Jag hade inte heller lämnat bort en så liten bebis över natten. Kanske om jag kände att jag var i akut behov av en hel natts sömn för att kunna ta bra hand om barnet men INTE för att festa. Visst är det bra att man ibland tar lite egentid men inte så länge och så tidigt. Jag tror att barnet behöver sina föräldrar då.

Det finns alltid olika åsikter om detta, men jag håller med. Jag tycker inte att man ska lämna bort ett så litet barn över natten. De behöver fortfarande sin trygga fasta punkt då.

Oj, jisses, det var tidigt.

Första gången jag festade till efter förlossningen var nog sonen 10-11 månader iallafall. Och då var han hemma med pappa.

Nej, skulle aldrig lämna bort över natten så tidigt oavsett orsak.

skönt att fler tycker som jag..

Man gör som man vill och det är inget fel i det så länge man är bered att ta konsekvenserna.
Jag tycker ändå att det är bättre att lämna barnet hos någon man kan lita på istället för att ha en barnvakt som går när man kommer hem på fyllan och kanske inte klarar av att ta sig ur sängen dagen efter…vad som då kan hända under natten/dagen efter kan bli långt mycket värre.

Susanne

visst är det så susanne..men så viktigt kan det väl ändå inte va att kröka så man lämnar bort över natt,det är ju inte så att man avlider av alkoholfritt

sandra

# 6, det kan ju vara så att de efter festen ville ha "egentid" och ägna sig åt varandra utan att bli störda. Kanske att det inte hade med alkohol att göra alls.?
Vad vet vi, vi har ju bara andrahandsinformation från ett inlägg där skribenten redan tolkat förstahandsinformationen åt oss.

# 0-100, när folk vill kröka eller vad det nu är de vill göra bryr jag mig inte om för vem är jag att sätta mig till doms över dem. Jag fick tidigt lära mig att -att hytta med fingret mot någon- är bland det fulaste du kan göra mot en annan människa för du är inte ett dugg bättre själv, det är bara något du själv lurat i dig.

Susanne

Jag måste också säga att alla blev så inne i de där med supandet å krökandet..  Behöver julbord betyda krökande?

Vi lämnade bort Elliot över natten nä rvi blev bjudna på kryssning (50-årskryssning med svärfar), elliot var då inte många veckor äldre än dom 12 som nämns i inlägget. JAG tycker att de va självklart att lämna honom hos hans farmor. Självklart fick jag ångest några gånger och höll på att ångra mig hela mprgpnen innan dom kom och hämtade honom. Men sen när jag var på kryssningen och såg en nyfödd bebis ligga i vagnen inne på discot mitt i rökrutan klockan 12 mitt i natten med festande föräldrar så kom jag fram till att jag såklart hade gjort rätt val! Sen va inte jag och sambon där för att KRÖKA utan för att fint fira hans pappa..

FUnkar det så ser jag inte felet med att lämna bort barnet över natten..

nu är det så att jag VET att det har med alkohol att göra o för sambon i fråga så är det viktigare för honom att åka raggarbil med polarna än att umgås med sin sambo/familj!hon är inte ens medräknad när dom ska ut på "raggarsväng"hon gick sedemera ut på krogen efter…med sina kompisar!!

#7, jag hytte inte med nått finger!! det är din egen tolkning,jag undrade över vad andra tyckte om saken då JAG själv aldrig skulle drömma om att lämna bort min 12v pojke över natt för att jag ska roa mig,det kan jag göra när han är äldre!!

första gången william sov hos sin mormor och morfar var han ca 2 månader, alltså 8-9 veckor. absolut inget han har tagit skada av.

folk är så snabba att döma andra, och det är så lätt att spekulera.
den tiden ni lägger ner på att fundera på hur andra familjer kan göra si eller så, lägg den tiden på er egen familj istället. alla är inte likadana, och tur är väl det? =)

# 9, om du inte var ute efter att dömma hade du kunnat utelämna vad den bekanta gjorde och bara frågat om vad andra tycker om att lämna bort sin lilla baby över en natt.
Varför är det så himla viktigt vem som är den bättre mamman?
Hon verkar dessutom inte vara här för att kunna försvara sitt handlande vilket är beklagligt. Jag är övertygad om att hon skulle bli grymt sårad av att bli uthängd såhär. Skulle inte du bli det?

