Det låter som ett högst vanligt barn tycker jag. Tycker jag även behöver påpeka för min fru att det är dags att borsta tänderna och att inte lägga väskor och skor mitt på hallgolvet. :)

Hon är inte så gammal det är inte ovanligt att man får säga till även tonåringar att det är läggtid + cykla till skolan ensam låter som tidigt vid 7år även om jag gjorde det när jag var 8år men på 70-talet var det inte lika mycket trafik och man visste inte bättre. Tror många skolor har rekommendationen att de inte ska cykla själva till skolan förren de är 10 först då sägs de flesta kunna bedöma trafik mm.

Samt jag slänger fortfarande väskor och ibland kläder på golvet och jag är 51 (som tur är så är min man nästan värre än mig) alla är vi olika du kanske är mer ordningssam och pedantisk som person än din dotter kommer bli, alla trivs i olika stökighetsgrader. Hon är inte onormal utan normal som sin egen fina person.

Och jag som studerar till tandsköterska lägger till att man brukar rekommendera föräldrar att hjälpa till med tandborstning numera ända upp i 10-12årsåldern för att många barn inte har tillräckligt bra motorik för att få bort allt plack. Men att de kan borsta tänderna själv ibland som övning men bra ifall föräldrarna ger lite grundligare rengöringar flera gånger i veckan med.

Din 7-åring är helt normal. Ja, jag tycker du kräver för mycket av henne. Jag har ju svarat dig förut om din dotter och du behöver vara mer inkännande och lyssnande mot henne.
Det känns lite som om du har din bild av vem hon är, vad hon kan och skall kunna, istället för att ta reda på vem hon är. Vilka förutsättningar hon har. Det beror kanske på att du vill vara en perfekt förälder till ett perfekt barn. Men med de förutsättningarna blir det ofta fel och tokigt och barnet växer upp med känslan av att föräldern aldrig velat ta reda på vem barnet är, och aldrig velat lyssna på barnet.
Du måste dra ner på din ambitionsnivå som mamma.
Som äldsta barn vet jag och också att det läggs mer på det första barnet, och jag kan känna samma sak med vårt äldsta barn. Med de andra är man coolare, för man ser att det går bra ändå.

• Läggdags och tandborstning är inget som några barn gör av sig själva. Klart man vill vara uppe så länge som möjligt. Och borsta tänderna är ju urtråkigt. Inga barn och unga kan se den långsiktiga nyttan med det. Försök göra läggproceduren till en rolig och mysig stund. Skaffa en fin tandborste, eller låt henne vara med och välja en själv, som hon tycker är rolig att använda. Men du måste nog som andra påpekat tala om för henne långt upp i ungdomsåren att det är dags att gå och lägga sig. Vem vill att dagen skall ta slut?
  Hon behöver också en nedräkning till läggdags. De flesta barn lever så intensivt i det de gör. Inte sjutton an de hålla reda på klockan och tider. En timme kan kännas som 5 minuter. Hitta någon sorts räkneverk, alarmklocka eller vad som helst som förvarnar henne en halvtimme innan, en kvart innan och fem minuter innan det är dags att sluta leken/stänga av TVn.

• Cykla till skolan själv borde hon absolut inte få göra. I våra barns skolor har det inte varit tillåtet för barn att cykla själva förrän vid 12 års ålder. Först då är ögonen, motoriken och reaktionsförmågan utvecklad såpass att de klarar av det. Och då måste det var rätt så snäll trafik. Hennes jämnåriga föräldrar är inte ansvarstagande som låter sin barn cykla själva.

