var min syster den andra jag berättade för, och jag fick en rejäl utskällning om att jag ite skulle kunna ta hand om ett barn och att jag skulle bli en dålig mamma, förstöra mitt liv och så. Men det sket jag fullständigt i och nu är min älskade dotter 6 månader.

Det är ju oftast en stor fördel om du går ut skolan innan du ska föda barn så slipper man strul och så. Men det bestämmer du själv.

Jag blev gravid dock när jag var 18 år och jag gjorde abort då jag ville gå ut skolan. Gick andraåret i gymnasiet då. Fast sen så hade jag min då pojlvän (nu är vi gifta) 20 mil bort, men om vi hade bott ihop så had ejag behållt det barnet. oavsätt vad min familj skulle ha sagt.

Hoppas att du får dig en liten bebis sen när du har tagit ut din -stav. Du förstör inte ditt liv alls!

Håller med #4. Du är tillräckligt gammal för att bestämma över ditt eget liv.

Min pappa har alltid tjatat på mig om utbildning och en trygg framtid, när blev gravid så sa jag till honom att du får ha dina åsikter och du får komma med råd, men det är jag som tar besluten om mitt eget liv!

Självklar är det bra om man har en utbildning och fast jobb o.s.v men oftast går inte livet exakt som man planerat och det är helt ok.

När jag ock min sambo fick reda på att jag var gravid så fick vi göra ett val, ingen av oss hade jobb men nu är har vi en son, vi r gifta och min man har ett jobb.

Kom ihåg det löser sig nästan alltid.

Du vet vad som är bäst för dig och du ska inte behöva göra något som du inte vill eller inte mår bra av!

1# Jag ska plugga färdig, min pojkvän går i skolan 1år till sen har han fast jobb hos sin pappa. Vi jobbar helger jag jobbar som servitris och min pojkvän bilmekaniker, el och bygg så han tjänar ganska bra nu med.

2# Men jag har en chans på extra skola det har min kusin och jag kan gå på komvux om något skulle hända. Jag ska gå klart min utbildning men om det hade hänt, att p-staven slutar.

3# Min dröm är att få barn och gifta mig, och vad jag vet så vill alla jag känner och träffat också ha det så. Men jag vill ju ha barn på andra sidan, kondom skulle blivit för dyrt att gå och köpa det hela tiden. P-piller fungerade inte för jag glömde dom alltid.

4# Men då var du väl gravid i slutet av skolan? Har du jobb nu hann du gå ut ur skolan. Tack för ditt svar :)

5# Men har inte du jobb nu då? Det är så jag känner att skulle det nu hända så sa min sambos mamma att hon ställer upp om det nu skulle hända. :)

Jag har fått göra abort 1gång innan det var det värsta, att se ett liv som bara faller ut i blod. jag var förstörd i ett halvår pga det. Men mina syskon vet inte det. Och inte mina föräldrar heller, därför känner jag att jag kan inte göra det igen..

#6 nej, jag hade gått ur skolan i juni 2007, blev gravid i november 2007. Men min man pluggade på högskolan och slutade och lyckades fixa 3 jobb på bara ett par månader (2 skitjobb och så ett "bra" som han jobbar på fortfarande). Jag lyckades komma in på vikariebanken då jag är utbildad barnskötare så jag hann jobba ett par månader.

Vi gick från ingenting till att ha fixat allt. Vi gav oss fan på det. Så det kommer nog att gå bra för er om du blir gravid :)

#6 just nu är jag mamma ledig men min man jobbar. Han har inge någon examen från gymnasiet så det har varit lite tyfft för honom att få jobb, men det är aldrig omöjligt! Vi gick från att inte kunna betala våra räkningar till att ha det bättre än många andra på mindre än ett halvår.

Har också gjort abort i tidig ålder så jag vet hur du känner.

I min klass på högskolan är det många som har barn och eftersom det inte är ett så krävande program (förskollärare) tycker de som har barn (och en stöttande sambo) att det är perfekt att ha småbarn och plugga, eftersom de har så mycket tid att disponera på egen hand och ofta kan hämta tidigt på förskolan och så. Ett vanligt gymnasieprogram är dock mer tidskrävande. Vet att en tjej (som gick i gymnasiet) som hade barn på en avdelning jag har vik:at på hade sin 1-åring på förskolan ca 7-16:30 varje dag. Det är nog bra att klara av gymnasiet först, sedan spelar det inte så stor roll, tycker jag.

