Fråga till er föräldrar.
Jag har en fråga till er tonnårsföräldrar.
Det är så att jag är en tonåring (precis 17) jag har dåligt självförtroende och är väldigt blyg och har riktigt svårt för att träffa, och lita på nya människor. Det tror jag beror på att jag blev utfryst i skolan första gången när jag var 7-8 år, och sen dess har jag varit utfryst/lite mobbad i omgångar, är van att vänner sviker osv.
Jag är inte mycket för utelivet, att festa, träffa en massa folk osv. Tycker att en filmkväll med mina nära vänner är bra mycket trevligare, eller rida ett sent pass och umgås på stallet.
Men nu är det så att min mamma tycker att jag träffar alldeles för lite folk, hon tjatar mig galen på att skaffa pojkvän. Hon säger rent ut sakt elaka saker åt mig för att få mig att "göra något åt mitt osociala problem". I dag när jag tackade nej till att fara på en fest så frågade hon rakt ut "Har du ens ett liv?" Det tog, men jag har fått höra värre saker.
Hur tror du att du skulle reagera om du hade en dotter som mig? Och hur tycker ni att jag ska göra med min mamma?
Jag har försökt prata med henne om att jag blir sårad och att hon får mig att må dåligt, men hon verkar inte bry sig eftesom det bara blir värre.
Förut så teg jag bara när hon sa något elakt, men har börjat säga tillbaka "du är f*n elak" eller något liknande så att hon ska fatta, men då svamlar hon bara bort det….
Var oskäker på vilken ifokus-site jag skulle skriva på…. jag hoppas att det blev rätt.
Jag är 20 och har erfarat likande som du beskriver..
Din mamma menar nog inte att vara elak, hon kanske är ledsen/rädd? Jag vet inte vad man kan göra och inte hur jag skulle göra som frörälder…
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
tycker det låter som psykiskt misshandel det din mor gör…hon har inte rätt att säga så till dig och du gör rätt i att konfrontera henne när hon säger såna saker.. du skulle egentligen ta upp det med henne när hon inte säger sånt och säga hur du känner dig… hjälper det inte så kanske prata m din far nnan vuxen du litar på eller BRIS.
Lycka till o stå på dig!!!
kan ju bara prata för mig själv,har en 17årig kille o en 14årig tjej. min pojke är oxå en "huskatt" o jag tycker det är skönt.att ha han här så man vet att han är trygg,inte ute o springer på helger,festar o håller på. han o hans kompisar är mest här,spelar,kollar film m.m. min dotter är ute mer men hon o hennes kompisar är mest hemma hos varann. din mamma har absolut ingen rätt att tala så till dig,det är precis som #2 säger,det klassas som psykisk misshandel,men det kan ju vara så att hon är orolig för dig.det är ingen ursäkt men en förklaring.en del vuxna kan reagera så att dom tex för över sin egen tonårsupplevelse på sitt barn.ens barns uppväxt väcker mycket känslor o minnen. sen vet jag att i tonåren är det inte ovanligt att det skär sig rejält mellan flickor o mammor.har flera av mina tonåringars kompisar som anförtror sig hos mig o jag är glad att kunna hjälpa o att dom har nån vuxen o gå till.. har du ingen annan nära vuxen du kan prata med? kanske en som kan hjälpa dig med kommunikationen mellan dig o din mamma?
hoppas allt löser sig för dig o du…killar får du tids nog tid o lust till,det är verkligen ingen brådska. kram på dig!
S*Winsnes Wilda
#2. Jag har försökt ta upp det med henne när hon är bra humör och inte sagt några saker till mig, men det verkar som att det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Jag har försökt prata med pappa lite om det, då gick han och pratade med mamma sen men ingen förändring… Tack för ditt svar :)
#3. Tack för ditt långa fina svar! Javisst, jag anser att jag inte har något problem i och med att jag inte har någon kille. Jag har inte lust att hoppa i säng med första bästa som dyker upp ;)
kram på er med!
#4 då tycker jag du ska prata m ngn kurater på skolan eller annan vuxen du litar på som kan hjälpa dig:-D
…samtidigt, precis som #3 skriver, kan det vara en oro från din mor som gör henne så otrevlig i mun MEN aldrig att hon har rätt o prata så med dig! Hon hade nog inte uppskattat att du pratat så med henne…;-D
Lycka till!!!
Min son som är 17 år är som du, gillar bäst att vara hemma, träffar vissa väldigt bra vänner då och nu, är inte ute och festar mm. Det ser jag bara som positivt, varför ska en 17-åring ut och festa? Jag tycker din mamma borde vara stolt och glad över att du INTE festar. Jag tycker du ska ta ett allvarligt snack med din mamma och säga till henne att backa lite, att hon borde se det som positivt att du inte är ute och festar och har sex hej vilt.
Min son blev också mobbad utfryst innan, men det har rättat till sig och även om han inte har jättemånga vänner så är man ibland som mamma lite orolig över hans ensamhet, men han trivs med det och när jag tänker efter var jag precis likadan, hade ett par tajta vänner som jag umgicks med, men jag älskade även att bara vara hemma och läsa på mitt rum.
Hoppas du kan prata med din mamma, annars kanske du har någon annan vuxen i din närhet du kan prata med och be den snacka med din mamma.
Lycka till och stor kram på dig!
Är din mamma verkligen elak i det hon säger? Det är inte så att hon säger det lite ironiskt, utan att du uppfattar det? Många tonåriga tjejer är väldigt bra på att förvränga och överdriva (been there, done that), så jag pratar av egen erfarenhet. När jag var i din ålder så var jag väldigt duktig på att missuppfatta folks ord m.m. Spec. mina föräldrars.
Men om det är så att hon verkligen ÄR elak i det hon säger, tycker jag som AusaBausa, att du ska prata med någon vuxen du känner förtroende för, om du nu inte når fram till din mamma.
Starta ny diskussion