# 10, kan inte mer än hålla med dig.

Susanne

jag har inte nämnt några namn så uthängd är hon inte!! uppenbarligen finns det ju fler som inte tvekar att lämna bort över natt!!det handlar inte om vem som är den bättre mamman osv utan för mig handlar det om att jag tycker att det är helt snett att göra så.Eftersom jag dessutom inte går ut med namn eller annan igenkännande info så spelar det väl ingen roll hur huvudinlägget är formulerat!?!?

Jag reagerar också på det här med att man gärna och lätt dömer andra och många gånger har man inte hela verkligheten när man gör det. Jag anser att varje förälder gör sitt bästa för sina barn och vet bäst vad barnet skulle må bra eller dåligt av och handlar efter det.

#13 dessvärre ser ju inte verkligheten riktigt ut så

Inte alla föräldrar gör vad som är bäst för barnen, finns många barn som far illa av olik orsaker.

Med detta menar jag inte att föräldrarna i #0 är så.

Fast jag ser fortfarande ingen anledning till att lämna bort sin nykläckta för att festa till, men det är min åsikt.

jag själv hade inte lämnat bort mitt barn över natten. men man gör vad man tror passar barnet själv.

däremot kan jag reagera på föräldrar som asar med sina barn ut kl 21-22 på kvällen för att själv gå på festival eller konsert. då blir jag lite förbannad.

Första gången jag gick ut efter förlossningen var min son tre veckor, jajamen, tre veckor! Då gick jag och såg en kompis spela med sitt band på en klubb och drack kanske tre öl, det var underbart. Min son var hemma med sin pappa.. tydligen så anses även en sån sak, att 'lämna' med den andra föräldern vara fult, galet..

Jag avskyr att man har så lätt för att döma andra.. Många dömer nog gärna ut mig efter detta avslöjandet, men om ni vore i mina skor, skulle ni säkert velat göra samma sak.

Jag fick en son som skrek i princip dygnet runt, och jag hade knappt någon hjälp av någon. Jag fick inte ens sova på bb, redan då vaggade jag omkring och tröstade, och grät själv, (barnmorskan ropade att det är inte normalt, att skrika så mycket, skickade sedan hem oss)

Ett ständigt slitande med hemmet, pengar, mitt barn och mig själv, stor ångest. Vore det inte för mina små lufthål här och där, att tex kunnat sett en kompis band, då skulle jag väl varit inlagd nu..

haha.. och varför är det så förresten så jäkla fult att roa sig, när blev definitionen av en dålig och ignorant förälder, synonymt med någon som tycker det är roligt att gå på fest?

Jobbigare är det ju om föräldrarna har festen hemma med barnen.. Det är ju jättebra att man tar ansvar och låter dem sova hos en släkting.

#16 fast det är ju inte samma sak som jag skriver om. klartr att du kan gå ut efter tre veckor om du känner för det. men när de drar med barnet tycker jag det är vansinne.

jag hade med nog försökt komma undan lite.

Håller med dig där Lisette, det är hemsk när man ser småttingar bland fyllskallarna på uteserveringar o.d…

Men nu är det väl lag mot det va? 21.00 får inga minderåriga vistas i öltält, uteserveringar o.d.

Skulle aldrig dra med en nykläckt på uteservering överhuvudtaget, för mycket ljud och oväsen.

I somras fick faktiskt 4åringen följa med och lyssna på trubadur för första gången =) mellan 18-20, sen fick han snällt följa med pappa hem och mamma kunde beställa in en cider ;)

Han var helt lyrisk och bara tittade på trubaduren och klappade händerna och sa: Mamma så där ska jag göra när jag blir stor…

Tycker det är bra att han vill bli trubadur, så mamma kan lyssna på godingar hela dagar hemma i vardagsrummet.

#16 som du ser, inget fel i att roa sig och att släppa barnet hemma hos pappa, tycker jag är skillnad.

håller med personer här som tycker att det döms och pekas på föräldrar som inte sitter hemma och tofflar ner sig tills barnet är 10 år. Jag avr ute första gången när min lilla var 3 veckor. min sambo sparkade ut mig och sa att jag itne fick vara hemma. hon var nymatad och utestället ligger en kvart ifrån oss. Om hon vaknar så ringer jag, sa han. Hur härligt som helst. Dansade och drack en öl.