• Ta ett snack med henne om att lägga och ställa saker på rätt ställe. Även vuxna kan ha svårt med sådant, och det tar tid att lära sig att man faktiskt mår bättre av ordning och reda och struktur. Men din dotter behöver hjälp med strukturen. Ni måste tillsammans komma på ett sätt att hålla ordning på hennes saker. En hurts eller byrå med lådor med olika färg, eller knoppar i olika färg kan hjälpa henne att komma ihåg var saker är. T ex papper och pennor i blå låda, byggklossar i röd etc.
  Låt henne själv vara med och bestämma, fråga henne hur hon tror att hon kan lära sig att lägga saker på speciella ställen, allt för att underlätta livet och att hon skall slippa bli ledsen. Att förmana henne när hon inte hittar något med ett förebrående -Om du hade gjort som jag sagt så….. hjälper henne inte alls utan får henne bara att känna sig mer värdelös.
  Fråga henne hur hon tror att hon kan lära sig att komma ihåg att hänga upp sina kläder, ställa skorna snyggt. Beröm henne när hon gör det och påpeka hur fint det ser ut i hallen och så lätt det blir att hitta sina saker sen. Gör det till en början tillsammans med henne och var hela tiden positiv och uppmuntrande.
  Det kan ta år innan ni kommer dit du vill, men du får bara ha en ängels tålamod. Iaktta ditt barn med lite mildare ögon och var så kärleksfull du kan, jag tror hon är osäker och vilsen och har en känsla av att hon inte har koll tillvaron.

Vår yngsta är 10. Vi säger till när han ska i säng, borsta tänderna osv.
Vi nattar honom. Ligger i sängen med honom.
Vi lämnar/hämtar i skolan om möjligheten finns.
Att ha koll på sina saker. Det har inte ens jag 😅

#3: Stort tack för din respons. Jag är rätt frustrerad med mig själv för att jag får mina svackor då jag kanske inte ger 100% eller beter mig såsom jag skulle önska. Både jag och pappan är medvetna om att vår dotter är känslig och vi försöker navigera detta så bra vi kan.

Hemma är hon ganska intensiv som person, hon pratar högt (nästan ropar), och det känns ofta som att man inte riktigt får kontakt då hon yrar från den ena saken till den andra. Jag blir ganska trött av detta ibland. Sen kan hon ha stunder då hon är väldigt lugn och det går att prata jättebra med henne och det känns så fint.

Jag vill komma bort från det här tjatet samt att "korrigera" henne vid varje småsak för jag vet ju att det ger inget i slutändan. Det är inte roligt för varken henne eller mig om jag t.ex. måste påpeka om tandborstningen 10 ggr innan något händer. Där måste vi försöka få till någon ny rutin.

Jag tror jag kanske jämför lite för mycket över hur det var när jag själv var i den åldern, jag var väldigt självgående och hade varken problem med att cykla till skolan eller tandborstning för den delen. Men det var mycket mera "fritt" på den tiden och världen såg ju inte ut som den gör idag.

Jag är nog som du säger lite för pedant och ambitiös, jag behöver nog inte gå in och dirigera om varje detalj. Och det sista jag vill är att göra henne mer stressad eller att hon känner sig otillräcklig. Precis det du skrev, att göra henne mer involverad i vardagliga saker gillar hon nog.

Jag önskar dig lycka till. Du har ju viljan att komma din dotter närmare. Hon kanske alltid kommer att vara på ett sätt som inte är som den genomsnittliga människan, och hon kanske får problem med det i livet, men ni kan hjälpa henne så mycket genom att acceptera henne som hon är, uppskatta henne för det hon ger er. Helt enkelt SE henne. Hela tiden tala om att trots att ni inte tycker om allt hon gör, så älskar ni henne för den hon är.
Hur du var som barn är din uppfattning om hur du var, kanske dina föräldrar inte har den uppfattningen. Kanske dina föräldrar var krävande och du levde upp till det, och det har gjort dig pedantisk och överambitiös. Det kanske inte var 100% bra för dig.
Men nu är du som du är och du måste också acceptera och älska dig själv för den du är. Det betyder inte att du inte kan ändra på vissa beteenden för att livet skall löpa på smidigare.
Det underbara med våra hjärnor är att de är så plastiska och formbara så vi kan lära om, och också lära oss att känna på andra sätt.

Även du kan slippa oket av pedanteri och överambition. Du behöver inte vara så himla duktig jämt. Och du behöver inte vara världens bästa förälder, du behöver bara räcka till för dina barn😊

#0: En sjuåring skall inte behöva vara så väldigt självständig. Jag har 9 barn och ingen har varit så värst självständig i 7 års åldern. Efter de har fyllt 12-13 så brukar jag börja ställa högre krav på deras självständighet.