Va?! Jag blir lite chockad ärligt talat, för i min bekantkapskrets är det tre st som läst till lärare (min syster, hennes sambo samt en god vän). Alla tre har varit alldeles slut av allt pluggande, varit stressade till max och aldrig har jag hört att de skulle haft utrymme för att vara lediga då de egentligen har studietid.

Vad jag fått för mig efter att ha lyssnat på dem så finns det inget specifikt förskolelärareprogram, utan man läser för att få behörighet från förskolan upp till klass 6? Eller hur ligger det till?

Jag läser i Gävle, och visst är det skillnad på olika skolor, men vi har ett förskollärarprogram med två inriktningar (matte/teknik och mångkultur) + en stor distansgrupp (matte/teknik). Så jag kan tipsa om Gävle, om man vill ha mycket eget ansvar och vara bland de första i Sverige när det gäller Europaanpassning.

Hej! Jag förstår ditt problem & jag kan verkligen förstå att du blir ledsen & sårad! Syskon kan verkligen såra en, men jag är säker på att de inte menar så illa som det låter. Jag vet ju inte så mycket om dig och ditt & pojkvännens liv, men jag tycker absolut att du ska berätta för dina syskon hur du upplever deras påhopp. De har INGEN rätt att göra så mot dig. Att de har en åsikt är bra, men det är HUR man framför den som räknas & du blir sårad och det ska du tala om för dem.

Vad gäller ålder & barn har jag den åsikten att även om man är 18 år kan man bli en underbar förälder. Finns inget som säger att om man är 30 år blir man en bättre förälder. Men en viktig sak är att man är helt SÄKER på att man är redo att ta det ansvaret vilket innebär att bli förälder. Jag tycker personligen att du ska gå klart skolan. Men är det att bli mamma som känns 100% rätt för dig i detta läget & din pojkvän är 100% att han vill det oxå… då är det det ni ska göra!

Men prata med dina systrar!!!! Du är värd bättre bemötande än så!!!!!!!!!!!

Lycka till!

Kram Tina35

Man måste kunna försörja barnet själv innan man skaffar något. Hur många 18-åringar kan det i dagens samhälle? Jag tycker det är fruktansvärt omoget att ens tänka på att skaffa barn innan man har egen inkomst.

Man kan säkert bli en underbar förälder när man är ung, men har man inte råd så är det inte så underbart. Särskilt inte för barnet.

Ursäkta min ärlighet, men det är ett liv det handlar om.

Jag har haft egen inkomst sen jag var 13år, började då jobba när jag inte var i skolan. Flyttade hemifrån när jag var 16 och har klarat mig själv sen dess! Finns ju många över 18 som inte klarar av att ta hand om sig själv ockå!

Mmjo, men nu handlade ju tråden om trådstartarens situation, och om jag uppfattat det rätt så går hon fortfarande i skolan?

Ja hon går i skolan ja, men du kallar henne omogen för att hon ens tänker tanken, du vet väl inte om hon har inkomst eller inte. Tycker inte att man ska dra alla över en kam och säga att det är fel!

Min makes mamma och många fler som jag känner fick barn i tidig ålder och hade det tufft med ekonomin, men inte har de gått åt skogen för dem,Nej!

Men om man inte har råd med kondomer (inlägg #6), hur har man då råd med ett barn…? En liten undring bara…

#17 håller med dig, det jag ville påpeka förut var att åldern har ingen betydelse över mognad för att skaffa barn!

Tyckte bara att #13 skrev konstigt, lite som om hon drog alla unga över en kant!

#13 hur mycket i inkomst ska man ha enligt dig för att ha råd?

#19. Tillräckligt mycket för att ha råd med mat, bostad och allt annat som man behöver till sig själv och barnet. Då räcker inte ett studiebidrag långt.

#16: Jag har inte skrivit att hon är omogen, jag känner henne ju inte alls… Jag förstår att hjärtat ibland vill en sak och att man kan längta, oavsett ålder eller andra omständigheter. Jag längtade nästan ihjäl mig efter barn från att jag var 22 tills vi började försöka få barn då jag var 27, men var smart nog att inse att en bebis i kombination med ett litet oisolerat torp där köket höll +6 grader vissa vintermornar inte var en bra lösning… Alltså fick vi bygga och jobba på huset i fem år innan det var mer barnvänligt, vilket jag idag är mycket tacksam över! Sedan tog det ett år att ens bli gravid och då miste vi barnet i v20. Livet kan ta märkliga vändningar. 