Vi lämnade bort henne första gången när hon var ca 12 veckor eftersom hon bara skrek, och skre, och skrek och vi kände att i behövde vila för att kunna vara bra föräldrar.

Jag tycker att man som förälder ska göra som man själv känner att man trivs med och kan stå för/försvar. Jag stör mig bara på en enda sak och det är mammor/pappor som räker när dom går med vagnen. Thats it. vill du lämna bort ditt barnf öra tt festa loss ( en ventil) så gör det, men rök inte på ungarna.

Detta kan jag med och säga trots att jag inte lyckades var helt rökfri under graviditeten. Bolmade inte på men det blev en cigarett då och då. Mådde så otroligt dåligt utan ( dåligt ursäkt, jag vet, men det är mitt enda svar). Idag har jag lyckats bli helt rökfri och jag har dåligt samvet VARJE dag för att jag rökte dom där ciggaretterna och just därför, tycker jag, det är så illa när man röker i närheten av vagnen.

Tvingar till och med rökare att tvätta händerna innan dom tar i henne, antagligen för att jag har sån ångest över att jag rökte. . . usch, får en klump i magen när jag tänker på det

Alla är vi olika när det gäller det.. Själv har jag bara varit borta från min dotter, som nu är 4, en natt.. Hon hade hunnit somna hos farmor & farfar när vi kom hem från BB med barn nr 2. Tycker inte alls om att lämna dem över natten. Folk tycker nog att jag är lite fjompig men sån är jag.

#21 Jag är precis likadan =) Tycker att det är jättejobbigt att vara ifrån Skrutten en hel natt.

Jag tycker att man ska göra precis som man vill, alla är vi olika. Inget fel med att stanna hemma likaså att lämna ifrån sig lillen för en natt för att festa. Vissa kan koppla bort bebisen och koppla av vilket kan vara välbehövligt andra tycker det är jobbigt och hittar säkert avkoppling i andra saker de gör.

Jag kan däremot tycka att sånnahär inlägg är onödigt dömande!

Nykläckt är väl att ta i. Barnet är 3 månader. Tycker det är fullt förståerligt att man vill ha en kväll för sig själva. Jag hade inte valt att vara borta en hel natt, men det är jag.

Vad är egentligen skillnaden på att lämna en 3 månaders och en 6 månaders? När är den "magiska" gränsen nådd? När får man lämna bort sitt barn första gången? Är man i behov av vuxet sällskap och lite egentid med sin sambo så är det väl super att man har en förälder som kan avlasta en med barnet. En del föräldrar behöver få lite egen tid rätt snabbt, andra låter det gå många månader innan, vem avgör vilka som är de bästa föräldrarna?? De som fått lite andrum och samlat nya krafter eller de som är ständigt närvarande om än trötta? Vem avgör vad som är bäst för barnet? Nä, jag tycker det är helt upp till föräldrarna att avgöra när det är dags.

Dessutom så tycker jag att det är nyttigt för barn att få sova borta bland människor de känner sig trygga med. Att knyta upp dem så hårt intill sina föräldrar tycker jag är mer fel och egoistikt än de som släpper lite och låter barnen upptäcka att det finns fler tryggheter i världen. Min bekants son fick aldrig sova borta som liten och vågar inte heller nu när han är 5 år. Min dotter har sovit hos mina föräldrar ett flertal gånger sen hon var runt 6 mån och hon är nu 3 år. Hon älskar att få sova borta. Tror det är viktigt för utvecklingen.

Nä, man ska nog inte dömma andra. Min sambos föräldrar hade ett helsike när min sambo var spädbarn. Han hade kolik varje dag, dygnet runt i 6 månader. Hade de inte kunnat lämna bort honom någon gång då och då för att få sova hade det troligen knäckt dem.

#24 Jag kan ju tycka att det är lite skillnad på föräldrarna med kolik-barn och föräldrar som vill ut och festa.

Sen tror jag också på att vänja barnet vid att inte sova med föräldrarna, inte bara lämna bort.

Om jag och sambon ville göra ngt tillsammans så såg jag hellre att "barnvakten" kunde vara hos oss, så barnet kan få vara där h*n känner sig hemma.

#25 Jo, visst kan det vara skillnad. Men det är många gånger jobbigt att vara småbarnsföräldrar och alla behöver ibland ett avbrott, kolikbarn eller inte. Vad är det som är så fel med att gå ut och festa om det är det man vill göra på sin egna tid?

