Å förlåt om det skadar er att jag lägger in en novell ;)

Han höll hennes hand tätt, Hon vill aldrig att han skulle släppa taget, hon älskade honom och han älskade henne. Länge stod dom där och höll varandra i händerna. Han sa med låg röst -Jag måste gå nu, vi kommer aldrig ses igen sedan försvann han bakom huset. Hon visste, visste att han skulle vara bort för alltid de skulle aldrig kunna se varandra igen och hålla varandras händer.

Han var det enda hon hadde kvar, alla andra hadde gått bort, vart vet hon inte, bara försvunnit. Imorgon skulle hon ge upp hoppet, men nu kröp hon ner i den blöta grottan igen, för att sova. Gryningen kom långsamt. Nu var dagen inne, dagen då hon skulle ge upp. Hon sprang mot klippan som hon och han hadde lekt pirater vid, de kallade klippan för dödens klippa, det sades att en gång för länge sen

hadde en femton årig flicka hoppat ner för klippan och dött, det var hon själv. Hon hadde åter upplevt som jesus, när hon var i sin första kropp trodde hon återupplevningar var oäkta. Men nu visste hon att det var sant. Hon hadde kommit till en andra kropp, hon hadde haft tur. Men hon tyckte att det var en mardröm, varför just hon? Hon gick längre ut på klippan, ja nästan sprang av iver.

Hon tvekade inte en sekund, hon hoppade.

Tycker ni det är bra skriver av en 11 åring? ;)

mvh Jennie