Det minsta man kan göra om man vill försöka vara en ansvarskännande förälder, är att ha ett bra förhållande till barnets pappa, en "tryggad" inkomst och ett tryggt boende. Då har man gjort vad man kan, allt därutöver är bonus:) Om TS inte har råd med kondomer, så hoppas jag att hennes farhågor om att bli gravid trots P-stav är ogrundade. Hon skriver ju inte heller att de planerar att skaffa barn just nu, bara hur hon ska bete sig om hon blir gravid.

#21 jag ser stor skillnad på att planera att skaffa barn och "råka" bli gravid. Min dotter var int eplanerad, och jag skulle aldrig planera och försöka skaffa ett barn varken då jag blev gravid eller nu. Men jag blev gravid ialla fall och det kändes fel att göra abort. Jag reagerar inget spec när någon som är ung blir gravid (okej, kasnke när de är under 16) och ska behålla och de inte har planert, men om de planerar så höjer jag lite på ögonbrynen.

Skillnad på att skaffa barn och skaffa anser jag..

Jo, visst har du rätt. Man kan "bli" med barn och så kan man "skaffa" barn.

Okej jag ska berätta lite om mig själv, allt blir alltid fel när man inte berättar om sig själv. Men på ett ungefär så får jag och min sambo in 9000kr om inte mer varje månad, 4000kr till hyra 1000kt till försäkringar och räkningar o så.

13# Du vet inte vem jag är hur jag ser ut eller nästan någonting. Du kanske är äldre än mig men att skriva en sån sak, tyckte jag var ganska omoget gjort. Och man ska inte gemföra andra 18åringar med någon annan, för vissa kan ha varit med om mycket, vissa inte. Så ta reda på lite mer innan du vräker av dig på det sättet. Det är i alla fall min ärlighet.

Och angående det med kondomer så tänker inte jag köpa 10st för 100kr 1 gång i veckan.

Tack så jätte mycket för alla svar, jag ska prata med mina syskon och se vad jag får för svar tillbaks.

#24. Äter ni inget?

Att ha barn kostar mer än 100:-/månaden.

Men om jag säger att vi får 9000kr kanske mer så borde du väl förstå…..

Jag är själv arbetslös och saknar tyvägg gymnasiekompetens p.g.a. att jag led av depressioner när jag var ung vilket gjorde att jag inte klarade av mina studier (numera helt frisk dock) och ärligt talat så underlättar det enormt att ha en utbildning färdig - det ger dig (och indirekt barnet) en större trygghet.

Att du längtar efter barn är inget fel egentligen, det är när du sätter din längtan att bli mamma före ditt framtida barns behov som det blir fel.

Det är kanske det dina systrar är rädda för? Att du inte ska tänka dig för?

9000 kr låter lite. Beräknade du det på föräldrapenning eller studiemedel?

Vi har 13000 kr totalt i inkomst och måste ändå hålla en strikt budget - barn kostar mycket. Om ni hållit en strikt budget med er inkomst hade ni haft ca 4000 kr över efter hyra/räkningar - blöjor & tvättlappar går på ca 1000 kr - då har ni 3000 kr över till mat, hygien, mm - det ligger under riksnormen med över 1000 kr. Vi klarar oss på 4000 kr till mat per månad, men då blir det inget till nöjen - inga cafébesök, ingen bio, osv. Hur får ni pengar till kläder till barnet? Vi lägger ner ca 4-5000 kr om året (exkl. vinteroverall och skor).

Jag tror du förstår - det är mycket att tänka på innan man blir förälder. Min poäng med detta (enormt långa) inlägg är:

Plugga färdigt. Se till att ni har en stabil inkomst - ett tryggt förhållande verkade ni redan ha (vill killen ha barn lika mycket som du förresten?) - och en bra bostad i ett bra område. Därefter kan du skaffa ett helt fotbollslag med barn! Och om du skulle bli gravid innan dess är det är ingen katastrof, men det kommer bli betydligt jobbigare för er.

Tror du blir en fantastisk mamma en vacker dag, du verkar ju redan ha den kärlek som behövs inom dig!

#27 Hur gamalt/gamla barn har du?

#28) En fantastisk liten grabb på 2 år och 2 månader! :)

jrdell, tycker lite synd om dig just nu när du blir sågad från alla håll. Kan säga så här att visst underlättar det mycket om du skulle gå färdigt skolan, men saker och ting blir ju inte alltid som man planerar.