Jag förstår inte varför det klingar så illa hos folk att man ska ut och festa. Livet tar väl inte slut bara för att man blivit förälder? Barnet är ju hos en "barnvakt" oavsett om man festar eller stannar hemma för att läsa en bok i lugn och ro. För barnet blir det ju ingen skillnad oavsett vad föräldrarna gör.

Jag är och har själv aldrig varit någon festprisse, men jag förstår ändå folk som ägnar sig åt att gå ut och roa sig likväl som jag kan njuta av en kväll hemma med sambon utan dotter någon gång ibland. Tror många hakar upp sig på detta med festa att det är likamed att supa sig full.

Det är väl helt enkelt så att alla är olika =)

Jag skulle inte lämna bort min 3-månaders över natten för att gå ut på krogen. Jag tycker att dom är för små då. Dom behöver sina rutiner, sina föräldrar, sin säng mm

Men det är ju vad jag tycker

#26 - Jag tycker nog att om man har valt att bli förälder så får man kanske anpassa sig efter att det finns ett barn att ta hänsyn till också. De första månaderna behöver barnet trygghet, trygghet och trygghet. Åsså lite mat och omsorg också.

Jag själv skulle inte ens ha tänkt tanken på att gå ut och festa när mina barn var i den åldern, det var väldigt lågprioriterat då.

Det handlar inte om att man ska "sluta leva" för att man blir förälder utan att det faktiskt har skett en förändring i sitt liv iom det lilla barnets ankomst och det får man faktiskt anpassa sig efter. Barnet måste få komma i första hand oavsett om det suger i fest-tarmen.

Sen håller jag med om att en eventuell barnvakt borde komma till där barnet bor och inte tvärt om, om man nu måste lämna bort så små barn.

(Vår äldsta dotter har sovit en natt hos mormor utan oss, då hon var ett år ungefär, det är enda natten vi har varit barnfria tillsammans. Och det är inget vi på bågot sätt sörjer över - våra barn finns för att vi har önskat dem och verkligen vill ha dem!)

Jag är en Mormor som hade mitt älskade barnbarn över natt första gången när hon var 3 månder. Föräldrarna var på julbord och det tyckte jag verkligen dom var värda. Jag lovar att barnet inte tog någon skada av att tillbringa en natt hos mormor. =)

Nej, jag ser heller ingen fara i att lämna över en 3 månaders bäbis till en mormor som rår om den till 110% medans föräldrarna får liten egen tid. När jag själv var mammaledig med min dotter så befann vi oss hemma hos mina mamma minst 3-4 dagar i veckan. Vi gick långpromenader med hundarna, fikade och umgicks mest hela dagarna. Om detta inte skulle vara en trygg miljö för mitt barn så vet jag inte vad som är trygg nog.

Det är ju inte så att man lämnar bort sitt barn till någon den inte har en relation till.

Visst har man skaffat barn för att älska och vårda, men inte kan man glömma bort att vårda och hålla liv i kärleken till den man som man valt att få sitt barn med.

Men alla har vi nog olika åsikter om detta.

Jag tror inte att vi (någon av oss) kan döma någon man inte känner! jag lämnade bort min son första gången när han var 9 månader för att gå på en fest. Jag är lite av en hönsmamma! Men hade just den här festen dykt upp 6-7 månader innan så hade jag nog kollat upp om jag kunnat gå ändå. En del fester är viktigare än andra.

Men vad jag vill ha sagt är att jag tror att det ligger lite svensk avundsjuka bakom denna tråd. De vågar att göra något som borde vara TABU! Barn mår bra av att träffa andra vuxna och få som Zebben sa trygghet hos andra!

Vi var i Skåne över julen, först hos min mamma och sen hos min pappa och dem har vi inte träffat sen i somras. Hos min mamma skulle sonen sova (som nu är 6 år) i en tältsäng i mormors rum. Han la sig och somnade rätt snabbt. På natten vaknade han och gick upp till mormor och la sig! han är trygg! Hos morfar skulle han sova i morfars dubbelsäng tillsammans med morfar (han ville det) (vi har inte sovit där på 1½ år) och han somnar direkt.

varför ska vi svenskar vara så präktiga hela tiden och döma andra???

