ett förslag är annars att åka hem till folk. då får de bjuda på ngt o man kan själv bestämma när det är dags att bege sig hemåt.

När jag hade fått min första så fick jag livmoderinflammation och var ordentligt sjuk = orkade knappt med mig själv. Det var uteslutet med besök innan jag blev frisk….

Sen tog jag emot besökare som begrep att jag inte tänkte underhålla dem i timtal…

Jag fick barn i augusti och gick hemma hela sommaren, så jag hade bakat innan och lagt i frysen. Vi spred ut besöken och min sambo fixade alltid fika till de som kom. Skönt att slippa den biten. Tyvärr försod inte alla som kom på besök att man inte orkade vara social nån längre stund. Vissa stannade lääänge…

Jag vart översvämmad av besök redan på BB. Men sedan var det lungt. Folk kom sporadiskt och jag har inte tyckt det varit jobbigt. Jo förresten när Andreas föddes tyckte jag det vart jobbigt, men då hade vi en ny inköpt hundvalp och helt plötsligt fem nykläckta hundvalpar med utan att veta det. Så då var det liiite mycket en sväng.

vi spred oxkså ut besöken. Tyckte aldrig det var jobbigt, då iaf. min sida av släkten VET när jag tycker det är dags att gå, hehe.

De fick gott vänta i några dagar innan de fick komma på besök när båda våra killar föddes.
Vi ville komma till ro hemma först och få in lite rutiner.
När de väl fick komma och hälsa på fick de komma utspritt. Vi bjöd på kaffe men ville de ha något ätbart så fick de ta det med sig själva.

Nu var alla så förstående att de bara stannade runt någon timme, sen behövde jag vila.
Första förlossningen skedde med akut kejsarsnitt och jag var rätt mör efteråt. Den andra förlossningen blev en störtförlossning och jag sprack sönder väldigt illa och var tvungen att köras ner tilloperation för att sövas så de kunde sy ihop mig…så jag var rätt mör efter den gången med :o)