Alla speciellt mammor "Vet bäst & vad som är rätt och fel" och det vill man verkligen påpeka hos andra, Men du är en vuxen människa som också vet bäst och har en inre instinkt om vad som är rätt och fel, så lita på dg själv! Människan är fantastisk och klarara enormt mycket bara vi vågar tro och lita på oss själva.

Jag är 23år och skrev också här på iFokus när jag var gravid och inte riktigt säker om jag skulle klara av det, och gud vad jag blev sågad precis som du. De skrek ut att jag skulle ha PENGAR PENGAR PENGAR, och nej jag hade inga pengar just då men valde att behålla barnet ändå.

Jag bor numera i en stor trea med mitt barn och min nyblivna man och inga penga problem har vi heller, för allt löser dig bara man vågar satsa och kämpa. Visst jag gick färdigt gymnasiet men inte min man, inget vi lider av.

Min pappa växte upp med sin familj, URFATTIGA var de! Sen 20 år tillbaka har han drivigt eget företag. Han har ingen utbildning! Så allt är möjligt bara man vill!

30# Tack så jätte mycket, jag vet om att skulle det hända så kommer jag klara mig. Och min pojkvän/sambo stöttar mig i alla läge

Nu på sportlovet var jag och gjorde graviditets test, jag sa till min syster att jag skulle ta ett. Och då säger hon till mig är det ett barn så måste du göra abort för du blir ingen bra mamma.

Jag la på telefonen gjorde testet och det visade inget. Jag och min pojkvän blev glada men mmin syster fortsatte och hålla på, genom att säga att mina barn kommer gå i trasiga kläder och inte få mat och ingen bra uppväxt med mig som mamma.

Och nu orkade jag inte så istället för att hon skulle säga upp kontakten så sa jag det. JAg sa upp syskonvänskapen helt och hållet.

Men nu ska in syster snart föda hon är i vecka 30, tycker ni det är fel av mig att hälsa på sonen/Adrian och komma med en blomma och body och bara säga hej få träffa adrian och sen gå igen. Är det fel?

Jag blir ledsen när jag läser det du skriver, ens familj är dem som ska finnas där för en i vått och tort oavsett vad. Jag skulle aldrig ta något sådant, och specellt inte från ens egna familj. Det finns inget "för ditt egna bästa" i de orden som hon säger! Många Kramar från mig!

Tycker du ska berätta för syrran att du faktiskt blir ledsen för vad hob säger, mm,kanske ett brev där du förklarar allt och att du gärna vill vara en del i barnets liv mm.

Och alla ni andra "kloka" mammor,, sluta att klanka ner så f*rbannat.

Hon är 18, myndig, får enligt lag göra som hon vill, hon vill ha tips, ideer och kanske bara någon att bolla med eller vädra sina åsikter med.

Min man fick barn när han var 17, tjejen var 18, visst de var unga, men de klarade det.. sedan att de splittrades hade med helt andra saker att göra, mamman blev sjuk, mm.. Sen när han och jag träffades så fick vi två barn, jag var 20.

Kämpa på tjejen, det som händer och sker finns det alltid en orsak till.

Och tror innerligt att allt kommer ordna sig för er!

Kramar

det är klart att du är ung men det är bara du som bestämmer jag fick barn när jag var 19 och det har jag ej dött av jag har 6 barn 18,16,14,10,7,2,5 år jag har jymnasieutbildning och fast jobb jag har samma utbildning som min sambo och lika lön man kan om man vill. tänk på att om man gör aborter hela tiden så kanske kan man ej få barn sen tänk noga min kompis dotter har gjort 3 aborter hon kan ej få barn i dag ej roligt.

Min kompis fick barn då hon var 16 år och det klarar hon jätte bra även nu två år efter när hon är ensamstående. Hon fick mycket stöd av mig, sin familj och av andra kompisar, och vi hjalp henne med att vara barnvakt och köpte kläder till barnet i present innan han blev född, så han hade nog fått kläder som räckte till ett helt år, vilket var tur för henne.

Själv längter jag till den dag jag ska skaffa egen familj, men prioriterar att gå klart utbildningen först, köpa hus och få ett till jobb, då jag vill ha det stabilt innan. Men om det skulle hända att jag blev gravid innan tror jag inte att jag kunde klara av att göra abort då det känns för mig som att döda liv, och då får man helt enkelt kämpa hårdare för att klara sig och sit barn.

