Den första riktiga mammalyckan
Hur har ni haft det? Har den där otroliga förälskelsen kommit som ett blixtnedslag vid första anblicken av era nyfödda eller har det tagit ett tag att verkligen känna kärlek till barnet?
Jag kan ärligt säga att jag aldrig har upplevt den där stora kärleken de första dygnen.
Faktiskt så att jag nog hade kunnat åkt hem utan bäbis… Vet inte om det har med att göra att dom tog barnet ifrån mig på en gång och han fick ligga med sockerdropp (jag är diabetiker) så vi fick gå upp till barnkliniken och "hälsa på" den första tiden, fick ingen egen tid.
Den riktiga förälskelsen kom nog inte förrän vi kom hem och fck landa i lugn och ro efter drygt en vecka.
Med första barnet tog det nog några veckor innan det blev mer än "en bäbis som jag skulle ta hand om". Med tvåan och trean kom känslorna redan första dagen, tror jag.
När vi åkte hem från BB med ettan så kändes det mest som att vi hade stulig med oss en bäbis hem - vaddå VÅRT barn?? 
För mig kom dom också senare, eller han är 1 månad nu så riktig kärlek kände jag ca 2 v efter förlossningen..
Nu blir jag nästan att gråta när jag tittar på han för han är så fin och så <3
För mig kom det som ett blixtnedslag. Kände en sådan oerhörd kärlek till Ella direkt hon kom ut. Tyckte att hon var det sötaste jag hade sett, fast hon var hur kladdig och kletig som helst. Märkligt hur olika det kan vara.
På bilden är hon bara några veckor.. Nu är hon redan 16 månader. Tiden går alldeles för fort 
Det som jag kommer ihåg var 1 och en halv månad när jag var inne på sjukhuset för gallstensanfall och inte kunde hålla min Elva på 17 timmar (vågade inte i rädsla att tappa henne för att jag had eså ont) och jag saknad ehenne så mycket att jag grät, och då var hon ändå i samma rum som mig. Då insåg jag hur mycket jag älskade henne.
Jag hade lätt kunnat åka hem från BB utan bebis kändes det som. Nu klarar jag mig inte utan min lilla bebis, som inte är så liten längre då hon fyller 5 månader idag 
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
När min son var lite efter 1 år, så började vi kunna knyta an till varandra mer. Det var då jag började sakna honom och började tycka om umgänget. Jag har ju alltid brytt mig om honom - Men samtidigt så mådde jag fruktansvärt dåligt under den första tiden, alldeles för dåligt för att orka skapa en ny relation.
Banden knyts väl sakta men säkert ibland.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
det tog låång tid innan jag kunde kalla mig själv för mamma till loke, vet faktiskt inte varför det blev så. kanske för att han kom så plötsligt till oss?
för mig har det varit bombnedslag båda ggr..dom känslor som har gripit tag i mig vid mina båda barns födelse är obeskrivbara!! har aldrig, varken före eller efter kännt nåt liknande.
Det känns helt underbart skönt att man inte är den ende som tagit lite tid på sig innan kärleken kommit flygande och knockat än.
Mina känslor kom direkt. Eller ja, på morgonen efter (W tittade ut strax innan 23) förlossningen när jag kunde tänka klart. =)
Starta ny diskussion