#31 barn kanske mår bra av att träfa andra vuxna och få trygghet hosandra, men jag tvivlar på att man kan börja redan när barnet är 1-3 månader. Den enda tryggheten en så liten bäbis har är just från föräldrarna. Att introducera andra "tryggheter" vid så tidig ålder tror jag inte på. Då tror jag mer att det finns risk för förvirring hos barnet.

Trygghet hos små barn är just rutiner och saker det känner igen. Samma ansikten hela tiden, samma sovplats, samma famn när man är ledsen, det är trygghet hos små barn.

Så om barnen har separerade föräldrar så blir de barnen inte trygga?

I hur många andra länder har man så lång föräldraledighet som Sverige? Blir de barnen sämre än våra barn?

Jag blev bortlämnad från 5 månaders ålder då min mamma var ensamstående och hade inga föräldrar på nära håll. Är jag en sämre människa idag? Känner jag inte samma trygghet idag som en jämnårig som hade en mamma som var hemmafru? Jag tror det är vi föräldrar som gör barnen trygga. Att lämna bort en 3 - månaders bebis är inte hela världen. Att supa sig redlös berusad och sen komma hem och skicka iväg barnvakten är inte idealet men gå ut med kompisar och prata, dansa och ha kul är det väl ingen som dör av eller?

#33 - Man färgas av hela sin barndom och uppväxt. Huruvida du är en dålig människa eller trygg idag har jag ingen aning om, frågan är snarare hur du mådde som litet barn? Nu var du 5 månader när du "lämnades bort" och det är ganska mycket mer än 3 månader… En tremånaders bäbis mår fortfarande bäst av att vara i en van miljö tillsammans med personer den är van vid.

Jag är övertygad om att det är stor skillnad om man lämnar bäbisen borta hos någon eller om barnvakten kommer hem till bäbisens trygga miljö. Ska man sova borta, så bör nog föräldern/föräldrarna vara med, kan man sova hemma så kanske möjligen det är okej att byta ut föräldern mot någon annan som barnet redan har hunnit träffa ganska mycket. Men att byta ut både miljö och förälder tror jag kan skapa onödiga problem i många fall.

Jag glömde skriva varför mamma lämnade bort mig och när! mamma var tvungen att börja jobba igen för att klara att betala allt Hon jobbade på sjukhuset och natt så jag hade en dagmamma som jobbade både natt och dag. jag lämnades hos henne ca 19.00 och hämtades vid 14.00 dagen efter! Jag trivdes hos min dagmamma säger mamma och jag hade henne tills vi flyttade då jag var 4-5 år. Hon hade 3 egna barn och de blev som mina syskon och de avgudade mig! Jag minns henne själv som ett bra minne!

Jag förespråkar inte att man lämnar bort barnen men jag tycker inte om att vi dömer andra som vi inte känner! vad är det som säger att vi får reda på hela sanningen av den som startade denna tråd? jag själv skulle bli ledsen om mina förehavanden diskuterades på nätet utan att jag visste något. Man kan skriva om egna problem men att skriva om någon annan utan deras vetskap är fel tycker jag!

Om någon inte förstått min åsikt så håller jag med talare #7

Du är säkert en bra människa idag, trygg och dann, men jag ärr inne på AnnaLundins linje. Frågan var ju inte om 3-månaders bäbisen är otrygg i vuxen ålder utan hur den känner just vid bortlämnandet.

Och som jag tidigare sagt, det finns anledningar att lämna bort sin bäbis, som i din mammas fall, hon var tvungen att börja arbeta. Men att lämna bort en liten knatte för att man ska ut och festa är en annan sak. Festa är inget man MÅSTE göra, det kan faktiskt vänta tills barnet är lite större och har kommit in i vilka som är mamma och pappa och vad det är för sorts värld den har hamnat i.

Jag kan hålla med dig om att det kanske är fel att diskutera andra och det är ju inget som säger att det faktiskt är så som #0 skrev. Men nu var det just ett sådant fall som diskuteras.

Är det som #0 skrev så tycker jag att det är fel. Är det inte så? Ja inte vet jag, men det jag skriver det är svar på vad jag tycker om att lämna bort sin bäbis för att få gå ut och festa.

Min fråga till er som tycker att det är hemskt av föräldrar att lämna bort sina små är: På vilket sätt tror ni att barnet tar skada av att vara ifrån sina föräldrar? Är det inte så att ni tycker att det är fel av den anledningen att ni själv väljer att inte göra det?

