Personligen tycker jag att du ska ligga lågt. Ni har ju nyligen flyttat ihop och detta är ju en sak mellan pappa och mamma än så länge.

#1: självklart kommer mamma och pappa få komma överens och se om dom hittar en bra lösning.
Men från min synpunkt tycker jag inte det är fel att komma med tips och idéer och tankar?

Om ni nyligen flyttat ihop så är det en förändring för han, det kan ju visa sig på olika sätt. Jag tror personligen att det är viktigt att prata, ta barnets känslor på allvar. Kanske behöver han tid på sig att smälta detta eller så behöver han ännu mer uppmärksamhet. Han kanske känner mer trygghet hos mamma och behöver det mer nu.
Det går inte riktigt att svara på utifrån det lilla man läser, mitt råd är att prata.

#3: Bör en 7åring kunna sätta ord på det och berätta?

Dom har möte imorgon angående skolan.
Sen ska pappa försöka prata o se om han får något svar.

Barnet verkar ju inte trivas så bra i skolan vilket jag antar kan sätta käppar i hjulet med omställning i livet med:/

#4: jag mena mer att berätta vad som inte känns bra, det borde man väl kunna fråga? Utifrån din text verkade han kunna prata för sig en del men det vet ju ni bäst :)

#5: han hade sagt till mamma att han har en klump i magen och ville vara där mer. O vill inte göra pappa ledsen
Men mer än så sa han inte.

Jag kopplar det med skolan och att han är mammig.
Men det är ju lite svårt o veta vad dom kan tänkas sätta ord på.
O hur mycket man kan fråga dom om utan att det är för mycket.

Prata med barn, prata med barn, prata med barn.
Kan inte nog upprepas. Även om barnet inte förstår allt man säger och kanske inte kan svara såsom man som vuxen förväntar sig, betyder det något för barnet att de vuxna pratar och frågar och försöker förklara. Det sker inte saker över huvudet på dem hela tiden, vilket det ofta känns som när man är barn.
Det måste vara rätt jobbigt för honom att du och hans pappa plötsligt skall vara en familj åt honom. Bor hans mamma ihop med någon?
Prata med honom och säg att det är ok att han känner sig tryggare hos mamma, men att ni gärna vill att han skall känna sig trygg och hemma hos er också.
Och ja, pappa kan bli ledsen, men hur ledsen blev inte sonen när föräldrarna separerade? Det är oundvikligt att göra andra ledsna ibland, men gör man det inte med flit och för att skada så får det bli så. Positivt är att han säger att han inte vill göra pappa ledsen.
Om han vill bo mer hos mamma nu kanske han vill bo mer hos pappa om några år.
Vad ni gör skuldbelägg inte barnet - det är inte hans fel att ett förhållande gått i kras.

När han är hos er, försök få honom mer involverad i hemlivet. Låt honom få vara med och välja vilken mat ni skall äta, involvera honom i matlagningen, lär honom, beröm honom. Försök ta del av hans intressen och hans värld, gör saker ihop.

Om han vill spela fotboll men inte träna är väl det en sak som hans tränare bör ta upp med honom. Kan inte tänka mig att någon tränare godkänner sådant. Men att han säger som han gör kan vara ett sätt att protestera mot hur livet ser ut just nu.

Att han inte trivs i skolan är något som hans båda föräldrar bör ta tag i. Helst tillsammans.

#7: bra svar.
Mamma har en ny och han är den andra.

Imorgon har dom möte angående koncentreration i skolan. Då han inte kan fokusera riktigt. Vilket varit problem sen han började.

Ska ta med mig dina ord.

Säger som flera andra, prata med pojken. Han kan uttrycka vad han tycker och känner. Däremot så tycker jag att du skall ligga lite lågt till en början, det kan mycket väl vara så att pojken tror att du skall ta hans pappa ifrån honom. Vad beträffar mamman och vad hon säger, det kan vara ett pressmedel mot pappan för att driva genom hur hon vill ha det.
I värsta fall kan det vara et sätt att slå split imellan dig och din kille.