När år son var i treårsåldern var det en jämngammal flicka som bet honom ibland. Det slutade när Språket utvecklats mer, så det ligger nog något i det din dagispersonal sa.

Ja detta brukar avta. Jag hade dagbarn där ett av dem bet i ett, men jag fick ju vara med detta barnet så hon ingen chans hade att bitas. Personalen får helt enkelt vara med din pojke mer, och så får de ju försöka hålla borta barnet som är jobbigt.

På tal om att bitas, så kan jag berätta ngt som jag kommer ihåg från min barndom. När jag gick i "lekskola" som det hette på  den tiden. Där var det en tjej som ALLTID Skulle nypa mig så fort hon kom i min närhet :(   Minns inte om personalen sa ngt eftersom det  hände ganska ofta :(     Jag minns detta som om det vore igår.      Om jag bara visste vart denna tjej finns idag, så skulle jag fråga henne om hon minns det?  Detta var då i slutet på -50 talet.

Nu får ni skälla och gapa på mig hur mycket ni vill. Men om en unge hade bitit mig, då hade jag bitit lika hårt tillbaka. :-)

Jag tror dock hans bitande kommer försvinna utav sig själv med tiden. Men så länge får man ju säga till och förklara att det är fel. Alla barn antingen slåss eller bits i den åldern istället för att uttrycka sig själv med ord. :-) 

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

voff voff Jim!!!

Min ena son (Jims bror) bets i den åldern och det gav sig med tiden. Men den gången när han bet sin bror och han bet tillbaka så slutade ha bita!

När min dotter kom i "bit-åldern" och bet mig hårt så visade jag tydligt att det gjorde ont och sa att nästa gång skulle jag bita tillbaka. Det tog inte lång stund och jag bet ju tillbaka ganska hårt.

Hon blev skitledsen (och man kände sig som världens taskigaste) men sedan dess har hon inte bitit, tvärtom så har hon blivit mer empatisk om någon har ont eller liknande.

Men när det gäller andra ungar som bits så kan man ju inte direkt bita dem… då blir man väl anmäld och idiotförklarad, hehe.

Min dotter var nykomling hos dagmamman. Hon hade tre barn innan varav en pojke bet alla de andra så fort han fick tillfälle. En utav de förste dagarna skulle de sitta i en ring på golvet och leka då han plötsligt bet min tös. Hon tittade förvånat på honom tog tag i hans ben och bet till. Efter den dagen bet han aldrig någon mer.

Om han inte sluta att bita så får ni väl vänta och se om det växer hår i handflatorna på honom…

Jag försökte förklara för min dotter när hon började bita & slåss efter att hon blivit utsatt av en ungen på dagis, men hon fattade inte riktigt, så jag bet tillbaka löst,men ändå så hon kände. När hon slogs var det likadant. Då förstod hon att det gjorde ont & slutade, men nu flera år senare undrar jag ju om jag verkligen gjorde rätt…

jag tror faktiskt att det lättaste att få ett barn att sluta bitas är att bita tillbaks själv.

#9 Varför undrar du om du gjorde rätt. Jag skulle tro att din dotter är en glad tös som inte ens minns vad du gjorde. Man kan inte resonera med ett småbarn. Dom kan inte fatta att det gör ont. Det bästa är att göra vad du gjorde. Vi har gått lite för långt med att man inte får använda fysisk uppfostran. En liten smäll tillbaka skadar inte.

Eddie

#11 Protest!

Självklart kan man resonera med barn, även när de är ganska små.

Att tro att barn skulle dra logiska slutsatser av att misshandlas, men inte kunna begripa när man talar till dem, är ju befängt.

Att ett barn inte minns "smällen" betyder inte att den inte gjorde skada.

#11: Protest nr två! :-)
Givetvis förstår ett barn när man diskuterar med dem men de kan inte alltid säga sin mening tillbaka eller förklara varför de tex.bits.

Gå ner på barnens nivå när de skall tillrättavisas alltså att man sätter sig på golvet och tittar barnen i ögonen när man pratar med dem. Då ser det absolut minsta barnet att det är något som de gjort som den vuxna tycker är fel.

I varje ridhus står skylten - " där konsten slutar, tar våldet vid" och jag tror det inte bara gäller ryttarkonsten utan till vis del också när det gäller barnuppfostran. Inget barn förstår bättre eller blir tryggare i tillvaron av slag och smällar.