Om man längter mycket till att få barn kan det vara en bra ide att vara barnvakt för andras barn, är mycket lärorikt, men även jättekul för det mesta. Har själv vart barnvakt både dag och natt för upptill 6 små barn (0-8 år) samtidigt båda hemma hos mig och min familj, men även i barnens hem, vilket var jättekul men även jobbigt, så när man gick och la sig på kvällen i sengen och barnen sov eller var blivit hämtad hem kände man ibland en lättnad av att det äntligen blev tyst. Det är ett bra sätt att ta reda på om man lämper sig till att bli mamma och även hur många barn man klarar av.

Låter jtte smart det du säger Illeman om att vara barnvakt, måste bara påpeka att man orkar att "ta" mer när det är ens eget barn.

Jag får väl lägga mig i lite också å tala av av egen erfarenhet….Jag är 26 år och har en dotter på 6 år.

Jag längtade efter barn redan när jag var 15….. träffade min nuvarande kille när jag var 17… blev gravid när jag var 19! Överlycklig!

Varken min kille eller jag hade jobb och ingen a-kassa, han levde på soc å jag levde på han och jobbade på inringning lite grann. Levde på sammanlagt ca 8000 i månaden. När vi sedan fick vår lilla ängel fick jag 6800kr + barnbidrag 950:- och bostadsbidrag 450:-.

Dvs 8000:- totalt … hyra på 3500:-. Vi klarade oss utmärkt men det blev inget lyx å inga nöjen. Begagnad barnvagn, barnstol o.s.v men mycket nya fina kläder på rean. Vi levde på dessa 8000:-/månad i ca 1 år. Fick sedan leva på socialbidrag igen i ca 1 år… det var inget roligt alls att leva på existensminimum men vi var lyckliga! Nu har vi stabil ekonomi sen några år tillbaks och ingen led av att vi hade dåligt ställt ett tag, vi hade allt vi behövde och prioriterade annorlunda. Skulle man däremot gå ner nu från 20 000 totalt till 8000 skulle det vara katastrof, man har ju anpassat sig efter inkomsten. Å det gör man även när man tjänar lite.

Så jag tror absolut inte ekonomin är problem även om man inte får det fett å lyxigt. Man får helt enkelt prioritera… bara man sätter barnet i första rummet å är beredd på välplanerad budget.

Lycka till! Kram

#13

Jag förstår hur du menar och jag anser dig ha rätt även om några tycker du är brysk.

Jag förstår också längtan efter barn. Min son är nu två år och jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur mycket krav det skulle ställas på mig och hur mycket man behövde ändra i sitt liv för att alla skulle må bra. Att aldrig få sova på nätterna,inte kunna äta en hel måltid ifred eller va superstressad när man tog en dusch…

Har man aldrig haft barn kanske många har svårt att förstå hur livet kommer bli.

Jag måste nog säga att det kan vara rätt att råda till att vänta tills man gått ur skolan,fast man kan tänka sig för hur man levererar det (nu menar jag släktingar och vänner i huvud inlägget)

Samtidigt tror jag inte att man kan ta åt sig sådana råd i så unga år. Lugn…när man blir äldre så förstår man vad folk försöker råda en till…..

#32 Om man kommer bli en bra förälder eller inte handlar inte om vilken inkomst man har. Saker brukar lösa sig, och som någon skrev får man ju helt enkelt anpassa sig efter hur mycket pengar man har att leva av. Det viktigaste är väl ändå att man verkligen vill ha ett barn när man skaffar sig det? Matriella ting är just matriella ting. 

Angående dina systrar menar de säkert väl, bara att de utrycker sig klumpigt. Tycker absolut att du ska besöka din syster och ehnnes familj när de har kommit hem, jag tror du ångrar dig annars.

Nja, visst är pengar inte det som avgör hur bra förälder man blir. Men att man reflekterar över bl.a dessa saker och tar dem med i beräkningen- det är vad som gör en person till en ansvarskännande och bra förälder. Kommentaren att materiella ting skulle vara ovidkommande är en väldigt i-landsinfluerad…

Säg det till de som är verkligt fattiga. Inte heller tror jag de delar den åsikten. Och tro det eller ej, verkligt fattiga människor existerar även i trygga Sverige.

Visst, det är inte ekonomin som gör en förälder bättre eller sämre, men man gömmer sig för verkligheten om man tror att det inte har ngn betydelse.

Säg att du (TS) skaffar barn nu, med mycket liten inkomst, visst ni kommer säkert att klara det, men kommer också få vända på varje krona för att få det att gå ihop. Inte unna er någonting osv, om vi istället säger att du väntar 2 år, pluggar klart, får ett jobb och kanske lyckas fördubbla eran inkomst, vore det då inte bättre?