Det är väl inte mer eller mindre OK att lämna bort ett barn oavsett vad det är för göromål. Som nu #0 skrev att hon lämnade bort sitt barn för att hon skulle festa.. vi kan inte anta vilket motiv som ligger bakom festandet. Mamman kanske verkligen behövde lite tid för att rå om sig själv och på vilket sätt hon väljer att tillfredställa behovet är mindre viktigt.

Dumt att störa sig på själva "festandet", det viktigaste och mest diskuterarvänligt är väl ändå känslan/motivet/behovet som mamman behövde få utlopp för. Vilket jag har svårt att tro att det bara ligger i att supa sig full.

Alla gör självklart som de vill.

Själv instämmer jag med Anna i #28. Men det kanske är så att vi som alltid har haft ansvar för djur inte har samma behov att vara barnlediga? Vi är liksom vana vid att alltid sätta djuren i främsta rummet, så att få barn är ingen större omställning ur "frihetssynpunkt".

Ibland sover vår son över hos farmor och farfar för att de och sonen vill det. Då är vi oftast bara hemma och äter gott och tittar på film som vi gör även om han är hemma. han har följt med mormor ner till Skåne under en veckas tid då jag och min sambo har jobbat. Sonen har då fått en semestervecka extra som jag anser är så viktigt för barn! Dagis och frita är bra men barn behöver vara långlediga ibland.

Nu är inte han 12 v men #28, jag har oxå skaffat barn för jag älskar barn men för det behöver inte hela världen kretsa runt dem. Hur blir de då när det social ska börja utvecklas? Här är jag och jag är bäst! Jag lovar eftersom jag arbetar med barn att de barn där föräldrarna håller dem för nära blir osociala och klarar inte av att leka med flera barn (inte alla men många). Barn behöver få bli självständiga små barn…det måste bara få vara så!

#41 - barn behöver få bli självständiga ja, men den strävan behöver inte börja redan vid 12 veckors ålder… Man bör nog vänta åtminstone lika länge till, tycker jag.

Sen ska jag berätta för dig att jag har blivit idiotförklarad många gånger för att våra barn inte har fått gå på dagis, för att de skulle bli osociala av det och ha svårt att leka med andra barn.
Där hävdar jag bara att det blir vad man gör det till. Min äldsta dotter började förskoleklass i höstas och har inte haft minsta problem med att smälta in i gruppen, få kompisar och leka med många barn samtidigt…

Jag skrev " inte alla men många"! Jag har sett mycket i mina dar, det mest otroliga! Och oavsett vad du säger (jag tror på dig) så blir väldigt många barn som inte umgås med andra barn osociala och små! Vi har 6-åringar som inte kan bre en macka, vi har haft 6-åringar som inte vet vad soppa är för nåt, 6-åringar som bara vill spela spel med vuxna hela tiden för lek vet de inte vad det är osv… Men det finns även de barn som gått på dagis som har samma problem men inte i samma utsträckning.

Min första reaktion ang. denna tråd var hur snabba vi är att döma andra!

#43 - nu lämnar vi trådens ämne en aning kanske… Men det jag tolkar in i det du berättar om 6-åringarna är att deras föräldrar nog inte har lagt två fingrar i kors för att hjälpa sina barn att bli sociala varelser. Väljer man att inte låta barnen gå på dagis, för att man vill ta hand om dem själv, så måste man ju aktivt ge dem dessa möjligheter på andra sätt. Vi har gått på öppna förskolan medan barnen var små och nu är jag med på en del av de gemensamma aktiviteterna som dagmammorna har, för att de yngre syskonen ska få träna på sina sociala färdigheter. (i byn där dottern går i skolan finns inget dagis, utan bara två dagmammor)

Fast för att återgå till ursprungsämnet då, så upprepar jag mig lite - socialiseringsprocessen behöver kanske inte börja riktigt så tidigt som vid 12 veckors ålder…

#43 fast jag förstår inte riktigt hur du menar nu, vad du drar för paraleller. Frågan var ju om det är OK att lämna bort sina barn vid 12 veckors ålder inte om det är OK att ha dom på dagis eller inte.

Jag känner inte till ett enda dagis som tar emot barn som är 12 veckor gamla, av den anledningen att så små barn har helt enkelt inget utbyte av att lämnas bort vid så låg ålder.