HÅller med #13, jag tror inte ett dugg på att barnet förstår vad det gör för fel för att man biter tillbaka. Och inte förrän empatiska förmågan är fullt utvecklad kan barnet förstå att det gör ont på den man biter. Det funkar liksom inte så…

Min stora flicka hade en period när hn försökte bitas en massa och det var bara att se till att hon aldrig fick chansen. Och att säja ifrån "NEJ!" klart och tydligt när det ändå sker…

Ja, vi brukar alltid svara med samma mynt hemma hos oss också. Om t.ex. min lilla 4-månaders kille läcker lite från blöjan i vår säng så springer jag genast och bajsar i hans. Små barn ska veta hut!

Eller? jösses…

Det här var kul. Kan någon vara snäll att peka ut var jag sa att man skulle misshandla barn. Och naturligtvis har jag fel eftersom efter vi började resonera med barn för 20-30 år sedan har vi idag mycket mindre problem med ungdomar. Mobbning förekommer ju inte, skolorna är lugna och trevliga med elever som respekterar sina lärare vilket har resulterat i bättre resultat, ungdoms brott har nästan försvunnit och det finns mycket mer respekt för folk och egendom. Så det fungerar ju!

Eddie

#16 Först skriver du att du inte sagt att man ska misshandla barn, sen ironoiserar du över effekterna av att vi gjorde det olagligt att aga barn…?

Vad tycker du egentligen?

Och tror du på allvar att de barn som mobbar och misshandlar aldrig blivit slagna hemma?

Om du inte kan se skillnad mellan en liten smäll på handen eller baken och misshandel så tror jag du har problem. Jag och dom flesta i min ålder har fått en litan smäll när vi har missköt oss och det otroliga är att vi är vanliga välordnade människor idag som inte går omkring och misshandlar andra. Men antagligen har vi skador som vi inte inte vet om och antagligen aldrig kommer att förstå. Tack och lov.

#18 Antagligen är det de som fått stora smällar som barn som ger stora smällar, de som fått små smällar ger små smällar och de som inga fått ger heller inga…

Självklart handlar uppväxt och uppfostran om så mycket mer än "smällar"!

Jag tror dock fortfarande att det finns mycket bättre metoder än våld när det gäller att få barn att inte bruka våld…

Man kan ha fått grova smällar som barn utan att själv använda det på sina barn.
Att dra alla över en kam så är idiotiskt.

Prata med barn, kan man det? Japp det kan man. Men man kan inte föra samma sorts samtal med dem som med en vuxen. Men pratar man mycket med sina barn så får de ett större ordföråd och kommer dessutom att lyssna mer när man talar med dem också.

Nu anser jag att det är skillnad på att prata med ett barn och till ett barn. Och att vikten ligger vid att prata med inte till.

Åter till frågan.
Jag har haft stora problem med att mitt ena barn bet sin bror. Och det helt oprovocerat.
Vi försökte med allt. Prata och gå in på rummet och skämmas och brorsan testade att bta tillbaka vilket gjorde att båda fick gå in på rummet och skämmas. Här hemma har vi verkligen försökt att förklara vad farligt det är med bett.

Inte förns sonen vart allvarligt sjukt av sitt bett reagerade mina barn och bitandet försvann här hemma.
jag tror att olika saker funkar på olika ungar. De är alla individer och det går nog inte att hitta en all lösning dom funkar på alla.

#20 Vem har dragit alla över en kam?

#21: Folk som läst tidigare inlägg kan göra det. Mitt inlägg var mer för att belysa att man aldrig får göra det.

#22 OK, en ganska vanlig generalisering är att alla som blivit slagna slår inte, men alla som slår har blivit slagna…

#23: Så är det säkert. ;-)

Min son började bita mig några veckor efter att vi fått hem honom(då var han mellan 1 o 9 till 1 o 9…lite osäkert födelsedata där). Det visade sig ganska snabbt att det var när han blev arg på mig o han inte kunde göra sig förstådd på svenska.

Det försvann dock nästan omgående när jag markerade att det *absolut inte* är tillåtet…tack o lov förstod han svenskan ovanligt snabbt o lärde sig tala bra på några månader.

Det var min story…

Hmm…  Jag försökte verkligen förklara för henne, men en 1½ åring fattar inte riktigt vad ont betyder jämt.. Det märks tex när de kastar sina "bebisar" i golvet eller ställer sig upp i vagnen & riskerar att ramla osv.