Tänk vad mycket gulliga mjukisdjur ni kan köpa varje månad till er lilla skrutt =) och jag lovar, när du väl får barn så skulle du vilja köpa allt du ser till det lilla knyttet.

Det blir mycket pengar direkt när bäbis kommer till världen. Spjälsäng, bilbarnstol, barnvagn, det är en engångskostnad, men en mycket dyr sådan.

Jag var själv sjukskriven och arbetslös när jag blev med barn. Men ekonomiskt hade vi det ganska bra, vi fick in iaf 22 000:- varje månad och därför kände vi att det skulle gå bra trots att jag inte hade ngt arbete.

Får du barn nu, kommer det dröja ganska många år innan du kan fortsätta din utbildning och skaffa ett jobb. Och ju äldre du blir desto svårare blir det att få jobb nu.

Fråga mig, jag är 26 år och har istortsett ingen arbetslivserfarenhet, jag är alltså inte prioritet 1 när det kommer till att anställa mig.

Jag tror säkert att du skulle bli en bra mamma och ni skulle säkerligen klara er ekonomisk också, på ngt vis. Men tänk vad mycket du vinner på att vänta ett par år till.

#42 jag måste bara säga en sak, att behöva köpa allt samtidigt är lite vad jag kallar "skitsnack" då man kan köpa en sak i taget under de 9 månader man väntar barnet.

#43 jo det kan man ju göra absolut.

Just jag köpte allt samtidigt, eftersom jag är lite av den "oroliga" typen. Lite; utifall allt inte går som det ska

men min poäng kvarstår. Man kan tänka igenom på vad man vinner på genom att vänta tills ma har en tryggad framtid.

Men det är ju upp till var och en. Blir man gravid av misstag, tycker jag inte att man behöver göra abort pga dålig ekonomi, men man behöver heller inte planera en graviditet under sådana omständigheter

Alla har väl rätt på sitt sätt och det finns fördelar / nackdelar med allt…. vår dotter stormtrivdes i sin ligg-vagn för 200:- och den var charmig och fin dessutom. Spjälsängen köpte vi av en kompis för typ nån hundralapp och på 9 månader hinner man rea-fynda, tradera-fynda och låna ihop de där första nödvändigheterna. Dessutom brukar det ju ofta bli många BB-presenter, doppresenter och dylikt från släkt och vänner så varför inte då passa på att "Önska" sig t.ex första vinteroverallen, leksaker eller dylikt.  

#42 Alla dessa gulliga mjukisdjur som bara blir liggandes brukar man ändå ångra att man la pengar på. Speciellt när barnen är så små. Räknade min dotters gosedjur när jag rensade leksaker å det var nog ett hundratal…. varav 5 fick stanna kvar eftersom hon aldrig lekt eller gosat med dem. (bara favorit-nallen)

Tro mig…. dyra leksaker är inte roligare, billiga barnvagnar rullar lika bra. Och med en strikt budget uppskattar man ALLT mycket mycket mer än om man har mer pengar. Å det man behöver har man råd med så länge man prioriterar och tänker rätt.

Åldern spelar heller ingen roll… en 15 åring kan vara mognare än en 40-åring (har träffat exempel på det)

Utbildning, jobb och pengar är såklart viktigt… men ännu viktigare är att man följer sitt hjärta, lever livet och går sin egen väg utan att styras av veta-bästare. Så länge man mår bra och trivs med resultaten av sina beslut finns ingen anledning att ångra sig … man får ta konsekvenserna. Och nu känner du ju till vilka konsekventer du riskerar att få …

jag har ett UNDERBART barn och ett UNDERBART jobb trots att jag skaffade barn utan arbetslivserfarenhet! Jag vet att jag gett min dotter allt hon behövt. Så länge man har en vilja och en dröm så är ingenting omöjligt. Och vill man komma någonstans i livet så är det bara att sträva åt det hållet. Hur många idag känner inte hur hopplös arbetslösheten känns…. ? Kanske tar det ett par år innan läget på arbetsmarknaden stabiliserats… om du utbildar dig nu kanske det ändå kommer ta låång tid innan det dyker upp ett jobb, kunkurensen är hård idag. Följ ditt hjärta och gör det som känns rätt…. mitt tips. /Anna

med kärlek kommer man långt…. skulle det krisa sig går det alltid att få hjälpp på något sätt =) så länge du och den "blivande" pappan är överrens så är det allt som betyder något =)

dock förstår jag att det måste vara jobbig när ens syster hller på och larva sig sådär…