Visst, jag kan också tycka att det är skönt att vara barnledig ibland, men när jag valde att bli gravid och få barn så valde jag ockå bort den friheten under en tid.

Jag säger ingenting om man lämnar bort lite äldre barn, helt OK, men jag hävdar ju fortfarande att en bäbbe på 12 veckor mår bäst i sin egen miljö med mamma och pappa.

Klart att en 12 veckors mår bäst hos mamma och pappa, det är ju inget snack om saken känner jag.. Barnet är ju helt färskt och försöker greppa hela den nya världen, och föräldrarna är ju i stort sett hela världen för ett litet barn.

Men kanske om man har en tät kontakt med tex, sina egna föräldrar, då kanske barnet känner sig trygg med mormor och morfar eller farmor och farfar också..

När jag var färsk mor så bodde vi väldigt nära min mamma och pappa och de var hemma hos oss ganska ofta, min son kände sig rätt trygg med dem då, men det var ju ändå inte samma sak. Vi gick ut och åt middag på en restaurang i kanske 4 timmar när han var omkring 12 veckor och det gick sådär :/ det gick sådär för oss också, vi ringde typ två gånger i timmen, haha.. Men så var han väldigt nervös som minibaby, kolik och allt vad det var..

Men det är ju upp till varje barn.. Min son var utan oss en natt först när han var omkring året, och då gick det jättebra, men då var mina päron hemma hos oss. Han hade ju etablerat en god kontakt med dem och kände att han kunde vara trygg hos dem.

#46 Att lämna någon timme tycker jag är helt OK.

Skillnad att lämna en hel natt.

# 12, jag citerar dig eftersom jag funderat över detta länge… "uppenbarligen finns det ju fler som inte tvekar att lämna bort över natt!!"
Vem är det du syftar på?

Susanne

jag menar precis det jag skriver..att flera här inne på sajten helt klart inte tycker att det är en big deal att lämna bort sin 12v bäbis över natt..medans jag o några till tycker att det är galet att göra det..då menar jag inte till pappan då jag inte anser att det är att lämna bort.nu såg jag att du hade skrivit VEM o inte VAD..jaja

Sandra.

#30 håller med dig. 

Jag själv är en riktig hönsmamma. Min son är nu 3 månader och jag har varit ifrån honom som längst 10 minuter, då fick han vara hemma med pappa då jag köpte blöjor. Jag vet att jag inte kommer att lämna ifrån mig min son i första taget men det är jag och jag dömer inte de som känner sig trygga nog att låta tex mormor barnvakta en natt.

Ska säga att jag inte lämnat ifrån mig min son…eller kommer att göra det på ett tag är för MIN skull, jag vet att min son inte skulle fara illa om han fick vara hos mormor.

Jag har en son som är 2 månader. Han har varit hemma hos mormor och morfar en natt när han var ca 1 mån för att jag och min sambo skulle få sova ut (han hade skrikit i tre dygn) visserligen sov jag på  övervåningen och gick ner för att amma, men istället för att gråta hysteriskt hela natten kom han i famnen på min mamma och slocknade extremt snabbt.
Sov sedan med henne under natten.

En annan gång var när han var precis två månader var han med morfar under fyra timmar medan vi julshoppade..

Och jag har planerat en utekväll på min födelsedag när han kommer vara ca 3 1/2 månad (nästan fyra), och då kommer han att få spendera natten hos mormor och morfar. Jag tror definitivt inte han kommer ta någon skada av det, det är nog snarare jag som kommer tycka att det känns jobbigt. Han är superlugn och trygg hemma hos dem och mina sladdissyskon, älskar ljuden och lukten eftersom jag varit där ca 4 dagar i veckan och fikat, pratat, lekt med ungarna, tagit promenader osv, sedan jag var i mitten av graviditeten och sedan han kom också. Han sover alltid i sin babylift i sängen (han tycker det är för stort i sängen och vill ha trångt när han sover) så så länge han får sova i den är han hur lugn och fin som helst.

Jag tycker definitivt inte att det är ett problem. Däremot skulle jag aldrig aldrig lämna honom en hel natt första gången jag lämnar honom. Man får börja i små portioner och se om det fungerar bra, fungerar det bra och barnet känner sig lugnt och tryggt så är ju allt ok.

Min son träffade ju min mamma mer än sin egen pappa ett tag när han sov varje sekund han var hemma från jobbet, så varför skulle inte hon duga lika bra?