Hon bet inte eller slog tillbaka på ungen på dagis & hon slutade bita & slå mig när hon förstått att det gjorde ont på mig eftersom jag förklarat & visat själv.

Jag tror inte på aga alls eftersom jag själv blivit utsatt för misshandel som barn i en familj & det satte sina spår, men jag anser inte att jag utsatte henne för nån aga.

Hon har fått lära sig att man inte ska slåss, men pga det så har hon oxå blivit utsatt många ggr av andra barn, så till slut har jag fått säga till henne att ge tillbaka om hon inte kan säga åt "plågoanden" eller bara undvika den/dom. Hon har gjort båda delarna, men då har hon tänkt sig noga för först & det hon gjort har gjort att situationen löst sig, oftast utan nån form av våld alls.

Jag har berättat för henne om vad hon gjorde som liten & vad jag gjorde & det har hon skrattat gott åt, så jag tror knappast att hon mådde dåligt av det. Jag gjorde ju knappast så det gjorde ont, bara kändes. Det räckte med att bara öppna munnen & placera tänderna på hennes arm & stänga till lite…  gör jag likadant på min egen arm nu, så gör det inte ont, men känns att jag har tänderna mot huden & i samband med att jag förklarade allvarligt att det gjorde ont & att man inte får göra så, så gick budskapet in. Så nää, jag räknar det inte till aga :)

Jag var ett bitande barn!  Min 1,5år äldre kusin var den som fick utstå de flesta betten. och jag bet HÅRT, har fått berättat för mej måånga gånger att föräldrarna fick bända loss mej från kusinens arm när jag bet mej fast.

Sen bet jag mamma, och hon sa "jag biter tillbaka om du gör om det" och jag var ju tvungen prova om hon menar allvar. Jag minns själv att jag tänkte "nä, det gör du inte alls för man FÅR INTE BITAS" och så bet jag..(Härlig dubbelmoral jag hade! )och mamma bet tillbaka..det var sista gången jag bet henne iallafall. vet ej om jag bet kusinen mer efter det.  

Syrran bet också, hon är 12år yngre än mej. bland annat hade mamma bett syrran väcka mej en morgon, varpå syrran slår upp dörren till mitt rum, springer mot mej med ett tjuuut och hugger alla sylvassa mjölktänder i ryggen på mej. Sen sprang hon, storasyster blev lite arg  Hon bet aldrig någon mer igen efter det… och hon kommer nog aldrig lämna ett rum snabbare än hon gjorde då!

#27 Stackars din bitring till kusin  *S*

De på dagis kan väll ha lite koll på situvationen. De kan väll försöka att se till att han inte behöver hamna i en sådan situvation…..okej man kan ju inte stå brevid ett barn hela tiden..men när de ser något så att de då försöker att ingripa i tidigt stadium. Det är rätt så vanligt att barn bits…ett sätt att säga jag vill inte kanske…..

Det har slutat helt med bitningen. Han är nu 2 år och pratar jätte mycket. Så det var som de sa, nu säger han ifrån med ord istället för att bitas.

Det här var intressant läsning.Ser att det finns många olika uppfattningar om vad som kan få ett barn att sluta bitas.

För det första är våld aldrig en lösning!Att ett barn biter tillbaka är något helt annat än om en vuxen gör det,förstår inte ens hur man kan tänka tanken.

Det man alltid ska göra,det gäller alla sorts problem,är att försöka ta reda på orsaken….för att där finns lösningen!

Mitt barn bet pga frustration över att inte kunna kommunicera,frustration över alla ljud,frustration över för många intryck…mm…mm.Det som hjälpte var att anpassa hennes tillvaro efter det hon klarar av.Givetvis måste vuxna försöka skydda andra barn,det går att göra utan att ta till våld.

Lär DU ditt barn att det är FEL att bitas om DU biter barnet själv???   Ska inte föräldrar vara förebilder..  Om ngt barn gör ngt på ditt barn på dagis el hemma vill du då att barnet gör samma sak tillbaka??  Är det inte bättre att den som gjort fel får säga förlåt och sen är deet bra annars blir det ju rundgång om alla ska göra tillbaka..

