
Tillsägelse av andras barn
Jag kan tycka det är lite jobbigt att säga till andras barn när de är hemma hos oss och leker. Samtidigt har vi våra "regler" hos oss och jag kan tycka att det även ska gälla andra i vårt hem. Jag har 2 hundar och 3 katter och umgänget med dem ska definintivt ske utifrån vad jag anser är rätt och endast under uppsikt. Hos mig har mina egna barn lärt sig att respektera djuren och har ett gott förhållande till dem. Men vissa barn har inte någon kontakt med djur och hos andra får man göra som vill med djuren.
Sen är det mycket annat också, på sättet barnen leker. I vardagsrummet hos oss, ingen lek och inga leksaker. Likadant i mitt sovrum. Spring- och- skrik-lekar sker ute etc. Mat/fika sker sittande vid bordet.
Ibland föredrar jag att ha överinseende med andra barn men då får jag mina egna barn på mig. -Varför får NN göra så när vi inte får etc.
Hur löser ni sånt här?
Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

vi har våra regler här, och dom gäller ALLA! framförallt att man är snäll mot djuren,markerar man från början att "detta gäller här" så brukar det gå in ganska fort hos Ronjas kompisar..sen tycker jag väl att dom kan få fika i Ronjas rum för att dom tycker att det är mysigt..finns väl värre saker att bråka om.

Bra fråga. I rätt tillfälle tycker jag man gott och väl kan säga till andras barn. Speciellt när det gäller djur, där det är viktigt både för djurets säkerhet och för barnets att de respekterar djuret.
Måste bara berätta en lite komisk historia om min systers man som fick nog på en annans barn för ett tag sen. Han var med sina barn på affären och stod och tittade på TV-spel. Bredvid stod en utmattad kvinna med ett skrikigt barn som under 10 minuter skrek oavbrutet medans mamman försökte få barnet därifrån samtidigt som hon handlade. Tror barnet var runt 5 år och det lyssnade inte alls på sin mamma som blev alltmer trött och desperat på sitt omöjliga barn. Det slutade med att barnet plockat på sig massa spel och mamman klarade av någon anledning inte av att ta tillbaka spelen från barnet. Tillslut fick min systers man nog och tyckte så synd om mamman att han gick fram till barnet, sa med myndig röst "nu lyssnar du på din mamma och uppför dig" eller något liknande, varpå han tog spelet från barnet och satte tillbaka det i hyllan. Mamman gav honom en tacksam blick sen kunde hon med lätthet gå därifrån med sitt barn som nu tappat tungan och blivit knäpptyst och lättfogligt.
OK, denna historia är lite extrem, att uppfostra barn på affären är kanske lite överdrivet. men ibland önskar man att man själv hade mod att agera i situationer som inte är ok, där tex ett barn ballar ur totalt och dess förälder inte klarar av situationen. Det kan ju dock tas fel av föräldern om man rycker in, men i vissa fall kan det kanske även vara nyttigt för barnet att se att såhär beter man sig inte och att även främmande personer tycker att det inte är ok.

#1 Fika på barnens rum visst ok men man sitter still, det var det jag var ute efter. Det är inte så kul med smulor/halvätna saker i hela huset samt kladdig saft/juice. Stora flickan som är 9 det inget större problem med hennes kompisar utan det är mer 5-årings kompisar. Sen barn till mammor jag känner som jag är barnvakt till emellanåt.
Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

utan att verka näsvis
så förstår jag inte problemet…jag förstår biten med 5 åringen osv..men vad har det för betydelse om man känner mammorna el brukar vara barnvakt åt barnen??

#4 ingen fara! Jag tar det inte som näsvist.
Jag är nog bara sån att jag överlag tycker det är jobbigt att säga till andras barn. Jag tycker det är en jobbig bit att ha andras barn hemma. Däremot har jag inga som helst problem med grannens barn som ofta är här. Har haft dersa 5-åring idag och fått säga till/lugna ner dem ett antal ggr utan problem.
De barn jag hade i åtanke i kommentaren över känner jag inte föräldrarna så väl, det är s a s nya bekantskaper genom skola/dagis.
Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

oki…men man behöver ju inte dundra på i 700..man kan ju säga det lite lugnt o fint..:)
samma regler med kompisar som utan…leker gör man på sina rum…fikar vid bordet, hanterar våra djur på ett rätt sätt. Är det ngn som inte går efter våra regler berättar jag bara att så här får man inte göra i vårt hus …inget konstigt alls. Och än har ingen inte velat vara här utan tvärt om, ofta vi har komisar här o gärna en 6-7 st på en gång av dem 2 äldstas kompisar. Minstan leker ju oftast m bara en o dem får hålla sig t våra regler dem också då vet dem vad som gäller när dem kommer hit..
Hade med svårt i början o säga t andras barnmen man vänjer sig ju mer barnen tar hem kompisar. OCH tycker inte det är rättvist mot våra barn o ha "nya" regler när barnen har vänner med sig.Lättat för alla m samma regler för alla

I vårt hus gäller våra regler alla. Så det blir inget tjafs. Våra kompisars barn har mer eller mindre samma regler hemma hos sig så barnen vet hur man uppför sig. Även vi har hundar och där är jag stenhård. Man respekterar djuren och vet de inte hur man gör så talar jag om det för dem. Med hundarna är jag stenhård. Dessa lämnar man ifred om man inte frågar mig om de får klappa dem.
Har inte alls svårt att säga till andras barn. Har tom skickat hem dem när det inte fungerat. Talat om det för föräldrarna varför jag kommer över med barnet och att vi avbrutit lekstunden.
Däremot har/hade jag ett kompispar som inte accepterade att vi sa till deras barn om de gjorde fel. Även om saker gick sönder så sa de själva inte till sina barn, och vi fick inte. Behöver jag tala om att de inte längre kommer hem till oss, med barnen. 

Jag har faktiskt inga problem att säga till andras ungar, samma regler gäller för alla 
På samma sätt vill jag att mina barn ska behandlas när de är på besök, jag har inget emot att någon annan säger till mina barn om de inte sköter sig…
Är bra att lära sig ta kritik från andra än mamma och pappa 
Samma regler för alla barn hemma hos oss.
Förklarar vad som gäller, t ex om de tar fram en boll, att bara rulla och inget kasta.
Sen kan man behöva påminna dem ibland men det tycker jag kommer lika naturligt som om det vore mitt eget barn.
Tycker faktiskt att andras barn lyssnar bättre när det inte är dens egen förälder som säger åt dem.