Jag tror det finns olika varianter av "bitande barn " jag vet dock att dom två vanligaste jag har stött på har varit den som har svårt att uttrycka sig på annat sätt (vilket jag verkar vara fallet här ) och dom som gillar känslan av att bita (inte alls medvetna att det är så illa som det är !! )

vid båda fallen tror jag att man måste ta det på allvar o måste snabbt försöka att bryta det, för det är inte ok att bitas detta gäller även föräldrarna !!!!! Det är inget direkt bra ex att bita lillbax (o säga detta får du inte göra !) då är det bättre att dom själva får testa att bita på sig själva (det räcker att dom känner medveter på sina tänder mot handen o armen ) med ett bra samtal om att tänder är både vassa o hårda o mest till för mat o inte "lek redskap "  Jag tror att man måste få honom att träna att säga ifrån detta som man kan träna allt annat.   Prata om det * säga ok nu ska vi se -"vi säger att nu vill du inte mer vad säger du då ???" o säger - "sluta nu vill jag inte mer "    hjälp att få honom att fatta att det är ok att tycka det är svårt träna många gånger att han ska säga ifrån. Berätta för fröknarna att ni tränat, på vad han ska säga då kan även dom vara på det klara med att detta är nått ni jobbar på … även dom andra barnen som säkert tycker det är lite skrämmande att han bits kan vara med o veta att när det är jobbigt kommer han säga ifrån på ett visst sätt då kan även dom försöka se Det är ju en komunikation som man måste träna upp … många barn som biter är lite osäkra o kanske inte visa tydligt hur jobbigt dom tycker nått är o då rinner droppen över utan att omgivningen sett det !

Lycka till hoppas det snart reder sig !!!

#33

Se #30

# 34 super !!!!

Ja du eddie kom hem till mig och bli full och spy **PÅ Mitt golv så skall jag spy på dig tills du känner spylukten i dig hela livet ut.
**
DITT INLÄGG är ta me fan det dummaste jag någonsin läst PÅ hela fokus.

Så du tycker baran skall förstå att OM De får smisk skall de förstå at de har varit dumma….

Hoppas dina barn ej går på dagis…Eller du ens har barn. Du må tro dagisfröknarna snackar om dig då.
Min fru jobbar på dagis och detta märks hur de blir behandlade hemma. SÅDANA föräldrar som du bryr de sig ej om. De behandlar dig som luft, MEN lider med det stackars barnet . När de ser era fingrar efter daskar i stjärten. Men det bryr du väl dig ej om att ALLA på hela dagiset vet på alla avdelningar. HÄR kommer barnmisshandlaren…

BARA så du vet pratar ALLA dagisfröknarna om dig bakom ryggen.

#36 Kan bara hålla med. Snubben måste ha blivit släpad i grus som barn själv, annars kan man inte resonera så puckat!

#36 Jag är osäker men vet att inom ex vården så måste man anmäla om ett barn far illa. Är det samma för dagisfröknar? Jag hoppas verkligen det.

Nej,tyvärr heter det att personal inom barnomsorg och skola bör anmäla,det finns ingen anmälningsplikt.Hoppas det kommer!

#36 ojdu, det där var lite hårda ord. man kanske inte alltid håller med om vad andra tycker men att skriva som du gör är kanske inte så trevligt.

40 ????
Hårda ord ???
Äru helt puckad.
GE sig på små barn som ej ens vet vad saker handlar om. DE slår sina barn själva med som vuxna..MEN du kanske är likadan ?

Ser jag en vuxen i varuhus aga sina barn GÅR JAG fram och frågar vad de håller på med. MEN DU blundar säkert.
JAG har gått in i lägenheter gett pappan stryk skaru veta. Som jag hört misshandlat sina barn DÅ var han ej  så jävla kaxig !
Sen att jag har tränat styrke och kampsorter gjorde att jag ej ens tveka. SEN var det slut på det så länge vi bodde kvar ialla fall. MINA barn stod och grät när de hörde vad som hände.

#41 Tycker du gjorde helt rätt när du agerade. Det finns för få som vågar stå upp och säga ifrån. Man får inte vara rädd att ta i med hårdhanskarna. Stå och bete sig som en kärring och va tyst är lika med att man godkänner aga av barn. Trött på alla fega skitar som inte vågar säga ifrån. Mycket bra gjort Stridh!

#41 bra att du agerar i verkliga livet, men att skriva som du gör på ett forum gör nog ingen större skillnad.

givetvis hade jag sagt ifrån om jag sett något. och nej, jag har inga planer på att slå mitt barn som snart är 10 månader.

45 Bra jag såg ngt inlägg du skrev hoppas det var ironiskt.
Vart lite orolig om du säkert förstår.